Rättvisa kännetecknar alla Guds vägar
”Klippan, fullkomlig är hans verksamhet, ty alla hans vägar kännetecknas av rättvisa. En trofasthetens Gud, hos vilken ingen orättvisa finns; rättfärdig och rättrådig är han.” — 5 MOSEBOKEN 32:4, NW.
1. Vilka av Jehovas egenskaper betonade Mose i sin sång till Israels söner innan han dog, och varför var han kvalificerad att tala som han gjorde?
JEHOVA, suverän Domare, Stadgegivare och Kung, ”är en som älskar rättfärdighet och rättvisa”. (Psalm 33:5; Jesaja 33:22; NW) Mose, lagförbundets medlare och en profet ”som Jehova kände ansikte mot ansikte”, blev väl förtrogen med Jehovas rätta vägar. (5 Moseboken 34:10, NW; Johannes 1:12) Kort innan Mose dog, framhöll han hur överlägsen Jehovas rättvisa var. Så att Israels hela församling kunde höra det ropade han ut orden i följande sång: ”Låna ert öra, o himlar, och låt mig tala; och låt jorden höra min muns uttalanden. ... Jag kommer att förkunna Jehovas namn. Tillskriv vår Gud storhet! Klippan, fullkomlig är hans verksamhet, ty alla hans vägar kännetecknas av rättvisa. En trofasthetens Gud, hos vilken ingen orättvisa finns; rättfärdig och rättrådig är han.” — 5 Moseboken 32:1, 3, 4, NW.
2. Hur har rättvisa alltid kännetecknat all Guds verksamhet, och varför är detta så viktigt?
2 Rättvisa kännetecknar all Jehovas verksamhet, och den utövas alltid i fullständig överensstämmelse med hans vishet, kärlek och makt. I Job 37:23 (NW) påminde Guds tjänare Elihu Job om följande: ”Vad den Allsmäktige beträffar, har vi inte utforskat honom; han är upphöjd i kraft, och rättvisa och ett överflöd av rättfärdighet kommer han inte att förringa.” Och kung David skrev: ”Jehova är en som älskar rättvisa, och han kommer inte att överge sina lojala.” (Psalm 37:28, NW) Vilken trösterik försäkran! Gud kommer aldrig för ett enda ögonblick att på någon av sina vägar överge dem som är lojala mot honom! Guds rättvisa garanterar detta.
Varför rättvisan saknas
3. Vad saknas bland människor i våra dagar, och hur har detta påverkat människans förhållande till Gud?
3 Men varför finns det så lite rättvisa bland människor i våra dagar, då ju Jehova är rättvisans Gud, den som älskar rättvisa och är ”Skaparen av jordens yttersta ändar”? (Jesaja 40:28, NW) I 5 Moseboken 32:5 (NW) svarar Mose: ”De har handlat fördärvligt för sin egen del; de är inte hans barn, defekten är deras egen. En förvänd och förvriden generation!” Människans fördärvbringande verksamhet har så skilt henne från hennes Skapare att Guds tankar och vägar beskrivs vara så mycket högre än människans ”som himmelen är högre än jorden”. — Jesaja 55:8, 9.
4. Vilken kurs har människan valt att ta, och vart har den lett henne?
4 Kom ihåg att människans Skapare inte hade skapat henne till att handla oberoende av honom. Jeremia bedömer situationen rätt, när han säger: ”Jag vet mycket väl, o Jehova, att jordemänniskans väg inte kommer an på henne. Det kommer inte an på mannen som vandrar att ens styra sitt steg.” (Jeremia 10:23, NW) Genom att människan förkastade Guds rätta vägar och styre kom hon under helt andra och mycket mäktiga osynliga makter, nämligen Satan, djävulen, och hans demonmedbrottslingar. Aposteln Johannes förklarar med eftertryck: ”Hela världen befinner sig i den ondes våld.” Dessa demonkrafter har inget som helst intresse av att upprätthålla rättvisa bland människorna. — 1 Johannes 5:19.
5. Ge exempel på avsaknaden av rättvisa i världen av i dag.
5 År 1984 riktade Förenta staternas dåvarande justitieminister, William French Smith, uppmärksamheten på ett exempel på bristen på rättvisa nu i den nuvarande tingens ordnings sista dagar. Så här sade Smith om en granskning av fängelsedomarna mellan åren 1977 och 1983 i 12 amerikanska stater: ”Allmänheten har utgått från att de värsta förbrytarna — mördare, våldtäktsmän, narkotikahandlare — avtjänar avsevärda straff. Men ämbetsverkets undersökning ... visar hur lätt det är för förhärdade brottslingar att komma ut på gatorna igen och begå nya brott.” Det är inte att undra på att Paul Kamenar vid Washington Legal Foundation sade: ”Rättssystemet är alltför ofta släpphänt.”
6. a) Hur var den moraliska situationen i Juda före dess fångenskap? b) Vilka frågor ställde Habackuk, och är de tillämpliga i våra dagar?
6 Innan Juda nation föll för de babyloniska härarna år 607 f.v.t., var rättvisan slapp överallt i nationen, och Guds profet Habackuk blev därför inspirerad till att skriva: ”Lagen [blir] kraftlös, och rättvisan kommer aldrig fram. För den ondskefulle omringar den rättfärdige, av det skälet kommer rättvisan fram förvänd.” (Habackuk 1:4, NW) Denna orättfärdiga situation fick profeten att fråga Jehova: ”Varför betraktar du dem som handlar förrädiskt, varför förhåller du dig tyst när en ondskefull uppslukar en som är rättfärdigare än han?” (Habackuk 1:13, NW) I våra dagar kan människor som drabbas av de orättvisor som begås inom olika områden av mänsklig verksamhet också mycket väl fråga: Varför fortsätter rättvisans Gud att betrakta den orättvisa som sker på jorden? Varför tillåter han att ”rättvisan” kommer ”fram förvänd”? Varför förhåller han sig ”tyst”? Detta är viktiga frågor, och det är endast Guds dyrbara ord, bibeln, som kan ge de sanna och tillfredsställande svaren.
Varför Gud har tillåtit orättvisa
7. a) Varför förlorade människan det paradis som Gud hade gett henne? b) Vilka stridsfrågor väcktes i Eden, och hur reagerade Gud i sin rättvisa på dessa?
7 Guds verk är fullkomliga, som Mose omvittnade. Detta var sant beträffande det fullkomliga människopar som Gud hade satt i Edens paradis. (1 Moseboken 1:26, 27; 2:7) För människans lycka och välbefinnande var allt i samband därmed fullkomligt. I den gudomliga redogörelsen får vi veta: ”Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott.” (1 Moseboken 1:31) Men friden i Eden varade inte länge. Under påverkan av en upprorisk andeskapelse blev Eva och hennes man, Adam, indragna i en konflikt med Jehova angående hans sätt att styra dem. Nu ifrågasattes det rättmätiga i Guds befallningar till dem. (1 Moseboken 3:1—6) Detta ifrågasättande av det rättmätiga i Guds styre väckte avgörande moraliska stridsfrågor. Den historiska redogörelsen om den trogne mannen Job visar att nu drogs också alla Guds skapelsers ostrafflighet i tvivelsmål. Rättvisan krävde att dessa universellt betydelsefulla stridsfrågor fick tid att avgöras. — Job 1:6—11; 2:1—5; se också Lukas 22:31.
8. a) I vilken olycklig situation befann människan sig nu? b) Vilken stråle av hopp kan man se i Mose sång?
8 I Romarna 8:22 sammanfattar Paulus den olyckliga situation, som blev följden för människan därför att hon hade förkastat Guds rätta vägar. Där skriver aposteln följande: ”Hela skapelsen fortsätter att sucka tillsammans och lida smärta tillsammans ända till nu.” Mycket av detta ”suckande” och denna ”smärta” har berott på avsaknaden av rättvisa bland människor, när ”den ena människan har makt över den andra, henne till olycka”. (Predikaren 8:9) Men den allsmäktige Guden vare tack för att han inte kommer att tillåta att en sådan parodi på rättvisan får fortsätta hur länge som helst! Lägg i detta sammanhang märke till vad Mose vidare skrev i sin sång i 5 Moseboken 32:40, 41 (NW): ”’Så sant jag [Jehova] lever till obestämd tid’, om jag verkligen vässar mitt blänkande svärd, och min hand griper tag om domen, skall jag betala tillbaka mina motståndare med hämnd och ge vedergällning åt dem som intensivt hatar mig.”
9. Förklara hur Jehovas hand grep ”tag om domen”, när människan gjorde uppror.
9 Jehovas hand grep ”tag om domen” där i Eden. Utan dröjsmål dömde Gud rättvist människan till döden för att hon uppsåtligt hade överträtt hans befallningar. Så här sade han till Adam: ”Ty du är stoft, och till stoft skall du åter bli.” (1 Moseboken 3:19) Århundraden senare sammanfattade aposteln Paulus vad som blev de hemska följderna för hela människosläktet av Adams syndiga kurs, när han skrev: ”Alldeles som synden kom in i världen genom en enda människa, och döden genom synden, och döden på så sätt spred sig till alla människor därför att de alla hade syndat.” — Romarna 5:12.
10. Vilka två säder har utvecklats sedan Adams uppror, och hur har Jehova reagerat?
10 Omedelbart efter det att människan hade gjort uppror förklarade Gud också: ”Jag kommer att sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Han kommer att krossa huvudet på dig, och du kommer att krossa hälen på honom.” (1 Moseboken 3:15, 17—19, NW) Utvecklandet av dessa båda säder har pågått i 6.000 år, och det har alltid rått ”fiendskap” mellan dem. Men Jehovas rätta vägar har inte förändrats under alla scenförändringar på jorden. Genom sin profet Malaki säger han: ”Ty jag är Jehova; jag har inte förändrats.” (Malaki 3:6, NW) Detta har garanterat att Guds sätt att handla med det ofullkomliga och upproriska människosläktet alltid har kännetecknats av rättvisa. Inte en enda gång har Jehova avvikit från sina upphöjda, rättfärdiga principer, utan han har i stället utformat dem i enlighet med sina underbara egenskaper vishet, kärlek och makt.
Gud kommer till människans undsättning
11, 12. Hur beskriver Psalm 49 väl människans situation?
11 Likt fångstarmarna på en jättestor bläckfisk har Satans onda inflytande nått ut till att omfatta hela mänskligheten. Människor är verkligen i desperat behov av att befrias, inte bara från den dödsdom som vilar över dem, utan också från det ofullkomliga mänskliga styrets orättfärdiga system.
12 Det förskräckliga tillstånd som människan har befunnit sig i ända sedan dödsdomen avkunnades över henne är väl uttryckt i följande psalm av Koras söner: ”Hör detta, alla ni folk. Låna ert öra härtill, alla ni invånare i denna tingens ordning, ni söner av människor såväl som ni söner av män, du rike och du fattige tillsammans. Inte en av dem kan på något sätt friköpa ens en broder eller ge Gud en lösen för honom, (och priset för friköpandet av deras själ är så dyrt att det har upphört till obestämd tid), så att han skulle fortsätta att leva för alltid och inte se gropen.” (Psalm 49:2, 3, 8—10, NW) Allt detta har skett på grund av Guds uttryckliga rättvisa!
13, 14. a) Endast vem kunde befria människan, och varför var den som Gud hade utvalt så passande? b) Hur blev Jesus ”ja” till alla Guds löften?
13 Varifrån kunde då hjälpen komma? Vem kunde befria människan från dödens makt? Psalmisten svarar: ”Gud själv kommer att friköpa min själ från Sheols hand.” (Psalm 49:16, NW) Det var endast Guds stora kärlek, som verkade i enlighet med hans rättvisa, som kunde befria människan från ”Sheols hand”. Våra frågor besvarades också under ett nattligt samtal mellan Jesus och den försiktige fariséen Nikodemus. Jesus sade till honom: ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” (Johannes 3:16) Innan Guds Son kom till jorden, hade han levt tillsammans med sin Fader i himmelen, och under denna hans föremänskliga tillvaro sägs det att han hade sin ”lust bland människors barn”. (Ordspråksboken 8:31) Hur lämpligt var det därför inte för Jehova att välja denne specielle andeskapelse, sin enfödde Son, till att återlösa människosläktet!
14 Så här skrev Paulus om Jesus: ”Oavsett hur många Guds löften är, har de blivit ’ja’ medelst honom.” (2 Korintierna 1:20) I Matteus 12:18, 21 hänvisas det till ett av dessa löften som skrivits av profeten Jesaja, och det heter där om Jesus: ”Se, min tjänare, som jag har utvalt, min älskade, som min själ har godkänt! Jag skall låta min ande komma över honom, och vad rättvisa vill säga skall han göra klart för nationerna. Ja, på hans namn skall nationer hoppas.” — Jesaja 42:1—4, NW.
15, 16. Hur kunde Jesus bli ”Evig fader” till Adams avkomlingar?
15 Under sin jordiska tjänst klargjorde Jesus att människor av alla nationer till sist skulle kunna hoppas på hans namn och därigenom få åtnjuta gagnet av Guds rättvisa. Jesus sade: ”Människosonen [har] inte ... kommit för att bli betjänad utan för att betjäna och ge sin själ till en lösen i utbyte mot många.” (Matteus 20:28) I Guds fullkomliga lag, som gavs åt Israels nation, hette det: ”Liv för liv.” (5 Moseboken 19:21) När Jesus hade offrat sitt fullkomliga liv i döden och genom Guds kraft uppväckts för att återvända till himmelen, kunde han följaktligen frambära värdet av sitt fullkomliga människoliv till Jehova i utbyte mot Adams livsrättigheter. Därigenom blev Jesus ”den siste [eller andre] Adam”, och han är nu bemyndigad att handla som ”Evig fader” för alla Adams troende avkomlingar. — 1 Korintierna 15:45; Jesaja 9:6.
16 Genom att Gud kärleksfullt har tillhandahållit sin Sons, Jesu Kristi, lösenoffer, har hans frälsningsväg således gjorts ”klar för nationerna”. Och den kännetecknas sannerligen av Guds rättvisa. Hur tacksamma bör vi inte vara för att Gud har sörjt för en väg att friköpa våra själar från ”Sheols hand”!
Att försvara lösen
17, 18. Vilket kompanjonskap trädde C.T.Russell in i på 1870-talet, men hur överraskade Barbour honom år 1878?
17 Precis som de kristna under det första århundradet har Jehovas vittnen i vår tid alltid försvarat läran om Jesu Kristi lösenoffer. Det är intressant att påminna sig att Sällskapet Vakttornets förste president, Charles Taze Russell, en tid var medredaktör för — och också ekonomiskt stödde — en religiös tidskrift som hette The Herald of the Morning (Morgonens Härold). Denna tidskrift utgavs ursprungligen av en adventist, N. H. Barbour i Rochester i staten New York. Russell var då endast i 20-årsåldern, men Barbour var mycket äldre.
18 Kompanjonskapet tycktes gå bra ända till år 1878, då Barbour helt överraskande publicerade en artikel i vilken han förnekade läran om lösen. Så här beskrev Russell det som hände: ”Hr Barbour [skref] kort efter en artikel i ’Härolden’, i hvilken han förnekade läran om försoningen — förnekade, att Kristi död var lösenspriset för Adam och hans släkte, sägande, att Kristi död icke mer kunde vara ett betalande af straffet för människans synd, än hvad genomstingandet af en flugas kropp med en nål — och dess däraf förorsakade lidande och död — skulle i jordiska föräldrars ögon vara ett rättvist utstående af straffet för deras barns fel.”
19. a) Hur reagerade Russell på Barbours uppfattning om lösen? b) Har Russells önskan om Vakttornet uppfyllts?
19 Russell skulle ha kunnat bli påverkad av sin äldre partner, men det blev han inte. Det pågick en debatt i tidskriften i flera månader. Barbour förnekade lösen, medan Russell skrev till förmån för den. Till slut drog Russell sig helt och hållet undan från Barbour och började i stället att ge ut denna tidskrift, som då kallades Zion’s Watch Tower and Herald of Christ’s Presence (Zions Vakt-Torn och förkunnare af Kristi närvaro). C.T.Russell uttryckte sig så här om den nya tidskriften: ”Denna tidskrift har från första stund särskildt häfdat läran om ’en lösen för alla’, och genom Guds nåd hoppas vi, att den alltid skall komma att göra det.” Har redaktör Russells förhoppning infriats? Det har den verkligen! På sidan 2 i just detta nummer heter det att tidskriften ”uppmuntrar till tro på den nu regerande konungen, Jesus Kristus, vars utgjutna blod öppnar vägen för människorna att vinna evigt liv”.
20. Vilka frågor återstår att besvara?
20 Så här långt i vårt dryftande har vi sett hur Guds rättvisa har krävt ett medel för att befria mänskligheten från den syndens och dödens fördömelse som vilar på den. Kärlek har tillhandahållit det medlet. Men sådana frågor som dessa återstår att besvara: Hur görs gagnet av Jesu Kristi lösenoffer tillgängligt? Hur kan man få gagn av detta och hur snart? Följande artikel ger svar som säkert kommer att få dig att ännu mera lita på att rättvisa kännetecknar alla Guds vägar.
Hur skulle du svara?
◻ Vilken vikt lägger Gud vid rättvisa?
◻ Varför finns det så mycket orättvisa bland mänskligheten?
◻ Hur sörjde Gud för människans räddning från döden?
◻ I vilken utsträckning har Vakttornet försvarat lösen?
[Bild på sidan 20]
Mose talar orden i sin sång på Moabs slätter
[Bild på sidan 23]
Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son