abort; andra tvingas till olyckliga äktenskap, och ytterligare andra står inför en lång, olycklig kamp för att uppfostra ett utomäktenskapligt barn. Hur förståndig är inte bibelns befallning: ”Flyn otukten”! — 1 Kor. 6:18.

Är det inte tydligt att föräktenskapligt sexuellt umgänge inte är lovligt för ungdomar? Att ogifta personer ägnar sig åt sådant innebär att de stjäl det som inte tillhör dem, och om de fortsätter med det, kommer det att dra över dem Guds ogynnsamma dom. Är detta vad du önskar? — Hebr. 13:4.

Ungdomar som älskar Gud kan säga: ”Nej, jag vill inte göra något som misshagar Gud.” Därför kan de vilja gifta sig, eftersom de betraktar detta som en möjlighet som står öppen för dem. Men är du som tonåring verkligen redo för äktenskapet? Har du en realistisk uppfattning om vad det kostar att försörja en familj? Har du betalat dina egna räkningar, handlat själv, skött om försäkringar och tagit hand om andra familjeangelägenheter? Är du redo att byta ut det ogifta livets frihet mot äktenskapets förpliktelser? Om du är flicka, kan du då tvätta, stryka, laga mat, städa och göra allt det andra som är nödvändigt för att man skall ha ett trevligt hem? Är du känslomässigt redo att ta på dig de förpliktelser som en hustru och mor har?

Är du vidare säker på att den make eller maka du valt i din ungdom kommer att vara den du vill ha när du har nått full utveckling? Detta är någonting att tänka allvarligt på, särskilt med tanke på att en forskare funnit att i äktenskap där båda makarna var yngre än tjugoett år vid giftermålet är skilsmässofrekvensen sex gånger så hög som i äktenskap där båda makarna var tjugoett år eller äldre vid tiden för giftermålet.

När det gäller viktiga beslut i livet är du förståndig om du söker råd hos dina föräldrar och andra vuxna och sedan rättar dig efter deras råd. Detta kan skydda dig mot att följa ett handlingssätt som kan leda till hjärtesorg. Faktum är nämligen att ungdomar inte har förändrats i någon väsentlig grad i jämförelse med hur de var när en 1600-talsförfattare gjorde följande dystra iakttagelse: ”De flesta människor använder sina första år till att göra sina sista år olyckliga.” Låter detta som att göra livet värt att leva?

Men genom att du utnyttjar de möjligheter som i allmänhet står öppna för ungdomar kan du undvika sådana olyckliga förhållanden och lära dig att ta hand om förpliktelser som vuxna har. Vilka möjligheter kan det vara?

Hur man använder tid och krafter

Ungdomar har i allmänhet två värdefulla tillgångar — tid och krafter. Du kan förslösa dem. Men du kan också använda dem förståndigt med tanke på att göra livet värt att leva.

Du har till exempel tid att studera, eftersom sannolikt åtskilliga timmar om dagen är avsatta för detta i skolan. Vilken skatt är inte detta! Fråga de vuxna. De flesta kan tala om för dig att de önskar att de hade förstått att bättre uppskatta denna möjlighet, när de hade den. De kan inte gå tillbaka och leva om sitt liv igen, men du kan lära dig av deras erfarenhet och rätta dig efter deras uppmaning att använda tiden förståndigt.

Det kan hända att du kan inbegripa olika slag av yrkeskurser i ditt skolprogram och på så sätt bli bättre rustad att sköta de förpliktelser som följer med att sköta hem och familj. Kurser i jordbruk, snickaryrket, tekniska ämnen, matlagning, sömnad osv. har visat sig vara en verklig tillgång för många. Nöj dig inte med att bara ”vara med”, utan sök få ut all nytta du kan få av den tid du använder till dessa kurser.

Men du kan också tycka att en del av de obligatoriska kurserna inte är värda att du anstränger dig. Om du tycker så, varför då inte tala om saken med människor som har större erfarenhet? De kan ge dig insikt och vidga din syn i fråga om det sanna värdet i sådana ämnen som språk, matematik, historia och olika naturvetenskapliga ämnen. Kom ihåg att vad du får ut av din skolgång beror på den tid och de krafter du anslår till den.

Du behöver ett mål

Det är till nytta att du har ett fast mål eller uppsåt i livet. Har du satt upp ett mål? Vad vill du få ut av livet? Pengar? Materiella ting? Detta kan visserligen ge ett visst mått av skydd, men det är sällan om ens någonsin som sådana ting i sig själva ger verklig lycka. (Pred. 7:13) I stället har det gång på gång visat sig att följande ord i bibeln är sanna: ”De som vilja bliva rika, de råka in i frestelser och snaror och hemfalla åt många dåraktiga och skadliga begärelser, som sänka människorna ned i fördärv och undergång.” — 1 Tim. 6:9.

Du behöver också ett annat mål i livet än att i materiellt avseende sörja för dig själv och den familj du kan hoppas få. Vad annat är nödvändigt för att göra livet meningsfullt och värt att leva?

Ungdomens största möjlighet

Du behöver ta vara på den största möjlighet som står öppen för dig — att utveckla en nära samhörighet med din Skapare, Jehova Gud. Det bästa råd du någonsin skulle kunna följa är det som finns i bibeln och som är riktat till ungdomar: ”Så tänk då på din Skapare i din ungdomstid.” (Pred. 12:1) Erfarenheten har visat att det är genom att lyda detta råd som du kan få verklig lycka och finna mening i livet. Men hur kan du tänka på din Skapare?

Gud sände sin Son, Jesus Kristus, till jorden för att visa oss hur vi skall göra det. Han förklarade att det utmärkande draget i en kristens liv skulle vara den kärlek han visade. (Joh. 13:35) Men hur visar man kärlek? Är det inte genom att göra saker och ting för andra? Visar du kärlek? Tänk efter.

Vad gör du för andra? Vad kan du göra? Du kan intressera dig för dem. Du kan säga ett ord av uppmuntran, en komplimang. Du kan fråga grannarna hur det står till med dem eller erbjuda dig att gå ärenden åt dem. Det är verkligen mycket du kan göra. Men det kräver eftertanke, att du verkligen intresserar dig för andra. Men om vi utnyttjar sådana möjligheter att visa kärlek, kommer vi att börja inse sanningen i Jesu ord: ”Det ligger mera lycka i att ge än i att ta emot.” — Apg. 20:35, NW.

Ett sådant handlingssätt i livet kommer att göra att du formar din personlighet. Du kommer att utveckla ett livsmönster som är i överensstämmelse med Guds förmaning att man inte bara skall se till ”sitt eget bästa”, utan också till andras bästa. (Fil. 2:4) Det är denna kristna personlighet som kommer att göra att du blir dyrbar för Jehova Gud, och den kommer också att göra dig till en åtråvärd kamrat för alla som älskar Gud. Det är i all synnerhet detta som kommer att göra att ditt liv blir framgångsrikt, någonting att glädjas åt.

Ni ungdomar, bemöda er alltså om att göra ert liv värt att leva. Använd din tid och dina krafter till studium och verksamhet som förbereder dig för att ta hand om förpliktelser som tillhör det vuxna livet. Ställ upp ett mål i livet. Och bäst av allt — gör det till ditt mål att vinna en nära och varm samhörighet med din Skapare och med andra som tjänar honom. Arbeta på att utveckla din personlighet, i det du formar den i enlighet med Guds Sons, Jesu Kristi, personlighet.

Om du utnyttjar de möjligheter som står öppna för dig, kommer du inte att befinna dig bland de många som blivit märkta för livet eller rentav fått sitt liv fördärvat genom de dårskaper de gjorde i sin ungdom. I stället kommer ditt liv att vara verkligt värt att leva — ett rikt och givande liv, som är välsignat av Jehova. — Ords. 10:22.

Hur reagerar du inför likgiltighet?

BLAND det svåraste att uthärda är att vara missförstådd. Det är lika nedslående för dig, när någon som du talar med är likgiltig för dig. Du känner dig missräknad över att du inte kan ”få igenom” din tanke, en tanke som du kanske vet är mycket viktig för honom.

Jehovas vittnen finner att den allmänna anda som kännetecknar människor i vår tid mer och mer är likgiltighet — likgiltighet inför bibeln och inför att undersöka någonting som har att göra med deras moral eller deras utsikter till bättre världsförhållanden. I själva verket är det många som inte ens vill tänka, om de inte får omedelbar materiell och påtaglig nytta av det. Tusentals människor är helt och hållet modfällda, trötta på att lyssna — de menar att det helt enkelt inte tjänar någonting till.

Varför råder det en sådan vitt utbredd likgiltighet? Det finns många faktorer. En av dem är att världens religioner har misslyckats med att åstadkomma det som man hoppats på. Kyrkosamfunden har inte uppnått endräkt och frid. I stället har de understött de mest förhärjande krig som förekommit. Vidare kan man tänka på förtroendeklyftan mellan de ledande och folket, den förtroendeklyfta som gör att människor har en benägenhet att se med misstroende på alla löften som ges.

Dessutom är nästan varenda en upptagen — verkligt upptagen. Alldeles särskilt i de så kallade ”framskridna” nationerna är människorna ”låsta” i ett invecklat system som kräver praktiskt taget hela deras tid. Om de verkligen förstod bibelns värde och insåg hur verkligt Guds uppsåt att befria människorna är, skulle de naturligtvis upphöra med en hel del saker för att kunna få bättre kunskap om bibelns sanning. Men de flesta har inte det andliga motivet till att göra denna ansträngning. Jesus Kristus framhöll orsaken till detta, när han uttalade sin profetia om ”tidens ände” eller ”avslutningen på tingens ordning” (NW). Han sade