Nya skapelser frambringas!

DEN vise kung Salomo sade en gång: ”Det [finns] ingenting nytt under solen.” (Predikaren 1:9) Detta kan sanningsenligt sägas om den fysiska värld som vi lever i, men hur förhåller det sig med Jehovas andliga skapelses omätliga domäner? I den världen kom en som är större än Salomo, ja, som var den största människa som någonsin levat, att bli en oförliknelig ny skapelse. Hur gick det till?

År 29 enligt den vanliga tideräkningen framställde sig den fullkomliga människan, Jesus, för att bli döpt av Johannes vid floden Jordan. Bibelns skildring lyder: ”När Jesus hade blivit döpt steg han genast upp ur vattnet; och se! himlarna öppnades, och han såg Guds ande sänka sig ner lik en duva och komma över honom. Se! Det var också en röst från himlarna som sade: ’Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt.’” (Matteus 3:16, 17) På detta sätt blev människan Kristus Jesus den första i en ny skapelse, smord för att utföra Guds vilja. Längre fram kom Jesus, på grundval av sin offerdöd, att bli medlare för ett nytt förbund mellan Gud och en utvald grupp människor. Var och en av dessa har blivit ”en ny skapelse”, pånyttfödd av Guds ande till ett himmelskt hopp, med utsikt att få härska tillsammans med Jesus i hans himmelska kungarike. — 2 Korinthierna 5:17; 1 Timoteus 2:5, 6; Hebréerna 9:15.

Under århundradenas lopp har dessa smorda, av anden pånyttfödda kristna förts in i gemenskap med Kristus för att utgöra den sanna kristna församlingen, som i sig själv är en ny skapelse. Gud kallade dem ut ur den här världen i ett bestämt syfte, vilket framgår av aposteln Petrus’ ord: ”Ni är ’ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom, för att ni vitt och brett skall förkunna hans dygder’, hans som har kallat er ut ur mörkret in i sitt underbara ljus.” (1 Petrus 2:9) Liksom fallet var med Kristus Jesus, den förste av Guds nya skapelse, är denna senare nya skapelses främsta förpliktelse att predika de goda nyheterna. (Lukas 4:18, 19) Var och en av dess medlemmar, vilkas antal slutligen kommer att uppgå till 144.000, måste ta på sig ”den nya personligheten som blev skapad enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet”. (Efesierna 4:24; Uppenbarelseboken 14:1, 3) Detta kräver att de odlar ”andens frukt”, som beskrivs i Galaterna 5:22, 23, och troget avbördar sig sitt ansvar som förvaltare. — 1 Korinthierna 4:2; 9:16.

Hur förhåller det sig då med denna nya skapelse i modern tid? År 1914 uppfylldes, helt i enlighet med Bibelns tidtabell, följande ord i Uppenbarelseboken 11:15: ”Världens kungarike har nu blivit kungariket som tillhör vår Herre [Jehova] och hans Kristus, och han skall härska som kung i evigheters evighet.” Det första Kristus gjorde sedan han installerats som kung var att slunga Satan och hans demonänglar ut ur himlen och ner till jordens närhet. Detta förde med sig ”ve” för jorden, i form av första världskriget och därmed sammanhängande svårigheter och problem. — Uppenbarelseboken 12:9, 12, 17.

Detta tjänade också som en påminnelse för dem av den nya skapelsen som ännu fanns kvar på jorden om att de måste ta del i att uppfylla Jesu profetia: ”Dessa goda nyheter om [det upprättade] kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” Vad menas med ”slutet”? Jesus förklarar vidare: ”Då skall det vara en stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu, nej, inte heller på nytt skall förekomma. Ja, om inte de dagarna förkortades, skulle inget kött bli räddat; men för de utvaldas skull skall de dagarna bli förkortade.” — Matteus 24:3—14, 21, 22.

Jehovas ande drev dessa smorda medlemmar av hans nya skapelse att gripa sig an med den mest omfattande predikokampanj som någonsin ägt rum på jorden. Från att ha varit bara några få tusen år 1919 ökade antalet av dessa nitiska förkunnare av Guds kungarike, så att de i mitten av 1930-talet uppgick till omkring 50.000. ”Till hela jorden har ljudet från dem gått ut och till den bebodda jordens yttersta ändar deras uttalanden”, precis som Bibeln förutsagt. — Romarna 10:18.

Skulle de kvarvarande av den nya skapelsen vara de enda som församlades för att bli räddade? Nej, för Guds profetiska ord hade förutsagt att änglarna skulle hålla tillbaka den stora vedermödans vindar till dess att församlandet var fullbordat av inte bara dessa andliga israeliter med ett himmelskt hopp, utan också andra, nämligen ”en stor skara, som ingen var i stånd att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål”. Vad skulle deras bestämmelse vara? De skulle komma levande ”ur den stora vedermödan” och få möjlighet att åtnjuta evigt liv på en paradisisk jord! — Uppenbarelseboken 7:1—4, 9, 14.

Glädjande nog har denna stora skara, som insamlats från omkring 229 länder, ökat lavinartat till nästan 4.500.000 aktiva vittnen. Många fler fortsätter att strömma till, vilket framgår av att 11.431.171 personer var närvarande vid åminnelsen av Jesu död den 17 april förra året. Av alla dessa miljoner var det bara 8.683 som bekände sig tillhöra de kvarvarande på jorden av den nya skapelsen och tog del av åminnelseemblemen. Denna lilla grupp skulle aldrig på egen hand ha kunnat uträtta det enorma predikoarbete som utförs i våra dagar. De miljontals människor som utgör den stora skaran arbetar nu skuldra vid skuldra tillsammans med dem för att fullborda detta arbete. (Sefanja 3:9) Dessutom finns det nu väl övade medlemmar av den stora skaran som utför administrativa och andra ansvarsfulla uppgifter tillsammans med dem av de smorda som utgör den styrande kretsen av det andliga Israel, precis som de icke-israelitiska netinimtjänarna samarbetade med prästerna i att reparera Jerusalems murar. — Nehemja 3:22—26.

Skapandet av ”nya himlar och en ny jord”

Vilken glädje är inte förbunden med detta insamlande verk! Det är precis som Jehova sade att det skulle vara: ”Se, jag skapar nya himlar och en ny jord; och de förra tingen kommer inte att bli ihågkomna, inte heller kommer de att stiga upp i hjärtat. Men jubla och fröjda er för evigt över det som jag skapar. Ty se, jag skapar Jerusalem till att vara en orsak till fröjd och hennes folk en orsak till jubel. Och jag skall fröjdas över Jerusalem och jubla över mitt folk; och i henne kommer det inte mer att höras ljud av gråt eller ljud av klagoskri.” (Jesaja 65:17—19) De nya himlar som Jehova skapar kommer slutligen att utgöras av Kristus Jesus och de 144.000 uppväckta medlemmarna av den nya skapelsen, som har friköpts från mänskligheten under de senaste 1.900 åren. Dessa himlar är långt, långt storslagnare än någon jordisk regering som härskat i det bokstavliga Jerusalem, till och med den som fanns på Salomos tid. De inbegriper Nya Jerusalem, en himmelsk stad, som beskrivs i all sin strålande skönhet i Uppenbarelseboken, kapitel 21.

Nya Jerusalem är Kristi andliga brud, hans 144.000 smorda efterföljare, som förenar sig med sin brudgum i himlen efter sin död och andliga uppståndelse. De sägs i Uppenbarelseboken 21:1—4 ”komma ner från himlen från Gud”, dvs. Gud använder dem som en kanal för att välsigna mänskligheten här på jorden. På detta sätt uppfylls följande profetia: ”Se! Guds tält är hos människorna, och han skall bo hos dem, och de skall vara hans folk. Och Gud själv skall vara hos dem. Och han skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.”

Hur tacksamma kan vi inte vara för att Gud skapar dessa nya himlar! I motsats till de obeständiga, korrupta styrelsesystem som människor så länge har suckat under kommer denna gudomliga regeringsanordning att vara bestående. Den nya skapelsen och deras andliga avkomma, den stora skaran, gläder sig också mycket åt det löfte som Gud ger i sitt ord: ”’Ty alldeles som de nya himlar och den nya jord som jag gör består inför mig’, är Jehovas uttalande, ’så kommer er avkomma och ert namn att bestå.’” — Jesaja 66:22.

”Den nya jorden” tar sin början med denna ”avkomma” till de smorda som tillhör den nya skapelsen. Den är ett nytt, gudfruktigt samhälle av människor här på jorden. Det hat, den brottslighet, det våld, den korruption och den omoraliskhet som präglar det mänskliga samhället i våra dagar understryker sannerligen behovet av en fullständig förändring till ett nytt jordiskt samhälle, som fungerar under ledning av välsignelsebringande nya himlar. Detta är vad Jehova har för avsikt att åstadkomma. Liksom han har skapat nya himlar, skapar han också en ny jord genom att församla den stora skaran, som skall utgöra själva kärnan till ett fredligt nytt världssamhälle. Det är endast detta samhälle som kommer att överleva ”den stora vedermödan”. — Uppenbarelseboken 7:14.

Vad kan vi förvänta efter den stora vedermödan? Jesus gav följande löfte till sina apostlar — de första av dem som utgör de nya himlar som skall styra den nya jorden: ”Jag säger er i sanning: I återskapelsen, när Människosonen sätter sig på sin härliga tron, skall också ni som har följt mig själva sitta på tolv troner.” (Matteus 19:28) Alla de 144.000 medlemmarna av detta Nya Jerusalem kommer att vara delaktiga med Jesus i att döma mänskligheten. Kärlek kommer då att ersätta själviskhet och hat som den grundval på vilken det mänskliga samhället är uppbyggt. Alla motsättningar på grund av stam-, ras- och nationstillhörighet kommer att utplånas. Nära och kära som dött kommer undan för undan att föras tillbaka genom en uppståndelse. Trogna människor i miljarder kommer tillsammans att utgöra en enda stor familj, upplyft till evigt liv på en jord som förvandlats till ett paradis.

Detta kommer att vara något långt bättre än ett Utopia eller Shangri-la. Det kommer att vara en bestående skapelse — ”nya himlar och en ny jord som vi väntar på enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo”! (2 Petrus 3:13) Ja, detta är verkligen ett underbart framtidshopp, ett storslaget löfte från honom som sade: ”Se! Jag gör allting nytt” och som tillade de trosstärkande orden: ”Dessa ord är trovärdiga och sanna.” — Uppenbarelseboken 21:5.