Kapitel 11

Håll det fria tankeutbytet vid makt

1, 2. Vad innebär tankeutbyte, och varför är det av stor vikt?

ETT fritt tankeutbyte innebär mera än att bara tala. Så här uttryckte aposteln Paulus det: Om den som lyssnar inte förstår dina ord, ”kommer [du] ju att tala i vädret”. (1 Korintierna 14:9) Når det du säger fram till dina barn, och förstår du verkligen vad de försöker säga dig?

² Verkligt tankeutbyte kräver att man talar med varandra om sina tankar, uppfattningar och känslor. Om kärleken kan kallas ett lyckligt familjelivs hjärta, skulle man kunna kalla tankeutbytet för dess livsblod. Avbrott i tankeutbytet äkta makar emellan leder till svårigheter; de är lika allvarliga, om inte rentav allvarligare, när de uppstår mellan föräldrar och barn.

PLANERA PÅ LÅNG SIKT

3. Under vilken tid i ett barns liv bör föräldrar räkna med krångel i tankeutbytet?

³ De största påfrestningarna på tankeutbytets förbindelselinjer, när det gäller föräldrar och deras barn, kommer inte under de första åren i ett barns liv, utan under ungdomsåren — ”tonåren”. Föräldrar bör vara medvetna om att det kommer att vara så. Det är orealistiskt av dem att räkna med att eftersom deras barns tidigare år i livet är relativt bekymmerfria, så kommer också dessa senare år att vara det. Utan tvekan kommer problem att uppstå, och ett fritt, verksamt tankeutbyte kan vara en av de främsta faktorerna som hjälper till att lösa eller minska dem. När föräldrar inser detta, förstår de att de måste rikta blicken framåt, tänka på det som ligger framför dem, för ”bättre är slutet på en sak än dess begynnelse”. — Predikaren 7:98.

4. Måste allt tankeutbyte i familjen bestå av samtal? Förklara.

⁴ Det är mångt och mycket som krävs för att befästa, bygga upp och vidmakthålla tankeutbytets förbindelselinjer i familjen. Allteftersom åren går kan man och hustru så fördjupa förtroendet, tilliten och den ömsesidiga förståelsen att de kan utbyta tankar utan att säga ett ord — en blick, ett leende eller en smekning kan säga mer än aldrig så många ord. De bör sträva efter att skapa samma goda förutsättningar för tankeutbytet med sina barn. Innan ett litet barn förstår vad föräldrarna säger, förmedlar de trygghetskänslor och kärlek till barnet. Om familjen, medan barnet växer upp, arbetar och leker tillsammans och dessutom tillber Gud tillsammans, då skapas goda förbindelselinjer. Men att vidmakthålla det fria tankeutbytets förbindelselinjer kräver verklig möda och vishet.

UPPMUNTRA DITT BARN ATT VARA MEDDELSAMT

5—7. a) Varför är det bra att föräldrar aktar sig för att hindra ett barn från att tala? b) Hur kan föräldrar lära barnen att vara artiga och belevade?

⁵ I det gamla ordstävet heter det att ”barn skall ses men inte höras”. Det är sant — ibland. Barn behöver lära sig att, som det heter i Guds ord, ”tiga har sin tid, och tala har sin tid”. (Predikaren 3:7) Men barn kräver uppmärksamhet, och föräldrar måste ta sig i akt, så att de inte i onödan hämmar barnets lust att tala. Räkna inte med att ett litet barn skall reagera på samma sätt som en vuxen inför olika upplevelser. En vuxen ser en enstaka händelse enbart som en del av livets vidsträckta panorama. Barnet kan bli mycket upphetsat och så fullständigt upptaget av något som är av omedelbart intresse för det att det glömmer nästan allting annat. Ett litet barn kan komma inrusande och utom sig av iver börja berätta om något för far eller mor. Om föräldern då tvärt avbryter barnet med ett irriterat: ”Håll tyst!” eller uttrycker sig vredgat på något annat sätt, kan barnets entusiasm få ett dråpslag. Barnsligt pladder kanske inte tycks vara så innehållsrikt. Men genom att uppmuntra era barn att tala fritt och naturligt, kan ni hindra dem att senare i livet behålla sådana saker för sig själva som ni vill och behöver veta.

⁶ Ett artigt och belevat sätt bidrar till ett fritt tankeutbyte. Barn bör lära sig att vara artiga, och föräldrar bör vara föredömen för dem i sitt sätt att tala med barnen såväl som på andra sätt. Tillrättavisningar kommer att vara nödvändiga och bör ges vid behov, ja, också sträng tillrättavisning. (Ordspråksboken 3:11, 12; 15:31, 32; Titus 1:13) Men om barnen vanemässigt blir tvärt avbrutna, ständigt läxas upp eller, ännu värre, ringaktas och till och med förlöjligas av far eller mor när de talar, kommer de troligen att isolera sig — eller också går de till någon annan när de vill tala. Ju äldre sonen eller dottern blir, desto större är sannolikheten för att det går så. Varför inte slå dig ned i kväll för att tänka tillbaka på de samtal du har haft med din son eller dotter, och fråga dig sedan: Hur många gånger har jag sagt sådant som vittnade om uppskattning, om att jag ville uppmuntra barnet, ge det lovord eller beröm? Hur många gånger har jag däremot sagt sådant som vittnade om motsatsen, som var ägnat att ”stuka till” honom eller henne, som tydde på missbelåtenhet, irritation eller förbittring? Du kanske blir häpen över vad din återblick avslöjar. — Ordspråksboken 12:18.

⁷ Titt och tätt behöver föräldrarna visa tålamod och självbehärskning. Barn är ofta impulsiva. De kan ivrigt börja prata om sina funderingar, och de kanske avbryter ett samtal mellan vuxna. En förälder kan då skarpt förebrå barnet. Men ibland kan det vara klokare att artigt höra på och därigenom ge ett exempel på självbehärskning, och sedan, efter det att man svarat helt kort, kan man vänligt påminna barnet om hur nödvändigt det är att vara artig och hänsynsfull. Också i ett sådant här fall är det tillrådligt att ”vara snar till att höra, sen till att tala, sen till vrede”. — Jakob 1:19.

8. Hur kan föräldrar uppmuntra sina barn att komma till dem för att få vägledning?

⁸ Du vill att dina barn skall känna sig manade att be dig om vägledning, när de har problem. Du kan uppmuntra dem till detta genom att visa att du också behöver vägledning i livet och att du har någon som du undergivet ser upp till. När en pappa beskrev hur han lyckas få till stånd ett fritt tankeutbyte med sina barn medan de ännu är små, sade han:

”Nästan varje kväll ber jag en bön tillsammans med barnen vid läggdags. Vanligen har de krupit i säng, och jag lägger mig på knä vid sängen och tar dem i famn. Jag ber en bön och ofta ber de en efteråt. Det är inte ovanligt att de kysser mig och säger: ’Pappa, jag älskar dig’, och så avslöjar de något som de bär på i sitt hjärta. I den varma, sköna sängen och i den trygghet, som pappas famntag inger, kan de börja berätta om något personligt problem, som de vill ha hjälp med, eller kanske de bara vill ge uttryck åt sin tillgivenhet.”

Om du, vid måltider och vid andra tillfällen, ber böner som inte är slentrianmässiga, utan uttrycksfulla, komna direkt ur hjärtat, böner som avspeglar verklig, personlig gemenskap med din himmelske skapare och Fader, kan detta i mycket hög grad bidra till en välgörande gemenskap med dina barn. — 1 Johannes 3:21; 4:17, 18.

PUBERTETEN — EN ÖVERGÅNGSPERIOD

9. Hur skiljer sig tonåringars problem och behov från yngre barns?

⁹ Ungdomsåren är en övergångstid, en tid då din son eller dotter inte längre är ett barn men ännu inte är en vuxen människa. Tonåringarnas kroppar undergår förändringar, och dessa påverkar deras känslor. De problem tonåringar har och de behov de känner är annorlunda, om man jämför med tiden dessförinnan. Därför måste föräldrarna ta itu med dessa problem och behov på annat sätt, eftersom det som var verkningsfullt för barn före tonårsåldern inte alltid är verkningsfullt för tonåringarna. Det är nödvändigt att ge många fler skäl, och detta kräver långt mer omfattande tankeutbyte, inte mindre.

10. a) Varför är enkla förklaringar beträffande sex inte nog för tonåringar? b) Hur kan föräldrar ta upp samtal med sina barn om sexuella ting?

¹⁰ De enkla förklaringar som du till exempel gav ditt lilla barn beträffande sex kommer inte att fylla tonåringarnas behov. De känner av sexualdriften, men av förlägenhet drar de sig ofta för att vända sig till far eller mor med sina frågor. Föräldrar måste ta initiativet, och detta kommer inte att vara lätt, såvida de inte byggt upp och vidmakthållit det fria tankeutbytets goda förbindelselinjer, i synnerhet genom ett varmt kamratskap med sina barn, i både arbete och lek. Den första sädesavgången för pojken och menstruationen för flickan vållar mindre oro, om de har fått saken förklarad för sig i förväg. (3 Moseboken 15:16, 17; 18:19) En far kan till exempel under en promenad tillsammans med sin son ta upp ämnet masturbation och framhålla att flertalet unga män åtminstone har något problem med detta och fråga: Hur är det med dig? eller: Är detta ett problem för dig? Också i samtal med hela familjen kan man ta upp närliggande tonårsproblem, och både far och mor kan då bidra med råd på ett avslappat men rättframt sätt.

INSE VAD TONÅRINGAR HAR BEHOV AV

11. I vilka avseenden skiljer sig tonårsungdomar från vuxna?

¹¹ ”’Sök förvärva vishet’; ja, för allt ditt förvärv sök förvärva förstånd.” (Ordspråksboken 4:7) Var visa, såsom föräldrar, när det gäller de ungas beteenden; visa förståelse för deras känslor. Glöm inte bort hur det var för er att vara unga. Tänk också på att varje äldre människa en gång har varit ung och vet hur det var, men att ingen ung människa någonsin har upplevt hur det är att vara gammal. En tonåring vill inte bli behandlad som ett barn längre, men han är inte vuxen och har ännu inte så många vuxna intressen. Han har fortfarande stor lust att leka och behöver ha tid till detta.

12. Hur vill tonåringar bli behandlade av sina föräldrar?

¹² Det är vissa saker som ungdomar framför allt begär av föräldrar under detta skede i livet. De önskar bli förstådda; de önskar mer än någonsin bli behandlade som enskilda människor; de vill ha bestämda riktlinjer och vägledning som är konsekvent och tar hänsyn till att de är på väg att bli vuxna; de önskar i hög grad känna att de behövs och är uppskattade.

13. Hur kan tonårsbarn reagera för de gränser föräldrarna drar upp, och varför reagerar de så?

¹³ Föräldrar bör inte förundra sig över att ett visst mått av motstånd mot de gränser de drar upp börjar göra sig gällande hos barnen i tonåren. Detta beror på att tiden för slutligt oberoende kommer närmare och att ungdomarna har en normal önskan att få allt större rörelse- och valfrihet. Hjälplösa spädbarn behöver ständig vård av sina föräldrar, små barn behöver omsorgsfullt beskydd, men när barnen blir äldre vidgas deras verksamhetsområde, och de band de knyter med andra människor utanför familjekretsen blir allt flera och allt starkare. Trevandena hänemot oberoende kan göra att en son eller dotter blir en smula svår att ha att göra med. Med tanke på barnens eget bästa kan föräldrar inte låta barnen ignorera eller sätta sig över föräldramyndigheten. Men de kan ta itu med saken förståndigt och hålla tankeutbytet vid makt, om de tänker på vad det är som förmår barnen att eventuellt uppträda så störande.

14. Hur kan föräldrar med framgång klara av ett barns längtan efter större självständighet?

¹⁴ När föräldrar märker att en son eller dotter längtar efter större självständighet, vad bör de då göra? Denna längtan är lik en fjäder som man håller hopklämd i handen. Om man plötsligt släpper taget om den, flyger den fritt i väg i en riktning som man inte kan förutsäga. Skulle du hålla den hopklämd för länge, blir du själv utmattad, och du försvagar fjädern. Men släpp efter så småningom, under det att du hela tiden har fjädern under kontroll, så blir den kvar på sin rätta plats.

15. Vad är det som talar för att Jesus under sin uppväxt stod under föräldrars ledning?

¹⁵ Vi finner ett exempel på sådan kontrollerad uppväxt hänemot självständighet i fallet med Jesus som pojke. Om hans uppväxttid fram till tonåren heter det i den historiska skildringen i Lukas 2:40 att ”pojken växte till och blev stark och uppfylldes av vishet, och Guds ynnest förblev över honom”. Hans föräldrar hade utan tvekan en framträdande uppgift i hans utveckling, för även om han var fullkomlig fick han inte sin vishet automatiskt. De bestod regelbundet det andliga klimatet för hans fostran, enligt vad skildringen fortsätter att berätta om. Vid 12 års ålder, medan familjen befann sig i Jerusalem för att fira den judiska påsken, gick Jesus till templet och samtalade med de religiösa lärarna där. Tydligen gav hans föräldrar sin 12-årige son denna rörelsefrihet. De begav sig av från Jerusalem utan att ha klart för sig att han lämnades efter, då de förmodligen antog att han var tillsammans med andra återvändande vänner eller släktingar. Tre dagar senare fann de honom i templet, där han inte försökte undervisa dem som var äldre än han, utan där han ”lyssnade till dem och frågade ut dem”. Hans mor framhöll vilken sinnesoro de hade upplevt, och utan att visa sig ohövlig svarade Jesus att han menade att de säkert skulle veta var de kunde finna honom, när de var färdiga att ge sig av. Även om Jesus hade en viss rörelsefrihet, får vi av skildringen veta att han därefter ”förblev dem undergiven”, fogade sig efter de riktlinjer och gränser, som föräldrarna drog upp, då han kom i tonåren, och han ”fortsatte att göra framsteg i vishet och i fysisk växt och i ynnest hos Gud och människor”. — Lukas 2:41—52.

16. När föräldrar får problem med ett uppväxande barn, vad bör de då tänka på?

¹⁶ På liknande sätt bör föräldrar medge tonårssöner eller tonårsdöttrar ett visst mått av självständighet och så småningom utvidga den, allteftersom de närmar sig vuxen ålder, och låta dem fatta allt flera personliga avgöranden under föräldrarnas ledning och överinseende. Om föräldrar, när svårigheter uppstår, begriper varför de gör det, hjälper detta dem att undvika att göra mindre viktiga ting till stora stridsfrågor. I många fall är en tonåring inte avsiktligt upprorisk mot sina föräldrar, men han försöker uppnå ett visst mått av oberoende utan att veta hur han skall göra det. Därför kan föräldrar begå misstag genom att kanske göra fel saker till stridsfrågor. Om saken inte är för allvarlig, låt den då passera. Men när den är allvarlig, var då fast och bestämd. Du bör varken sila bort myggor eller svälja kameler. — Matteus 23:24.

17. Vilka faktorer bör föräldrar ta hänsyn till, när de drar upp gränser för barn som är på väg att bli vuxna?

¹⁷ Föräldrar kan bidra till en fortsatt utmärkt gemenskap med sina halvvuxna söner och döttrar genom att vara välbalanserade, då de drar upp gränser för dem. Tänk på att även om ”visheten från ovan är först och främst kysk”, är den också ”resonlig” och ”full av barmhärtighet”, ”inte skrymtaktig”. (Jakob 3:17) Det finns vissa ting som enligt bibeln är fullständigt oantagbara, och de inbegriper stöld, otukt, avgudadyrkan och liknande grovt orättfärdiga handlingar. (1 Korintierna 6:9, 10) När det gäller många andra ting, kan frågan om de är rätta eller orätta vara beroende av hur långt man går. Mat är bra, men om vi äter för mycket blir vi frossare. Samma sak gäller vissa slag av avkoppling och förströelse, t. ex. dans, lekar och sport, bjudningar eller liknande förehavanden. Många gånger är frågan inte vad man gör, utan hur man gör det och i vems sällskap det sker. Lika litet som vi skulle fördöma ätande, när det vi verkligen menar är frosseri, lika litet borde föräldrar vara böjda för att generellt fördöma en viss sak som ungdomarna sysslar med, om den verkliga invändningen gäller någon ytterlighet som somliga går till, då de sysslar med den, eller icke önskvärda omständigheter som kunde komma med i bilden. — Jämför Kolosserna 2:23.

18. Hur kan föräldrar råda sina barn att vara försiktiga i umgänget med vänner och kamrater?

¹⁸ Alla ungdomar känner behov av kamrater och vänner. Få kan räknas för att vara ”idealiska”, men har inte också dina egna barn sina svagheter? Du vill kanske begränsa deras umgänge med vissa ungdomar, därför att du anser att det kunde utgöra en fara. (Ordspråksboken 13:20; 2 Tessalonikerna 3:13, 14; 2 Timoteus 2:20, 21) Hos andra ser du kanske vissa saker som du tycker om och vissa saker som du inte tycker om. I stället för att söka utesluta någon helt ur barnens vänkrets på grund av en viss brist, kan du föredra att tala uppskattande med dina barn om kamratens goda egenskaper men samtidigt framhålla behovet av vaksamhet när det gäller svagare sidor, och så kan du uppmuntra din son eller dotter att sträva efter att vara en kraft till det som är gott på dessa områden, till bestående nytta för den kamraten.

19. Hur kan barnen förhjälpas till en rätt syn på friheten, i överensstämmelse med den princip vi finner i Lukas 12:48?

¹⁹ Ett sätt att hjälpa din tonårsson eller tonårsdotter att utveckla en rätt syn på ökad frihet är att hjälpa honom eller henne att förstå att det följer större ansvar med större frihet. ”Envar som har fått mycket givet åt sig, av honom skall mycket krävas.” (Lukas 12:48) Ju mer ansvariga barn visar sig vara, desto större förtroende kan föräldrar ge dem. — Galaterna 5:13; 1 Petrus 2:16.

HUR MAN GER RÅD OCH TILLRÄTTAVISNING

20. Vad är det som behövs, förutom makt eller myndighet över barnen, om man skall kunna förebygga sammanbrott i tankeutbytet?

²⁰ Om en människa ger dig råd men inte förstår din belägenhet, då anser du hennes råd vara orealistiskt. Om hon har sådan makt att hon kan tvinga dig att rätta dig efter hennes krav, kan du harmas och mena att detta är orättvist. Föräldrar bör komma ihåg att ”den förståndiges hjärta söker kunskap” och att ”en man med kunskap förstärker sin makt”. (Ordspråksboken 15:14; 24:5, NW) Du kan ha makt över dina barn, men om denna förstärks genom kunskap och förstånd, kommer ditt tankeutbyte med dem att vara verkningsfullare. Om man försummar att visa att man förstår, när man tillrättavisar ungdomar, kan det leda till att en ”generationsklyfta” uppstår och till sammanbrott i tankeutbytet.

21. Hur skall föräldrar uppträda mot barn som gjort sig skyldiga till allvarliga förseelser?

²¹ Vad skall du göra, om ditt barn råkar i svårigheter, begår ett allvarligt misstag eller gör sig skyldigt till en förseelse som helt överrumplar dig? Du får aldrig någonsin överse med den orätta handlingen. (Jesaja 5:20; Malaki 2:17) Men gör klart för dig att nu om någonsin är din son eller dotter i behov av insiktsfull hjälp och skicklig vägledning. I likhet med Jehova Gud kan du säga något i den här stilen: Kom och låt oss ordna upp det här; situationen är allvarlig, men långt ifrån hopplös. (Jesaja 1:18) Vredesutbrott eller hårda domar kan helt omöjliggöra ett tankeutbyte. Alltför många ungdomar som kommer på villovägar har sagt: Jag kunde inte tala med mina föräldrar — de skulle ha blivit rasande på mig. I Efesierna 4:26 heter det: ”Om ni vredgas, se då till, att ni inte syndar.” (Hedegård) Lägg band på dina känslor medan du hör på vad din son eller dotter har att säga. Att du renhårigt hört på kan sedan göra det lättare för barnet att ta emot den tillrättavisning du ger.

22. Varför bör föräldrar aldrig antyda att de har gett upp, när det gäller deras barn?

²² Kanske är det inte bara fråga om en enda händelse utan om svårigheter under en längre tid, om ett handlingsmönster som vittnar om något inte önskvärt karaktärsdrag. Även om det är nödvändigt att utdela tuktan, får föräldrarna aldrig genom sina ord eller sin sinnesstämning antyda att de har gett upp, när det gäller barnet. Ditt långmod kommer att visa hur djup din kärlek är. (1 Korintierna 13:4) Bekämpa inte ont med ont, utan övervinn det onda med det goda. (Romarna 12:21) Det kan bara vålla skada om en ungdom blir förödmjukad inför andra genom sådana påståenden som att han (eller hon) är ”lat”, ”upprorisk”, ”en odåga” eller ”hopplös”. Kärleken slutar inte att hoppas. (1 Korintierna 13:7) En ung man kan t. ex. gå så långt att han blir brottslig och lämnar hemmet. Även om föräldrarna inte på något sätt ger uttryck åt gillande, kan de låta vägen stå öppen för hans återkomst. Hur då? Genom att visa att det inte är den unge själv som de förkastar, utan hans handlingssätt. De kan i fortsättningen låta honom förstå att de tror att han besitter goda egenskaper och att de hoppas att dessa skall ta överhanden. Om det går så väl, kan han i likhet med den förlorade sonen i Jesu liknelse vända hemåt med den tillförsikten att han vid sin ångerfulla återkomst inte skall bli mottagen med stränghet eller kyla. — Lukas 15:11—32.

EN KÄNSLA AV EGENVÄRDE

23. Varför är det viktigt för halvvuxna barn att känna att de är värdefulla familjemedlemmar?

²³ Alla människor har behov av ett visst erkännande, av att accepteras och gillas, att känna att de ”hör hemma” någonstans. Om en människa skall få det erkännande och gillande hon behöver, kan hon inte bli för självständig. Hon måste hålla sig inom de gränser för uppförandet som erkänns av den grupp hon tillhör, ”hör hemma” i. Tonåringar känner detta behov att få tillhöra familjen. Låt dem få känna att de är värdefulla medlemmar i familjekretsen och bidrar till dess lycka, ja, låt dem också i viss mån ha del i planläggningar och beslut inom familjen.

24. Vad bör föräldrar undvika för att det ena barnet inte skall bli avundsjukt på det andra?

²⁴ ”Låt oss inte bli självupptagna”, säger aposteln, ”så att vi eggar upp varandra till inbördes tävlan och avundas varandra.” (Galaterna 5:26) Att föräldrar berömmer en son eller dotter, när han eller hon lyckas väl med någonting, bidrar till att förebygga att en tävlingsanda uppstår; men om man på ett ogynnsamt sätt jämför ett barn med något annat, som vanligen framhålls såsom överlägset, kommer detta att framkalla avundsjuka eller harm. Aposteln sade att var och en bör ”pröva sin egen gärning, och sedan skall han ha anledning till triumferande glädje med avseende på sig själv enbart och inte i jämförelse med den andre”. (Galaterna 6:4) Den unge önskar bli accepterad för vad han själv är och för vem han är och för vad han kan uträtta, och det är för sådant som han önskar bli älskad av sina föräldrar.

25. Hur kan föräldrar hjälpa sina barn att utveckla en känsla av egenvärde?

²⁵ Föräldrar kan hjälpa sin son eller dotter att utveckla en känsla av egenvärde genom att fostra honom eller henne till att axla ansvar på alla områden. De har varit upptagna med att fostra sina barn sedan deras späda barndom i sådant som ärlighet, sannfärdighet och en rätt behandling av andra; de kan bygga vidare på denna tidigare grund genom att påvisa hur dessa egenskaper är tillämpliga ute i samhället. I detta ingår att ta på sig ansvaret för ett arbete och vara pålitlig då man utför det. Under sina ”framsteg i vishet” som tonåring lärde sig Jesus tydligtvis ett yrke vid sin fosterfar Josefs sida, för då han nådde 30 års ålder och började sitt offentliga arbete i Guds rikes tjänst, kallade människor honom ännu ”timmermannen”. (Markus 6:3) Under tonåren bör i synnerhet pojkar få lära sig vad det innebär att arbeta och att göra en arbetsgivare eller en kund till lags, även om arbetet är av så enkelt slag som att springa ärenden. Man kan påvisa för dem att de genom att vara flitiga, allvarliga och pålitliga arbetare vinner självaktning och andra människors aktning och uppskattning; att de inte bara är en heder för sina föräldrar och sin familj, utan att de också ”i allting” är ”en prydnad för vår frälsares, Guds, lära”. — Titus 2:6—10.

26. Vilken forntida sedvänja var ett erkännande av att en dotter var en värdefull familjemedlem?

²⁶ Döttrar kan lära sig alla de viktiga detaljer som hör till husligt arbete och vinna uppskattning och beröm både inom och utom familjen. En dotters potentiella värde för sin familj kan belysas genom den sedvänja man hade på bibelns tid att begära en brudgåva, ett brudpris, när en dotter giftes bort. Gåvan betraktades utan tvivel som en ersättning för att familjen förlorade hennes tjänster. — 1 Moseboken 34:11, 12; 2 Moseboken 22:16.

27. Varför bör man väl utnyttja de möjligheter till utbildning som står till buds?

²⁷ De möjligheter till utbildning som står till buds bör man utnyttja väl för att de unga skall bli rustade att möta livets uppfordrande situationer i den nuvarande tingens ordning. Dessa unga är inbegripna i apostelns uppmuntrande ord om att ”de våra också lär sig att vara sysselsatta med förträffliga gärningar [hederligt arbete, New English Bible] för att fylla sina trängande behov, för att de inte skall vara utan frukt”. — Titus 3:14.

DET SKYDD BIBELNS MORALREGLER GER

28, 29. a) Vilket råd ger bibeln beträffande umgänget? b) Hur kan föräldrar hjälpa sina barn att verkligen bry sig om detta råd?

²⁸ Det är begripligt att föräldrar känner oro, när omständigheterna, t. ex. den trakt där man bor eller den skola barnen går i, tvingar dessa att vara tillsammans med vissa ungdomar som är brottsliga och förstör sig själva. Föräldrar kan livligt föreställa sig hur sant det bibliska påståendet är att ”dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor”. Därför kan de vara ovilliga att godta ett barns argument, när det tigger och ber: ”Alla andra får göra det; varför får inte jag?” Förmodligen är det inte alla som får göra det, men även om så vore, är det inte något tillräckligt skäl till att ditt barn skulle få göra det, om det är orätt eller oförståndigt. ”Avundas icke onda människor [eller barn] och hav ingen lust till att vara med dem. Ty på övervåld tänka deras hjärtan, och deras läppar tala olycka. Genom vishet varder ett hus uppbyggt, och genom förstånd hålles det vid makt.” — 1 Korintierna 15:33; Ordspråksboken 24:1—3.

²⁹ Du kan inte föra dina barn i ledband genom skolan eller genom livet. Men genom att bygga upp dina familjemedlemmar med vishet kan du rusta dem med en samling goda moralregler och rätta principer till vägledning i livet. ”De visas ord är såsom oxpikar.” (Predikaren 12:11, NW) Forntida oxpikar bestod av stänger med metallspetsar. De användes för att med stötar driva på djuren i rätt riktning. Guds visa ord skall driva oss framåt på den rätta vägen, och de skall, om vi går vilse, få vårt samvete att anklaga oss, så att vi lägger om kursen. Med tanke på era barns varaktiga lycka skall ni ge dem sådan vishet att bära med sig i livet. Förmedla den till dem genom både ord och exempel. Bibringa dem en samling sanna värden, så kommer detta att vara vad dina barn söker efter hos andra som de vill ha till personliga vänner. — Psalm 119:9, 63.

30. Hur kan föräldrar förse sina barn med en samling gudagivna moralregler?

³⁰ Kom ihåg, i förbindelse med allt detta, att det är mycket troligare att sanna moraliska värden kan bibringas barnen, om atmosfären i hemmet är sådan att man respekterar och följer dessa principer. Ha själv den inställning till saker och ting som du vill att dina barn skall ha. Förvissa dig om att dina barn i ditt eget hem, inom familjekretsen, får erfara de vuxnas förståelse, kärlek, förlåtelse, ett tillrådligt mått av frihet och självständighet jämte rättvisa och renhårighet och den känsla av att vara erkända och tillhöra familjen som de så väl behöver. På de här sätten kan du bibringa dem en samling gudagivna moralregler att föra med sig när de lämnar familjekretsen. Du kan inte ge dem något bättre arv. — Ordspråksboken 20:7.

Kapitel 12

Hur du kan glädja dina föräldrars hjärta

1. Varför är det rätt att man hedrar sina föräldrar?

VARE sig vi ännu är mycket unga, håller på att bli vuxna eller nu är fullvuxna män och kvinnor, är vi alla barn till någon. Det skulle vara svårt att uppskatta värdet av alla de omkring 20 år av omsorg, arbete, utgifter och självförsakande möda, som har lagts ned på flertalet av oss från vår späda barndom till vuxen ålder. Och faktiskt har våra föräldrar gett var och en av oss något som vi omöjligen kan ge dem igen. För vadhelst annat som vi kan ha att tacka dem för, så har vi dem att tacka för vårt nuvarande liv. Utan dem hade vi inte varit till. Denna uppenbara sanning i sig själv borde vara ett mer än tillräckligt skäl för oss att bry oss om den gudomliga befallningen: ”’Hedra din far och din mor’, vilket är det första budet med ett löfte: ’För att det må gå dig väl och du må vara kvar en lång tid på jorden.’” — Efesierna 6:2, 3.

2. Varför bör vi känna att vi står i tacksamhetsskuld till våra föräldrar?

² Först och främst står vi i tacksamhetsskuld till vår skapare, som är allt livs verkliga källa, men vi bör vara livligt medvetna om den tacksamhetsskuld vi står i till våra föräldrar. Vad kan vi ge dem som ersättning för vad de har gett oss? Guds Son sade att man med alla världens ägodelar inte kan köpa livet, för man kan helt enkelt inte sätta någon prislapp på livet. (Markus 8:36, 37; Psalm 49:7—96—8) Guds ord bjuder oss: ”Var inte skyldiga någon någonting alls, utom att älska varandra.” (Romarna 13:8) På ett alldeles särskilt sätt bör vi känna oss manade att fortsätta att älska våra föräldrar, medvetna om att det är något vi är skyldiga dem så länge de och vi lever. Vi kan visserligen inte ge dem liv, såsom de gav liv åt oss, men vi kan ge dem något som gör livet värt att leva. Vi kan bidra till att de känner glädje och djup tillfredsställelse. Vi kan göra detta på ett alldeles särskilt sätt som förmodligen inga andra människor kan, eftersom vi är deras barn.

3. Vilka kännetecken hos ett barn kan, enligt Ordspråksboken 23:24, 25, bidra till föräldrarnas glädje?

³ I Ordspråksboken 23:24, 25 heter det: ”Stor fröjd har den rättfärdiges fader; den som har fått en vis son har glädje av honom. Må då din fader och din moder få glädje, och må hon som har fött dig kunna fröjda sig.” Föräldrar har en naturlig önskan att kunna vara stolta över vad deras barn gör, att ha glädje och nöje av dem. Har våra föräldrar det?

4. Vad bjuder Kolosserna 3:20 barnen att göra?

⁴ Det beror i hög grad på om vi verkligen har försyn för deras ställning och lyssnar till deras råd. Guds råd till dem som ännu är unga lyder: ”Barn, var lydiga mot era föräldrar i allting, ty detta är välbehagligt i Herren.” (Kolosserna 3:20) ”Allting” betyder uppenbart inte att föräldrar har rätt att kräva sådant som inte överensstämmer med Guds ord, men av detta ord framgår det att våra föräldrar, medan vi ännu är unga, har ansvaret att vägleda oss på alla livets områden. — Ordspråksboken 1:8.

5. Vad kan en ung människa fråga sig med avseende på vad hon skulle förvänta av egna barn, om hon hade några?

⁵ Är du ung nu? En dag kan du vara far eller mor. Skulle du då vilja ha barn som behandlade dig hänsynsfullt eller barn som var trotsiga, som kanske låtsade att de hörde på men som var olydiga, när de var utom synhåll för dig? Sådant medför inte glädje, utan tvärtom heter det i Ordspråksboken 17:25: ”En dåraktig son är sin faders grämelse och en bitter sorg för henne som har fött honom.” I samma mån som det står i din särskilda förmåga att göra dina föräldrar lyckliga, i samma mån kan du, mer än några andra människor, göra dem djupt sorgsna och besvikna. Ditt uppförande kommer att avgöra hur det blir.

DET TAR TID ATT FÖRVÄRVA VISHET

6. Hur kan man belysa att vishet vanligen kommer med åren?

⁶ Det är bra att ungdomar gör klart för sig att tidens gång är en viktig faktor när det gäller att förvärva vishet. Är du 10 år gammal nu? Du inser då att du vet mer än du gjorde när du var fem, eller hur? Är du 15? Då vet du mer än du gjorde när du var 10, eller hur? Är du snart 20? Då inser du helt visst att du vet ännu mer än du gjorde när du var 15. Det är lätt att blicka tillbaka och se att tidens gång gör dig visare, men det är svårt att blicka framåt och erkänna att detta är sant. Hur vis och förståndig en ungdom än må känna sig, bör han eller hon inse att framtiden kan och bör medföra större vishet och förstånd.

7. Vilken lärdom beträffande vishet kan vi inhämta av de råd kung Rehabeam fick?

⁷ Vad är den springande punkten här? Att dina föräldrar, därför att de är äldre än du och har större erfarenhet än du, rimligtvis också är förståndigare än du, när det gäller att ta itu med livets problem. Detta är svårt för många unga att acceptera. De kallar gärna äldre människor för ”gamla stofiler”. Några kanske är det, men många är det inte, lika litet som alla unga människor är oansvariga bara därför att några är det. Det är inte ovanligt att unga människor anser sig vara förståndigare än de gamla. En kung i Israel gjorde ett sådant misstag, vilket fick katastrofala följder. När den 41-årige Rehabeam efterträdde sin far Salomo som kung, begärde folket att deras bördor skulle göras lättare. Rehabeam rådfrågade äldre män, som rådde honom att vara mild och välvillig. Sedan vände han sig till yngre män, och de tillrådde stränga åtgärder. Han följde deras råd. Vad blev följden? Tio av de 12 stammarna gjorde uppror, och Rehabeam stod där med bara omkring en sjättedel av sitt rike. Det var de äldre, inte de unga, som gav ett förståndigt råd. ”Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.” — Job 12:12, 1 Konungaboken 12:1—16; 14:21.

8. Vilken inställning till äldre människor, föräldrar inbegripna, uppmuntrar bibeln till?

⁸ Räkna inte dina föräldrars råd för att vara föråldrade, bara därför att de inte längre är ungdomar. Gör i stället som Guds ord säger: ”Hör din fader, som har fött dig, och förakta icke din moder, när hon varder gammal.” De äldre förtjänar att bli respekterade. ”För ett grått huvud skall du stå upp, och den gamle skall du ära; du skall frukta din Gud. Jag är HERREN”, Jehova. Visst nonchalerar många unga människor dessa bud. Men att de gjort så har inte inneburit lycka — nej, inte för dem själva och sannerligen inte för deras föräldrar. — Ordspråksboken 23:22; 3 Moseboken 19:32.

GÖR DIN DEL

9. Hur påverkas en familj när en av dess medlemmar knotar och klagar i onödan eller är upprorisk?

⁹ Det är ofrånkomligt att vad du gör påverkar andra människor. Om en familjemedlem lider, känner alla oro. Och om en knotar och klagar eller är upprorisk, störs friden i hela familjen. Om man skall kunna glädjas åt ett lyckligt familjeliv, måste var och en göra sin del. — Jämför 1 Korintierna 12:26.

10. Varför är det nyttigt för barn att lära sig utföra ett gott arbete?

¹⁰ Det finns positiva, uppbyggande ting du kan göra. Föräldrar arbetar strängt för att sörja för familjens behov. Om du är ung och bor hemma, kan du hjälpa till. En stor del av livet går åt till att arbeta. Vissa människor klagar över att det är så. Men om du lär dig att utföra ett gott arbete och att göra det med ett gott och rätt motiv, kommer du att känna verklig tillfredsställelse. Den människa däremot, som inte gör sin del utan förväntar att andra skall göra allting för henne, känner aldrig denna tillfredsställelse, och hon är orsak till irritation hos andra, enligt bibelns uttryckssätt: ”såsom rök för ögonen”. (Ordspråksboken 10:26; Predikaren 3:12, 13, NW) När du får sysslor att uträtta hemma, utför dem då och utför dem väl. Och om du verkligen vill göra dina föräldrar glädje, gör då något extra, utan att de ber dig om det. Helt visst kommer du att finna det arbetet vara det allra roligaste — därför att du gjorde det helt enkelt av ditt hjärtas önskan att göra dem lyckliga.

11. Hur kan ett barns ord eller handlingar ställa föräldrarna i ett fördelaktigt ljus?

¹¹ När människor imponeras av en pojke eller flicka, vill de nästan alltid veta vems barn han eller hon är. När den unge David visade ett anmärkningsvärt slag av mod och tro, frågade kung Saul med en gång: ”Vems son är denne yngling?” (1 Samuelsboken 17:55—58) Du bär din familjs namn. Vad du gör och det slags människa du är kommer att påverka människors sätt att betrakta detta namn och de föräldrar som gav dig det. Det finns så många sätt som du kan hedra dina föräldrar på — bland grannarna och i skolan — genom att du visar dig omtänksam, hjälpsam, hänsynsfull och vänlig mot andra. Därigenom hedrar du samtidigt din skapare. — Ordspråksboken 20:11; Hebréerna 13:16.

12. Varför är det nyttigt för barn att samarbeta med föräldrarna i deras bemödanden att fostra dem?

¹² Dina föräldrars lycka är förknippad med din egen. Deras bemödanden att fostra dig syftar till att ge dig en god start på livets väg. Samarbeta med dem, så blir du en källa till välbehag för dem, för de är angelägna om ditt bästa. Så här uttryckte den inspirerade skribenten det: ”Min son, om ditt hjärta bliver vist, så gläder sig ock mitt hjärta.” (Ordspråksboken 23:15) Om dina föräldrar erkänner det ansvar de har inför Gud att vägleda dig på den sanna vishetens vägar, hjälp dem då att troget avbörda sig detta ansvar. ”Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.” — Ordspråksboken 19:20.

13. Vad kan hjälpa ett barn att ha en rätt syn på de förbud som föräldrarna meddelar?

¹³ Det kan komma tillfällen, då du tycker att dina föräldrar kräver för mycket av dig eller att förbuden är för många. Att uppnå den rätta jämvikten, när det gäller att hålla efter barn, är inte lätt. En dag kan du, om du får familj, ställas inför samma problem. Om dina föräldrar begränsar ditt umgänge med vissa ungdomar eller söker skydda dig mot narkotika eller i viss mån drar gränser för din kamratliga samvaro med representanter för det motsatta könet, hejda dig då och tänk på hur mycket bättre det är att ha föräldrar som säger ifrån än att ha sådana som inte alls bryr sig om en! (Ordspråksboken 13:20; 3:31) Låt dem fostra och tukta dig. Det blir till din egen nytta, och du gläder deras hjärta. — Ordspråksboken 6:23; 13:1; 15:5; Hebréerna 12:7—11.

14, 15. När det uppstår problem bland familjemedlemmar, vilka bibliska principer kan ett barn då tillämpa för att få hjälp att bevara friden?

¹⁴ Många situationer, som uppstår hemma, beror förstås inte på dig. Men ditt sätt att reagera påverkar stämningen i hemmet. Bibelns råd lyder: ”Om möjligt, så långt det beror på er, håll frid med alla människor.” (Romarna 12:18) Det är inte alltid lätt att göra detta. Alla är vi olika; vi ser saker och ting på olika sätt och reagerar olika. Det kommer att finnas motsatta åsikter och önskningar. Antag att det råder motsättningar mellan dig och din bror eller syster. Du kanske anser att han eller hon är självisk. Vad skall du då göra?

¹⁵ Somliga barn skulle genast högljutt börja anklaga sitt syskon och kräva att far eller mor ingriper. Eller också kan de ta saken i egna händer och börja knuffas och slåss för att få det som de vill. Men ett inspirerat ordspråk lyder: ”En människas insikt dämpar i sanning hennes vrede.” (Ordspråksboken 19:11, NW) På vilket sätt? Genom att den får henne att ta hänsyn till förmildrande omständigheter. (Kanske den andre inte gjorde det med flit.) Insikten påminner henne om att hon själv många gånger har haft fel. (Och hur tacksam är hon inte över att Gud förlåter!) Insikten kan också få ett barn att förstå att även om en bror eller syster har orätt, skulle det ändå vara orätt för barnets del att låta sin vrede störa friden i hela familjen. Om en människa som vunnit sådan insikt heter det vidare i ordspråket: ”Det är skönhet å hennes sida att överse med överträdelse.” — Se också Kolosserna 3:13, 14.

16. Genom vilket slags uppförande kan barn få gudfruktiga föräldrar att glädjas?

¹⁶ Det som på det hela taget får gudfruktiga föräldrar att glädjas är just det som får Jehovas hjärta att glädjas. Det som sårar dem är det som sårar honom. (Psalm 78:36—41) Föräldrar som inte har lärt känna Jehova Guds sinne kanske gläder sig om deras barn blir uppburna i världen, skapar sig ett namn, förtjänar en massa pengar osv. Föräldrar som har Jehova som sin Gud vet emellertid att den här världen och dess begär är på väg att försvinna men att ”den som gör Guds vilja, han består för alltid”. (1 Johannes 2:15—17) Det som verkligen gör dem lyckliga är därför att se att deras barn lyder sin skapare, gör hans vilja och återspeglar hans egenskaper. Visst gör det gudaktiga föräldrar lyckliga, när deras barn lyckas väl med sina studier i skolan. Men de är lyckligare när barnens uppförande i skolan och på andra håll vittnar om lojalitet mot Guds normer och en önskan att behaga honom. Och det är särskilt välbehagligt för dem, när dessa barn fortsätter att finna välbehag i att oavbrutet vandra på Jehovas vägar genom hela sitt vuxna liv.

ANSVARET ATT SÖRJA FÖR FÖRÄLDRAR

17—19. Hur kan vuxna söner och döttrar visa att de sätter värde på sina föräldrar?

¹⁷ Vår omtanke om våra föräldrar bör inte svalna, om vi flyttar hemifrån när vi har vuxit upp. Vi vill att de skall vara lyckliga hela livet ut. De sörjde i många år för våra behov, ofta med avsevärda självuppoffringar. Vad kan vi nu göra för att visa att vi sätter värde på detta?

¹⁸ Vi kan betänka det av Gud uppställda kravet: ”Hedra din far och din mor.” (Matteus 19:19) Vi kanske har mycket att bestyra. Men vi måste göra klart för oss att det betyder en hel del för våra föräldrar att de får höra från oss och att vi hälsar på dem.

¹⁹ Med åren kan vi ”hedra” dem på andra sätt. Om de behöver materiell hjälp, visa då att du sätter värde på allt de har gjort för dig och att du därtill har full förståelse för Jehovas rättfärdiga krav. Aposteln Paulus skrev följande om dem som är till åren komna: ”Om någon änka har barn eller barnbarn, så låt dessa först lära sig att utöva gudaktig hängivenhet bland sitt eget husfolk och fortsätta att ge tillbörlig gottgörelse åt sina föräldrar och deras föräldrar, för detta är välbehagligt i Guds ögon.” — 1 Timoteus 5:3, 4.

20, 21. a) Vad är inbegripet i att man skall hedra sina föräldrar, enligt orden i Matteus 15:1—6? b) Finns det något som kan frita en människa från att hedra sina föräldrar på det sättet?

²⁰ Att uppmaningen att man skall ”hedra” sina föräldrar kan inbegripa materiellt stöd framgår klart och tydligt av Skriften. Vid ett tillfälle hade fariséerna gått fram till Jesus och anklagat hans lärjungar för att ha brutit mot traditionerna. Jesus motsade detta: ”Och ni, varför överträder ni Guds befallning på grund av er tradition? Gud har till exempel sagt: ’Hedra din far och din mor’; och: ’Den som förolämpar far eller mor, han skall sluta i döden.’ Men ni säger: ’Vemhelst som säger till sin far eller mor: ”Vad jag än har, som du kunde få nytta av genom mig, är en gåva tillägnad Gud”, han behöver inte alls hedra sin far.’ Och så har ni gjort Guds ord ogiltigt på grund av er tradition.” — Matteus 15:1—6.

²¹ Genom att förklara att deras pengar eller ägodelar var ”en gåva tillägnad Gud” var de, enligt sin tradition, fritagna från ansvaret att sörja för sina föräldrar. Men Jesus var inte av samma mening. Och vi i denna tid behöver ta detta till hjärtat. Visst är det så, tack vare insatser från samhällets sida i många länder, att en del behov, som till åren komna föräldrar har, blir väl tillgodosedda. Men är anordningarna verkligen tillräckliga? Om de inte är det eller om det inte finns några sådana anordningar alls, kommer barn som hedrar sina föräldrar att göra vad de kan för att avhjälpa den faktiska bristen. Ja, att man sörjer för sina till åren komna föräldrar, som är i behov av hjälp, är såsom aposteln Paulus framhöll ett bevis på ”gudaktig hängivenhet”, på ens hängivenhet för Jehova Gud själv, för honom som är familjeanordningens upphovsman.

22. Vad bör vi ge våra föräldrar utom materiella ting?

²² Vi bör emellertid aldrig tänka att om föräldrar under sina senare år i livet har mat, kläder och bostad, allt lämpat efter behovet, är det inget mer som behövs. De har också känslomässiga och andliga behov. De behöver kärlek och uppmärksamhet, som ger dem ny tillförsikt; många gånger är det behovet trängande. Under hela livet behöver vi veta att det finns någon som älskar oss, att vi tillhör någon, att vi inte är ensamma. Barn skall inte vända sig ifrån sina gamla föräldrar, varken i fråga om deras fysiska eller deras känslomässiga behov. ”Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.” — Ordspråksboken 19:26.

23. Hur kan ett barn vara en glädjekälla för sina föräldrar?

²³ Från sina unga år och upp i vuxen ålder intar barnen en viktig plats i sina föräldrars liv. Många barn är en källa till djup sorg och besvikelse. Men om du respekterar den ställning dina föräldrar intar och lyssnar till deras råd, om du visar dem verklig kärlek och tillgivenhet, kan du vara en daglig glädjekälla för deras hjärta. Ja, låt din far och din mor ”få glädje, och må hon som har fött dig kunna fröjda sig”. — Ordspråksboken 23:25.

Kapitel 13

De senare åren

1, 2. a) Vilka problem kan uppstå sedan barnen flyttat hemifrån? b) Hur försöker somliga ta itu med åldrandets problem?

OM VÅRT liv inte är fyllt av verksamhet av något slag, kroppsarbete eller intellektuellt arbete, blir vi uttråkade. Livet verkar tomt, meningslöst, och vi blir rastlösa. Det här problemet uppstår ibland för föräldrapar, när deras barn har vuxit upp och flyttat hemifrån. Under de många år som gått har livet för dem varit fyllt av föräldraskapets förpliktelser. Nu är det plötsligt slut med all denna verksamhet och alla de plikter det innebär att fostra upp en barnskara.

² Därtill kommer att allteftersom åren går börjar fysiska förändringar inträda. Rynkor uppenbarar sig, håret börjar gråna, hårfästet viker kanske allt högre upp på hjässan, och smärta och värk, som vi aldrig förr kände av, börjar besvära oss. Vi är faktiskt på väg att bli äldre. En del människor, som vägrar att erkänna fakta, gör våldsamma ansträngningar för att söka bevisa att de är lika unga som någonsin. De blir plötsligt mycket aktiva. De hastar från den ena tillställningen till den andra eller ägnar sig med liv och lust åt sport och idrott. Denna rastlösa verksamhet ger dem något att göra, men medför den varaktig tillfredsställelse? Får den en människa att känna att hon verkligen behövs, så att hennes liv får verklig mening?

3. Det kan visserligen vara roligt med olika slag av förströelse, men vad bör man undvika?

³ Visst kan det vara roligt med olika slag av förströelse. Och under de senare åren i livet kanske du finner att du har tid att göra sådant som du inte kunde göra när barnen var små. Men om man gör nöjesjakten till sitt främsta intresse, kan det medföra allvarliga problem. — 2 Timoteus 3:4, 5; Lukas 8:4—8, 14.

ATT BEVISA SIG LOJAL ÄR DET SOM ÄR VACKERT

4, 5. Vad kan det leda till, när en äldre människa anser sig behöva bevisa att hon fortfarande är tilldragande för det motsatta könet?

⁴ Vid den här tiden i livet är det inte så få människor som tycks anse att de måste bevisa att de fortfarande är tilldragande för det motsatta könet. De kan börja flirta med någon på en bjudning eller någon annanstans. Män, i synnerhet, har ”affärer” med yngre kvinnor, och i denna tid med dess ”nya moral” finns det också många kvinnor som söker ny tillförsikt genom utomäktenskapliga ”affärer”. Somliga människor kan, fastän de varit gifta i många år, börja ge näring åt idéer om att börja ett ”nytt liv” med en ny äktenskapspartner. De kanske försöker rättfärdiga sitt handlingssätt genom att framhålla sin nuvarande partners fel — samtidigt som de vanligen tar lätt på de egna tillkortakommandena, som inbegriper deras brist på lojalitet, både mot sin partner och mot rättfärdiga principer.

⁵ Kanske vet de att Jesus sade: ”Vemhelst som skiljer sig från sin hustru, utom på grund av otukt [porneia: grov sexuell omoraliskhet], och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott.” Fastän Jesus här påvisar att det inte är rätt att skilja sig från sin partner på ”vilken grund som helst”, är de beredda att utnyttja vilken som helst skilsmässoorsak som samhällets lagar godtar. (Matteus 19:3—9) Sedan skaffar de sig en ny partner, ofta någon som de haft förbindelse med redan innan det blev tal om skilsmässa. De vet visserligen vad Guds ord säger om ett sådant uppförande, men de kanske resonerar som så att Gud i sin stora barmhärtighet skall ”förstå”.

6. Hur betraktar Jehova Gud vanvördnad för äktenskapsförbundet?

⁶ För att undgå att bli frestade genom ett sådant omoraliskt tänkesätt gör vi väl i att besinna vad Jehova, genom sin profet Malaki, sade till Israels folk: ”För det andra gören I också detta: I betäcken Jehovás offerbord med tårar, gråt och suckan, så att han icke mer vänder sig [med gillande] till offergåva eller tager emot med välbehag av eder hand. Och I sägen: ’Varför?’ Därför att Jehová är vittne mellan dig och din ungdoms hustru, mot vilken du har handlat trolöst. ... Vakten därför på eder ande, så att du icke handlar trolöst mot din ungdoms hustru. Ty jag hatar skilsmässa, säger Jehová, Israels Gud.” (Malaki 2:13—16, Åkeson) Ja, att man handlar trolöst mot äktenskapspartnern, visar vanvördnad för äktenskapsförbundet — det är handlingar som Gud fördömer; de skadar en människas förhållande till livgivaren.

7. Varför leder inte vanvördnad för äktenskapsförbundet till lycka?

⁷ Är detta ett sätt att uppnå ett bättre liv? Knappast. Varje nytt äktenskap som sådana människor ger sig in i vilar på osäker grund. För det första har de visat att de inte ens i denna, den allra värdefullaste, gemenskap är att lita på. Må så vara att de kanske ser något tilldragande i den nya partnerns personlighet som den förra inte hade. Men när de velat komma åt detta, har de sökt tillfredsställa sig själva utan att ta hänsyn till den skada och hjärtesorg de vållar. Detta är helt visst inte någon egenskap som bidrar till äktenskaplig lycka.

8. Vad är värdefullare i äktenskapet än att vara vacker till det yttre?

⁸ Att förbli trogen en äktenskapspartner är något långt vackrare än kroppslig skönhet. Det är oundvikligt att den kroppsliga skönheten avtar med åren, men det vackra i lojal tillgivenhet tilltar med varje år som går. Att du söker en annan människas lycka och är villig att sätta hans eller hennes intressen före dina egna kan medföra varaktig tillfredsställelse, eftersom det verkligen är ”lyckligare att ge än att få”. (Apostlagärningarna 20:35) Om två människor har varit gifta under ett antal år och om de haft ett fritt tankeutbyte sig emellan och anförtrott sig åt varandra, om de har delat arbete och mål och förhoppningar, de svåra tiderna med de goda — och har gjort detta av kärlek — kommer deras liv att vara verkligt förenade, sammanflätade. De har mycket gemensamt — mentalt, känslomässigt och andligt sett. Förälskelsen, som i viss mån kan ha gjort dem blinda för varandras fel före giftermålet, har fått vika för en varm tillgivenhet som får var och en av dem att uppfatta den andres tillkortakommanden som ett tillfälle att vara till hjälp, att fylla ett behov. Mellan dem råder en känsla av sant och äkta förtroende, en trygghetskänsla; de vet att de kommer att stå vid varandras sida vilka problem som än kan uppstå. För dem är det bara naturligt att vara lojala mot varandra. Så här uttrycks det i Mika 6:8 (NW, fotnoten): ”Han har sagt dig, o jordemänniska, vad som är gott. Och vad kräver Jehova i gengäld av dig annat än att du skall utöva rättvisa och älska lojal kärlek och vara blygsam, när du vandrar med din Gud?”

VUXNA BARN — ETT NYTT FÖRHÅLLANDE

9—11. a) Är det Guds mening att förhållandet mellan föräldrar och barn skall förbli vid detsamma genom hela livet? b) Hur inverkar detta på de råd som föräldrar kan ge sina vuxna barn? c) När barnen gifter sig, vems ledarskap skall föräldrarna då respektera?

⁹ Man och hustru skall visserligen leva tillsammans genom hela livet, men detta är inte Skaparens anordning för föräldrar och deras barn. Det är sant att när dina barn växte upp, behövde de dig varje dag. De hade inte bara fysiska behov som måste fyllas, utan det krävdes också vägledning. När de inte var särskilt villiga att lyda, kanske du genomdrev vissa saker som var till deras eget bästa. Men när barnen bildar egna familjer, förändras förhållandet mellan dig och dem i viss mån. (1 Moseboken 2:24) Det betyder inte att dina känslor för dem förändras, utan förändringen har med ansvarsbördan att göra. Därför måste det sätt, på vilket du gör saker och ting för dem, förändras.

¹⁰ De kanske fortfarande behöver råd ibland. Och det är ett tecken på vishet från deras sida, om de lyssnar till sunda råd från dem som har större erfarenhet av livet. (Ordspråksboken 12:15; 23:22) Men när du ger råd åt söner eller döttrar som har egna hem, är det förståndigt att du gör det på ett sätt som vittnar om att du inser att det nu är de själva som måste fatta beslut.

¹¹ Detta är mycket viktigt om de är gifta. Det finns länder, där hävdvunna sedvänjor föreskriver att bruden skall stå under sin svärmors överinseende. På andra håll övar de släktingar man får genom giftermål kraftigt inflytande på familjeangelägenheterna. Men medför detta verkligen lycka? Han som är Skaparen av familjen vet vad som är bäst, och han säger: ”En man [skall] övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru.” (1 Moseboken 2:24) Ansvaret att fatta beslut vilar nu varken på mannens föräldrar eller på hustruns föräldrar, utan på den äkta mannen. ”En man är sin hustrus huvud, liksom den Smorde är församlingens huvud”, heter det i Guds ord. (Efesierna 5:23) Det nöje du kan ha av att göra saker och ting för dina vuxna barn, och längre fram för dina barnbarn, kan bli mycket större om du tar hänsyn till denna anordning.

FINN GLÄDJE I ATT GÖRA SAKER OCH TING FÖR ANDRA

12. a) Hur kan föräldrar, sedan deras barn skaffat sig egna hem, fördjupa sin kärlek till varandra? b) Vad mera kan de göra för att ge större mening åt sitt liv?

¹² Alla har vi behov av att känna att vårt liv är till någon nytta, att det har innehåll och mening. Att detta behov tillgodoses är viktigt för ditt eget välbefinnande. Frånsett dina barn finns det många andra, hos vilka du kan hjälpa till att fylla något behov i livet. Hur förhåller det sig med din egen äktenskapspartner? Medan era barn växte upp, var er uppmärksamhet i hög grad inriktad på dem. Nu har ni möjlighet att göra mera rent personligt för varandra. Detta kan bidra till att fördjupa förhållandet er emellan. Men varför skulle du begränsa din välvilja till den egna familjen? Ni kan ”vidga” er genom att hjälpa grannar som blir sjuka eller genom att tillbringa tid tillsammans med äldre människor som är ensamma eller genom att ge materiellt bistånd, på ett eller annat sätt som står er till buds, åt människor som utan eget förvållande råkat i materiellt trångmål. (2 Korintierna 6:11, 12) Bibeln berättar om Dorkas, en kvinna som tillvann sig stor kärlek, därför att hon ”överflödade i goda gärningar och barmhärtighetsgåvor som hon ägnade” behövande änkor. (Apostlagärningarna 9:36, 39) Den lovordar dem som tar sig an de betryckta. (Ordspråksboken 14:21) Skriften inbegriper omtanke om ”föräldralösa och änkor i deras betryck” i det som utgör en viktig del av den gudsdyrkan som är välbehaglig för Gud. (Jakob 1:27) Och bibeln uppmuntrar oss alla: ”Glöm inte att göra gott och att dela med er åt andra, ty Gud finner välbehag i sådana offer.” — Hebréerna 13:16.

13. Vilken bevekelsegrund gör det verkligt givande att hjälpa andra?

¹³ Betyder detta att nyckeln till lycka består i att man går upp i rent humanitär verksamhet? Om inte bevekelsegrunden är andlig, om man inte drivs av en önskan att efterlikna Gud i att visa kärlek, kan det faktiskt medföra besvikelse. (1 Korintierna 13:3; Efesierna 5:1, 2) Varför det? Därför att du mycket väl kan känna dig missräknad, när människor inte uppskattar din välvilja eller när de ofint försöker dra fördel av din frikostighet.

14, 15. Vad är det som gör livet verkligt lyckligt och tillfredsställande?

¹⁴ När en människa däremot uppriktigt använder sitt liv i Guds tjänst, kommer hennes största tillfredsställelse av vetskapen att det hon gör är välbehagligt för hennes skapare. En sådan människas förmåga att göra saker och ting för andra är inte heller begränsad av materiella tillgångar. Hon har Jehovas, ”den lycklige Gudens”, ”härliga goda nyheter” och har privilegiet att få dela med sig av dem till andra. (1 Timoteus 1:11) Genom bibeln vet hon hur hon skall ta itu med livets problem nu och vad det storslagna hopp är som Gud erbjuder i framtiden. Och hur roligt är det inte att få dela med sig av sådana goda nyheter till andra, och att sedan få rikta deras uppmärksamhet på ursprunget till dem, Jehova Gud! Så här uttryckte den inspirerade skrivaren av Psalm 147:1 det: ”Loven Jehová, ty det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång är passande.” — Åkeson.

¹⁵ Det är när vi förstår vad som är Jehovas vilja ja i förbindelse med livet och när vi ärar honom som vårt eget liv blir meningsfullt. (Uppenbarelseboken 4:11) Du kommer att erfara verklig tillfredsställelse om du, i den mån som dina omständigheter medger det, helt och fullt tar del i att sprida bibelns sanningar till andra människor. Även om dina egna barn nu är vuxna, kan du glädja dig åt att hjälpa ”andliga barn” att växa. Och när du ser dem utvecklas till mogna kristna, skall du känna det såsom aposteln Paulus gjorde då han skrev till några som han hade bistått på det sättet: ”Vad är vårt hopp eller vår glädje eller vårt jubels krona — är det inte just ni? . . . Ni, ja ni, är vår ära och glädje.” — 1 Tessalonikerna 2:19, 20.

SÖK ANPASSA DIG NÄR OMSTÄNDIGHETERNA FÖRÄNDRAS

16, 17. a) Vad bör man söka undvika, när det uppstår problem? b) Även om någon mister sin partner genom döden, vad kan då hjälpa honom eller henne att inte känna sig ensam inför nya, uppfordrande situationer?

¹⁶ Med tiden upptäcker flertalet människor att de inte längre kan göra så mycket som de en gång brukade göra. De behöver anpassa sig, vara beredda att vidta förändringar. Om det uppstår problem med hälsan, kräver detta uppmärksamhet. Men det är förståndigt att bevara jämvikten, att inte så gå upp i dessa ting att man försummar att se de möjligheter som varje dag i livet erbjuder. Det kommer att finnas problem, och om man kan göra något positivt åt dem, då är det förståndigt att man gör det. Men oro uträttar ingenting, och en önskan att förhållandena skulle vara annorlunda kan inte förändra dem. I stället för att längta efter gångna tider bör man således gripa nuets möjligheter.

¹⁷ Detta gäller också om du, under de senare åren i livet, åter finner dig ensam. Om du har kunnat glädja dig åt ett lyckligt äktenskap, har du helt visst ljusa minnen att tänka tillbaka på. Men livet går vidare, och i din nuvarande situation krävs det förändringar. Du ställs inför nya uppfordrande situationer, och om du lever på ett sätt som vittnar om tro på Gud, då kommer du inte att vara ensam att möta dem. — Psalm 37:25; Ordspråksboken 3:5, 6.

18—20. Vilka faktorer kan göra livet meningsfullt också under de senare åren?

¹⁸ Trots livets obehagliga sidor finns det mycket som vi kan finna nöje i — präktiga vänner, möjligheter att göra saker och ting för andra, den njutning en god måltid kan ge, en praktfull solnedgång, fågelsång. Och även om våra nuvarande omständigheter kanske inte är idealiska, har vi dessutom Guds försäkran att han skall göra slut på ondskan och skall från hela människosläktet avlägsna all sorg, ängslan, sjukdom och rentav döden själv. — Uppenbarelseboken 21:4.

¹⁹ Det är sant att den människa, som har haft en i hög grad materialistisk syn på livet, kan komma att tycka att hennes senare år är mycket tomma. Den man som skrev Predikaren sade följande om utgången av ett sådant liv: ”Allt är fåfänglighet!” (Predikaren 12:8) Men om trons människor, t. ex. Abraham och Isak, säger bibeln att var och en nådde slutet av sin levnad ”gammal och mätt på livet”. (1 Moseboken 25:8; 35:29) Vari bestod skillnaden? De här männen hade tro på Gud. De var övertygade om att de döda skall komma till liv igen vid Guds bestämda tid, och de såg framåt mot den tid då Gud själv skall upprätta en rättfärdig regering för hela mänskligheten. — Hebréerna 11:10, 19.

²⁰ Också i din situation är det möjligt, om du inte låter nuets problem göra dig blind för de många goda tingen omkring dig och den underbara framtid som Gud har i beredskap åt sina tjänare, att ditt liv kan få innehåll och mening, och varje dag kan skänka dig tillfredsställelse, ja oavbrutet under de senare åren.

[Bild på sidan 176]

Ju mera två liv sammanfaller, desto mera kan två bli till ett

Kapitel 14

Att såsom familj bygga för en evig framtid

1. När man vill främja familjelyckan, varför är det då nyttigt att tänka på framtiden?

TIDENS ström flyter ständigt vidare. Det förgångna kan rymma många ljusa minnen, men vi kan inte leva i det förgångna. Vi kan lära av det förgångna, bland annat av misstag vi har gjort, men vi kan bara leva i nuet. Och ändå måste man ha klart för sig att även om en familj kan ha det bra för närvarande, så är det närvarande bara något tillfälligt; i dag blir snart i går, och nuet övergår snabbt i det som varit. Därför är det viktigt för familjelyckan att vi hela tiden har blicken riktad mot framtiden, förbereder för den, planerar för den. Hurdan framtiden kommer att bli för oss och för dem som står oss nära kommer i stor utsträckning att bero på de beslut vi fattar nu.

2. a) Varför är det många som inte vill tänka på framtiden? b) Om vi önskar oss en lycklig framtid, vem bör vi då lyssna till?

² Vad har vi då att se fram emot? De tankar som flertalet människor har med avseende på framtiden sträcker sig ofta bara några korta år framåt. Många föredrar att inte blicka särskilt långt mot framtiden, därför att allt de kan förutse är ett obehagligt slut, i och med att familjekretsen upplöses genom döden. För många är det så att deras lyckliga stunder snabbt överskuggas av livets bekymmer. Men genom att lyssna till honom, ”som varje familj i himmel och på jord har att tacka för sitt namn”, kan livet ge oändligt mycket mera. — Efesierna 3:14, 15.

3. a) Vilka framtidsutsikter gav Gud de första människorna? b) Varför blev det annorlunda?

³ När det första människoparet hade skapats, var det inte Guds uppsåt att de eller deras framtida barn skulle leva bara några korta, bekymmersamma år och sedan dö. Han gav dem ett paradisiskt hem och utsikten till ett ändlöst liv. (1 Moseboken 2:7—9, 15—17) Men de förverkade denna framtidsutsikt för sig själva och sina barn genom att avsiktligt bryta mot Guds lag, hans som deras liv var beroende av. Bibeln förklarar det så här: ”Synden kom in i världen genom en enda människa [Adam], och döden genom synden, och ... på så sätt spred sig [döden] till alla människor därför att de alla hade syndat.” — Romarna 5:12.

4. Vilken föranstaltningar har Jehova Gud gjort för att hans ursprungliga uppsåt beträffande människosläktet skall förverkligas?

⁴ Men kärleksfullt gjorde Gud en anordning för att återlösa den mänskliga familjen. Hans egen Son, Jesus Kristus, gav ut sitt fullkomliga mänskliga liv till förmån för alla Adams barn. (1 Timoteus 2:5, 6) På så sätt återköpte eller återlöste Jesus det som Adam hade förlorat för vår räkning, och vägen banades för de människor, som skulle komma att utöva tro på denna föranstaltning, att få samma möjlighet till liv som Gud hade gett det första människoparet. En människa i våra dagar kan, om hon inte råkar ut för någon allvarlig sjukdom eller olyckshändelse tidigare i livet, leva i 70 eller 80 år, och det finns några som lever lite längre. ”Men den gåva Gud ger är evigt liv genom Kristus Jesus, vår Herre.” — Romarna 6:23.

5—7. a) Om vi gör Guds vilja nu, vad kan vi då förvänta i framtiden? b) Vilken fråga kan du ha anledning att ställa dig om att hjälpa din familj?

⁵ Vad kan detta innebära för din familj? För dem som lyssnar till Guds befallningar och lyder dem kan det betyda en evig framtid. (Johannes 3:36) I sitt osvikliga ord lovar Gud att han skall avlägsna den nuvarande förtryckande tingens ordning och se till att mänsklighetens alla angelägenheter blir styrda av en fullkomlig och rättfärdig regering, som han själv drar försorg om. (Daniel 2:44) Hans ord framhåller detta, då det säger oss att han har beslutat ”att sammanfatta allt igen i den Smorde, det som är i himlarna och det som är på jorden”. (Efesierna 1:10) Ja, sedan skall det råda universell samstämdhet, och den mänskliga familjen skall vara förenad jorden runt, fri från rasmotsättningar, politiska meningsskiljaktigheter, hjärtlös brottslighet och krigets härjningar. Familjer skall leva i trygghet, ”och ingen skall förskräcka” dem. (Psalm 37:29, 34; Mika 4:3, 4) Så kommer det att vara, därför att alla som då lever skall vara människor som blivit ”Guds efterliknare, som älskade barn”, och de skall fortsätta ”att vandra i kärlek”. — Efesierna 5:1, 2.

⁶ Under den vägledning, som Guds rikes styre ger, skall den mänskliga familjen då med förenade krafter ägna sig åt den glädjande arbetsuppgiften att göra jorden till det paradis som Skaparen avsåg, ett trädgårdshem med ett överflöd av mat för hela mänskligheten. Hela jordens ofantliga mångfald av fåglar, fiskar och fyrfotadjur skall inordnas under människors omtänksamma välde och vara dem till nöje och behag, för detta är Guds tillkännagivna uppsåt. (1 Moseboken 2:9; 1:26—28) Sjukdom, smärta, ålderdomens försvagande inflytande eller fruktan för döden skall aldrig mer störa den mänskliga familjens glädje över livet. Också de som befinner sig ”i minnesgravarna” skall återvända och få del i de stora möjligheter som livet då skall erbjuda. — Johannes 5:28, 29; Uppenbarelseboken 21:1—5.

⁷ Vad kan du göra för att hjälpa din familj att få uppleva den tid då dessa framtidsutsikter förverkligas?

VAD SKALL VI GÖRA?

8. Vad krävs av oss för att vi skall vinna Guds godkännande?

⁸ Ingen av oss bör felaktigt dra slutsatsen att vi bara genom att leva vad vi anser vara ett ”redbart liv” skall få tillhöra dem som vinner liv i Guds nya tingens ordning. Det tillkommer inte oss att bestämma kraven; det gör Gud med all rätt. En dag när Jesus undervisade i Judeen, frågade en man: ”Vad skall jag göra för att ärva evigt liv?” Svaret löd: ”’Du skall älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din styrka och med hela ditt sinne’ och ’din nästa som dig själv’.” (Lukas 10:25—28) Det är tydligt att mycket mer är inbegripet än att vi bara säger att vi tror på Gud eller då och då är med vid möten där bibeln dryftas eller emellanåt är välvilliga och hjälpsamma mot vissa människor. Ja, den tro som vi bekänner bör kraftigt påverka våra tankar och önskningar och handlingar varje dag, hela dagen lång.

9. Vilka bibliska principer kan hjälpa oss att bevara jämvikten, när vi betraktar livets alla angelägenheter?

⁹ Att vi ständigt tänker på vårt förhållande till Gud och sätter stort värde på det hjälper oss att handla förståndigt och tillförsäkrar oss hans godkännande och hjälp. (Ordspråksboken 4:10) Genom att vi, när vi betraktar livets alla angelägenheter, tänker på vilket samband de har med honom och hans uppsåt kan vi lyckas i att bevara jämvikten i vårt sätt att bruka vårt liv. Vi måste arbeta för att sörja för våra fysiska behov. Men Guds Son påminner oss om att vi inte genom ängslig oro och ivrig strävan efter materiella ting kan förlänga vårt liv det allra minsta; genom att först söka Guds rike och hans rättfärdighet kan livet förlängas obegränsat. (Matteus 6:25—33; 1 Timoteus 6:7—12; Hebréerna 13:5) Det är Guds avsikt att vi skall finna stor glädje i vårt familjeliv. Men om vi skulle bli så upptagna av familjeangelägenheter att vi underlåter att visa äkta kärlek mot människor utanför familjekretsen, skulle vi motarbeta oss själva, ge vår familj en trång syn på livet och beröva oss Guds välsignelse. Nöjen och förströelse i familjen medför den största glädjen, när de får inta sin behöriga plats och aldrig tillåts tränga kärleken till Gud i bakgrunden. (1 Korintierna 7:29—31; 2 Timoteus 3:4, 5) Genom att vi gör allting, som familj eller som enskilda människor, i överensstämmelse med Guds ords sunda principer kan vårt liv vara mycket tillfredsställande, ge oss en känsla av att vi verkligen fullbordar något, och vi lägger då en sund grundval för en evig framtid. ”Vad ni än gör”, skall ni således ”arbeta på det av hela er själ, såsom för Jehova . . . eftersom ni vet att det är från Jehova ni skall få arvets tillbörliga lön”. — Kolosserna 3:18—24.

BYGG SÅSOM FAMILJ

10. Hur viktigt är det med regelbundna bibliska samtal i hemmet?

¹⁰ Om medlemmarna i en familj skall kunna fortsätta att arbeta mot gemensamma mål, är samtal i hemmet om Guds ord mycket värdefulla, ja nödvändiga. Varje dag ger många tillfällen för en människa att sätta sådant som man ser och gör i samband med Skaparens uppsåt och syften. (5 Moseboken 6:4—9) Det är bra att man avsätter regelbundna stunder, då alla samlas för att läsa och dryfta bibeln tillsammans, kanske med hjälp av publikationer som förklarar bibeln. Att man gör detta har ett enande inflytande på familjen. Familjemedlemmarna kan då använda Guds ord för att hjälpa varandra att ta itu med problem som kan uppstå. När föräldrar föregår med gott exempel och inte utan vidare låter andra intressen få inkräkta på sådana stunder, avsatta för bibliska samtal i familjen, inskärper detta hos barnen hur viktigt det är att akta och värdesätta Guds ord mycket högt. Guds Son sade: ”Människan skall leva inte bara av bröd, utan av varje uttalande som går ut genom Jehovas mun.” — Matteus 4:4.

11. Vilken benägenhet, när det gäller andliga framsteg, bör man undvika i familjen?

¹¹ I en kropp skall ”ingen söndring . . . finnas . . . utan lemmarna” skall ”ha samma omsorg om varandra”. (1 Korintierna 12:25) Så bör det vara med den ”kropp” som en familj utgör. Varken man eller hustru skall vara så upptagen av sitt eget andliga framåtskridande i kunskap och insikt att han eller hon försummar att visa uppriktig omsorg om sin äktenskapspartners framsteg. Om en äkta man till exempel inte ägnar tillräcklig uppmärksamhet åt sin hustrus andliga behov, kanske hon med tiden inte längre har lust att hålla fast vid samma mål som han gör. Om föräldrar inte ägnar tillräckligt personligt intresse åt sina barns andliga växt och hjälper dem att förstå hur Guds ords principer är tillämpliga och kan skänka den allra största lycka i livet, kanske de upptäcker att deras barns hjärta och sinne lockas bort av den materialistiska anden i världen omkring dem. För hela din familjs eviga bästa bör ni som en regelbunden, viktig del av ert familjeliv fortsätta att inhämta kunskap från Guds ord.

12. Med vilka bör vi inte försumma att komma tillsammans?

¹² Om nu — som det brukar heta — ”kärleken börjar där hemma”, bör den sannerligen inte sluta där. Guds ord har förutsagt att hans sanna tjänare skulle komma att utgöra en världsomfattande familj av bröder och systrar, redan i den nuvarande tingens ordning. Gud säger oss att ”så länge vi har gynnsam tid till det”, bör vi ”göra vad som är gott mot alla, men särskilt mot dem som är besläktade med oss i tron”, dem som tillhör ”hela skaran av . . . [våra] bröder i världen”. (Galaterna 6:10; 1 Petrus 5:9) Att såsom familj regelbundet komma tillsammans med dem som tillhör denna större ”familj” bör vara en glädje som man inte utan vidare avstår ifrån för andra intressen. — Hebréerna 10:23—25; Lukas 21:34—36.

13. Vilka plikter har vi mot människor utanför den kristna församlingen?

¹³ Vår kärlek bör emellertid inte begränsas till enbart dem som redan tillhör ”Guds husfolk”, hans församling. (1 Timoteus 3:15) Guds Son framhöll att om vi bara älskar dem som älskar oss, bara våra bröder, skulle man kunna fråga: ”vad gör” vi ”för märkvärdigt då?” För att likna vår himmelske Fader måste vi på ett helhjärtat sätt vara utåtriktade mot alla människor och visa välvilja och hjälpsamhet mot alla och envar och alltid vinnlägga oss om att söka dela med oss av Guds rikes goda nyheter till dem, i det vi tar initiativ. När vi på detta sätt visar gudaktig kärlek som familj, börjar vårt liv få verklig mening. Alla, föräldrar och barn i lika mån, upplever vi vad det innebär att visa kärlek i full utsträckning, på det sätt som Gud visar kärlek. (Matteus 5:43—48; 24:14) Vi får också del i den fullständiga lycka som man bara kan uppnå genom att helhjärtat ge på detta sätt. — Apostlagärningarna 20:35.

14. Tillämpandet av vilka råd främjar ett lyckligt familjeliv?

¹⁴ Vilka storslagna framtidsutsikter väntar inte de familjer som visar sådan kärlek! De har lärt sig att de kan göra sitt familjeliv lyckligt genom att tillämpa råden i Guds ord. Trots livets problem och påfrestningar, som alla människor känner av, erfar sådana familjer redan nu att det för mycket gott med sig att handla så. De riktar emellertid blickarna bortom nuet, och deras tankar rör sig inte bara kring några få levnadsår innan döden gör slut på allting. Med full förtröstan på att Guds löften är tillförlitliga bygger varje familjemedlem i en lycklig sinnesstämning för en lycklig framtid.

15. Vilka frågor kan du ha anledning att ställa dig om nyttan av de bibliska riktlinjer som ges i den här boken?

¹⁵ Den här boken har från bibeln påvisat att Guds uppsåt med att skapa jorden är att den skall vara bebodd. Han grundade familjen för att åstadkomma detta. Jehova Gud gav också riktlinjer åt fäder, mödrar och barn, och dessa har vi begrundat. Har du kunnat tillämpa några av dessa principer i din familj? Har de hjälpt dig att göra ditt familjeliv lyckligare? Det hoppas vi. Men vad har framtiden i beredskap åt dig och din familj?

16—18. Vilka storslagna livsbetingelser har Jehova Gud för avsikt att åstadkomma här på jorden?

¹⁶ Skulle du vilja hjälpa till med att ta vård om jorden, få dess fält att frambringa rikliga skördar och dess öknar att blomstra? Skulle du vilja se törne och tistel få vika för fruktträdgårdar och majestätiska skogar? Skulle du och din familj tycka om att råda över djuren, inte med hjälp av skjutvapen, piskor och järngaller, utan med hjälp av kärlek och ömsesidigt förtroende?

¹⁷ Om ditt hjärta längtar efter den tid då svärden skall smidas till plogbillar och spjuten till vingårdsknivar, då det inte längre skall finnas några som gör bomber eller som underblåser krig, i så fall skulle du glädjas över Jehovas nya tingens ordning. Förtryckande politiskt styre, kommersiell snikenhet och religiöst hyckleri skall höra det förgångna till. Varje familj skall leva fredligt under sitt eget vinträd och fikonträd. Jorden skall genljuda av uppståndna barns lyckliga rop och av de många fåglarnas livande sång. Och luften skall vara uppfriskande, fylld av blommors väldoft, i stället för kvävande till följd av industriell förorening. — Mika 4:1—4.

¹⁸ Om det är din innerliga förhoppning att få se den lame hoppa som en hjort, att höra den stummes tunga jubla, att se de blindas ögon öppnas, att veta att de dövas öron hör obehindrat, att bevittna hur suckan och klagan förbyts i leenden och tårar och sorg i muntert skratt och smärta och död i hälsa och evigt liv, gör då ditt allra yttersta för att hjälpa dig och din familj att vidta de åtgärder som behövs för att ni skall få leva för evigt i Jehovas nya ordning, där dessa förhållanden skall råda för alltid. — Uppenbarelseboken 21:1—4.

19. Hur kan du och din familj vara bland dem som skall få åtnjuta Guds nya ordnings välsignelser?

¹⁹ Skall din familj vara bland de lyckliga skaror som kommer att fylla jorden på den tiden? Det beror på er själva. Följ Jehovas föreskrifter för familjelivet nu. Arbeta såsom familj för att nu bevisa att ni kommer att passa in i denna nya ordnings livsstil. Studera Guds ord, tillämpa det i ert liv, berätta för andra om ert framtida hopp. Genom att ni gör detta kommer ni att såsom familj förskaffa er ”ett gott namn” hos Gud. ”Ett gott namn är mer värt än stor rikedom, ett gott anseende är bättre än silver och guld.” Ett sådant namn skall Jehova inte glömma: ”Den rättfärdiges minne lever i [förväntan på] välsignelse.” (Ordspråksboken 22:1; 10:7, 1878 års sv. övers.) Tack vare Jehovas oförtjänta omtanke kan du och din familj bli välsignade med en evig framtid i största möjliga lycka.

[Helsidesbild på sidan 189]