Varför vara iförd ödmjukhet?

DEN amerikanske författaren Edgar Allan Poe hade just slutat läsa sin nya novell för några vänner. De sade på skämt att han hade använt hjältens namn alltför många gånger. Hur reagerade Poe? En av vännerna berättar: ”Hans stolthet tålde inte sådan öppen kritik, så i vredesmod, innan vännerna hann hindra honom, hade han slängt vartenda ark i en brinnande brasa.” Nu var den förlorad, en ”ytterst underhållande [berättelse], helt fri från hans sedvanliga ... svårmod”. Ödmjukhet kunde ha räddat den.

Trots att stolthet får människor att handla oförnuftigt blir denna egenskap allt vanligare i världen. Men Jehovas tjänare skulle vara annorlunda. De måste ha på sig ödmjukhetens välskräddade klädnad.

Vad är ödmjukhet?

Aposteln Paulus syftade på den vackra kristna klädnaden ödmjukhet, när han skrev till medtroende i den forntida staden Kolosse. Han uppmanade dem: ”Iför er alltså, såsom Guds utvalda, heliga och älskade, medömkans ömma tillgivenhet, omtänksamhet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet och långmodighet.” — Kolosserna 3:12.

Ja, ödmjukhet är ”anspråkslöshet i sinnet”. Det är ”sinnets ringhet; avsaknad av stolthet; beskedlighet”. En ödmjuk person är ”blygsam i sinnet; inte stolt”. Han är ”djupt eller artigt respektfull”. (The World Book Dictionary, band 1, sidan 1030) Ödmjukhet är inte detsamma som feghet eller svaghet. Stolthet, däremot, är ett tecken på svaghet, medan det ofta krävs mod och styrka för att visa ödmjukhet.

Ett hebreiskt ord som i bibeln återges med ”ödmjuka dig” (NW) eller ”kasta dig ned” (1982) betyder bokstavligen ”stampa ner dig”. Den vise skribenten till Ordspråksboken gav således rådet: ”Min son, ... om du har blivit bunden genom din muns tal, ... rädda dig, eftersom du har kommit i din nästas våld: gå och kasta dig ned [stampa ner dig] för honom och ansätt honom.” (Ordspråksboken 6:1—3) Det vill säga: svälj stoltheten, erkänn ditt misstag och rätta till det hela.

Det måste vara äkta

Inte alla människor som verkar ödmjuka har äkta ödmjukhet. Vissa till synes ödmjuka personer kan i själva verket vara stolta och skyr inga medel för att få som de vill. Sedan finns det sådana som använder en täckmantel av falsk ödmjukhet för att göra intryck på andra. Aposteln Paulus, till exempel, råkade ut för några som visade ”hycklad ödmjukhet”, och han skrev att den som gjorde det egentligen var ”uppblåst utan egentlig orsak till följd av sitt köttsliga sinnelag”. En sådan person trodde med orätt att Guds ynnest var beroende av om man åt, drack eller vidrörde vissa saker eller firade vissa religiösa helgdagar eller inte. Han kan visserligen ha gett intryck av att vara from och ödmjuk, men hans falska ödmjukhet var utan värde. (Kolosserna 2:18, 23) I själva verket fick det honom att tro att det var de som avstod från materiella ting som fick livets gåva som belöning. Det gav också näring åt en försåtlig form av materialism, eftersom asketiska förbud riktade uppmärksamheten på materiella ting som han påstod sig försaka.

Äkta ödmjukhet, å andra sidan, avhåller en från att ge uttryck åt självmedvetenhet i sin klädsel, sitt yttre och sin livsstil. (1 Johannes 2:15—17) En person som är iförd ödmjukhetens klädnad riktar inte alltför mycket uppmärksamheten på sig själv eller sina förmågor. I stället hjälper ödmjukhet honom att behandla andra hänsynsfullt och att betrakta sig själv som Gud betraktar honom. Och hur är det?

Jehovas syn på saken

När profeten Samuel skulle smörja en ny kung för Israels nation, trodde han att Isais son Eliab var den Jehova hade valt. Men Gud sade till Samuel: ”Se inte på hans utseende och på hans högväxta gestalt, ty jag har förkastat honom. Ty det är inte som en människa ser. En människa ser på det som är för ögonen, men Herren [Jehova] ser till hjärtat.” Sju av Isais söner blev förkastade. Gud hade utsett David, som visade sig vara en trogen och ödmjuk man. — 1 Samuelsboken 13:14; 16:4—13.

Ödmjukhetens klädnad skyddar oss mot att bli stolta och förmätna — och förkastade av Gud. Han ”står emot de övermodiga, men han ger oförtjänt omtanke åt de ödmjuka”. (Jakob 4:6) Hans syn på saken visas i psalmistens ord: ”Jehova är hög, och ändå ser han till den ödmjuke; men den högdragne känner han bara på avstånd.” (Psalm 138:6, NW; 1 Petrus 5:5, 6) Vad Gud förväntar av sina tjänare framgår tydligt av den fråga som ställs i Mika 6:8 (NW): ”Vad kräver Jehova i gengäld av dig annat än att du utövar rättvisa och älskar omtanke och är blygsam, när du vandrar med din Gud?”

Visas av Gud och Kristus

Inte konstigt att Jehova väntar sig att vi skall visa ödmjukhet. Det är en av hans egna egenskaper. Sedan David av Gud hade blivit befriad från sina fiender sjöng han: ”Du [Jehova] kommer att ge mig din räddnings sköld, ... och din egen ödmjukhet kommer att göra mig stor.” (Psalm 18:36; 2 Samuelsboken 22:1, 36; NW) Fastän Jehova befinner sig i de högsta himlarna, ”nedlåter [han] sig att se på himmel och jord och reser upp den ringe ur själva stoftet; ur gropen upphöjer han den fattige, för att låta honom sitta hos ädlingar”. (Psalm 113:5—8, NW) Gud visar ödmjukhet genom att utöva barmhärtighet mot den syndfulla mänskligheten. Att han handlat med syndare och gett sin Son som ett lösenoffer för synder är uttryck för hans ödmjukhet, kärlek och andra egenskaper. — Romarna 5:8; 8:20, 21.

Jesus Kristus, som var ”mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat”, är det största mänskliga föredömet i ödmjukhet. (Matteus 11:29) Han sade till sina lärjungar: ”Var och en som upphöjer sig själv skall bli förödmjukad, och var och en som ödmjukar sig själv skall bli upphöjd.” (Matteus 23:12) Detta var inte bara vackra ord. Kvällen innan Jesus dog tvättade han sina apostlars fötter, en tjänst som vanligtvis utfördes av slavar. (Johannes 13:2—5, 12—17) Jesus tjänade Gud ödmjukt innan han kom till jorden och har visat ödmjukhet sedan han uppstod till en upphöjd ställning i himmelen. Paulus förmanade därför medtroende att betrakta andra som överlägsna och ha samma ödmjuka inställning som Jesus Kristus hade. — Filipperna 2:3, 5—11.

Eftersom Gud och Kristus visar ödmjukhet, måste de som vill ha Guds godkännande ge uttryck åt denna egenskap. Om vi har varit högmodiga emellanåt, är det förståndigt att vi ödmjukar oss och ber Gud om förlåtelse. (Jämför 2 Krönikeboken 32:24—26.) Och i stället för att ha höga tankar om oss själva behöver vi tillämpa Paulus’ råd: ”Fäst inte sinnet vid höga ting, utan låt er ledas av de ringa tingen.” (Romarna 12:16) Men hur kan ödmjukhet vara till fördel för oss och andra?

Fördelarna med ödmjukhet

En fördel med ödmjukhet är att vi avhåller oss från att skryta om oss själva. Andra slipper då bli irriterade på oss, och vi undviker att försätta oss i pinsamma situationer ifall de inte imponeras av våra prestationer. Vi skall berömma oss av Jehova, inte av oss själva. — 1 Korintierna 1:31.

Ödmjukhet hjälper oss att få Guds vägledning. Jehova sände en ängel till Daniel med en syn därför att profeten ödmjukade sig inför Gud när han sökte vägledning och förstånd. (Daniel 10:12) När Esra skulle till att leda Jehovas folk ut ur Babylon med mycket guld och silver till utsmyckning av templet i Jerusalem, utlyste han en fasta så att de kunde ödmjuka sig inför Gud. Vad ledde det till? Jehova skyddade dem mot angrepp från fiender under den farliga färden. (Esra 8:1—14, 21—32) Låt oss, liksom Daniel och Esra, visa ödmjukhet och söka Jehovas vägledning i stället för att försöka fullgöra gudagivna plikter i vår egen vishet och kraft.

Om vi är iförda ödmjukhetens klädnad, kommer vi att respektera andra. Barn, till exempel, som besitter ödmjukhet respekterar och lyder sina föräldrar. Ödmjuka kristna respekterar också medtroende med annan nationalitet, ras eller bakgrund, för ödmjukhet gör oss opartiska. — Apostlagärningarna 10:34, 35; 17:26.

Ödmjukhet befrämjar kärlek och frid. En som är ödmjuk strider inte med medtroende för att slå vakt om sina påstådda rättigheter. Paulus gjorde enbart sådant som var uppbyggande och ville inte oroa en broders samvete. (Romarna 14:19—21; 1 Korintierna 8:9—13; 10:23—33) Ödmjukhet hjälper oss också att främja kärlek och frid genom att vi förlåter andra för deras försyndelser mot oss. (Matteus 6:12—15; 18:21, 22) Vi drivs till att gå till en förorättad person, erkänna vårt felsteg, be om förlåtelse och göra vad vi kan för att rätta till det vi kan ha ställt till med. (Matteus 5:23, 24; Lukas 19:8) Om en förorättad person tar kontakt med oss, manar ödmjukheten oss att klara upp det hela fridsamt i en anda av kärlek. — Matteus 18:15; Lukas 17:3.

Vår frälsning beror av att vi visar ödmjukhet. Det sägs till exempel om Gud: ”Det ödmjuka folket kommer du att rädda; men dina ögon är emot de högmodiga, för att du må förnedra dem.” (2 Samuelsboken 22:28, NW) När kungen Jesus Kristus drar sin väg till försvar för sanning, ödmjukhet och rättfärdighet, kommer han att rädda dem som ödmjukar sig inför honom och hans Fader. (Psalm 45:5) De som visar ödmjukhet kan finna tröst i orden: ”Sök Jehova, alla ni ödmjuka på jorden, som har följt hans eget rättsliga beslut. Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet. Sannolikt kan ni bli dolda på Jehovas vredes dag.” — Sefanja 2:3, NW.

Ödmjukhet och Guds organisation

Ödmjukhet får Guds folk att uppskatta hans organisation och hålla sig till den samtidigt som de bevarar sin ostrafflighet. (Jämför Johannes 6:66—69.) Ifall vi inte får ett tjänsteprivilegium som vi hade hoppats på, hjälper oss ödmjukhet att samarbeta med dem som axlar ansvar inom församlingen. Och vårt ödmjuka samarbete utgör ett gott föredöme.

Å andra sidan hindrar ödmjukhet oss från att vara högdragna i samband med våra tjänsteprivilegier bland Guds folk. Det avhåller oss från att söka beröm för arbete vi haft privilegiet att utföra i Guds organisation. Om vi dessutom tjänar som äldste, hjälper ödmjukhet oss att behandla Guds hjord med ömhet. — Apostlagärningarna 20:28, 29; 1 Petrus 3:8.

Ödmjukhet och tuktan

Ödmjukhetens klädnad hjälper oss att ta emot tuktan. Ödmjuka människor liknar inte judakungen Ussia, vars hjärta blev så högmodigt att han inkräktade på prästerliga tjänster. Han handlade trolöst mot Jehova och gick in i templet för att bränna rökelse på rökelsealtaret. När Ussia blev rasande på prästerna för att de tillrättavisade honom, slogs han med spetälska. Vilket pris att betala för brist på ödmjukhet! (2 Krönikeboken 26:16—21; Ordspråksboken 16:18) Likna aldrig Ussia genom att du låter stolthet hindra dig från att ta emot tuktan från Gud genom hans ord och organisation.

I fråga om detta skrev Paulus till de smorda hebreiska kristna: ”Ni har alldeles glömt den förmaning, som riktar sig till er såsom till söner: ’Min son, förringa inte tuktan från Jehova, ge inte heller tappt, när du blir tillrättavisad av honom; ty den som Jehova älskar, den tuktar han; ja, han gisslar var och en som han tar emot såsom son.’ ... Det är sant att ingen tuktan för ögonblicket tycks vara till glädje, utan till bedrövelse; men efteråt frambringar den, åt dem som har blivit övade genom den, fridsam frukt, nämligen rättfärdighet.” (Hebréerna 12:5—11) Kom också ihåg att ”tuktans tillrättavisningar är livets väg”. — Ordspråksboken 6:23, NW.

Förbli iförd ödmjukhet

Det är viktigt att kristna alltid har på sig ödmjukhetens klädnad. Det förmår oss att ihärdigt fortsätta som Rikets förkunnare och ödmjukt vittna från hus till hus för att söka efter dem som är ”inordnade rätt för evigt liv”. (Apostlagärningarna 13:48; 20:20) Ja, ödmjukhet hjälper oss att fortsätta lyda Gud i varje avseende, även om stolta motståndare hatar vår rättfärdiga kurs. — Psalm 34:22.

Eftersom ödmjukhet får oss att förtrösta på Jehova av allt vårt hjärta, gör han våra stigar jämna. (Ordspråksboken 3:5, 6) Ja, det är endast om vi är iförda denna fina egenskap som vi verkligen kan vandra med Gud och få hans godkännande och välsignelse. Som lärjungen Jakob skrev: ”Ödmjuka er i Jehovas ögon, så skall han upphöja er.” (Jakob 4:10) Låt oss därför vara iförda ödmjukhet, denna vackra klädnad som formgetts av Jehova Gud.

Årsmöte för Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania — den 5 oktober 1991

ÅRSMÖTE kommer att hållas för medlemmarna i Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania den 5 oktober 1991 i Jehovas vittnens sammankomsthall, 2932 Kennedy Boulevard, Jersey City, New Jersey. Ett inledande möte med enbart medlemmarna hålls klockan 9.30, varefter det allmänna årsmötet följer klockan 10.00.

Sammanslutningens medlemmar bör nu underrätta sekreterarens kontor om någon eventuell ändring av postadressen under det gångna året, så att de vanliga kallelsebreven och fullmakterna kan nå dem kort efter den 1 augusti.

Fullmakterna, som kommer att sändas till medlemmarna tillsammans med kallelsen till det ordinarie mötet, skall återsändas så att de når Sällskapets sekreterares kontor senast den 15 augusti. Varje medlem bör fylla i och återsända sin fullmakt omgående och ange om han personligen kommer att vara med vid mötet eller inte. Upplysningarna som ges på varje fullmakt bör vara bestämda på den punkten, eftersom vi kommer att lita på dem när vi fastställer vilka som kommer att vara personligen närvarande.

Vi räknar med att hela sessionen, inklusive det formella årsmötet och rapporterna, kommer att sluta klockan 13.00 eller kort därefter. Det kommer inte att bli någon eftermiddagssession. Eftersom utrymmet är begränsat, är det bara de som har biljett som släpps in. Inga anordningar kommer att göras för att genom telefonförbindelse sammankoppla årsmötet med andra lokaler.