Flagghälsning, nationalsånger och röstning

Ett av de kanske känsligaste områdena i våra barns förhållande till skolan i många länder inbegriper nationalpatriotiska ceremonier och engagemang. Vi inser att starka känslor kan höra samman med detta, och vi uppskattar mycket de lärare som visar förståelse i olika situationer som kan uppstå. En förklaring av orsakerna till att Jehovas vittnen inte tar del i nationella ceremonier kan vara till hjälp.

Historiska vittnesbörd visar att de första kristna inte blandade sig i politik. Jesus sade om dem: ”De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen.” (Johannes 17:16) De var i stället undersåtar under en himmelsk regering, Guds rike. Två lärare säger om dem i boken From the Old World to the New: ”De föredrog Guds rike framför vilket som helst rike som de kunde tjäna på jorden.”

I det här avseendet följde de första kristna troget Jesu Kristi föredöme, och Jehovas vittnen försöker i dag efterlikna det. (Johannes 6:15; 18:36) Läroböcker kommenterar den neutrala inställning som Kristi första efterföljare hade till politiska angelägenheter:

”Urkristendomen mötte ringa förståelse och betraktades med ovilja av den hedniska världens härskare. ... De kristna vägrade att fullgöra vissa förpliktelser som ålades romerska medborgare. ... De ville inte inneha några politiska ämbeten.” — Albert K. Heckel och James G. Sigman: On the Road to Civilization, A World History (1937), sidorna 237, 238.

”Den romerska regeringen betraktade de kristna som statens fiender. De tjänade inte i den romerska armén. De vägrade att hälsa kejsarens bild, som i det romerska samhället hade samma innebörd som en nations flagga i dag. De var lojala endast mot sin religion.” — Edith McCall, Evalyn Rapparlie och Jack Spatafora: Man—His World and Cultures (1974), amerikansk lärobok i historia för sjätte klass, sidorna 67, 68.

Genom att våra barn följer en liknande neutral kurs påverkas deras deltagande i vissa ceremonier och sedvänjor som kan förekomma allmänt eller i vissa skolor. Vilken ståndpunkt har Jehovas vittnen jorden utöver av samvetsskäl intagit i fråga om detta?

Flagghälsning

I vissa länder förekommer obligatorisk flagghälsning i skolorna — dock inte i Sverige. Vi vill ändå förklara vår inställning. Även om vi inte hälsar någon nations flagga, innebär det verkligen inte att vi visar vanvördnad för den. Vi respekterar flaggan och vad den representerar, vilket land vi än bor i, och vi visar denna respekt genom att lyda landets lagar. Vi tar aldrig del i någon regeringsfientlig verksamhet av något slag. Vi tror i själva verket att de nuvarande mänskliga regeringarna utgör ”Guds ordning” som han tillåter existera för en tid. Vi anser således att vi står under Guds befallning att betala skatt och att ge ära åt sådan ”överhet”. — Romarna 13:1—7.

Men varför hedrar vi då inte flaggan genom att hälsa den eller på något sätt hylla den? Det beror på att vi ser detta som en handling av tillbedjan. Vi vill inte hindra andra från att hälsa flaggan, men vi kan inte med gott samvete ta del i sådant som vi anser vara en handling av tillbedjan av någon annan eller något annat än vår Gud, Jehova. (Matteus 4:10) Många människor anser naturligtvis inte att flaggan är helig eller att flagghälsningen är en handling av tillbedjan. Men på en del håll gör man det. Eftersom flagghälsning har förekommit allmänt i skolorna i USA, och gör det fortfarande i viss utsträckning, har det skrivits en hel del om det i det landet. Därför kan det vara av intresse att ta del av vad ett par källor säger om flaggan som symbol:

”Flaggan är liksom korset helig. ... De regler och förordningar som har att göra med människors inställning till nationella standar använder starka, uttrycksfulla ord, sådana som ’tjänst för flaggan’, ... ’vördnad för flaggan’, ’hängivenhet för flaggan’.” — The Encyclopedia Americana (1942), band 11, sidan 316.

”Nationalismens förnämsta symbol för tro och det centrala föremålet för tillbedjan är flaggan, och underliga liturgiska former har uttänkts för att ’hälsa flaggan’, ’hälsa med’ flaggan, ’stryka’ flaggan och ’hissa’ flaggan. Männen blottar sitt huvud när flaggan passerar; och till flaggans lov skriver skalder hyllningsdikter och sjunger barnen lovsånger.” — J. Paul Williams: What Americans Believe and How They Worship (1952), sidorna 359, 360.

Du tycker kanske att sådana inställningar går till ytterlighet. Men lägg märke till att puritanerna i Amerika, då landet fortfarande var brittisk koloni, ogillade den brittiska flaggan för dess röda ”Sankt” Georgs-kors. Enligt The Encyclopædia Britannica (1910—1911) gjorde de det, ”inte av någon illojalitet mot moderlandet, utan därför att de för sitt samvetes skull ogillade vad de ansåg vara en avgudasymbol”.

Ett av de tio budorden i Bibeln förbjuder att man tillverkar föremål för tillbedjan som liknar ”det som är uppe i himmelen eller ... det som är nere på jorden”. (2 Moseboken 20:4, 5) Som kristna anser vi också att vi är bundna av Bibelns befallning om att vi skall vara ”på ... vakt mot avgudar”. — 1 Johannes 5:21.

Vi uppskattar när lärare och annan personal i skola eller förskola har förståelse för våra trosuppfattningar och hjälper våra barn att hålla fast vid dem. Andra har uttryckt förståelse när vi säger att flagghälsningen har med tillbedjan att göra, som följande kommentarer visar:

”De kristna vägrade att ... offra åt [den romerske] kejsarens genius [skyddsande] — något som ungefär svarar mot att i våra dagar vägra att hälsa flaggan eller svärja lydnadseden.” — Daniel P. Mannix: Those About to Die (1958), sidan 135.

”Den avgörande tanken är att flagghälsningen utgör en handling av religiös tillbedjan. ... Denna syn är ovanlig men inte helt utan stöd i Bibeln. ... Om flagghälsningen är en religiös handling, då är den förbjuden i Guds lag hur mycket föremålet än är värt respekt. Vägran att hälsa flaggan behöver med andra ord inte innebära brist på aktning för flaggan eller landet.” — Render Unto Caesar, The Flag-Salute Controversy (1962) av David R. Manwaring, biträdande professor i politisk forskning vid Hobart and William Smith Colleges, sidan 32.

Vi vill betona att vi inte vill visa bristande aktning för någon nation eller dess regering genom att vi vägrar hälsa flaggan. Det är bara det att vi inte vill begå en handling av tillbedjan genom att buga oss för eller hälsa en bild som representerar staten. Det var så med den bildstod Nebukadnessar ställde upp på Duraslätten. Det är också så med nationernas flaggor i dag. (Daniel 3:1—30) Förenta staternas högsta domstol sade i ett historiskt domslut som upphävde en tidigare dom:

”Vi anser att den aktion de lokala myndigheterna vidtog i att påtvinga flagghälsning och avläggande av eden går utöver de konstitutionella gränserna för deras maktutövning och gör intrång i den sfär av intellekt och ande som det första tillägget till vår grundlag avser att skydda mot all styrning från myndigheternas sida.” — West Virginia State Board of Education v. Barnette (1943).

Medan andra hälsar flaggan och, i en del länder, avlägger trohetseden, står alltså våra barn tysta och stilla under ceremonin. Men om flaggceremonin utförs på ett sådant sätt att bara det att man står upp visar att man tar del i ceremonin, förblir våra barn sittande. Våra barn marscherar heller inte med i nationalpatriotiska parader, vilket skulle visa att de stöder det som äras av paraden. Vi intar en neutral hållning.

Nationalsången och andra patriotiska sånger

En nationalsång är ofta i själva verket en hymn, hyllning eller bön till musik. I Focus sägs det under ”Nationalsång”: ”Hymn av högstämd karaktär, avsedd att uttrycka nationell samhörighetskänsla, urspr. en folksång, i vilken folket hyllade sin härskare.” Fosterländska sånger har som motiv att skapa en nationalistisk patriotisk inställning som kommer till uttryck i vissa löften om trohet mot flaggan. Eftersom det inte finns någon biblisk grund för den nationalistiska stolthet som så har splittrat vår värld, tar vi inte del i att sjunga sånger som upphöjer någon jordisk nation eller ledare. — Apostlagärningarna 17:26; Johannes 17:15, 16.

När en nationalsång spelas behöver man vanligen bara stå upp för att visa att man delar de uppfattningar sången ger uttryck åt. I sådana fall förblir, som tidigare sagts, Jehovas vittnens barn sittande. Men om våra barn redan står upp innan nationalsången börjar spelas, behöver de inte sätta sig ner. De har då inte rest sig speciellt med anledning av sången. Om å andra sidan en grupp förväntas resa sig upp och sjunga, då kan våra ungdomar resa sig upp och visa sin respekt genom att stå upp. Men genom att inte sjunga visar de att de inte delar de känslor som kommer till uttryck i sången.

Det som sagts om nationalsånger gäller också andra patriotiska sånger, kampsånger och till och med vissa skolsånger. De betraktas ofta på samma sätt som nationalsångerna. De sjungs ofta med religiös iver och under leverop. Våra ungdomar delar inte de känslor som uttrycks i sådana sånger.

Val

Det är emellertid annorlunda om läraren utser någon till att sköta en uppgift. Om ungdomar som är vittnen utses till att tjäna som ”skolpoliser”, skolvärdar eller något liknande, uppmuntras de att samarbeta.

Våra ungdomar inser naturligtvis att inte all röstning har med politik att göra. Ibland uppmanas eleverna av läraren att visa sin åsikt. Det innebär inget brott mot Bibelns principer att ge uttryck åt att man föredrar en viss aktivitet eller att visa uppskattning för ett tal eller en framställning. Att uttrycka sin åsikt om något genom handuppräckning är inte detsamma som att i ett politiskt val välja någon till en befattning.

[Infälld text på sidan 12]

”De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen.” — Johannes 17:16

[Infälld text på sidan 13]

Jehovas vittnen tar inte del i flagghälsningsceremonier i något land. De anser att det är en handling av tillbedjan

[Infälld text på sidan 14]

”De kristna vägrade att ... offra åt [den romerske] kejsarens genius [skyddsande] — något som ungefär svarar mot att i våra dagar vägra att hälsa flaggan”

[Bild på sidan 15]

De trogna hebreiska ungdomarna vägrade att tillbe en bild av staten. Därför hälsar Jehovas vittnen inte heller flaggan

[Bild på sidan 16]

Ungdomar som är vittnen blandar sig inte i skolpolitiken