Varför vill du hålla ett bibliskt tal?
JESUS KRISTUS talade ofta till stora folkskaror, och han var sannerligen en effektiv talare. Ja, sedan Jesus hade avslutat sin mångomtalade bergspredikan, ”blev det så att folkskarorna häpnade över hans sätt att undervisa”. (Matteus 7:28) Det kan inte bestridas att Guds Son hade de högsta motiv och att hans offentliga tal bragte ära åt hans himmelske Fader. — Jämför Johannes 12:46—50.
Offentligt tal var också ett av de sätt genom vilka de goda nyheterna spreds av Jesu efterföljare under det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen. I Korint var det till exempel så att Paulus ”brukade hålla ett anförande i synagogan varje sabbat och sökte övertyga både judar och greker”. (Apostlagärningarna 18:1, 4) Dessutom uppmuntrade Paulus sin medarbetare Timoteus med orden: ”Fortsätt, tills jag kommer, att ivrigt ägna dig åt offentlig föreläsning, åt förmaning, åt undervisning.” (1 Timoteus 4:13) Offentlig föreläsning och offentligt tal, med ädla motiv, hade därför sannerligen sin plats bland Jehovas lojala tjänare under det första århundradet.
Men man behöver ta sig i akt. När Herodes, klädd i kunglig skrud, började hålla ett offentligt tal, satte de församlade människorna i gång med att ropa: ”En guds röst och inte en människas!” I det ögonblicket slog en Jehovas ängel Herodes. Varför det? ”Därför att han inte gav Gud äran.” — Apostlagärningarna 12:21—23.
Behovet av rätt sinnesinställning
Att få hålla ett offentligt bibliskt tal i våra dagar är i sanning ett mycket åstundat privilegium, som ges åt mogna kristna män. Men varje Ordets förkunnare gör väl i att granska sitt hjärta i fråga om sitt motiv. (1 Moseboken 8:21; Jeremia 17:9) Motiveras han av en önskan att ära Gud och gagna sina medtroende och andra? Eller vill han hålla sådana bibliska tal på grund av den bemärkthet som är förbunden med offentliga tal och sin egen önskan att lysa?
Det rätta motivet kommer att ådagaläggas på olika sätt. Det kommer att få oss att inse att det bara är med Jehovas andes hjälp som vi kan göra rättvisa åt privilegiet att få tala Guds sanning från det offentliga podiet. Vi kommer därför att ha en liknande inställning som aposteln Petrus, vilken sade: ”Om någon talar, skall han tala såsom vore det heliga utsagor från Gud; om någon tjänar, skall han tjäna såsom beroende av den kraft som Gud släpper till; så att Gud i allt kan bli förhärligad genom Jesus Kristus.” — 1 Petrus 4:11.
Kärlek måste vara det underliggande skälet till att man önskar hålla ett bibliskt tal. Först och främst måste vi ha kärlek till Jehova Gud och önska ära honom och ha del i helgandet av hans heliga namn. För det andra bör vårt motiv inbegripa kärlek till våra åhörare, en uppriktig önskan att instruera dem och sporra dem till ”ett heligt uppförandes gärningar och handlingar präglade av gudaktig hängivenhet”. — 2 Petrus 3:11.
En uppriktig önskan att uppbygga våra medtroende och andra bör också vara vårt motiv till att hålla ett offentligt tal. Detta kommer att avhålla oss från att försöka ”kittla” våra åhörares öron genom att bara säga dem vad de vill höra. (2 Timoteus 4:3) Önskan att uppbygga andra andligen kommer också att få oss att avhålla oss från att berätta skämtsamma historier eller säga saker och ting bara för att roa åhörarna och få dem att skratta. Vi kommer inte heller att använda ett blomsterrikt språk eller ådagalägga världslig vishet i en strävan att göra intryck på våra åhörare. Om vi har det rätta motivet till att tala offentligt, kommer vi i stället att hålla oss till det föredöme vi har i aposteln Paulus, vars tal var ”ett uppvisande av ande och kraft”, för att hans åhörares tro ”inte skulle vara en tro på människors vishet utan på Guds kraft”. — 1 Korintierna 2:3—5.
Tre grundläggande element
Att få hålla ett offentligt bibliskt tal är en sak som har både med sinnet och med hjärtat att göra. Kristna talare måste därför inte bara ha den rätta inställningen, utan också ha något som är värt att säga. Detta kräver att man ägnar eftertanke åt tre grundläggande element. Dessa är Skriften, fakta och logiken.
För det första måste man komma ihåg att det som skall bära upp ett offentligt bibliskt tal uppenbarligen är de skriftställen talaren använder. Om du är privilegierad att få hålla ett sådant tal, bör du ha god kunskap i ämnet och bör kunna hänvisa till skriftställen, läsa dem väl och tillämpa dem rätt. På pingstdagen år 33 v.t. hänvisade aposteln Petrus gång på gång till Skriften som stöd för det han sade. (Apostlagärningarna 2:14—41) Bereanerna fick klart för sig att Paulus hade grundat sina ord helt och hållet på Skrifterna. (Apostlagärningarna 17:10, 11) Och i Apollos’ fall var det så att han med ”Skrifterna påvisade att Jesus var den Smorde”, den länge väntade Messias. — Apostlagärningarna 18:28.
Den skriftenliga grundvalen till ett offentligt tal förses vi ju med i den disposition som tillhandahålls av Sällskapet Vakttornet. Men talaren kan använda ytterligare eller parallella skriftställen, förutsatt att de passar lika bra och att detta inte sker till överdrift. I detta sammanhang måste den kristne förkunnaren vara noga med att hålla sig à jour med det ökande ljuset. En talare kan till exempel felaktigt tillämpa 1 Korintierna 2:9 på det framtida jordiska paradiset, fastän sammanhanget (verserna 7 och 10) visar att det syftar på de djupare tingen i Guds vishet.
För det andra är det frågan om de fakta som en offentlig talare använder till stöd för vad han säger. Han bör vara noga med att de punkter han lägger fram inte är sådana att de med rätta kan bestridas eller ifrågasättas. Det är särskilt viktigt att man är noga om punkten tycks vara sensationell. Det är förståndigt — och viktigt — att förvissa sig om att det man säger verkligen stämmer med fakta. Av det skälet är det bäst att alltid kunna hänvisa till tillförlitliga upplysningskällor, ifall vissa uttalanden blir ifrågasatta. På pingstdagen hänvisade Petrus till välkända fakta. Det gjorde också aposteln Paulus på Areopagen i Aten. — Apostlagärningarna 2:22; 17:22, 23, 28.
För det tredje är det definitivt nödvändigt att vara logisk. Den kristne offentlige talaren behöver resonera med sina åhörare. Vi läser sålunda att Paulus ”började ... resonera i synagogan med judarna och de andra som dyrkade Gud och varje dag på torget med dem som råkade vara där”. (Apostlagärningarna 17:17) I ett offentligt tal bör resonemanget vara logiskt, enkelt, klart, lätt att följa. Det är till stor hjälp i detta sammanhang att använda sammanbindande ord, som visar sambandet mellan det som har sagts och det som följer.
Om du är privilegierad att vara en offentlig talare, förvissa dig då om att du har den rätta sinnesinställningen till att hålla ett bibliskt tal. Hys kärlek i hjärtat till din skapare och till din medmänniska. Samla och framlägg skriftställen och fakta logiskt. Då kommer följande ordspråk att vara tillämpligt på dig: ”De visas tunga är en läkedom.” (Ordspråksboken 12:18) Att du håller fina bibliska tal, som ärar Gud, är dessutom ett av de sätt på vilka du kan ”frälsa både dig själv och dem som lyssnar till dig”. — 1 Timoteus 4:16.