Lär Bibeln att ödet styr vårt liv?

FÖRTAL! ÄREKRÄNKNING! När en respekterad samhällsmedlem anser att hans namn eller rykte har skadats genom lögnaktiga påståenden, känner han sig tvingad att rätta till saken. Han kanske rentav vidtar rättsliga åtgärder mot dem som ligger bakom förtalet.

Fatalism är i själva verket ingenting annat än förtal av den allsmäktige Guden. Enligt fatalisten är Gud personligen ansvarig för alla tragedier och missöden som drabbar människor. Om du har en fatalistisk livssyn, kanske du tror att den universelle Suveränen har en lång lista i den här stilen: ”I dag skall John bli skadad i en bilolycka, Fatou skall få ett malariaanfall, och Mamadous hus skall förstöras av en orkan!” Skulle du verkligen känna dig manad att tjäna en sådan Gud?

”Men om Gud inte är ansvarig för de olyckor som drabbar oss, vem är det då?” säger de som tror på ödet. Ousmane, den unge man som nämndes i förra artikeln, ställde sig själv den frågan. Men han behövde inte ta till gissningar eller spekulationer för att komma fram till svaret. Han fann att Gud själv rentvår sig från dessa falska anklagelser genom de läror som vi finner i hans inspirerade ord, Bibeln. (2 Timoteus 3:16) Låt oss då se vad Bibeln har att säga angående detta ämne.

Vem bär skulden?

Många menar att översvämningar, stormar, jordbävningar och andra naturkatastrofer är Guds verk. Bibeln visar emellertid att Gud inte ligger bakom sådana katastrofer. Tänk på en tragedi som inträffade i Mellersta Östern för flera tusen år sedan. Enligt Bibeln rapporterade den ende överlevande från denna katastrof: ”Guds eld [ett hebreiskt uttryck som ofta syftar på blixten], den föll från himlarna och började flamma bland fåren och medhjälparna och förtära dem.” — Job 1:16.

Den förskräckte mannen kan ha trott att det var Gud som hade vållat ovädret, men Bibeln visar att det inte var Gud som bar skulden. Slå upp din bibel och läs Job 1:7–12, så kommer du att finna att det inte var Gud som låg bakom blixten, utan hans motståndare — Satan, Djävulen! Alla olyckshändelser är naturligtvis inte Satans verk, men det finns uppenbarligen ingen anledning att ge Gud skulden.

I själva verket är det ofta människor som bär skulden när saker och ting går på tok. Misslyckanden i skolan, i arbetet eller när det gäller mänskliga relationer kan bero på bristande övning och ansträngning eller kanske bristande hänsyn till andra människor. Likaså kan sjukdomar, olyckor och dödsfall bero på vårdslöshet eller försummelse. Att man använder bilbälte när man kör bil minskar till exempel i hög grad risken för att bli dödad i en bilolycka. Ett bilbälte skulle inte göra någon nytta, om det var ett obevekligt ”öde” som styrde händelseförloppet. Lämpliga medicinska och hygieniska åtgärder leder också till en drastisk minskning av antalet för tidiga dödsfall. Även vissa naturkatastrofer är i själva verket människans verk — det sorgliga resultatet av människans vanskötsel av jorden. — Jämför Uppenbarelseboken 11:18.

”Tid och oförutsedd händelse”

Det skall villigt erkännas att det finns många tragedier där det är svårt att utröna någon direkt orsak. Men lägg märke till vad Bibeln säger i Predikaren 9:11: ”Jag vände tillbaka för att se under solen att de snabba inte har tävlingsloppet i sin hand och att de väldiga inte har kontroll över striden; inte heller har de visa födan eller de förståndiga rikedomen, inte ens de som har kunskap har ynnesten; ty tid och oförutsedd händelse drabbar dem alla.” Det finns därför ingen anledning att tro att Skaparen ligger bakom sådana olyckor eller att offren straffas på något sätt.

Jesus Kristus själv tillbakavisade ett fatalistiskt resonemang. Han hänvisade till en tragedi som var välkänd för hans åhörare och ställde frågan: ”De där arton, som tornet i Siloam föll ner på och så dödade dem, föreställer ni er att de bevisades ha större skuld än alla andra människor som bor i Jerusalem? Visst inte, säger jag er.” (Lukas 13:4, 5) Jesus ansåg uppenbarligen att katastrofen inte berodde på Guds ingripande, utan på ”tid och oförutsedd händelse”.

Ofullkomlighetens förödande verkningar

Hur är det då med alla sjukdomar och dödsfall som inte har någon direkt förklaring? Bibeln säger rakt på sak beträffande människans tillstånd: ”Alla dör i Adam.” (1 Korinthierna 15:22) Döden har hemsökt mänskligheten ända sedan vår förfader Adam trädde in på olydnadens väg. Precis som Gud varnande hade sagt, gav Adam döden i arv åt sina avkomlingar. (1 Moseboken 2:17; Romarna 5:12) All sjukdom kan därför ytterst spåras tillbaka till vår gemensamme förfader, Adam. Våra nedärvda svagheter är också en viktig faktor i samband med de besvikelser och misslyckanden som vi råkar ut för i livet. — Psalm 51:5.

Tänk till exempel på problemet med fattigdom. En fatalistisk inställning har ofta fått fattiga människor att resignera och finna sig i sin svåra situation. ”Det är vårt öde”, tänker de. Bibeln visar emellertid att deras tillstånd inte beror på ödet, utan på mänsklig ofullkomlighet. Somliga blir fattiga när de får skörda vad de har sått genom lättja eller slösaktighet. (Galaterna 6:7; Ordspråken 6:10, 11) Miljontals människor lever i fattigdom därför att de förtrycks av giriga personer i hög ställning. (Jämför Jakob 2:6.) ”Människa har haft makt över människa till hennes skada”, förklarar Bibeln. (Predikaren 8:9) Det finns därför ingen orsak att skylla all fattigdom på Gud eller ödet.

Fatalismens skadliga verkningar

Ett annat tungt vägande argument mot uppfattningen att ödet styr våra liv är den verkan som en fatalistisk livssyn kan få på en människa. Som Jesus Kristus uttryckte det: ”Varje gott träd [frambringar] fin frukt, men varje ruttet träd frambringar värdelös frukt.” (Matteus 7:17) Låt oss se lite närmare på en av fatalismens ”frukter” — det sätt varpå den påverkar människors ansvarskänsla.

En sund känsla av personligt ansvar är till stor nytta för människan. Ansvarskänsla är en av de faktorer som får föräldrar att ta hand om sina familjer, arbetare att utföra sina uppgifter på ett samvetsgrant sätt och fabrikanter att tillverka produkter av god kvalitet. Tron på ödet kan avtrubba denna känsla. Tänk till exempel att en man har en bil som har fel på styrsystemet. Om han är en ansvarskännande person, låter han reparera bilen för att inte äventyra sitt eget och sina medpassagerares liv. En person som tror på ödet kan å andra sidan strunta i riskerna och tänka att en olycka inte kommer att inträffa om det inte är ”Guds vilja”!

Ja, en fatalistisk inställning kan lätt resultera i vårdslöshet, lättja, ansvarslöshet och en mängd andra negativa egenskaper.

En barriär för ett gott förhållande till Gud?

Det värsta av allt är att en fatalistisk inställning kan avtrubba en persons känsla av ansvar eller förpliktelse gentemot Gud. (Predikaren 12:13) Psalmisten uppmanar alla människor att ”smaka och se att Jehova är god”. (Psalm 34:8) Gud ställer emellertid vissa krav på dem som skall få del av hans godhet. — Psalm 15:1–5.

Ett sådant krav är sinnesändring. (Apostlagärningarna 3:19; 17:30) Det innebär att vi måste erkänna våra fel och brister och göra de nödvändiga förändringarna. Som ofullkomliga människor har vi alla mycket som vi behöver ändra på. Men om en person tror att han är ett hjälplöst offer för ett oblitt öde, har han svårt att inse behovet av att ändra sinne eller ta ansvar för sina felsteg.

Psalmisten sade om Jehova Gud: ”Din kärleksfulla omtanke är bättre än liv.” (Psalm 63:3) Uppfattningen att ödet styr vårt liv har emellertid fått miljontals människor att tro att det är Gud som är upphovet till deras lidande. Detta har naturligtvis gjort många av dem bittra och har hindrat dem från att få ett nära förhållande till sin Skapare. Hur skall man kunna älska någon som man tror är orsaken till alla ens problem och prövningar? En fatalistisk inställning skapar följaktligen en barriär mellan Gud och människan.

Befriad från fatalismens tyranni

Ousmane, som nämndes i den första artikeln, var en gång förslavad av tron på ödet. När Jehovas vittnen hjälpte honom att granska sitt tänkesätt i Bibelns ljus, övergav han emellertid denna uppfattning. Detta skänkte honom en djup känsla av lättnad och en ny, positiv livssyn. Och vad viktigare är — han har nu lärt känna Jehova som en Gud som är ”barmhärtig och nådig, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke och sanning”. — 2 Moseboken 34:6.

Ousmane har också kommit att inse att Gud, även om han inte planerar varje detalj i vårt liv, har ett uppsåt för framtiden.a Vi läser i 2 Petrus 3:13: ”Det finns nya himlar och en ny jord som vi väntar på enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo.” Jehovas vittnen har hjälpt miljontals människor att uppodla hoppet om att få leva för evigt som en del av denna utlovade ”nya jord”. De skulle gärna vilja hjälpa dig också.

Allteftersom du växer till i den exakta kunskapen från Guds ord, Bibeln, kommer du att inse att din framtid inte är beroende av ett obevekligt öde, som du inte har någon kontroll över. De ord som Mose uttalade till de forntida israeliterna gäller än i dag: ”Jag har förelagt dig livet och döden, välsignelsen och förbannelsen; och du skall välja livet för att du må förbli vid liv, du och din avkomma, genom att älska Jehova, din Gud, genom att lyssna till hans röst och genom att hålla fast vid honom.” (5 Moseboken 30:19, 20) Ja, du kan själv påverka din framtid. Det är inte ödet som styr ditt liv.

[Fotnoter]

[Bilder på sidorna 6, 7]

Dessa katastrofer var inte Guds verk

[Bildkällor]

U.S. Coast Guard photo

WHO

UN PHOTO 186208/M. Grafman