binder Satan, djävulen, och hans demoner och kastar dem i avgrunden? — Upp. 16:16; 20:1—3.

29. a) Varför finns det inte nu något rum för neutralitet med avseende på gudar? b) Vilket slutgiltigt beslut har de fattat som tar del i att bygga upp den sanna tillbedjan, i överensstämmelse med Mika 4:5?

²⁹ Vi nalkas snabbt denna tid, Guds tid. Det är inte längre möjligt att inta en neutral ställning i förhållande till gudarna. Den världsfamnande situation som nu tar gestalt tvingar oss att fatta ett slutgiltigt beslut. Vem skall vi välja — den sanne Guden eller de värdelösa gudar som människorna i nationerna är överlämnade åt? Kom ihåg att profetian i Mika 4:1—4 håller på att uppfyllas i denna tid. Det är därför på sin plats att vi begrundar de ord av Mika som omedelbart följer på denna profetia. Mikas ord kräver att vi trotsar alla de falska gudarna i denna dömda värld. Så här säger Mika: ”Alla folken skall för sin del vandra vart och ett i sin guds namn; men vi för vår del skall vandra i Jehovas, vår Guds, namn till obestämd tid, ja, för evigt.” (Mik. 4:5, NW) Detta är det oföränderliga beslut som har fattats av hela kvarlevan av andliga israeliter, vilka tar del i att bygga upp den rena tillbedjan i Jehova Guds andliga tempel. Detta är det beslut som de som tillhör den internationella ”stora skaran” och som nu strömmar upp till de jordiska förgårdarna i Jehovas andliga tempel fattar. Är detta det personliga beslut som var och en av oss fattar?

30. a) Hur visade Jesus själv att detta är det rätta beslutet att fatta? b) Vilken är den gud som vi kan tillbedja ”till obestämd tid, ja, för evigt”, och vad kommer detta att betyda för oss?

³⁰ Det är det enda rätta beslutet. Det är till förmån för den ende Guden, den inför vilken Jesus Kristus själv står i första ledet när det gäller tillbedjan med odelad hängivenhet. Ingen kan vara en sann kristen med mindre han efterliknar Kristi fullkomliga föredöme. (Ps. 69:10; Joh. 2:13—17; 20:17; Upp. 3:12) Alla falska gudar kommer att förgås och deras tillbedjare med dem. Jehova ensam är den sanne Guden, som är oförgänglig, odödlig och lever ”till obestämd tid, ja, för evigt”. Han är den ende Gud som vi kan tillbedja ”till obestämd tid, ja, för evigt”. Detta val av tillbedjan betyder evigt hävdande och rättfärdigande av honom och aldrig upphörande välsignelser och glädjeämnen för oss i hans fridfulla nya ordning. — 1 Tim. 1:17; Ps. 90:2.

Underordnar du dig Kristi ställning som huvudet i våra dagar?

I FÖRSTA århundradet av vår vanliga tideräkning gav Jesus Kristus aposteln Johannes en gudomlig uppenbarelse. I den uppenbarade han den aktiva ledning han såsom huvudet utövade över de kristna församlingarna på den tiden. Uppenbarelsen visade att Kristus personligen inspekterade förhållandena inom församlingarna. Han var intresserad av hur det stod till med deras andliga hälsa, deras kristna gärningar och verksamhet. Men han inte bara inspekterade. Han var beredd att vidta passande åtgärder, enligt vad hans inspektion uppenbarade angående det gensvar som hans rådgivning fick. — Uppenbarelseboken, kapitel 1—3; se också Vakttornet för 15 februari 1972, sidan 84.

Kristus Jesus fortsätter att utöva högsta ledningen över den sanna kristna församlingen på hela jorden i dag. Och alldeles som han gjorde på den tiden, så använder han nu jordiska redskap till att ge uttryck åt denna ledning. Den kristna församlingen i första århundradet hade en styrande krets, som bestod av apostlar och äldste i Jerusalem. En liknande krets av smorda kristna fungerar nu. Denna styrande krets är den administrerande delen av den ”trogne och omdömesgille slavens” eller ”förvaltarens” klass, om vilken Jesus lovade: ”Hans husbonde ... skall sätta honom över alla sina tillhörigheter.” (Matt. 24:45—47; Luk. 12:42—44; NW) Det är därför nödvändigt att man urskiljer och erkänner denna styrande krets och dess ställning i Guds teokratiska sakernas ordning, om man skall kunna underordna sig Guds Sons ställning som huvudet.

Lokala kretsar av äldste i samförstånd

Som det var i det första århundradet har emellertid också nu varje församling sin lokala krets av äldste. Om sådana män skrev aposteln Paulus till de kristna på hans tid: ”Var lydiga mot dem som har ledningen bland er och var undergivna, ty de håller vakt över edra själar såsom de som skall avlägga räkenskap.” (Hebr. 13:17, NW) Enligt en mera noggrann återgivning av det grekiska ord, som aposteln använde, skulle de vara lydiga mot dem som ”styrde” dem. (Se Kingdom Interlinear Translation.) Betyder detta att varje lokal krets av äldste utgjorde en separat styrande krets, som fungerade oberoende av den ”trogne och omdömesgille slav”-klassens styrande krets?

Nej, så kunde det inte vara. Varför inte? Därför att det skulle ha inneburit att de hade skilt sig från Kristi Jesu ledning såsom huvudet. Att alla de som utgör den kristna församlingen är förenade med sitt huvud, Kristus Jesus, liknas vid det sätt varpå lemmarna i en människokropp är förenade med huvudet. Om Jesus skriver aposteln: ”Från honom verkar hela kroppen — genom att den är harmoniskt sammanfogad och eftersom den är danad till att samarbeta genom varje led, som ger vad som behövs, enligt varje särskild lems funktion i tillbörligt mått — för kroppens tillväxt till sin egen uppbyggelse i kärlek.” (Ef. 4:16, NW) Huvudet, Kristus Jesus, har därför olika anordningar för att ”sammanfoga” församlingens individuella medlemmar med honom, och dessa får man inte ringakta.

Hur går det om någon skulle bli ”uppblåst” på grund av köttslig i stället för andlig sinnesinställning och vilja ignorera dessa föranstaltningar? Han skulle då motsvara den beskrivning som aposteln ger av någon som ”inte håller fast vid huvudet, vid honom från vilken hela kroppen, som får sitt behov fyllt och är harmoniskt sammanfogad genom sina leder och senor, fortfar att växa med den tillväxt som Gud ger”. (Kol. 2:18, 19, NW) För oss alla, vare sig vi är kristna äldste eller inte, gäller alltså att om vi skall vara förbundna med Kristus Jesus såsom vårt huvud, så krävs det att vi är i överensstämmelse med hans församling som en helhet. Det kräver att vi skall samverka med alla dess delar, förmedelst ”lederna och senorna” som förenar och sammanhåller hela församlingen såsom en förenad enhet, nämligen medlen och anordningarna för att åstadkomma andlig näring, kommunikation och samordning. Det är detta som skänker kroppen andlig ”tillväxt till sin egen uppbyggelse i kärlek”. Ja, kärleken frambringar ödmjukhet och en ande av enhet, inte oberoende och känsla av sin egen betydenhet. Visar ni att ni erkänner Kristus Jesus såsom ert huvud genom att ni blir på det här sättet harmoniskt förenade med varandra och samarbetar i kärlek?

Må vi låta Skriften, Guds ande och Kristi exempel råda

Kretsarna av äldste visar att de håller fast vid Kristus som huvudet genom att hysa djup respekt för Guds ord, som Jesus lärde, i det de låter det kontrollera och vägleda deras tänkesätt. När de gör detta blir de inte vilseledda genom något som ytligt sett kan te sig ”praktiskt” eller genom metoder som förefaller verka bäst ute i världen, så som den nu är organiserad. Därjämte söker de Guds andes vägledning, när det gäller att tillämpa principer från Skriften. De måste vara i harmoni med denna ande, frambringa dess frukt och inte ”bedröva” den genom uppstudsighet. — Ef. 4:30.

De måste också på ännu ett sätt ådagalägga att de håller fast vid Kristus som huvudet. De måste efterfölja hans föredöme, återspegla hans personlighet och tillvägagångssätt. Kristi apostlars exempel hjälper dem att se hur de skall göra detta. (Jämför Filipperna 4:9.) Genom dessa sätt och medel kan de åstadkomma största möjliga harmoni med sina medäldste och med alla sina bröder och systrar.

När de äldste på detta sätt blickar upp till Kristus Jesus som huvudet, kan de vara förvissade om hans vägledning. De äldstes uppriktiga hängivenhet och undergivenhet visar att de i sanning böjer sina knän i det upphöjda ”namn” som Jehova Gud har gett sin Son. Fastän bara två eller tre av dem har kommit samman i Jesu namn, så äger de hans löfte: ”Där är jag mitt ibland dem.” (Fil. 2:9—11; Matt. 18:20) När de är församlade på det viset, kommer de att vara mycket medvetna om hans ställning som huvudet i det som de dryftar och talas vid om.

För att man skall samarbeta som en krets krävs det ödmjukhet och djupt känd omsorg om Mästarens intressen, att de må förkovras och ha framgång. Ingen enskild äldste kommer då att mena att hans tillvägagångssätt, hans synpunkt eller det han föredrar måste segra och att i annat fall ”kan ingenting bli gjort eller utfalla som sig bör”. Han kanske är äldre till åren än de andra såsom kristen eller har haft mera erfarenhet i herdeverksamheten än de övriga. Detta talar till hans förmån. Det bör ge ökad vikt åt det han säger