beskrivs här i Uppenbarelseboken 21:4? ... Lägg märke till vad som sägs i Johannes 17:3 om vad som är nödvändigt för att man skall få uppleva detta.”

Se också sidan 309.

”Jag är inte intresserad av att vara ansluten till någon religiös organisation. Jag tror att ett personligt förhållande till Gud är allt som krävs”

Kan du svara: ”Det låter intressant. Har du alltid haft den uppfattningen? ... Har du aldrig tillhört något religiöst samfund tidigare? ... (Sedan kan du kanske använda materialet på sidorna 308 och 309.)”

”Jag instämmer inte i allt som min kyrka lär, men fördenskull ser jag inget behov av att byta religion. Jag arbetar hellre på att förbättra min egen”

Kan du svara: ”Jag är glad att du säger som det är. Jag är övertygad om att du håller med om att det verkligt viktiga för oss alla är att vi har Guds godkännande, inte sant?” Sedan kan du kanske tillägga: 1) ”Gud ger oss alla någonting allvarligt att tänka på här i Uppenbarelseboken 18:4, 5. ... Även om vi personligen inte utövar det som är orätt, visar Bibeln att vi blir medskyldiga, om vi stöder dessa organisationer. (Se också rubriken ”Det stora Babylon”.)” 2) (Du kan kanske också använda materialet på sidorna 310—312.) 3) ”Gud söker sådana människor som älskar sanning, och han för samman dem för att de skall tillbe honom i endräkt. (Joh. 4:23, 24)”

”Alla religioner är bra; ni har er, och jag har min”

Kan du svara: ”Jag förstår att du är en tolerant person, men håller du inte med mig om att vi alla behöver den vägledning som Guds ord ger, och det är därför som vi tillhör en religion, inte sant?” Sedan kan du kanske tillägga: ”Här i Matteus 7:13, 14 ger Bibeln oss mycket värdefull vägledning genom Jesu ord. (Läs vad som sägs där.) ... Varför förhåller det sig så?”

Se också sidorna 304 och 305.

”Så länge man tror på Jesus spelar det verkligen ingen roll vilken kyrka man tillhör”

Kan du svara: ”Det råder inget tvivel om att det är viktigt att tro på Jesus, och jag förmodar att du då menar att du godtar allt som han lärde. Du, liksom jag, har utan tvivel sett att många som säger sig vara kristna i verkligheten inte lever på ett sätt som vi förväntar av de kristna.” Sedan kan du kanske tillägga: 1) ”Lägg märke till vad Jesus sade här i Matteus 7:21—23.” 2) ”Det finns en underbar framtid för dem som bryr sig om att ta reda på vad som är Guds vilja och sedan gör den. (Ps. 37:10, 11; Upp. 21:4)”

”Vad är det som får dig att tro att det bara finns en enda religion som är rätt?”

Kan du svara: ”Det finns utan tvivel uppriktiga människor i nästan alla religioner. Men det som verkligen betyder något är vad Guds ord säger. Hur många sanna trosåskådningar omtalar Bibeln? Lägg märke till vad som står skrivet här i Efesierna 4:4, 5.” Sedan kan du kanske tillägga: 1) ”Detta stämmer med vad andra bibelställen säger. (Matt. 7:13, 14, 21; Joh. 10:16; 17:20, 21)” 2) ”Vad som således fordras av oss är att vi tar reda på vilken denna religion är. Hur kan vi göra det? (Du kan kanske använda materialet på sidorna 310—312.)” 3) (Se också sidorna 178 och 179, under rubriken ”Jehovas vittnen”.)

”Jag läser själv min bibel hemma och ber till Gud om en rätt förståelse”

Kan du svara: ”Har du lyckats läsa igenom hela Bibeln ännu?” Sedan kan du kanske tillägga: ”Eftersom du läser din bibel, kommer du att finna någonting mycket intressant i Matteus 28:19, 20. ... Detta är betydelsefullt, eftersom det visar att Kristus använder människor för att hjälpa oss att förstå vad som inbegrips i att vara en verklig kristen. I överensstämmelse med detta erbjuder sig Jehovas vittnen att besöka människor i deras hem för att resonera om Bibeln en timme eller så i veckan, kostnadsfritt. Får jag bara ta några minuter i anspråk och visa dig hur vi går till väga?”

Se också sidorna 309 och 310.

”Jag anser att religion är en privatsak”

Kan du svara: ”Det är en vanlig uppfattning nu för tiden, och om människor verkligen inte är intresserade av Bibelns budskap, går vi vidare och besöker andra människor. Men visste du att anledningen till att jag kommer till dig är att Jesus gav sina efterföljare anvisning om att de skulle göra sådana här besök hos sina medmänniskor? ... (Matt. 24:14; 28:19, 20; 10:40)”

Räddning eller frälsning

Definition: Bevarande eller befrielse från fara eller tillintetgörelse. Denna befrielse kan gälla räddning undan förtryckare eller förföljare. Genom sin Son ger Jehova alla sanna kristna både befrielse från den nuvarande onda tingens ordning och räddning från syndens och dödens slaveri. För en stor skara trogna Jehovas tjänare som lever under ”de sista dagarna” kommer räddningen att innefatta att de bevaras igenom den stora vedermödan.

Kommer Gud i sin stora barmhärtighet att till sist rädda alla människor?

Visar 2 Petrus 3:9 att det skall bli en universell frälsning? Det heter där: ”Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad [förgås, 1917] utan att alla skall få tid att omvända sig [vända sig till bättring, 1917; nå fram till sinnesändring, NV].” (1981) Gud önskar i sin barmhärtighet att alla Adams avkomlingar skall ändra sinne och omvända sig, och han har generöst sörjt för att alla som gör det kan få förlåtelse för sina synder. Men han tvingar ingen att ta emot och dra nytta av denna anordning. (Jämför 5 Moseboken 30:15—20.) Det är många som avvisar den. De liknar en drunknande man som skjuter bort den livboj som kastats ut av någon som vill hjälpa honom. Vi bör emellertid lägga märke till att alternativet till sinnesändring eller omvändelse inte är evig pina i ett brinnande helvete. Som 2 Petrus 3:9 visar kommer de som inte omvänder sig att gå förlorade eller ”förgås”. I 2 Petr. 3 vers 7 (1981) nämns det också att ”de gudlösa skall förintas”. Här finns ingen tanke på universell frälsning. — Se också rubriken ”Helvetet”.

Visar 1 Korinthierna 15:22 att alla människor till sist kommer att bli räddade? Det heter där: ”Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv [göras levande, 1917] genom Kristus.” (1981) Det som behandlas här är uppståndelsen, vilket framgår av de omgivande verserna. Vilka kommer att uppväckas? Alla som har dött på grund av Adams synd (se 1 Kor. 15 vers 21) men inte avsiktligt begått sådana överträdelser som omtalas i Hebréerna 10:26—29. Alldeles som Jesus uppväcktes från Hades (Apg. 2:31), skall alla andra som är i Hades ”få nytt liv” genom uppståndelsen. (Upp. 1:18; 20:13) Kommer alla dessa att vinna evig räddning eller frälsning? Den möjligheten står öppen för dem, men det är inte alla som kommer att utnyttja den, vilket framgår av Johannes 5:28, 29, där det visas att slutet för somliga kommer att bli en ogynnsam dom.

Vad är att säga om sådana skriftställen som Titus 2:11, där det talas om ”räddning för alla människor”, enligt 1981 års översättning? Andra skriftställen, sådana som Johannes 12:32, Romarna 5:18 och 1 Timoteus 2:3, 4, förmedlar en liknande tanke i 1917, 1981, Åk etc. De grekiska uttryck som översatts med ”alla” i dessa skriftställen är olika böjningsformer av ordet pas. Som det framgår av An Expository Dictionary of New Testament Words (London, 1962, band I, sid. 46) av W. E. Vine kan pas också betyda ”alla slag eller sorter”. I ovan nämnda skriftställen kan alltså uttrycken ”alla slags” eller ”alla sorters” användas, som i NV, i stället för ”alla”. Vilket uttryck är då det rätta — ”alla” eller ”alla slags” med den tanke som det uttrycket förmedlar? Vilken översättning är dessutom i samklang med resten av Bibeln? Den senare. Begrunda Apostlagärningarna 10:34, 35; Uppenbarelseboken 7:9, 10; 2 Thessalonikerna 1:9. (Observera: Andra översättare erkänner också denna innebörd i det grekiska ordet, vilket framkommer av deras översättningar av det i Matteus 5:11 — ”på allt sätt”, 1981, Hd.)

Finns det skriftställen som bestämt visar att några aldrig kommer att bli räddade eller frälsta?

2 Thess. 1:9 (1981): ”Deras straff blir evigt fördärv, fjärran från Herrens ansikte och från hans makt och härlighet.” (Kursiverat av oss)

Upp. 21:8 (1981): ”De fega och otrogna och skändliga, mördare, horkarlar, trollkarlar, avgudadyrkare och alla lögnare, deras plats är i sjön som brinner av eld och svavel, och det är den andra döden.”

Matt. 7:13, 14 (1981): ”Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.”

”En gång frälst, alltid frälst” — är det en riktig uppfattning?

Jud. v. 5 (1981): ”Jag vill påminna er, ni vet ju redan allt detta, om hur Herren först räddade [hade frälst, 1917] sitt folk ur Egypten men sedan dödade dem som inte trodde.” (Kursiverat av oss)

Matt. 24:13 (1981): ”Den som håller ut till slutet skall bli räddad [frälst, 1917].” (En människas slutliga räddning avgörs alltså inte i det ögonblick hon börjar sätta tro till Jesus.)

Fil. 2:12 (1981): ”Ni som alltid har varit lydiga: arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara så som när jag var hos er utan ännu mer nu när jag är långt borta.” (Dessa ord riktades till ”de heliga” i Filippi, som det sägs i Filipperna 1:1. Paulus manade dem att inte känna sig alltför säkra, utan inse att deras slutliga frälsning ännu inte var garanterad.)

Hebr. 10:26, 27 (1981): ”Ty syndar vi med vett och vilja efter att ha lärt känna sanningen, återstår inte längre något offer för synderna; då väntar en fruktansvärd dom och en glupande eld som skall förtära dem som trotsar Gud.” (Bibeln är således inte i samklang med den tanken att det inte spelar någon roll vilka synder någon kan tänkas begå sedan han blivit ”frälst”, eftersom han ändå inte kommer att gå miste om sin räddning eller frälsning. Bibeln uppmuntrar till trohet. Se också Hebréerna 6:4—6, där det framgår att till och med den som blivit smord med helig ande kan förlora sitt hopp om räddning.)

Behövs någonting mer än tro för att man skall kunna vinna räddning eller frälsning?

Ef. 2:8, 9 (1981): ”Av nåd [oförtjänt omtanke, NV] är ni frälsta [räddade, NV] genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig.” (Hela anordningen med räddning eller frälsning är ett uttryck för Guds oförtjänta omtanke. Ingen av Adams avkomlingar kan på något sätt vinna räddning i egen kraft, hur ädla hans gärningar än kan vara. Räddning är en gåva från Gud, en gåva som han ger dem som sätter tro till hans Sons syndförsonande offers värde.)

Hebr. 5:9 (1981): ”Han [Jesus] [blev] för alla som lyder honom den som bringar evig frälsning.” (Kursiverat av oss) (Strider detta mot det uttalandet att de kristna är ”frälsta genom tron” [1981]? Inte alls. Deras lydnad visar helt enkelt att deras tro är äkta.)

Jak. 2:14, 26 (1981): ”Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom? Liksom en kropp utan livsande är död, så är tron utan gärningar död.” (Ingen kan genom sina gärningar göra sig förtjänt av räddning. Men var och en som har äkta tro kommer att ha gärningar som leder till det — gärningar som utförts i lydnad för Guds och Kristi befallningar, gärningar som visar att han har tro och kärlek. Utan sådana gärningar skulle hans tro vara död.)

Apg. 16:30, 31 (1981): ”’Vad skall jag göra för att räddas?’ De [Paulus och Silas] svarade: ’Tro på herren Jesus, så skall du bli räddad, du och din familj.’” (Om denne man och hans familj verkligen trodde, skulle de då inte handla i överensstämmelse med sin tro? Jo, säkert.)

Om någon säger—

”Jag är frälst”

Kan du svara: ”Jag är glad att höra det, för då förstår jag att du tror på Jesus Kristus. Det arbete som jag deltar i är ett arbete som Jesus gav sina efterföljare i uppdrag att utföra, nämligen att tala med andra om upprättandet av hans kungarike. (Matt. 24:14)” Sedan kan du kanske tillägga: 1) ”Vad är det för ett kungarike? Vad kommer dess ankomst att innebära för världen? (Dan. 2:44)” 2) ”Vilka förhållanden kommer att råda här på jorden under denna himmelska regering? (Ps. 37:11; Upp. 21:3, 4)”

Eller också kan du säga: ”Då uppskattar du det som aposteln Petrus sade här i Apostlagärningarna 4:12, eller hur? ... Har du någon gång funderat på av vem Jesu namn blev givet åt oss för att vi skulle sätta tro till det?” Sedan kan du kanske tillägga: 1) ”Jesus själv talar om det för oss. (Joh. 17:3)” 2) ”Lägg märke till att Jesus sade att han hade gjort sin Faders namn känt. (Joh. 17:6) Vad är Guds namn? Vad tänker du på, när du hör det? (2 Mos. 3:15; 34:5—7)”

”Är du frälst?”

Kan du svara: ”Så här långt är jag det. Jag säger så, eftersom jag också är medveten om att Bibeln råder oss att inte vara alltför säkra på att vi är frälsta. Är det här bibelstället bekant för dig? (1 Kor. 10:12)” Sedan kan du kanske tillägga: ”Vad är anledningen till att det sägs så? Aposteln Paulus skrev så här till dem som hade blivit pånyttfödda och hade hoppet om himmelskt liv (Hebr. 3:1). ... (Hebr. 3:12—14) Så ju mer kunskap vi inhämtar från Guds ord, desto starkare blir vår tro.”

Eller också kan du säga: ”Jag kan besvara den frågan med ett enkelt Ja. Men visste du att Bibeln talar om mer än en frälsning eller räddning? Har du till exempel någon gång tänkt på vad orden i Uppenbarelseboken 7:9, 10, 14 betyder? ... Det kommer således att finnas människor som blir räddade genom den annalkande stora vedermödan för att leva här på jorden. (Matt. 5:5)”

”Tar ni emot Jesus som er personlige Frälsare?”

Se sidan 199, under rubriken ”Jesus Kristus”.

”Ni säger att det bara är 144.000 som skall bli frälsta”

Kan du svara: ”Jag är glad att du tog upp den frågan, så att jag kan tala om för dig vad vi verkligen tror. Frälsningen står öppen för alla som visar sann tro på den anordning som Gud har gjort genom Jesus. Men Bibeln säger att det bara är 144.000 som skall komma till himlen för att vara tillsammans med Kristus. Har du någon gång sett det i Bibeln? ... Det står här i Uppenbarelseboken 14:1, 3.” Sedan kan du kanske tillägga: 1) ”Vad skall de göra i himlen? (Upp. 20:6)” 2) ”Det är uppenbart att de kommer att härska över några. Vilka kan det vara? ... (Matt. 5:5; 6:10)”

Sabbat

Definition: Ordet sabbat härleds från det hebreiska verbet sha·vạth, som betyder ”vila”, ”upphöra (med arbete)”, ”avhålla sig (från arbete)”. Den sabbatsordning som föreskrevs i den mosaiska lagen innefattade en varje vecka återkommande sabbatsdag, ett antal andra bestämt angivna dagar under året och vidare det sjunde året och det femtionde året. Judarnas veckosabbat infaller på den sjunde dagen i deras kalendervecka och räknas från solnedgången på fredagen till solnedgången på lördagen. Många till bekännelsen kristna har av tradition hållit söndagen som sin vilodag och dag för tillbedjan; andra har hållit fast vid den anslagna dagen i den judiska kalendern.

Är de kristna tvungna att hålla sabbat en bestämd dag i veckan?

2 Mos. 31:16, 17: ”Israels söner skall hålla sabbaten, så att de fullgör sabbaten under sina generationer. Det är ett förbund till obestämd tid [”ett evigt förbund”, 1982]. Mellan mig och Israels söner är den ett tecken till obestämd tid.” (Lägg märke till att sabbatsfirandet var ett tecken mellan Jehova och Israel; det skulle det inte vara, om alla andra också var tvungna att hålla sabbaten. Det hebreiska ord som återgetts med ”evigt” i 1982 är ‛oh·lạm, ett ord som i grund och botten betyder en tidsperiod som, sedd ur nuets synvinkel, är obestämd eller dold, oöverskådlig, men av lång varaktighet. Detta kan betyda för evigt, men behöver inte göra det. I 4 Moseboken 25:13 används samma hebreiska ord om prästadömet, som senare upphörde, enligt Hebréerna 7:12.)

Rom. 10:4: ”Kristus är ... slutet på Lagen, så att var och en som utövar tro kan vinna rättfärdighet.” (Att hålla sabbaten var en del av den lagen. Gud använde Kristus till att föra Lagen till sitt slut. Vår rättfärdiga ställning inför Gud är beroende av att vi tror på Kristus, inte av att vi håller sabbat varje vecka.) (Se också Galaterna 4:9—11; Efesierna 2:13—16.)

Kol. 2:13—16: ”[Gud] förlät oss välvilligt alla våra försyndelser och utplånade det handskrivna dokumentet emot oss, vilket bestod av förordningar och vilket stod i opposition till oss. ... Låt därför ingen döma er angående mat och dryck eller med avseende på en högtid eller en nymånefest eller en sabbat.” (Om någon som stod under den mosaiska lagen befanns skyldig till att ha ohelgat sabbaten, skulle han stenas till döds av hela församlingen, enligt 2 Moseboken 31:14 och 4 Moseboken 15:32—35. Många som argumenterar för att man skall hålla sabbaten har anledning att vara glada att vi inte står under denna lag. Som ovan citerade skriftställe visar krävs det inte längre att man firar sabbaten enligt budet till israeliterna för att få en godkänd ställning inför Gud.)

Hur kom söndagen att bli den viktigaste gudstjänstdagen för större delen av kristenheten?

Även om Kristus uppväcktes på den första dagen i den judiska veckan (nu kallad söndag), innehåller Bibeln inga anvisningar om att den veckodagen skall avskiljas som helig.

”Att det gamla hedniska namnet ’dies solis’, ’solens dag’ eller söndag, bibehölls för den varje vecka återkommande kristna högtiden berodde till stor del på den förening av hednisk och [så kallad] kristen känsla, varmed Konstantin anbefallde [i ett edikt år 321 v.t.] den första veckodagen åt sina undersåtar — hedningar och kristna i lika mån — såsom ’solens vördnadsvärda dag’. ... Det var hans sätt att få de oeniga religionerna i riket att gå ihop under en och samma gemensamma inrättning.” — A. P. Stanley: Lectures on the History of the Eastern Church (New York, 1871), sid. 291.

Blev budet om att hålla sabbat givet åt Adam och därmed bindande för alla hans avkomlingar?

Jehova Gud började vila från sina verk när det gällde den materiella, jordiska skapelsen då jorden var beredd för mänskligt liv. Detta fastställs i 1 Moseboken 2:1—3, men det finns ingenting i Bibeln som säger att Gud gav Adam anvisning om att han skulle hålla den sjunde dagen i veckan som sabbat.

5 Mos. 5:15: ”Du skall komma ihåg att du [Israel] blev en slav i Egyptens land och att Jehova, din Gud, grep sig an med att föra dig ut därifrån med stark hand och uträckt arm. Det var därför Jehova, din Gud, befallde dig att fira sabbatsdagen.” (Här förbinder Jehova sin lag om sabbaten med Israels befrielse från slaveriet i Egypten, inte med händelserna i Eden.)

2 Mos. 16:1, 23—29: ”Israels söners hela menighet kom slutligen till Sins vildmark ... på femtonde dagen i andra månaden sedan de hade kommit ut ur Egyptens land. ... [Mose sade] till dem: ’Det är vad Jehova har talat. I morgon kommer det att vara ett sabbatsfirande, en helig sabbat åt Jehova. ... Sex dagar skall ni samla upp det [mannat], men på sjunde dagen är en sabbat. På den kommer inget att bildas.’ ... Jehova [sade] till Mose: ... ’Lägg märke till att Jehova har gett er sabbaten.’” (Det här är första gången ett sabbatsfirande omnämns. Tidigare har det bara talats om att tiden varit indelad i veckor, sjudagarsperioder.)

Är den mosaiska lagen uppdelad i en ”ceremoniallag” och en ”morallag”, och är ”morallagen” (de tio buden) bindande för de kristna?

Hänvisade Jesus till Lagen på ett sätt som visade att den var uppdelad i två delar?

Matt. 5:17, 21, 23, 27, 31, 38: ”Tänk inte att jag har kommit för att omintetgöra Lagen eller Profeterna. Jag har inte kommit för att omintetgöra utan för att uppfylla.” Lägg nu märke till vad Jesus ytterligare sade. ”Ni har hört att det sades till människorna förr i tiden: ’Du skall inte mörda [2 Mos. 20:13; det sjätte budet].’ ... Om du nu kommer med din offergåva till altaret [5 Mos. 16:16, 17; ingen del av de tio buden]. ... Ni har hört att det sades: ’Du skall inte begå äktenskapsbrott [2 Mos. 20:14; det sjunde budet].’ För övrigt sades det: ’Vemhelst som skiljer sig från sin hustru skall ge henne ett skilsmässointyg [5 Mos. 24:1; ingen del av de tio buden].’ Ni har hört att det sades: ’Öga för öga och tand för tand [2 Mos. 21:23—25; ingen del av de tio buden].’” (Jesus omnämnde således de tio buden tillsammans med andra delar av Lagen och gjorde ingen åtskillnad mellan dem. Bör vi behandla dem annorlunda?)

När Jesus fick frågan: ”Lärare, vilket är det största budet i Lagen?” avskilde han då de tio buden från resten av Lagen? Nej, han svarade i stället: ”’Du skall älska Jehova, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt sinne.’ Detta är det största och första budet. Det andra, som är likt det, är detta: ’Du skall älska din nästa som dig själv.’ På dessa två bud hänger hela Lagen och Profeterna.” (Matt. 22:35—40) Om några klamrar sig fast vid de tio buden (5 Mos. 5:6—21) och säger att de, men inte resten av Lagen, är bindande för de kristna, förkastar de då inte i själva verket Jesu egna ord (då han citerade 5 Mos. 6:5 och 3 Mos. 19:18) om vilka bud som är de största?

När Bibeln säger att den mosaiska lagen skulle bli borttagen, säger den då direkt att de tio buden hörde till det som skulle tas bort?

Rom. 7:6, 7: ”Nu har vi blivit lösta från Lagen, eftersom vi har dött i förhållande till detta som vi fasthölls av. ... Vad skall vi då säga? Är Lagen synd? Aldrig må det bli så! Jag skulle faktiskt inte ha lärt känna synden om det inte hade varit för Lagen; och jag skulle till exempel inte ha vetat av begärelse om inte Lagen hade sagt: ’Du skall inte ha begärelse.’” (Vilket exempel från Lagen anförde Paulus här omedelbart efter det att han hade skrivit att de judiska kristna hade blivit ”lösta från Lagen”? Jo, han tog det tionde budet som exempel och visade därmed att det räknades in i Lagen som de hade blivit lösta ifrån.)

2 Kor. 3:7—11: ”Om lagsamlingen, som förrättar tjänst till död och som med bokstäver var inristad på stenar, blev till i härlighet, så att Israels söner inte kunde stadigt betrakta Moses ansikte på grund av hans ansiktes härlighet, som skulle bli borttagen, varför skall då inte den tjänst som anden förrättar vara ännu mer förknippad med härlighet? ... Ty om det som skulle bli borttaget infördes med härlighet, så skall det som består vara ännu mer förknippat med härlighet.” (Här talas det om en lagsamling som ”med bokstäver var inristad på stenar”, och det sägs att ”Israels söner inte kunde stadigt betrakta Moses ansikte”, då den överlämnades åt dem. Vad är detta en beskrivning av? Andra Moseboken 34:1, 28—30 visar att det är en beskrivning av det tillfälle då de tio buden gavs; det var dessa bud som var inristade på stenar. Tydligtvis räknas de tio buden till det som ”skulle bli borttaget”, enligt vad som sägs här i skriftstället.)

Innebär borttagandet av den mosaiska lagen, med de tio buden, att alla moraliska återhållande band skulle tas bort?

Inte alls; många av de moralnormer som var framställda i de tio buden upprepades i de inspirerade böckerna i de kristna grekiska skrifterna. (Emellertid upprepades inte sabbatslagen.) Och det spelar ingen roll hur bra en lag är, för så länge som syndfulla böjelser behärskar en människas önskningar, så länge kommer det att finnas laglöshet. Men angående det nya förbundet, som har ersatt lagförbundet, heter det i Hebréerna 8:10: ”’Ty detta är det förbund som jag kommer att ingå med Israels hus efter de dagarna’, säger Jehova: ’Jag skall lägga mina lagar i deras sinne, och i deras hjärtan kommer jag att skriva dem. Och jag skall bli deras Gud, och de själva kommer att bli mitt folk.’” Hur mycket effektivare är inte sådana lagar än de som är inristade på stentavlor!

Rom. 6:15—17: ”Skall vi begå en synd därför att vi inte är under lag utan under oförtjänt omtanke? Aldrig må det hända! Vet ni inte att om ni fortsätter med att framställa er som slavar åt någon till att lyda honom, då är ni hans slavar därför att ni lyder honom, antingen syndens med död till följd