rättfärdighet och lojalitet”. (Ef. 4:17—24) Ja, gör detta, så kommer du att undvika den smärta och olycka, som med visshet skall drabba dem som fortsätter att lämna Guds rättfärdiga normer utan avseende.

BEHÖVER DU HJÄLP?

Om någon har ett problem i detta avseende, skulle det vara bra för honom eller henne att tala med någon av de förordnade äldste i den kristna församlingen. Denne äldste är i den ställningen att han kan hjälpa på ett förstående sätt. En sådan man är äldste eller tillsyningsman på grund av att han äger andliga kvalifikationer, och han har utan tvivel erfarenhet av att kämpa mot sina egna köttsliga begär, alldeles som det förhöll sig med aposteln Paulus. — 1 Kor. 9:26, 27.

Ni som är förlovade kan också tala öppet inbördes. Detta kan styrka er båda i ert fasta beslut att behaga Jehova. Genom att ni hjälper varandra att rätta er efter Guds vilja kommer ni med säkerhet att undgå att lida skada. I stället kommer ni båda att känna den sanna lycka som lojala tjänare åt Gud åtnjuter. Är inte detta vad ni önskar i livet?

Vad menade den vise mannen?

Ingen undflykt i det krig som döden för

Det pågår ett krig, som det — mänskligt att döma — är omöjligt att finna undflykt i. Om detta skrev kung Salomo: ”Ingen människa har makt över vinden [anden, NW; livet, 1878 års övers.; Åkeson; livsanden, Melin; dvs. livskraften] till att hejda den [hålla livet kvar, 1878; Åkeson], ej heller har någon makt över dödens dag, ej heller finnes undflykt i krig; så kan ogudaktigheten icke rädda sin man.” — Pred. 8:8.

När dödsstunden är inne, är en människa maktlös. Hon kan försöka vad det vara må, men hon kan inte hejda anden, så att livet, livskraften, hålls kvar i cellerna i hennes kropp och hon på så sätt kan hålla sig vid liv. Döende människor har ingen som helst makt över dödens dag. Inga mänskliga ansträngningar kan bereda undflykt i det obevekliga krig som fienden ”döden” för mot alla människor. (Rom. 5:14) Det finns inte ens en möjlighet att ordna med en ersättare för att kunna utverka permission från döden. Den inspirerade psalmisten förklarade: ”Sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom. För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid, så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.” (Ps. 49:8—10) Under sin livstid kan ogudaktiga människor, med listiga och förstulna metoder, lyckas undgå straff. Men inga knep, inga planer, inga anslag kan erbjuda dem räddning undan döden.

Att vara vuxen vad man ser i en ofullkomlig värld

I den nuvarande ofullkomliga ordningen finns det många ting som kan oroa oss mycket, när vi lägger märke till dem. De onda och ogudaktiga kan lyckas väl, medan rättfärdiga människor får lida. Hur kan vi hindra att sådana ting gör oss bittra?

På grundval av omsorgsfulla undersökningar har kung Salomo fällt en del nyttiga yttranden. Han skrev: ”Därför att dom icke strax går över vad ont som göres, få människors barn dristighet att göra det ont är, eftersom syndaren hundra gånger kan göra, vad ont är, och likväl får länge leva. Dock vet jag ju, att det skall gå de gudfruktiga väl, därför att de frukta Gud.” ”Men det skall inte alls gå väl för den som är ond, inte heller skall han förlänga sina dagar, vilka är lika en skugga, därför att han inte fruktar Gud.” — Pred. 8:11—13; v. 13 enl. NW.

Som Salomo framhöll här kan den mänskliga rättvisan vara vag och slapp, och mänskliga domstolar kan vara pinsamt senfärdiga eller till och med vårdslösa i fråga om att verkställa dom, då onda och gemena handlingar blivit begångna. Eftersom de onda och ogudaktiga inte blir straffade för sina laglösa handlingar, menar de att de kan klara sig undan, och så får de en grundmurad vana att göra det som är ont. Men genom sin uselhet vinner de ingen belöning. Deras livsdagar förrinner snabbt; de är ”lika en skugga”, och inga listiga planer från deras sida kan förlänga livet för dem. Å andra sidan befinner sig rättfärdigt sinnade människor i själva verket inte i något ogynnsamt läge. Visst kan andra göra det svårt för dem. Likväl är det så att om en människa har hälsosam respekt för Skaparen, ”fruktar” honom, är detta ändå till gagn och nytta för henne. Den rättfärdige bevarar sitt samvete rent, känner sig förnöjd och tillfreds, då han gör vad han vet är rätt, och om han dör som en godkänd tjänare åt Gud, då har han hopp om att bli uppväckt från de döda. När allt kommer omkring skall det således ”gå ... väl” för dem som fruktar Jehova Gud.

Den människa som är viss om att den Högste skall belöna dem som fruktar honom blir inte bitter, när hon lägger märke till det som Salomo därpå beskriver: ”En fåfänglighet, som händer här på jorden, är det, att rättfärdiga finnas, vilka det går, såsom hade de gjort de ogudaktigas gärningar, och att ogudaktiga finnas, vilka det går, såsom hade de gjort de rättfärdigas gärningar. Jag sade: Också detta är fåfänglighet.” (Pred. 8:14) Jehova Gud skall inte klandras för sådan orättvisa. Det är ”en fåfänglighet, som händer här på jorden” — något som ofullkomliga människor bär ansvar för. Tidvis beror sådant på korruption inom tjänstemannakåren; vid andra tillfällen kan det helt enkelt ha sin grund i brist på kunskap om Guds utmärkta normer, som finns angivna i hans ord, eller i brist på uppskattning av dessa normer.

En gudfruktig människa låter inte världens orättvisor förstöra hennes glädje i livet. Hon inser att hon helt enkelt inte kan ändra på det som Gud intill nu har fördragit bland människorna, och hon handlar därför i överensstämmelse med Salomos ord: ”Så prisade jag då glädjen och fann, att intet är bättre för människan under solen, än att hon äter och dricker och är glad, så att detta får följa henne vid hennes möda under de livsdagar som Gud giver henne under solen.” (Pred. 8:15) Ja, det bästa handlingssättet i livet är att bevara en rätt fruktan för Skaparen, medan man söker finna tillfredsställelse i sitt arbete och på ett nyttigt sätt gläds åt mat och dryck. Om en människa skulle oroa sig och ängslas över alla orättvisor i denna ordning, skulle det bara göra henne missräknad och förta en del av hennes glädje i livet. Det kunde helt förstöra hennes egen andlighet och lycka. Misshumör eller knot påskyndar inte den befrielse som skall komma genom att Gud avlägsnar den nuvarande ordningen och ersätter den med en rättfärdig, ny ordning. — Ps. 37:5—7.

Man kan inte heller vinna något genom att försöka upptäcka någon regel eller formel som uttömmande skulle kunna förklara och i detalj beskriva varför saker och ting händer som de gör i denna världen. Den vise kung Salomo och andra, som levde för länge sedan, gjorde grundliga efterforskningar i fråga om mänskliga angelägenheter. Likväl kunde de inte upptäcka någon sådan bestämd regel, enligt vilken man kan avgöra precis vad man kan förvänta i vart och ett särskilt fall. Salomo lade fram det så här: ”När jag vände mitt hjärta till att förstå vishet och till att betrakta det besvär, som man gör sig på jorden utan att få sömn i sina ögon, varken dag eller natt, då insåg jag, att det är så med alla Guds verk, att människan icke förmår fatta, vad som händer under solen; ty huru mycket en människa än mödar sig för att utforska det, fattar hon det ändå icke. Och om någon vis man tänker, att han skall kunna förstå det, så kommer han ändå icke att kunna fatta det.” — Pred. 8:16, 17.

Lägg märke till att Salomo talade om det som händer bland människorna såsom ”Guds verk” eller ”den sanne Gudens verk” (NW). Så kan man säga, eftersom allting sker på grund av att Gud tillåter eller fördrar det, men inte på grund av att Gud sätter i gång, understöder eller godkänner allt som sker. Även om en människa kanske offrar sin sömn, förmår hon helt enkelt inte fatta hela vidden av det som Gud gör och har fördrag med, när det gäller hans storslagna uppsåts slutliga förverkligande. Det är denna tanke som förmedlas av Moffatts översättning av kung Salomos ord: ”När jag vände min håg till studiet av vishet, till att studera allt det bråda livet i världen, då fann jag att människan inte förmår fatta sanningen rörande allt som Gud gör i denna världen; hon kan möda sig i sina ansträngningar att vinna den, i sömnlöst sökande efter den dag och natt, men hon skall aldrig komma underfund med den; en vis man kan tänka att han är hemligheten på spåren, men inte ens han skall någonsin komma underfund med den.” — Pred. 8:16, 17.

Frågor från läsekretsen

● Vad är innebörden i orden i Markus 7:19, där vi läser: ”Med detta förklarade han [Jesus] all mat för ren”?

I huvudsak är innebörden den att man inte blir andligen befläckad genom det man äter, till exempel genom att äta mat med händer som inte tvättats enligt någon religiös ritual.

Enligt vad den skildring som föregår Markus 7:19 visar hade fariséerna och de skriftlärda börjat tvista med Jesus på grund av att hans lärjungar åt med ”befläckade händer, det vill säga otvättade”, medan de religiösa ledarna inte åt ”utan att först tvätta händerna upp till armbågen”. (Mark. 7:1—3) Det var med rätta Jesus avslöjade dem för att de höll fast vid människogjorda traditioner, medan de ignorerade viktiga principer från Gud, till exempel att ta hand om sina föräldrar. Han fortsatte: ”Ingenting, som utifrån går in i en människa, kan befläcka henne; men de ting som går ut från en människa är de ting som befläckar en människa.” — Mark. 7:5—15.

Kristi följeslagare frågade honom sedan vad han menade. Markus’ skildring fortsätter: ”[Jesus] sade ... till dem: ... ’Är ni inte medvetna om att ingenting, som utifrån går in i en människa, kan befläcka henne, eftersom det inte går in till hjärtat utan till tarmarna, och det går ut i kloaken?’ Med detta förklarade han all mat för ren.” — Mark. 7:18, 19.

Den grammatiska konstruktionen av den sista delen av vers 19 är ovanlig i den ursprungliga