Sång 177
Vad slags människor bör då inte vi vara!
1. Kring Jehova Guds stora dag vår tanke sig rör,
ty honom och hans krönte Son vårt hjärta tillhör.
Långt liden natten är, och snart dagen gryr.
Allting i Satans värld snart försvinner, flyr.
Må vårt behov att bedja stå helt klart för vår själ.
Och må i bönen alltid vi oss anstränga väl.
Om upp till Gud vår bön från själ och hjärta går,
får vi sinnesfrid, som endast Jehova Gud består.
2. Vår frid och glädje, tro och kärlek av äkta slag
nu gör oss till ett skådespel för världen i dag.
Vad slag av mänskor bör vi ej vara då!
Hur helig all vår vandel sig visa må!
Att Riket fötts vi kungör tillitsfullt från Guds ord
och att Gud nya himlar lovat och en ny jord,
där hans rättfärdighet till evig tid skall bo.
Må vi ivrigt sprida detta goda budskap i tro.
3. I handel och i vandel vi alltid sträva må
att Guds principer följa och allt gagn därav få.
Från syndens fläckar Kristus oss rentvått har.
Sin frid Gud nu oss skänker så underbar.
Helt klanderfria, rena må vi önska förbli
som tjänarskara åt vår Gud, som han har gjort fri.
Om vi Guds vänner är och söker så hans frid,
uppehåller han och hjälper oss båd’ nu och alltid.