Att uppodla ett gott kristet uppförande i en ohyfsad värld

”Se! Hur gott och hur ljuvligt det är när bröder bor tillsammans i endräkt!” — PSALM 133:1, NW.

1. Vad har hänt med goda seder?

”GODA seder har fått stryk under de 25 senaste åren”, säger kolumnisten Ann Landers. ”Det är inte bara så att män inte längre öppnar bildörren för kvinnor och inte längre erbjuder dem en sittplats på tunnelbanan eller bussen, utan det går djupare än så.” Ja, vart vi än ser kan vi se bevis på att vi lever i en alltmer ohyfsad värld. Människor tränger sig före i köer, röker i till trängsel fyllda hissar, spelar musik högt på offentliga platser osv. Daglig erfarenhet säger oss att vår tid, trots förbättrade utbildningsmöjligheter och bättre levnadsstandard, allmänt talat är en tid då ord som ”tack” och ”var så god” har blivit främmande ord och då vanlig hövlighet och artighet till stor del har glömts bort.

2. Varför är våra dagars brist på hyfsning inte överraskande?

² Är allt detta överraskande? Egentligen inte. Det påminner oss bara om det aposteln Paulus blev inspirerad att skriva om människors uppträdande i ”de yttersta dagarna”, då ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med” skulle vara här. Paulus förutsade bland annat att människor då skulle bli ”egenkära, ... inbilska, övermodiga, ... otacksamma, ... utan naturlig tillgivenhet, ... utan självbehärskning”. (2 Timoteus 3:1—3) Och redan ett ytligt betraktande avslöjar att ett sådant beteende nu är vanligt bland människor i alla åldrar och av alla klasser och nationaliteter. Varför det? Vilka faktorer bidrar till den allmänna avsaknaden av goda seder?

Orsaker till dåligt uppförande

3. Hur främjar denna ordnings ”luft” ett dåligt uppförande?

³ Uttrycket ”egenkära” beskriver träffande ”jag-generationen”, som åsyftar dem som har uppfostrats med tonvikten på självsäkerhet, individualism och självhävdelse. Denna anda, som genomsyrar ”luften” omkring oss, är direkt i strid med bibelns råd att de kristna ”inte med personligt intresse” skulle hålla ett öga bara på sina ”egna angelägenheter, utan också med personligt intresse på de andras”. (Efesierna 2:2, 3; Filipperna 2:4) Och vad har resultatet blivit? En generation som uppfostrats med uppfattningen att de kan göra det som faller dem in kommer helt visst inte att bry sig så mycket om hur deras uppträdande kommer att påverka andra.

4. Hur betraktas i denna tid personer som struntar i vedertagna normer, och hur bör en kristen betrakta den saken?

⁴ Förr spelade kamrattryck en stor roll, när det gällde att bevara en viss hövlighet bland människor. Att man har brytt sig om vad andra skulle tänka och tycka har länge varit en återhållande kraft. Men nu för tiden är det så att ju mer chockerande och skandalöst ett handlingssätt är, desto populärare kommer det antagligen att bli bland många människor. De som struntar i vedertagna normer betraktas inte längre som ohyfsade eller tölpaktiga, utan i stället som chica eller sofistikerade, såsom mycket beundransvärda. Men kom ihåg att en betydelse av ordet ”sofistikerad” är ”inte i ett naturligt, rent eller ursprungligt tillstånd”. Det kommer från samma grekiska rotord som det uttryck som återges med ”slugt uttänkta” i 2 Petrus 1:16. De sanna kristna gör verkligen väl i att sky en sådan attityd.

5. Vilken annan faktor bidrar till att goda seder dör ut?

⁵ ”Eftersom domen över en usel gärning inte har verkställts med hast, därför har människosönernas hjärta blivit helt inriktat i dem på att göra det som är uselt”, heter det i Predikaren 8:11 (NW). Här har vi en annan faktor som bidrar till bristen på goda seder bland människor. Eftersom människor finner att det är så lätt att göra saker och ting utan att bli upptäckt, reagerar de inte för överträdelser av vedertagna normer för uppträdande. ”Medborgare, som skulle bli mycket chockerade över att bli offentligt identifierade som en del av de kriminella elementen, har ändå offentligt gladeligen brutit mot alla slags lagar — trafiklagar, narkotikalagar och lagar mot att skräpa ner”, heter det i en ledare i The New York Times. Detta har lett till att ”busfasoner, vandalism och klotter” blivit en ofrånkomlig del av vår dagliga erfarenhet. Hövlighet och respekt för andra människors rättigheter, egendom och privatliv lider därför ytterligare nederlag.

6. Hur påverkas människors uppförande av deras upptagna liv, och hur var Jesus annorlunda i detta avseende?

⁶ Eftersom goda seder i allmänhet betraktas som ett av de finare inslagen i livet, glöms de lätt bort när människor har bråttom — och de flesta människor verkar ofta ha bråttom nu för tiden. Därför passerar de varandra utan ett ord eller utan att ändra en min. De knuffas och tränger sig fram i köer, eller också bryter de sig otåligt ut ur och in i bilkön bara för att vinna några minuter eller sekunder. Det händer ofta att människor blir så upptagna med sina personliga angelägenheter eller att deras schema är så fyllt med allt de skall göra att varje oväntad händelse eller besökare blir en irritation eller ett intrång. Tänk på hur annorlunda Jesus reagerade, när människor kom till honom även vid olämpliga tillfällen. — Markus 7:24—30; Lukas 9:10, 11; 18:15, 16; Johannes 4:5—26.

7. Vad måste de sanna kristna vara på sin vakt mot när det gäller uppförande?

⁷ Och även om vi lever i en värld med högt tempo och kraven på vår tid och energi blir allt större, så blir saker och ting verkligen inte bättre av att vi låter sådan press få oss att handla ohyfsat. Ett sådant handlingssätt leder i stället till mycket av det meningslösa våld vi hör om — gräl, slagsmål, fejder och till och med mord — ett resultat av att människor återgäldar ohövlighet med ohövlighet. Allt detta är en del av andan i den värld som de sanna kristna inte får vara någon del av. — Johannes 17:14; Jakob 3:14—16.

Överlägsna föredömen i gott uppförande

8. Vad uppmuntras de kristna att göra, trots att de är omgivna av ohyfsade människor?

⁸ Eftersom vi är omgivna av människor som visar så lite hänsyn för andra, är det så lätt att ge efter för påtryckningar och låta goda seder flyga sin kos. Men genom att vi kommer ihåg bibelns förmaning att inte längre ta ”gestalt efter denna tingens ordning” kan vi i stället betrakta alla de enastående exemplen i bibeln och sträva efter att vidmakthålla det kristna uppförandets höga normer i våra dagars ohyfsade värld. (Romarna 12:2, 21; Matteus 5:16) Våra handlingar bör visa att vi helhjärtat instämmer i psalmistens ord, när han sade: ”Se! Hur gott och hur ljuvligt det är när bröder bor tillsammans i endräkt!” — Psalm 133:1, NW.

9. Vad visar bibeln om Jehovas sätt att behandla människor?

⁹ Det förnämsta exemplet i att visa god ton är alltings Skapare och Fader, Jehova Gud själv. Det är vanligt att de som är i höga ställningar eller som utövar makt över andra vill utnyttja sin ställning och kräva att deras önskningar skall uppfyllas. Men den högsta personligheten i universum, Jehova Gud, är alltid hövlig, när han har att göra med dem som är under honom. När han skulle ge sin vän Abraham en välsignelse sade han: ”Lyft upp dina ögon, det ber jag dig, och se ... från den plats där du är.” Och vidare: ”Jag ber dig, titta upp mot himlarna och räkna stjärnorna.” (1 Moseboken 13:14; 15:5; NW) När Gud gav Mose ett tecken på sin makt sade han: ”Stick din hand, det ber jag dig, i det övre vecket på din klädedräkt.” (2 Moseboken 4:6, NW) Till och med till sitt egensinniga folk sade Jehova många år senare genom sin profet Mika: ”Hör, det ber jag er, ni Jakobs huvudmän och ni befälhavare för Israels hus. ... Hör detta, det ber jag er, ni huvudmän.” (Mika 3:1, 9, NW) Har vi i detta avseende blivit ”Guds efterliknare” genom att säga ”det ber jag dig” eller ”vill du vara snäll” eller ”får jag be om”, när vi har med andra människor att göra? — Efesierna 5:1.

10, 11. a) Vad kan sägas om Jesu sätt och uppförande? b) Hur kan vi efterlikna Jesus i att uppföra oss väl mot alla människor?

¹⁰ Jesus Kristus, han ”som befinner sig på platsen vid Faderns bröst”, är ett annat framträdande exempel värt att efterlikna. (Johannes 1:18) I sitt umgänge med människor kunde han vara dels öm och medlidsam och dels kraftfull och bestämd; men han var aldrig ohövlig eller ovänlig mot någon. I boken The Man From Nazareth kan man läsa följande om ”hans ovanliga förmåga att vara obesvärad tillsammans med alla slags människor”: ”Både offentligt och privat umgicks han med män och kvinnor på lika villkor. Han kände sig hemma med små barn i deras oskuld och konstigt nog också med en djupt ångerfull skojare som Sackeus. Sådana respektabla kvinnor som Maria och Marta, som ägnade sig åt att sköta sitt hem, kunde tala med honom med naturlig öppenhjärtighet, men kurtisaner sökte också upp honom som om de vore övertygade om att han skulle förstå och hjälpa dem. ... Hans märkliga omedvetenhet om de gränser som omringade vanliga människor är en av hans mest framträdande egenskaper.”

¹¹ Att behandla alla med tillbörlig respekt och hänsyn är ett tecken på att en människa är verkligt väluppfostrad, och vi skulle göra väl i att efterlikna Jesus Kristus i detta. Ja, de flesta människor lyckas vara respektfulla mot vissa personer, särskilt mot dem som är i högre ställningar än de själva. Men mot dem som de betraktar som under sig eller rentav på samma nivå är de ofta reserverade, avmätta eller ohövliga. Detta verkar på något sätt ge dem en känsla av överlägsenhet och makt. Men som det träffande har uttryckts är ”ohövlighet en svag människas imitation av styrka”. Bibeln uppmanar därför: ”Ta ledningen i att bevisa varandra heder.” (Romarna 12:10) Om vi gör vårt bästa för att följa det rådet, kommer vi inte att vara långt borta från att uppföra oss väl mot alla människor, precis som Jesus gjorde.

12. Vad är kontentan av Jesu undervisning om mänskliga relationer?

¹² Denna positiva utåtriktade egenskap ser vi också exempel på i Jesu undervisning, särskilt i det som kallas den gyllene regeln: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, så skall också ni göra mot dem.” (Matteus 7:12) Det är intressant att lägga märke till att i Analects, en av Konfucius’”Fyra böcker” — som länge har betraktats som höjdpunkten av moraliskt uppförande i Orienten —, tillfrågades mästaren av en av sina lärjungar om det fanns något enda ord som skulle kunna tjäna som en princip för hur man skall uppföra sig i livet. ”Kanske ordet ’ömsesidighet’ (shu) skulle duga”, svarade läraren och tillade sedan: ”Gör inte mot andra vad ni inte önskar att de skall göra mot er.” I kontrast till detta kan vi lätt se hur överlägsen Jesu undervisning var, för man kan uppnå hjärtliga, behagliga och vänskapliga relationer endast om man tar initiativet i att göra det som är gott mot andra.

Kristet uppförande grundat på kristen kärlek

13, 14. a) Vad har nyligen konstaterats om uppförandet bland människor i allmänhet? b) Vad motiverar det nuvarande intresset för goda seder och etikett?

¹³ På grund av att brist på hyfsning är så vanligt talar somliga nu om att man skall återgå till ett anständigt uppförande. ”På 60-talet hade vi en revolt mot goda seder”, säger Marjabelle Stewart, en populär skribent och lärare i ämnet, ”men en ny revolution håller på att återinföra dem. Människor erkänner deras betydelse, och man vill veta vad den sociala måttstocken är.” Detta förnyade intresse för goda seder återspeglas i alla böcker, handböcker, frågespalter och pratshower i TV om allt, från vilken kniv man skall använda vid en finare middag till hur man tilltalar någon i våra dagars invecklade och snabbt föränderliga familjeförhållanden och sociala förhållanden.

¹⁴ Men varför blir då somliga människor mer medvetna om ett gott uppförande? ”I våra dagars konkurrensbetonade samhälle”, förklarar Stewart, ”är ett gott uppförande en fråga om överlevnad.” Ett gott uppförande betraktas med andra ord som ett sätt att hjälpa en att komma vidare och slå sig fram. Människor läser därför böcker och går på kurser om etikett för att få lära sig hur de skall klä sig för att få framgång, hur de skall göra ett gott intryck eller hur de skall bli accepterade i styrelserummet osv.a Problemet med allt detta är att ett gott uppförande har blivit en fråga om egennytta — det är som en mask som man tar på sig under en föreställning och sedan tar av sig när det hela är över. Det är därför inte överraskande att vi om och om igen får höra om de mest chockerande manschettbrott begångna av människor som fått fin fostran och som kommer ur de översta samhällsskikten.

15, 16. a) Vad säger en auktoritet på goda seder om ”de finaste reglerna för uppförande”? b) Vilket samband har 1 Korintierna 13:4—7 med ett verkligt kristet uppförande?

¹⁵ Detta är långt ifrån vad ett gott uppförande bör vara. Amy Vanderbilt, en respekterad auktoritet i ämnet, skriver följande i sin bok New Complete Book of Etiquette: ”De finaste reglerna för uppförande finner man i kapitel 13 i Första Korintierna, sankt Paulus’ vackra avhandling om människokärlek. Dessa regler har inget med de fina detaljerna för klädseln eller med ytliga seder att göra. De har att göra med känslor och inställningar, med godhet och omtanke om andra.”

¹⁶ Det Amy Vanderbilt åsyftade är naturligtvis avsnittet i 1 Korintierna 13:4—7 där Paulus i detalj beskriver de olika sidorna av kristen kärlek. Begrunda vad som blir resultatet av något av det som han slog fast. En person som är ”långmodig och omtänksam” kommer till exempel säkert att vara tålmodig och respektfull i sitt umgänge med andra. ”Bär sig inte oanständigt åt” är ett annat sätt att säga att man bär sig anständigt åt, och ”anständighet” definieras som ”anpassning till normer för smak, konvenans eller kvalitet”. J. B. Phillips’ New Testament in Modern English återger därför detta uttryck: ”Kärleken har goda seder.” Det är svårt att föreställa sig att någon som visar sådan kärlek skulle betraktas som ohyfsad.

17. Vad är vårt uppförande en indikation på?

¹⁷ Det är därför uppenbart att kristet uppförande har ett direkt samband med kristen kärlek. Det är inte bara ett medel att nå ett mål eller något som man skall ta på sig, när det är till ens egen fördel att göra detta. Vårt uppförande — det sätt varpå vi behandlar andra, vårt beteende och invanda uppträdande — är i stället en indikation på hur mycket vi bryr oss om andra människor och hur djup vår kärlek till dem är. Antingen vi är unga eller gamla bör vi sträva efter att rätta oss efter bibelns råd: ”Var och en må fortsätta att söka den andres fördel i stället för sin egen.” (1 Korintierna 10:24) Som en sida av kristen kärlek är ett kristet uppförande således ett kännetecken på Jesu Kristi sanna lärjungar. — Johannes 13:35.

Att uppföra sig väl vid alla tillfällen

18. Vad bör vi vara beslutna att göra, trots det vi ser omkring oss?

¹⁸ Jesus förutsade följande om vår generation: ”På grund av den tilltagande laglösheten skall kärleken hos flertalet svalna.” (Matteus 24:12) Detta avsvalnande av kärleken avspeglas nu tydligt i många människors likgiltiga och självupptagna inställning. Men i stället för att låta oss förledas till att reagera på samma likgiltiga sätt måste vi hålla Paulus’ råd i minnet: ”Återgälda ingen med ont för ont. Sörj för ting som är fina i alla människors ögon. Om möjligt, så långt det beror på er, håll frid med alla människor.” (Romarna 12:17, 18) Vi bör vara beslutna att uppföra oss väl vid alla tider och tillfällen, oavsett om våra ansträngningar uppskattas eller inte. — Matteus 5:43—47.

19. Hur påverkar vårt uppförande varje sida av vårt liv?

¹⁹ Ja, ett kristet uppförande är det naturliga yttre uttrycket för den kärlek till och omtanke om andra som vi känner i vårt hjärta. Precis som vårt tal avslöjar hur vi är inombords visar vårt uppförande hur mycket vi bryr oss om andra människor eller om vi struntar i dem. (Matteus 12:34, 35) Som sådant bör vårt uppförande spela en viktig roll i varje sida av vårt liv. Det bör vara ett sätt att leva. Hur kan vi tillämpa detta mera helt och fullt? Hur kan ett sunt kristet uppförande utvecklas mera helt och fullt? Detta skall vi behandla i följande artikel.

”Uppför er nu endast på ett sätt som är värdigt de goda nyheterna”

”Uppför er nu endast på ett sätt som är värdigt de goda nyheterna om den Smorde.” — FILIPPERNA 1:27.

1. Vilka vänliga ord kände borgmästaren i New York sig föranlåten att yttra på grund av en händelse nyligen? (Romarna 13:3)

”ÖVER 1.000 vittnen” kom till stadshuset på nedre Manhattan i New York den 29 september 1988, rapporterades det i The New York Times. De kom till stöd för ett byggnadsförslag som var uppe till prövning inför något som motsvarar byggnadsnämnden. Även om det blev avslag på begäran om byggnadslov till en ny bostadsbyggnad vid Jehovas vittnens världshögkvarter, så berömde ändå borgmästaren vittnena och sade att de var ”oerhört propra” och att ”de verkligen skulle beundras”.

2. På vad sätt är vittnenas uppförande annorlunda, och varför det?

² Vad kan man normalt sett förvänta, när över tusen personer kommer tillsammans för att visa sitt stöd för en impopulär sak? Det är inte ovanligt att man då knuffas och skriker eller till och med visar prov på öppet våld. Varför är vittnena annorlunda? Därför att de inser att deras uppförande vid alla tillfällen faller tillbaka på deras tro. De kommer väl ihåg bibelns råd: ”Bevara ert uppförande gott bland nationerna, för att, i den sak vari de talar emot er såsom ogärningsmän, de till följd av era förträffliga gärningar, som de är ögonvittnen till, må förhärliga Gud på dagen för hans inspektion.” — 1 Petrus 2:12.

Ett gott uppförande förhärligar Jehova

3. Vilken roll spelar vårt uppförande i fråga om att ära Jehova?

³ Att förhärliga Jehova Gud genom ett gott uppförande är helt klart en del av vår plikt som kristna. (Matteus 5:16) Ett gott uppförande inbegriper naturligtvis många ting — till exempel ärlighet, flit och god moral. Men dessa egenskaper uppskattas vanligtvis endast av dem som känner oss väl eller av dem som vi regelbundet har med att göra, till exempel våra vänner, släktingar, arbetsgivare, arbetskamrater och lärare. Hur är det då med alla andra människor med vilka vi endast har ytlig kontakt? Det är här som vårt uppträdande särskilt kommer in i bilden. För precis som ett fint omslag får en värdefull present att verka ännu mer tilltalande, så gör ett fint uppträdande det vi har att erbjuda ännu mer tilltalande. Vilka andra goda kristna egenskaper vi än kan ha eller hur beundransvärda våra avsikter än må vara, så kommer detta inte att vara till stor nytta om vi uppträder illa. Hur kan då vårt sätt att uppträda skänka ära åt Jehova?

4. Inom vilka områden av livet bör vi ägna uppmärksamhet åt vårt uppförande?

⁴ ”Uppför er nu endast på ett sätt som är värdigt de goda nyheterna om den Smorde”, säger Paulus. (Filipperna 1:27) Detta inbegriper naturligtvis vår offentliga tjänst. Men vårt uppträdande och uppförande vid vår plats för tillbedjan, i vårt grannskap, på arbetet, i skolan, ja, i varje sida av vårt liv, har också ett direkt samband med effektiviteten hos vår tjänst. ”På inget sätt ger vi någon som helst orsak att snava, för att vår tjänst inte skall klandras”, skriver Paulus. (2 Korintierna 6:3) Hur kan vi vara säkra på att vi tillämpar det rådet? Vad kan vi göra för att hjälpa varandra, särskilt de unga bland oss, att vid alla tider och tillfällen visa god kristen ton?

I Rikets sal

5. Vad bör vi inse när vi kommer till Rikets sal?

⁵ Rikets sal är vår plats för tillbedjan. Vi är där på inbjudan av Jehova och hans Son, Jesus Kristus. I den bemärkelsen är vi gäster i Jehovas hus. (Psalm 15:1; Matteus 18:20) Är vi goda gäster när vi kommer till Rikets sal? För att vara det måste vi inte bara visa tillbörlig hänsyn och respekt för värden, utan också för de andra gästerna. Vad inbegriper detta?

6. a) Att man ständigt och jämt kommer för sent till mötena visar brist på vad? b) Vad kan man göra för att övervinna detta problem?

⁶ För det första gäller det att komma i tid. Det skall medges att det inte alltid är så lätt att göra detta. Somliga bor långt borta; andra har familj och barn att göra i ordning. Den ansträngning de gör för att regelbundet komma till kristna möten är verkligen berömvärd. Men man har lagt märke till att somliga har fått för vana att komma för sent till mötena. Vad kan de göra för att rätta till detta? För det första måste man inse att detta att någon jämt kommer för sent till kristna möten inte alltid återspeglar brist på uppskattning av mötenas värde. Somliga som ofta kommer för sent till mötena verkar, när de väl är där, tycka lika mycket om dem som vem som helst av de andra. Problemet kan i stället bero på dålig planering och bristande hänsyn till medkristna. En av orsakerna till att vi blir förmanade att inte underlåta att församlas är att vi skall kunna ”tänka på varandra för att sporra till kärlek och förträffliga gärningar”. (Hebréerna 10:24, 25) Vi kan knappast göra detta, om vi gång på gång kommer för sent och därigenom distraherar eller stör. För att inte komma för sent föreslår experter att man, i stället för att komma precis i tid, bör sträva efter att komma i god tid innan det börjar. Är detta något du behöver tillämpa?

7. Förklara sambandet mellan god ton och att man lyssnar uppmärksamt vid mötena.

⁷ God ton kräver att man ägnar uppmärksamhet åt andra människor, när de talar till en. (Ordspråksboken 4:1, 20) Detta gäller också kristna möten, där Guds tjänare talar för att delge oss någon andlig gåva för att uppbygga oss. Vi skulle verkligen visa brist på god ton, om vi skulle slumra till, gång på gång viska till den som sitter intill oss, tugga tuggummi eller äta karameller, läsa annat stoff eller sköta andra saker under mötet. Den unge Elihu satt inte bara tålmodigt igenom de långa tal som Job och de tre vännerna höll, utan han ”lyssnade” också till vad de sade och gav noga ”akt” på dem. (Job 32:11, 12) God kristen ton kommer att få oss att visa tillbörlig respekt för talaren och hans på bibeln grundade budskap genom att ägna honom odelad uppmärksamhet och ge honom vårt odelade stöd.

8. Hur visar vi att vi är medlärjungar till Jesus Kristus?

⁸ Före och efter mötena innebär god ton bland kristna att man aktivt intresserar sig för andra som är närvarande i Rikets sal. Paulus konstaterade att smorda medlemmar av den kristna församlingen inte längre är ”utlänningar och fast boende främlingar, utan ... medlemmar av Guds husfolk”. (Efesierna 2:19) Behandlar du dina medvittnen som utlänningar och främlingar eller som medlemmar av samma husfolk? En vänlig hälsning, en hjärtlig handskakning, ett vänligt leende — allt detta är kanske små ting, men de är en del av beviset på att vi är medlärjungar till Jesus Kristus. Om vi gör sådana gester, när vi träffar utlänningar eller främlingar, bör vi då inte särskilt göra det ”mot dem som är besläktade med oss i tron”? — Galaterna 6:10.

9. Hur kan barn bli lärda att visa intresse för andra än för enbart dem som är i deras egen ålder?

⁹ Kan barn bli lärda att visa detta slag av intresse för andra än dem som är i deras egen ålder? Somliga vuxna kanske menar att barn måste få gå och leka med sina små vänner efter det att de har suttit och lyssnat i en eller två timmar vid ett möte. Men Rikets sal är inte någon plats för lek. (Predikaren 3:1, 17) När lärarinnan frågade en fyra och ett halvt år gammal pojke hur många bröder och systrar han hade, svarade han: ”Det är så många, så jag kan inte räkna dem alla.” När pojkens föräldrar senare frågade honom om detta, förklarade han: ”Jag vet inte hur många bröder och systrar jag har. Det är så många, när jag kommer till Rikets sal.” För honom är alla som är närvarande bröder och systrar.

I vår offentliga tjänst

10. Vilken anvisning från Jesus kan hjälpa oss att uppföra oss ”på ett sätt som är värdigt de goda nyheterna”, när vi är i vår förkunnartjänst?

¹⁰ Att uppföra sig ”på ett sätt som är värdigt de goda nyheterna” inbegriper naturligtvis vår offentliga tjänst. Vi måste komma ihåg att vi har ett fridfullt budskap, och vårt uppträdande bör återspegla det. (Efesierna 6:15) Jesu anvisning är: ”När ni kommer in i huset, så hälsa det; och om huset är förtjänt, då må den frid ni önskar det komma över det.” Genom att vara hjärtliga, vänliga och respektfulla låter vi den besökte få veta att vi är uppriktigt intresserade av hans bästa. Men ibland kanske den person vi träffar vid en dörr är ovänlig och till och med stridslysten. Bör vi då bli upprörda och börja uppföra oss på liknande sätt? Lägg märke till vad Jesus därefter sade: ”Men om det [husfolket] inte är förtjänt, då må friden från er vända åter över er.” (Matteus 10:12, 13) Vårt uppförande vid en dörr bör alltid anstå ”tjänsten i samband med försoningen”. — 2 Korintierna 5:18.

11. Hur påverkar vårt sätt att klä oss och vårt personliga yttre vår roll som Guds tjänare?

¹¹ Vårt uppförande talar också om oss på annat sätt. Passar till exempel vårt eget yttre ihop med vår roll som Guds ords tjänare? Hur är det med den utrustning vi använder — bokväska, bibel och biblisk litteratur? En kolumnist i en tidning ger affärsmän följande råd: ”Klä dig för affärer och inte för en bjudning, en otvungen sammankomst eller ett sportevenemang.” Varför det? Därför att din klädsel och ditt personliga yttre ”är ett socialt stenogram som ger den omgivande befolkningen upplysningar om vem och vad du är och var du passar in i tingens ordning”. När vi är ute i våra ”affärer” i förkunnartjänsten, bör därför vår klädsel inte vara slarvig eller ovårdad och inte heller prålig eller extravagant, utan alltid ”värdig de goda nyheterna”, och samma sak bör gälla vårt yttre i övrigt. — Jämför 1 Timoteus 2:9, 10.

12. Hur kan man visa god ton när det gäller den besöktes rättigheter och egendom?

¹² Även om vi alltid bör vara ”redo att komma med ett försvar” av de goda nyheterna, kräver god kristen ton att vi gör detta ”med mildhet och djup respekt”. (1 Petrus 3:15) Detta inbegriper respekt för den besöktes rättigheter och egendom. Planerar vi vår verksamhet så att vi gör våra besök vid en rimlig tidpunkt? Är vi vakna för om vi kommer och avbryter någon nödvändig verksamhet eller syssla? Använder vi frikostigt sådana uttryck som ”får jag lov?”, ”var så god” och ”tack så mycket”? Försöker vi engagera den besökte i samtalet, eller dominerar vi det av fruktan för att vi kanske inte skall få fullfölja det vi har förberett oss att säga?

13. Belys hur ett gott uppförande i tjänsten ofta medför goda resultat.

¹³ Ett gott uppförande parat med ett uppriktigt personligt intresse öppnar ofta vägen för ett fint vittnesbörd. Det är därför som väluppfostrade barn ofta vinner den besöktes uppmärksamhet och intresse, när vuxna kanske inte lyckas med detta. Ett 13-årigt vittne i Mexico träffade en ung flicka som önskade studera. Men flickan sade att hon måste göra detta utan att hennes pappa fick kännedom om det. Men den unga förkunnaren tyckte att hon i detta fall av respekt för fadern själv skulle skaffa sig hans tillåtelse. Hon erbjöd sig därför att tala med fadern, och hon sade till honom att det de skulle studera var mycket viktigt. Eftersom han såg hur allvarlig den unga systern var och uppskattade att hon hade kommit direkt till honom, sade han: ”Om det ni skall studera är så viktigt, då skall hela min familj studera.” Följden blev att denna 13-åring satte i gång ett bibelstudium med hela familjen, inbegripet en gift son och dennes hustru och andra vuxna barn.

Goda seder börjar i hemmet

14. Var börjar goda seder, och vilken faktor spelar en viktig roll?

¹⁴ Unga vittnens goda uppförande är ofta ett fint vittnesbörd om den fostran de uppenbarligen får hemma. Ja, vårt uppförande återspeglar verkligen vårt levnadssätt. Därför bör, tvärtemot vad många kanske menar, goda seder inta en viktig plats i hemmet. Precis som i andra sidor av familjelivet är föräldrarnas exempel av största vikt när det gäller detta. (2 Timoteus 1:5) Att säga till barn att de skall göra som man säger och inte som man gör är verkligen inte det rätta sättet att lära dem att uppföra sig väl. De oräkneliga detaljer som inbegrips i ett gott uppförande lär man sig inte bara genom muntliga anvisningar, utan genom att iaktta och efterlikna. ”Föräldrarna är inte bara de slutliga lärarna; de är också föredömena, eftersom våra barn lär sig genom att efterlikna vårt handlingssätt”, konstaterar Beverley Feldman, författare till boken Kids Who Succeed (Barn som lyckas). Vad slags uppförande ser dina barn hos dig?

15. Hur kan föräldrar hjälpa sina barn att utveckla livslånga vanor av gott uppförande?

¹⁵ ”Fäder, håll inte på med att reta upp era barn”, är det råd bibeln ger. (Efesierna 6:4) Det är irriterande och frustrerande för barn att bli tillsagda att de skall vara vänliga och hänsynsfulla och samtidigt få se sina föräldrar gräla, skvallra, handla oförskämt eller lätt bli upprörda. Kan de klandras om de handlar på samma sätt? Fortsättningen på skriftstället lyder i stället: ”Utan fortsätt att uppfostra dem i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning.” Och detta inbegriper sådana grundläggande saker för ett gott uppförande som att säga ”hej”, ”var så god”, ”tack så mycket” och ”förlåt”, visa respekt för äldre personer och dela med sig av saker och ting till andra. (3 Moseboken 19:32; Romarna 16:3—7) Dessa egenskaper som man får lära sig i hemmet under barndomen kommer att vara av livslångt värde. — Ordspråksboken 22:6.

16. Vilka ansträngningar krävs, och vilka resultat får de?

¹⁶ I stället för att vänta till ett speciellt tillfälle bör därför både föräldrar och barn uppföra sig väl som en del av sin dagliga rutin. När föräldrar gör detta, bör de vara tålmodiga och ha överseende med de misstag som det är ofrånkomligt att deras barn kommer att göra. Låt barnen få veta hur mycket deras goda uppförande betyder för dig och var snabb att berömma dem för de framsteg de gör. Detta kräver naturligtvis stor ansträngning från din sida. Men sade inte bibeln att du skall inskärpa rättfärdiga principer i barnen, ”när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp”? (5 Moseboken 6:7) Och att du gör detta skapar en hjärtlig och sund atmosfär i hemmet, något som har stor betydelse i att fostra dina barn till att växa upp till hjälpsamma, omtänksamma och väluppfostrade vuxna. De kommer då att bli en källa till lovprisning och ära både för dig och för din Skapare, Jehova Gud.

Ett väluppfostrat folk

17. Vad lägger man märke till vid Jehovas vittnens Rikets salar?

¹⁷ De ”över 1.000 vittnen” som var församlade utanför stadshuset i New York den där eftermiddagen i september gav bara ett litet smakprov på det sätt som Jehovas vittnen har för vana att uppföra sig på. En man som kom till en Rikets sal för första gången sade efteråt: ”På en enda dag träffade jag fler verkligt kärleksfulla människor — helt främmande människor — än jag någonsin hade träffat i den kyrka som jag hade uppfostrats i.” Resultatet? ”Det var uppenbart att jag hade funnit sanningen”, sade han. Denne man ändrade sin livskurs, och sju månader senare överlämnade han sitt liv åt Jehova och blev döpt. — Jämför 1 Korintierna 14:25.

18. Hur har Jehovas vittnens norm för ett gott uppförande påverkat utomstående?

¹⁸ Vittnenas norm för uppförande och anständighet vid deras nationella och internationella sammankomster har lett till många gynnsamma kommentarer. Vid ett sådant tillfälle i Japan nyligen sade en guide på en rundtursbuss: ”När ni stigit av bussen sade alla utan undantag, också barnen: ’Tack så mycket.’ Detta gladde mig mycket!” Vid en annan sammankomst sade vaktmästaren vid en närbelägen järnvägsstation till ett vittne: ”Vid en tidigare sammankomst i den här hallen i Osaka med 12.000 människor närvarande var det fullständigt kaos.” Men han fortsatte med att säga: ”Ni är verkligen ordningsamma, och vi är lättade. Var snäll hälsa från oss till vem det än är som har ansvaret.”

19. Vad bör var och en av oss vara besluten att göra, när det gäller vårt uppförande?

¹⁹ Vad visar sådana kommentarer? Att Jehovas vittnen som helhet betraktade verkligen uppför sig ”på ett sätt som är värdigt de goda nyheterna”. Hur är det då med oss individuellt? Må vi alla, som barn som ser upp till en kärleksfull far, se upp till vår himmelske Fader, Jehova, så att vi också i en ohövlig värld må bli lärda att vara ett väluppfostrat folk. — 5 Moseboken 8:5; Ordspråksboken 3:11, 12.