Vi förbättrar vår förmåga att undervisa — genom att använda frågor
1 ”När han såg folkskarorna, gick han upp på berget, och sedan han hade satt sig ner, kom hans lärjungar fram till honom; och han öppnade sin mun och började undervisa dem.” (Matt. 5:1, 2) Jesus, den mästerlige läraren, undervisade med skicklighet. Genom sitt effektiva bruk av frågor stimulerade han tankeförmågan hos sina lyssnare. Han lät sanningen ljuda ner i deras sinnen och hjärtan. Som Jesu lärjungar vill vi efterlikna hans metoder i vår verksamhet med att undervisa. — Matt. 17:5—7, 24—26; 18:12; Mark. 11:29, 30.
VÄRDET AV FRÅGOR
2 Den framgång vi kan få i att hjälpa den vi studerar med beror till stor del på ett effektivt bruk av frågor. När de används på rätt sätt blir de ett enastående redskap för undervisning. De kan leda sinnet hos den vi studerar med från en punkt till en annan, i rätt ordning, så att han drar rätta slutsatser. Frågor kan vara till hjälp på åtminstone tre grundläggande sätt.
3 För det första hjälper de den vi studerar med att uttrycka tankar med sina egna ord. På så sätt kan vi som undervisar förvissa oss om att han verkligen förstår poängen. Lägg märke till att det i boken Förenade i tillbedjan av den ende sanne Guden inte bara finns frågor längst ner på sidan och i många paragrafer, utan dessutom finns det frågor i en ruta med ”Repetitionsfrågor” vid slutet av varje kapitel, och dessa frågor knyter samman de samlade huvudpunkterna. De utgör ett prov på hur den vi studerar med har förstått det hela, och de hjälper honom att förstå hur han i praktiken kan tillämpa det han lär sig. Dessutom används frågor och förslag i kombination med en illustration som medel för undervisning boken igenom. Exempel på sådana finns på sidorna 27, 34 och 101.
4 För det andra kan frågor hjälpa den vi studerar med att förstå skälen för det som behandlas. De hjälper honom att utveckla förmågan att resonera förnuftigt. Han lär sig att sätta in saker och ting i det rätta perspektivet och jämföra sina tidigare trosuppfattningar med de sanningar från Guds ord som han nu lär sig. Se frågorna till paragraferna 13—19 på sidorna 61—63 och till paragraferna 13—17 på sidorna 95 och 96 i boken Du kan få leva för evigt i paradiset på jorden.
5 För det tredje kan vi använda synpunktsfrågor för att ta reda på hur den vi studerar med personligen känner i fråga om en viss sanning. Under bibelstudiet kanske vi har tillfälle att ställa en eller flera av följande frågor: Låter detta förnuftigt? Hur känner du det personligen i fråga om det du lär dig? Tror du att det är viktigt att du tillämpar det här i ditt liv? Genom att uppmärksamt lyssna till hans svar kan vi avgöra vilket som är det bästa sättet att hjälpa honom att älska Jehova ”med hela [sitt] . . . hjärta”. — Matt. 22:37.
TYPER AV FRÅGOR
6 Frågor gäller i grund och botten fakta — Vem? Vad? När? Var? Eller också kan de gälla slutsatser eller åsikter — Hur? Varför? Synpunktsfrågor illustrerades i föregående paragraf. Det finns också flervalsfrågor, frågor som man svarar ”rätt” eller ”fel” på, repetitionsfrågor och ledande frågor, för att nämna några andra. Korta, koncisa frågor är vanligen de effektivaste, eftersom de berör endast en huvudtanke.
7 Vårt syfte med att ställa frågor är att hjälpa den vi studerar med att få kunskap och växa till i insikt. Hans svar hjälper oss att utvärdera hans framsteg och hjärteinställning. (Ef. 3:17—19) Välformulerade frågor kan också vara till hjälp i att leda hans sinne till bibelenliga svar som fostrar hans samvete. (Jämför Paulus’ metod i Galaterna 3:1—6 och även hans 17 frågor i 1 Korintierna 9:1—14.) Frågor som används med skicklighet i undervisningen kommer att hjälpa den vi studerar med att i sitt liv tillämpa de sanningar han lär sig.
8 Belöningarna för att man är en god lärare är stora. När vi undervisar delar vi med oss av något värdefullt åt en annan människa. Vi ger av oss själva för att hjälpa någon annan. Kommer du att göra de ansträngningar som krävs för att vara en god undervisare? Att undervisa andra är en berikande erfarenhet som kan ge glädje åt vårt liv och medföra en känsla av att vi uträttar något nyttigt.