Ha en rätt syn på Guds barmhärtighet

LÄKAREN var vänlig och mycket bekymrad. Enligt hans uppfattning var hans patient i desperat behov av en operation för att hennes liv skulle kunna räddas. När hon tvekade och tog upp frågan om blodtransfusioner, blev han förvånad. När hon förklarade att hon av religiösa skäl inte kunde gå med på en operation som inbegrep en blodtransfusion, blev han alldeles förstummad. Han rådbråkade sin hjärna för att komma på ett sätt att hjälpa henne. Till slut trodde han att han hade funnit ett sätt. Han sade: ”Vet du, om du inte går med på en blodtransfusion, kommer du att dö. Och det vill du väl inte, eller hur?”

”Naturligtvis inte”, svarade hans patient.

”Men om du går med på en blodtransfusion, går du tydligen emot dina religiösa trosuppfattningar, vilka också är viktiga för dig. Nu har jag ett förslag. Varför inte gå med på en blodtransfusion och därmed rädda ditt liv? Erkänn sedan för Gud att du har syndat och ångra dig. På det sättet kommer du att bli återupprättad i din religion också.”

Den välmenande läkaren trodde att han hade funnit det perfekta svaret. Han var medveten om att hans patient trodde på en barmhärtig Gud. Helt visst var detta ett lämpligt tillfälle att dra fördel av Guds barmhärtighet! Men var hans förslag så förnuftigt som det lät?

Resonerar vi någonsin så här?

Ibland kan vi finna att vi själva resonerar på samma sätt som läkaren gjorde. Kanske blir vi skrämda av ett oväntat utbrott av motstånd i skolan eller på arbetet. Eller vi kan hamna i en besvärande situation där vi ställs inför påtryckningar att göra något som strider mot vårt samvete. Tagna med överraskning kanske vi får lust att välja den lättaste utvägen och göra det som vi vet är fel, i avsikt att efteråt be om förlåtelse.

Människor kan också frestas av sina egna orätta böjelser. En ung man kan till exempel befinna sig i en situation där han är starkt frestad att begå omoraliskhet. I stället för att kämpa emot det orätta begäret kanske han ger efter, i avsikt att senare ställa saker och ting till rätta hos Gud. Några har till och med gått så långt som till att begå en allvarlig synd trots att de visste att de förmodligen skulle bli uteslutna ur den kristna församlingen. De har tydligtvis resonerat på följande sätt: ”Jag tänker låta det gå en liten tid. Sedan kommer jag att ångra mig och bli återupptagen.”

Alla dessa situationer har två saker gemensamma. För det första ger människor efter hellre än kämpar för att göra det som är rätt. För det andra tror de att sedan de har gjort något som är fel kommer Gud automatiskt att förlåta dem, om de bara ber om det.

Vilket är det rätta synsättet?

Visar man på det här sättet tillbörlig uppskattning av Guds barmhärtighet? Tänk ett ögonblick på denna barmhärtighet. Jesus sade: ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” (Johannes 3:16) Aposteln Johannes förklarade hur denna barmhärtighet verkar när han sade: ”Detta skriver jag nu till er, för att ni inte skall begå en synd. Och om någon ändå skulle begå en synd, då har vi en hjälpare hos Fadern, Jesus Kristus, en som är rättfärdig.” (1 Johannes 2:1) Om vi på grund av ofullkomlighet faller i synd, kan vi alltså komma till Gud i bön och be om förlåtelse på grundval av Jesu offer.

Men betyder då det här att det inte spelar någon roll om vi syndar eller inte, så länge som vi ber om förlåtelse efteråt? Knappast. Kom ihåg de första orden i citatet: ”Detta skriver jag nu till er, för att ni inte skall begå en synd.” Det som Johannes vidare säger i denna vers framhäver Jehovas kärleksfulla anordning för att handskas med vår ofullkomlighet. Men vi måste ändå anstränga oss så hårt vi kan för att undvika att synda. Annars visar vi beklaglig ringaktning för Guds kärlek, vilket gör oss lika de människor som Judas hänvisade till och som använde Guds oförtjänta omtanke som en ursäkt för tygellöshet. — Judas, vers 4.

Att betrakta Guds barmhärtighet som ett slags skyddsnät som alltid kommer att fånga upp oss oavsett vad vi gör är att banalisera Guds barmhärtighet och få det att verka som om det egentligen inte är så farligt att synda. Detta är fjärran från sanningen. Aposteln Paulus sade till Titus: ”Guds oförtjänta omtanke, som medför räddning åt alla slags människor, har blivit uppenbar och undervisar oss om att säga nej till ogudaktigheten och de världsliga begären och att mitt i den nuvarande tingens ordning föra ett liv präglat av sundhet i sinnet och rättfärdighet och gudaktig hängivenhet.” — Titus 2:11, 12.

Paulus visade sin uppskattning av Guds barmhärtighet i det sätt på vilket han kämpade mot sin egen ofullkomlighet. Han sade: ”Jag är hårdhänt mot min kropp och leder den som en slav, för att jag, sedan jag har predikat för andra, inte själv på ett eller annat sätt skall bli underkänd.” (1 Korinthierna 9:27) Paulus tog inte helt nonchalant för givet att det var oundvikligt att han syndade då och då. Bör vi göra det?

Jesu synsätt

Vid ett tillfälle visade Jesus hur han såg på tanken att kompromissa med vad som är rätt och välja en lättare kurs för att undvika lidande. När han började berätta för sina lärjungar om sin kommande offerdöd, försökte Petrus få honom att ändra sig genom att säga: ”Var barmhärtig mot dig själv, Herre; du skall inte alls få detta slut.” Hur reagerade Jesus? ”Försvinn bakom mig, Satan! Du är för mig en sten att snava på, eftersom du inte tänker Guds tankar utan människors.” — Matteus 16:22, 23.

Jesu kraftiga tillrättavisning av Petrus visade på ett dramatiskt sätt att Jesus vägrade att följa en lätt kurs som inbegrep att gå emot Guds vilja. Skildringen visar att han orubbligt följde den rätta vägen, trots oavbrutna trakasserier från Satans sida. Till sist utsattes han för hån och svår misshandel och led en plågsam död. Trots detta kompromissade han inte, och på grund av detta kunde han erbjuda sitt liv som ett lösenoffer för oss. Helt visst uthärdade han inte allt detta för att vi skulle kunna vara barmhärtiga mot oss själva när svårigheter eller frestelser uppkommer!

Om Jesus sades det: ”Du älskade rättfärdighet, och du hatade laglöshet.” (Hebréerna 1:9) Att ta den lätta utvägen inbegriper vanligen laglöshet. Om vi alltså verkligen hatar detta — som Jesus gjorde — kommer vi alltid att vägra att kompromissa. I bibelboken Ordspråken säger Jehova: ”Var vis, min son, och gläd mitt hjärta, så att jag kan ge den svar som smädar mig.” (Ordspråken 27:11) Jesu balanserade men kompromisslösa rättfärdighet medförde stor glädje för Jehovas hjärta. Vi kan skänka Jehova liknande glädje om vi följer Jesu ostraffliga kurs. — 1 Petrus 2:23.

Övade genom uthållighet

Aposteln Petrus skrev: ”Över detta fröjdar ni er mycket, fastän ni just nu för en liten tid, om så måste vara, har blivit bedrövade genom olika prövningar, för att den prövade äktheten hos er tro, som är av mycket större värde än guld som förgår trots att det prövas genom eld, må befinnas vara orsak till pris och härlighet och ära vid Jesu Kristi uppenbarelse.” (1 Petrus 1:6, 7) Eftersom vi är ofullkomliga och lever mitt i Satans värld, kommer vi ständigt att ställas inför prövningar och frestelser. Som Petrus visar, kan dessa tjäna ett gott syfte. De kan pröva vår tro, visa om den är stark eller svag.

De kan också tjäna till att öva oss. Jesus ”lärde ... lydnad av det han led”. (Hebréerna 5:8) Vi kan också lära lydnad, såväl som förtröstan på Jehova, om vi håller ut under prövning. Och denna inlärningsprocess kommer att fortsätta till dess den är fullbordad, som Petrus sade: ”Gud ... [skall] själv fullända er utbildning, han skall göra er fasta, han skall göra er starka.” — 1 Petrus 5:10.

Om vi däremot kompromissar under prövningen, kommer vi att visa oss vara rädda eller svaga, sakna stark kärlek till Jehova och till rättfärdighet och vara utan självbehärskning. Varje sådan svaghet sätter vårt förhållande till Jehova i allvarlig fara. Paulus’ varning kan faktiskt visa sig gälla oss: ”Om vi med vilja bedriver synd, sedan vi har fått den exakta kunskapen om sanningen, finns inte längre något slaktoffer för synder kvar.” (Hebréerna 10:26) Det är verkligen mycket bättre att inte synda över huvud taget än att ge efter för svaghet och riskera att förlora alla utsikter till liv!

Kompromisslös ostrafflighet

I profeten Daniels dagar hotades tre hebréer med att brännas till döds om de inte tillbad en avgud. Deras svar? ”Om det skulle vara så, är vår Gud som vi tjänar i stånd att rädda oss. Ur den brinnande eldsugnen och ur din hand, o kung, kommer han att rädda oss. Men om inte, må det bli känt för dig, o kung, att dina gudar tjänar vi inte, och den bildstod av guld som du har ställt upp kommer vi inte att tillbe.” — Daniel 3:17, 18.

De intog denna ståndpunkt därför att de ville göra det som var rätt. Om det ledde till deras död, må så ske. De förtröstade på uppståndelsen. Om Gud sedan befriade dem, så mycket bättre. Men deras fasta ståndpunkt var kompromisslös. Så bör det alltid vara med Guds tjänare.

I våra dagar har några som vägrat att kompromissa blivit fängslade, torterade, ja till och med dödade. Andra har gjort materiella uppoffringar och föredragit att förbli fattiga jämfört med att bli rika på bekostnad av rätta principer. Vad hände med den kristna kvinna som omnämndes i början av artikeln? Hon uppskattade läkarens vänliga om än missriktade motiv, men hon kompromissade inte med sin tro. I stället ledde hennes respekt för Jehovas lag henne till att vägra att låta sig opereras. Lyckligtvis tillfrisknade hon ändå och fortsatte att aktivt tjäna Jehova. När hon intog sin ståndpunkt visste hon inte vad utgången skulle bli, men hon var beredd att lägga allt i Jehovas händer.

Vad hjälpte henne att förbli så fast under påtryckningar? Hon försökte inte klara sig på egen hand, och det bör inte någon av Guds tjänare göra. Kom ihåg: ”Gud är för oss en tillflykt och styrka, en hjälp som är lätt att finna under trångmål.” (Psalm 46:1) Hur mycket bättre är det inte att vända sig till Gud för att få hjälp under prövning än att synda och sedan vara tvungen att vända sig till honom för att få barmhärtighet!

Ja, låt oss aldrig ta lätt på Guds stora barmhärtighet. Låt oss i stället utveckla en äkta önskan att göra det som är rätt, till och med när vi ställs inför svårigheter. Detta kommer att fördjupa vårt förhållande till Jehova, ge oss den övning vi behöver för det eviga livet och visa tillbörlig aktning för Guds barmhärtighet. Ett sådant vist handlingssätt kommer att glädja vår himmelske Faders hjärta.

[Bild på sidan 24]

Fullständig förtröstan på uppståndelsehoppet hjälpte de tre hebréerna att bevara sin ostrafflighet