Varför är det så lätt att ljuga?

INGEN tycker om att bli utsatt för lögner. Ändå ljuger människor över hela världen för varandra av olika skäl. En studie som publicerades i boken The Day America Told the Truth (Den dag Amerika talade sanning) av James Patterson och Peter Kim avslöjade att 91 procent av alla amerikaner regelbundet ljuger. Författarna skriver: ”De flesta av oss har svårt att klara sig en vecka utan att ljuga. En av fem kan inte klara sig en enda dag — och då talar vi om medvetna, uppsåtliga lögner.”

Lögner är vanligt förekommande inom nästan alla områden av det moderna livet. Politiska ledare ljuger för medborgarna och för varandra. Gång på gång har politikerna framträtt i TV och förnekat all kännedom om de skandalhistorier som de i själva verket har varit djupt invecklade i. Sissela Bok skriver i sin bok Att ljuga — Moraliska val i offentligt och enskilt liv: ”I juridiken och journalistiken, i statens styrelse och i samhällsvetenskaperna tas det bedrägliga förfarandet för givet när det uppfattas som ursäktligt av dem som ljuger och som också medverkar till att fastställa reglerna.”

Beträffande politiska lögner i Förenta staterna sades det i tidskriften Common Cause Magazine för maj/juni 1989: ”Watergate och Vietnam kunde otvivelaktigt tävla med Iran—contras-skandalen i fråga om de styrandes bedrägliga förfarande och allmänhetens misstroende. Vad var det då som gjorde Reagantiden till en sådan vattendelare? Det var många som ljög men få som var ångerfulla.” Det är därför av goda skäl som allmänheten misstror de politiska ledarna.

I de internationella relationerna finner sådana ledare det ofta svårt att lita på varandra. Den grekiske filosofen Platon konstaterade: ”Statens styresmän ... kan tillåtas ljuga för statens bästa.” I internationella relationer är det precis som Bibeln har förutsagt i Daniel 11:27: ”Vid ett och samma bord kommer de att fortsätta att tala idel lögn.”

I affärsvärlden är det allmän praxis att ljuga om varor och tjänster. Köpare måste vara mycket försiktiga när de skriver under ett kontrakt och vara noga med att läsa även det finstilta. I vissa länder har man speciella statliga organ som skall skydda allmänheten mot vilseledande marknadsföring, mot skadliga produkter som påstås vara nyttiga eller ofarliga och mot bedrägerier. Trots detta blir många människor ekonomiskt lidande på grund av lögnaktiga affärsmän.

Somliga människor har så lätt för att ljuga att det har blivit en vana. Andra är i regel sanningsenliga men ljuger när de är i knipa. Få vägrar att ljuga under några som helst omständigheter.

En lögn kan definieras som ”1. ett falskt påstående eller agerande, i synnerhet ett som görs i avsikt att vilseleda ... 2. allt som ger eller är avsett att ge ett falskt intryck”. Avsikten är således att få andra att tro något som lögnaren vet inte är sant. Genom lögner eller halvsanningar försöker han vilseleda sådana som har rätt att få veta sanningen.

Varför människor ljuger

Människor ljuger av många olika skäl. Somliga tror att de måste ljuga om sina förmågor för att komma någon vart i denna konkurrenspräglade värld. Andra försöker skyla över felsteg eller skuldkänslor med hjälp av lögner. Åter andra förfalskar rapporter för att ge intryck av att de har fullgjort en arbetsuppgift som de inte har fullgjort. Sedan finns det också sådana som ljuger för att skada en annan persons rykte, för att komma ur en besvärlig situation, för att släta över tidigare lögner eller för att lura av människor deras pengar.

Ett vanligt svepskäl för att ljuga är att lögnen skyddar någon annan person. Somliga betraktar detta som en så kallad vit lögn, eftersom de menar att den inte skadar någon. Men är verkligen dessa vita lögner helt harmlösa?

Lögnens konsekvenser

Vita lögner eller nödlögner kan skapa ett beteendemönster av vanemässigt ljugande som också kan komma att inbegripa allvarligare ting. Sissela Bok skriver: ”Alla lögner som försvaras såsom ’nödlögner’ ... kan [inte] avfärdas så lätt. För det första är lögnernas oskadlighet erkänt omtvistlig. Det lögnaren uppfattar som oskadligt eller till och med välgörande behöver inte vara det i den lurades ögon.”

Hur oskyldig en lögn än kan verka, är den alltid till skada för goda mänskliga relationer. Lögnarens trovärdighet får sig en knäck, och tilliten kan komma att raseras för all framtid. Den berömde essäisten Ralph Waldo Emerson skrev: ”Varje kränkning av sanningen är inte bara en sorts självmord för lögnaren, utan är också ett dråpslag mot det mänskliga samhällets välfärd.”

Det är lätt för en lögnare att komma med ett falskt påstående om en annan person. Han kanske inte framlägger några bevis, men hans lögn skapar tvivel, och många tror honom utan att undersöka om hans påstående är sant. Den oskyldiges rykte blir därför skamfilat, och han blir tvungen att försöka bevisa sin oskuld. Det är därför frustrerande när människor tror lögnaren i stället för den oskyldige, och det skadar också den oskyldiges relationer till lögnaren.

Att ljuga kan lätt bli en vana. Den ena lögnen föder ofta den andra. Thomas Jefferson, en av Amerikas första stora statsmän, sade: ”Det finns ingen last som är så gemen, så beklagansvärd, så föraktlig; och den som tillåter sig att ljuga en gång har mycket lättare att göra det en andra och en tredje gång, tills det till sist blir en vana.” Lögn är den väg som leder till moraliskt sammanbrott.

Varför det är så lätt att ljuga

Problemet började när en upprorisk ängel ljög för den första kvinnan och påstod att hon inte skulle dö om hon var olydig mot sin Skapare. Denna lögn resulterade i omätlig skada för hela mänskligheten och gjorde att ofullkomlighet, sjukdom och död har blivit människans lott. — 1 Moseboken 3:1—4; Romarna 5:12.

Alltsedan Adams och Evas olydnad har det försåtliga inflytande som denne ”lögnens fader” utövat skapat ett andligt klimat bland människorna som uppmuntrar till lögn. (Johannes 8:44) Vi lever i en dekadent värld, där sanning endast är ett relativt begrepp. Tidskriften The Saturday Evening Post för september 1986 framhöll att lögner är ett problem som ”berör affärslivet, de styrande, utbildningsväsendet, nöjesvärlden och enkla vardagliga relationer mellan medmänniskor och grannar. ... Vi har anammat den relativistiska uppfattningen, den stora lögn som säger att det inte finns några absoluta sanningar.”

Så resonerar vanemässiga lögnare, som inte har någon som helst medkänsla med dem som de bedrar. Att ljuga faller sig helt naturligt för dem. Det är deras levnadssätt. Men även personer som inte är vanemässiga lögnare kan utan att tänka sig för ljuga på grund av fruktan — fruktan för att bli avslöjade, fruktan för straff osv. Det är en svaghet som hänger samman med vårt fallna kött. Hur kan då denna tendens ersättas med en fast beslutsamhet att tala sanning?

Varför tala sanning?

Sannfärdighet är den norm som vår store Skapare har fastställt för alla. I Bibeln, hans skrivna ord, sägs det i Hebréerna 6:18 att ”det är omöjligt för Gud att ljuga”. Samma måttstock tillämpade också hans Son, Jesus Kristus, som var Guds personliga representant på jorden. Till de judiska religiösa ledare som försökte döda Jesus sade han: ”Nu vill ni komma åt att döda mig, en människa som har sagt er sanningen som jag hörde från Gud. ... Och om jag skulle säga att jag inte känner honom, skulle jag vara lik er, en lögnare.” (Johannes 8:40, 55) Han efterlämnade en förebild åt oss, eftersom det sägs: ”Han begick ingen synd, inte heller blev något svek funnet i hans mun.” — 1 Petrus 2:21, 22.

Vår Skapare, vars namn är Jehova, hatar lögn, vilket tydligt framgår av Ordspråken 6:16—19: ”Det är sex ting som Jehova verkligen hatar; ja, sju är avskyvärda ting för hans själ: stolta ögon, en falsk tunga, och händer som utgjuter oskyldigt blod, ett hjärta som smider skadliga planer, fötter som har bråttom att löpa till uselhet, ett falskt vittne som slungar ut lögner, och den som sprider stridigheter bland bröder.”

Denne sannfärdige Gud kräver att vi skall leva efter hans normer om vi vill få hans godkännande. Hans inspirerade ord ger oss befallningen: ”Ljug inte för varandra. Klä av er den gamla personligheten med dess förehavanden.” (Kolosserna 3:9) Människor som vägrar att överge vanan att ljuga får inte hans godkännande; de kommer inte att få ta emot livets gåva av honom. Psalm 5:6 säger faktiskt rent ut att Gud ”kommer att tillintetgöra dem som talar lögn”. I Uppenbarelseboken 21:8 sägs det också att ”alla lögnarna” skall ha sin lott i ”den andra döden”, vilket innebär evig tillintetgörelse. Att vi tillägnar oss Guds syn på lögn kommer därför att ge oss en stark motivation att tala sanning.

Men vad skall man göra om omständigheterna är sådana att sanningen skulle kunna ge upphov till en pinsam situation eller sårade känslor? Lögn är aldrig någon lösning, men ibland kan det vara bäst att inte säga någonting alls. Varför ljuga, när det bara skadar ens egen trovärdighet och kan göra att man drabbas av Guds misshag?

Av fruktan och mänsklig svaghet kan någon ibland frestas att ta till en lögn. Det är att följa minsta motståndets lag eller uttryck för missriktad välvilja. Aposteln Petrus dukade under för en sådan frestelse, när han tre gånger förnekade att han kände Jesus Kristus. Efteråt blev han djupt bedrövad över att han hade ljugit. (Lukas 22:54—62) Hans uppriktiga ånger gjorde att Gud förlät honom, vilket framgår av att han längre fram blev välsignad med många tjänsteprivilegier. Om man gör något som Gud hatar, men sedan ångrar sig och är fast besluten att sluta upp att ljuga, kan man få hans förlåtelse.

Men i stället för att ljuga och behöva be om förlåtelse bör vi sträva efter att bibehålla ett gott förhållande till vår Skapare och bevara andras förtroende genom att tala sanning. Låt oss hålla i minnet orden i Psalm 15:1, 2: ”O Jehova, vem kommer att vara gäst i ditt tält? Vem kommer att ha sin boning på ditt heliga berg? Den som vandrar oklanderligt och utövar rättfärdighet och talar sanningen i sitt hjärta.”