Sång 204
”Här är jag! Sänd mig”
1. Av en förnedrad mänskoätt
Gud smädas nu på många sätt,
som grym, som svag, av denna hop.
”Gud finns ej alls”, hörs dårens rop.
Vem gör på denna smälek slut?
Vem bär Guds bud till folken ut?
”Gud, här är jag! Sänd mig, sänd mig.
Jag trofast vill lovprisa dig;
(Refräng)
2. Att Gud är sen man hånfullt sagt.
Ej fruktar man hans stora makt,
men stenbeläten dyrkan ger,
sin trohet ”kejsaren” beter.
Vem vill de onda varna klart:
”Guds sista krig skall komma snart”?
”Gud, här är jag! Sänd mig, sänd mig.
Jag dristigt varna vill från dig;
(Refräng)
3. De ödmjuka med sorg nu ser
att ondskan tilltar mer och mer.
Med ärlig håg de tar sig tid
att söka sanning, sinnesfrid.
Vem känner tröstens hemlighet?
Vem lär dem Guds rättfärdighet?
”Gud, här är jag! Sänd mig, sänd mig.
Jag lär de ödmjuka om dig;
(REFRÄNG)
ej större ära kan ges mig.
Gud, här är jag! Sänd mig, sänd mig.”