Akta dig för ”epikuréerna”
”Han är så trevlig! Han har höga moralnormer. Han röker inte, och han använder inte droger och inte heller ett oanständigt språk. Ja, han är faktiskt trevligare än somliga som påstår sig vara kristna!”
HAR du hört somliga resonera på det här sättet för att rättfärdiga de olämpliga vänskapsförhållanden de odlar? Håller ett sådant resonemang, när man granskar det i Bibelns ljus? Ett exempel från en församling under de första kristnas tid belyser den här frågan.
Aposteln Paulus varnade församlingen i Korinth under det första århundradet: ”Bli inte vilseledda. Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” Somliga kristna hade kanske ett nära umgänge med personer som var influerade av grekisk filosofi, däribland epikuréernas lära. Vilka var då epikuréerna? Varför utgjorde de ett hot i andligt avseende för de kristna i Korinth? Finns det liknande människor i dag som vi bör vara på vår vakt emot? — 1 Korinthierna 15:33.
Vilka var epikuréerna?
Epikuréerna var efterföljare till den grekiske filosofen Epikuros, som levde mellan åren 341 f.v.t. och 270 f.v.t. Epikuros lärde att lusten, njutningen, var det högsta eller enda goda i livet. Betyder detta att epikuréerna levde ett skandalöst liv, utan några principer, att de hängav sig åt förnedrande handlingar i en ständig jakt efter nöjen? Förvånansvärt nog lärde Epikuros inte sina anhängare att leva på det sättet! I stället lärde han att det bästa sättet att uppnå njutning är att leva förståndigt, visa mod, utöva självbehärskning och leva enligt rättvisan. Han förordade att man sökte sådan njutning som varade livet ut, inte sådan som var tillfällig, ögonblicklig. Epikuréerna kan därför ha förefallit vara dygdiga jämfört med människor som bedrev grov synd. — Jämför Titus 1:12.
En lära lik kristendomen?
Om du hade varit medlem av den tidiga församlingen i Korinth, skulle du då ha tagit intryck av epikuréernas tankar och idéer? Somliga kan ha resonerat som så att de kristna tryggt kunde umgås med epikuréerna på grund av deras av allt att döma höga moral. De kristna i Korinth kan dessutom ha lagt märke till yttre likheter mellan epikuréernas normer och normerna i Guds ord.
Epikuréerna var exempelvis måttliga i sin jakt efter nöjen. De värdesatte sinnesro mer än fysisk njutning. Vad en person åt var inte lika viktigt som hans relation till den han åt tillsammans med. Epikuréerna ville inte heller engagera sig i politik eller begå hemliga synder. Det kunde verkligen ha varit lätt att förmoda: ”De är till stor del som vi!”
Men var verkligen epikuréerna som de första kristna? Absolut inte. De som på rätt sätt hade fått sina uppfattningsförmågor övade kunde upptäcka betydande skillnader. (Hebréerna 5:14) Kan du göra det? Låt oss titta lite närmare på Epikuros’ läror.
Den mörka sidan av epikurismen
För att hjälpa människor att övervinna fruktan för gudar och för döden lärde Epikuros att gudarna inte har något intresse för människor och att de inte ingriper i människors angelägenheter. Enligt Epikuros skapade inte gudarna universum, och livet kom till av en slump. Strider inte detta klart och tydligt mot Bibelns lära att det finns ”bara en Gud”, Skaparen, och att han bryr sig om människorna, som han har skapat? — 1 Korinthierna 8:6; Efesierna 4:6; 1 Petrus 5:6, 7.
Epikuros lärde också att det inte kan finnas något liv efter döden. Detta strider naturligtvis mot Bibelns lära om uppståndelsen. Ja, när aposteln Paulus talade på Areopagen, fanns det troligen epikuréer bland dem som ”gav sig i ordskifte med” Paulus angående läran om uppståndelsen. — Apostlagärningarna 17:18, 31, 32; 1 Korinthierna 15:12–14.
Det farligaste elementet i Epikuros’ filosofi var kanske också det mest försåtliga. Hans tanke att det inte finns något liv efter döden ledde till att han drog den slutsatsen att människan bör leva så lyckligt som möjligt under den korta tid hon lever på jorden. Som vi har sett var hans tanke att man skall njuta av livet nu, eftersom det är det enda liv vi har — därmed inte sagt att man måste leva syndigt.
Epikuros avrådde därför människor från att begå hemliga synder helt enkelt för att slippa känna fruktan och oro för att bli upptäckt, något som klart och tydligt utgör ett hot mot den lycka man känner nu. Han uppmuntrade människor att vara måttliga i sina vanor för att slippa konsekvenserna av ett liv i sus och dus, ett annat hinder mot den nuvarande lyckan. Han uppmuntrade också människor att ha goda relationer till andra, eftersom det lönar sig och man kan få något i gengäld. Att inte begå hemliga synder, att vara måttlig i sina vanor och att uppodla goda vänskapsförhållanden är naturligtvis lovvärt i sig. Varför var då Epikuros’ filosofi farlig för en kristen? Därför att hans råd visar brist på tro och grundar sig på inställningen: ”Låt oss äta och dricka, för i morgon skall vi dö.” — 1 Korinthierna 15:32.
Det är sant att Bibeln visar hur man skall leva för att känna lycka nu, men den ger också rådet: ”Bevara er själva i Guds kärlek, medan ni väntar på vår Herre Jesu Kristi barmhärtighet med utsikt till evigt liv.” (Judas, vers 21) Ja, Bibeln lägger större vikt vid det framtida eviga livet än vid det flyktiga livet nu. Det som främst intresserar en kristen är att få tjäna Gud, och han finner att när han sätter Gud främst i sitt liv är han lycklig och tillfreds. Jesus använde på liknande sätt sina krafter till att i osjälviskhet tjäna Jehova och hjälpa andra människor i stället för att ägna all sin tid åt själviska intressen. Han lärde sina lärjungar att göra gott mot andra, inte i hopp om att få något i gengäld, utan av äkta kärlek till dem. Det är helt klart att de grundläggande motiv som driver en epikuré respektive en kristen är fullständigt olika. — Markus 12:28–31; Lukas 6:32–36; Galaterna 5:14; Filipperna 2:2–4.
En försåtlig fara
Fastän epikuréerna lade så stor vikt vid att man skall vara lycklig, var deras lycka ironiskt nog i bästa fall ändå bara begränsad. Epikuros, som saknade ”Jehovas glädje”, kallade livet en ”bitter gåva”. (Nehemja 8:10) Vilken lycka och glädje de första kristna kände jämfört med epikuréerna! Jesus rekommenderade inte ett olyckligt liv i självförsakelse. I själva verket leder hans väg, den kurs han stakade ut, till den största lyckan. — Matteus 5:3–12.
Om några medlemmar av församlingen i Korinth trodde att de kunde umgås med dem som påverkats av det epikureiska tänkandet och ändå inte riskera sin tro, tog de fel. När Paulus skrev sitt första brev till korinthierna, hade några av dem redan förlorat tron på uppståndelsen. — 1 Korinthierna 15:12–19.
Existerar epikurismen i dag?
Epikurismen försvann på 300-talet v.t., men trots det finns det än i dag människor som har en liknande inställning, dvs. att man skall leva för dagen, för i morgon skall man dö. Dessa människor har föga eller ingen tro på Guds löfte om evigt liv. Men somliga av dem följer relativt höga normer i fråga om sitt uppförande.
En kristen kanske känner sig frestad att umgås lite närmare med sådana människor och kanske resonerar som så att man på grund av deras fina och ärbara egenskaper kan söka deras vänskap. Men utan att anse oss vara överlägsna måste vi komma ihåg att allt ”dåligt umgänge” — även med sådana som kan påverka oss på ett mera försåtligt sätt — ”fördärvar nyttiga vanor”.
Filosofin att man skall leva för dagen, för i morgon skall man dö, dyker också upp i vissa affärsseminarier, böcker för självhjälp, romaner, filmer, TV-program och musikstycken. Kan denna filosofi, som inte bygger på tro på Gud och hans löften, påverka oss på ett försåtligt sätt, trots att den inte direkt främjar ett syndigt uppförande? Skulle vi till exempel kunna bli så upptagna med att förverkliga oss själva att vi förlorade stridsfrågan om Jehovas suveränitet ur sikte? Skulle vi kunna bli förledda till att ”ta det lugnt” i stället för att ha ”rikligt att göra i Herrens verk”? Eller skulle vi kunna vilseledas till att tro att Jehovas normer inte är riktiga och till nytta för oss? Vi måste vara på vår vakt både mot det öppna exponerandet av omoraliskhet, våld och spiritism och mot dem som har påverkats av världsliga tankar och idéer! — 1 Korinthierna 15:58; Kolosserna 2:8.
Låt oss därför uppodla vänskap och umgås med i första hand dem som av hela sitt hjärta följer Jehovas vägledning. (Jesaja 48:17) Resultatet blir då att våra nyttiga vanor stärks, liksom vår tro. Och vi kommer att leva lyckliga inte bara nu, utan också i framtiden med utsikten att få leva för evigt. — Psalm 26:4, 5; Ordspråken 13:20.
[Bild på sidan 24]
Epikuros lärde att gudarna inte har något intresse för människor
[Bildkälla]
Genom tillmötesgående från British Museum