Lär känna den väldige Behemot

”BEHEMOT” är benämningen på ett djur i en redogörelse som genom upprepad avskrivning har bevarats i omkring 3.500 år. Ordet betyder förmodligen ”väldigt djur”. Vilket djur är av sådan ofantlig storlek att det förtjänar den forntida benämningen ”Behemot”? Det är det tjockhudade, så gott som hårlösa däggdjur som kallas flodhästen. Att ”Behemot” är flodhästen stämmer överens med den beskrivning av detta djur som finns i Jobs bok i bibeln.

I denna forntida beskrivning heter det bland annat: ”Han lever av gräs såsom en oxe. Hans benpipor äro såsom rör av koppar, benen i hans kropp likna stänger av järn. Under lotusträd lägger han sig ned, i skygdet av rör och vass. Lotusträd giva honom tak och skugga, pilträd hägna honom runt omkring. Är floden än så våldsam, så ängslas han dock icke; han är trygg, om ock en Jordan bryter fram mot hans gap.” — Job 40:10, 13, 16—18.

Flodhästen äter verkligen växtlighet ”såsom en oxe”. Varje dag äter den omkring 100 kilo mjuka vattenväxter, gräs, vass och annat grönt. Flodhästens mage, som rymmer 150 till 190 liter, är fullt i stånd att ta hand om all denna föda.

Ett fullvuxet djur kan bli 3,6 till 4,2 meter långt. En flodhästhanne, som hölls i fångenskap, nådde en vikt av 4.070 kilo. Det tycks knappast vara möjligt att djurets korta ben skall kunna bära upp hela den vikten. Men benpiporna i benen är starka som ”rör av koppar”. Trots sitt klumpiga, otympliga utseende är flodhästen inte bara ett berg av fett. Tvärtom svarar musklerna för en stor del av vikten. Djuret är inte alls nertyngt, så att rörligheten hindras. Det kan springa fortare än en människa.

Flodhästens huvud är utan tvivel det mest framträdande hos den. Hos ett fullvuxet djur kan huvudet väga nära ett ton. När man tittar in i gapet, som kan öppna sig mer än en meter, är det som om man kikade in i en skär grotta. Särskilt framträdande är betarna, underkäkens hörntänder. De är omkring 60 centimeter långa och kan väga cirka tre kilo vardera. Ett enda bett av de kraftiga käkarna är nog för att genomborra en krokodils hårda pansar.

Flodhästen är väl lämpad för sitt liv i vatten och på land. Huden är mycket seg och hård, i synnerhet på magen. Djuret besväras därför inte av törnar och skrubbsår, när underdelen av kroppen passerar över stora stenar på flodbottnen. Särskilda porer i huden avsöndrar en tjock, oljig substans, som i solljuset antar en skär färgton. Denna substans håller huden fuktig och smidig, när den utsätts för luftens inverkan under längre tid. Medan djuret befinner sig under vattnet kan samma sekret tjäna som en skyddande fernissa. Flodhästens ögon sitter högt uppe på huvudets framsida, och näsborrarna är belägna på nostippen. Detta gör det möjligt för djuret att se och andas medan det befinner sig så gott som helt under vattenytan. När flodhästen dyker, stängs öronen och näsborrarna, som liknar springor.

Man ser ofta flodhästar i ”skygdet av rör och vass”, och de tillbringar en stor del av dagen i vattnet. Ibland kan man få syn på en hjord av tjugo eller trettio av dessa jättelika varelser. Eftersom de är så stora, grips de inte av panik, när det kommer en flodvåg, som bibeln framhåller. Med huvudet delvis ovan vatten kan de simma emot störtfloden. De kan till och med springa under vattnet! I djurverket The Animal Kingdom heter det att flodhästen kan ”springa längs bottnen av en sjö med en hastighet av tretton kilometer i timmen”.

Den väldige Behemot är sannerligen en imponerande skapelse. Behemot avger på sitt eget sätt ett tyst vittnesbörd om en allsmäktig Danares existens. Det var denne Skapare, Jehova Gud, som sade till sin tjänare Job: ”Se Behemot, han är ju mitt verk såväl som du.” — Job 40:10.

Koalaungens avvänjning

■ Den björnlika koalan, som är inhemsk i Australien, äter ingenting annat än eukalyptusträdets blad. Koalaungen måste naturligtvis ha mjölk. Men när den är sex månader gammal får den hjälp att anpassa sig till vegetarisk diet. Avvänjningen tillgår på ett mycket märkligt sätt. François Bourlière beskriver det i sin bok The Natural History of Mammals:

”I samband med avvänjningen ... är modern i stånd att ge sin unge ett slags välling av eukalyptusblad, som ungen äter direkt ur moderns ändtarmsöppning. Denna ’grönsakssoppa’ innehåller ingen avföring och produceras under en enda månad, varannan eller var tredje dag, mellan klockan tre och fyra på eftermiddagen. Under denna tid påskyndas ungens tillväxt avsevärt.”