Förintelsen — Hur kunde Gud tillåta något sådant?
FÖRINTELSEN har haft en förödande effekt på många människors tro. Såväl judar som icke-judar har ställt sig frågan: Om det finns en Gud, hur kunde han då tillåta något sådant? Kan alla dessa grymheter tillskrivas ”människans omänskliga natur”? Eller finns det några andra faktorer som förklarar hur ”civiliserade” män och kvinnor kunde se genom fingrarna med, finna sig i, uppmana till eller aktivt delta i av staten sanktionerade mord och utrotningsaktioner?
En konservativ judisk sammanslutning i Förenta staterna gav för en tid sedan ut en publikation med titeln ”Statement of Principles of Conservative Judaism” (Redogörelse för den konservativa judaismens principer), där det sades: ”Det ondas existens har alltid utgjort ett synnerligen allvarligt hinder för tron. Till följd av sådana fasansfulla händelser som de som utspelade sig i Auschwitz och Hiroshima har detta dilemma i vår generation antagit nya och skrämmande dimensioner. Hur en rättvis och mäktig Gud kunde tillåta att så många oskyldiga människor fick sätta livet till är en fråga som oroar det religiösa samvetet och trotsar förnuftet.”
Jehovas vittnen har, liksom miljoner andra människor, intresserat sig för denna fråga, och det är inte så svårt att förstå, eftersom många av deras medtroende förlorade livet i nazistiska koncentrationsläger. Varför har då Gud tillåtit ondskan?
Den fria viljan och stridsfrågan
Den ovan nämnda judiska publikationen besvarar delvis denna fråga. Det heter där: ”Genom att skapa mänskliga varelser med fri vilja begränsade Gud med nödvändighet sitt eget framtida verksamhetsfält. Om inte människor hade en faktisk möjlighet att välja fel när de ställs inför frågan om gott och ont, skulle hela tanken på valfrihet vara meningslös. Att utrusta människan med en fri vilja kan ses som en gudomlig kärlekshandling, som gör det möjligt för oss att visa vår egen ostrafflighet och utvecklas som människor, även om våra beslut också kan förorsaka stor sorg och bedrövelse.”
Denna uppfattning stämmer överens med de hebreiska skrifternas vittnesbörd. Människan har från allra första början haft frihet att välja — vare sig det nu rör sig om Adams och Evas val att vara olydiga mot Gud (1 Moseboken 3:1—7) eller Kains val att mörda sin bror Abel (1 Moseboken 4:2—10). De forntida israeliterna blev också förelagda ett val av Jehova: ”Se, jag förelägger dig i dag livet och vad gott är, döden och vad ont är. ... Så må du då välja livet, för att du och dina efterkommande må leva.” — 5 Moseboken 30:15, 19.
Men det finns en viktig faktor som den judiska publikationen inte tar upp. Just den som låg bakom upproret mot Gud och som sedan förorsakade den trogne Jobs lidanden är fortfarande verksam och förgiftar människors sinnen med djävulska alternativ som i vissa fall har gett upphov till koncentrationsläger, tortyr och massmord. Denne identifieras klart och tydligt i Jobs bok som en upprorisk andeson till Gud, nämligen Satan, vedersakaren. — Job 1:6; 2:1, 2.
Satans inflytande och de valmöjligheter som han erbjuder genomsyrar världen i våra dagar, vilket har lett till våld och bristande respekt för moraliska principer och för livet självt. Allt som avleder människors uppmärksamhet från hoppet om Guds rikes styre, vare sig det är politiska ideologier, rasmässig och religiös splittring, narkotikamissbruk, omåttlig nöjeslystnad, mänskliga idoler — allt detta tjänar Satans syfte. Det är därför inte att undra på att bibeln har förutsagt att när denne onde potentat skulle bli nerkastad till jordens närhet, skulle det betyda ”ve [för] jorden och havet, eftersom djävulen har kommit ner till er i stor förbittring, då han vet att han har en kort tidsfrist”! Sedan år 1914 har vi levt i denna period av våldsam förbittring. — Uppenbarelseboken 12:12.
Människorna har haft, och har fortfarande, valfrihet att underkasta sig Guds styre eller hans motståndares, Satans. Detta val är förknippat med en stridsfråga mellan Gud och Satan, som sträcker sig så långt tillbaka i tiden som 6.000 år. Men bibeln visar att Jehova Gud har fastställt en tid då han skall avgöra denna stridsfråga — och sedan år 1914 har mänskligheten levt i ändens tid för denna djävulsbehärskade världsordning. — 2 Timoteus 3:1—5, 13.
Guds rike kommer snart att utplåna all ondska och dem som föredrar att ägna sig åt sådant. De som väljer att göra det goda kommer att få möjlighet att leva för evigt och underordna sig Guds styre på en fullkomlig, ofördärvad jord. — Uppenbarelseboken 11:18; 21:3, 4.
”Se, jag gör allting nytt!”
Den framtid som Gud har stakat ut för denna vår jord och dess lydiga invånare kommer att avlyfta det förflutnas börda från vårt minne: ”Man skall ej mer komma ihåg det förgångna eller tänka på det.” — Jesaja 65:17.
När Guds rike härskar över hela jorden, kommer följaktligen allt lidande som människor kan ha fått gå igenom så småningom att utplånas ur deras sinnen. Då kommer glädjeämnena att undantränga alla mardrömslika minnen, för enligt bibelns löfte skall Gud då ”torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.” — Uppenbarelseboken 21:4, 5.
Bibeln visar tydligt att den tid nu är nära då Gud skall göra bruk av sin allmakt för att undanröja dem som förorsakar andra lidande, vare sig de är människor eller demoner. Ordspråksboken 2:21, 22 förklarar: ”De redliga skall förbli boende i landet, och de ostraffliga får stanna kvar i det. Men de ogudaktiga skall utrotas ur landet.” Ja, Gud skall ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”. (Uppenbarelseboken 11:18) Detta kommer också till sist att inbegripa Satan, djävulen.
Snart kommer Gud inte längre att tillåta att de onda fördärvar jorden, och inte heller kommer han att tillåta ondskefulla människor att plåga, tortera och fängsla sina medmänniskor. Den som väljer att inte bringa sitt liv i överensstämmelse med hans rättvisa lagar kommer inte att tolereras. Endast de som visar respekt för Guds vilja och lag får fortsätta att leva.
För mer än 4.000 år sedan såg Gud ”att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla uppsåt och tankar alltid var endast onda”. Han ingrep då genom att sända den stora syndafloden. (1 Moseboken 6:5) I dag har Gud ännu större anledning att ingripa. Men om vi visar Gud tillbörlig ära nu, kommer evigt liv inom kort att bli vår lyckliga lott. — Jesaja 65:17—25; Johannes 17:3; 1 Timoteus 6:19.
Men hur är det då med alla de miljontals döda som finns i gravarna, däribland den nazistiska förintelsens offer? Vilket hopp finns det för dem? Har Gud glömt dem?