Frågor från läsekretsen

Jesus uppmanade: ”Ansträng er kraftigt för att komma in genom den trånga dörren, därför att många, säger jag er, skall söka komma in men skall inte förmå det.” (Lukas 13:24) Vad menade han, och hur är dessa ord tillämpliga i vår tid?

Vi kan bäst förstå detta intressanta skriftställe genom att se det mot sin bakgrund. Omkring sex månader före sin död, då Jesus var i Jerusalem vid det årliga firandet av templets återinvigning, talade han om sig själv som herden för Guds får, och han påpekade då att judarna i allmänhet på grund av sin vägran att lyssna till honom inte var bland dessa får. När han sedan sade att han var ”ett” med sin Fader, tog judarna upp stenar för att stena honom, men han undkom och begav sig till Pereen på andra sidan Jordan. — Johannes 10:1–40.

Det var där som en man frågade honom: ”Herre, är det få som blir räddade?” (Lukas 13:23) Det var en bra fråga, eftersom judarna på den tiden trodde att endast ett begränsat antal skulle göra sig förtjänta av räddning. Med tanke på det vi vet om judarnas inställning kan vi lätt föreställa oss vilka de trodde skulle utgöra dessa få. Men den senare händelseutvecklingen skulle visa hur fel de hade!

I omkring två år hade Jesus varit bland dem och undervisat, utfört underverk och erbjudit dem möjligheten att bli arvingar till det himmelska kungariket. Med vilket resultat? Trots att de, och i synnerhet då deras ledare, var stolta över att vara Abrahams avkomlingar och över att ha blivit betrodda med Guds lag, kände de inte igen den rätte herdens röst och lyssnade inte heller till den. (Matteus 23:2; Johannes 8:31–44) Det var som om de hade vägrat att gå in genom den dörr som öppnats för dem. Att gå in genom den dörren skulle i första hand innebära att de blev belönade med medlemskap i Guds kungarike. Det var endast ett relativt litet antal, till största delen från de lägre samhällsklasserna, som lyssnade till Jesu sanningsbudskap, handlade enligt det och höll sig till honom. — Lukas 22:28–30; Johannes 7:47–49.

På pingstdagen år 33 v.t. blev dessa senare smorda med ande. (Apostlagärningarna 2:1–38) De tillhörde inte dem som Jesus sade utövade orättfärdighet och som skulle gråta och gnissla tänderna på grund av att de inte hade tagit vara på det tillfälle som öppnats för dem. — Lukas 13:27, 28.

Under det första århundradet var följaktligen dessa ”många” judarna i allmänhet — i synnerhet de religiösa ledarna. De påstod sig vilja ha Guds ynnest, men inte på Guds villkor, utan bara på sina egna. De jämförelsevis ”få” däremot, vilka hade lyssnat till Jesus därför att de var uppriktigt intresserade av att få bli en del av Guds kungarike, blev smorda medlemmar av den kristna församlingen.

Låt oss nu begrunda den vidare tillämpningen i vår tid. De som går i kristenhetens kyrkor har fått lära sig att de skall komma till himlen. Men denna förhoppning är inte grundad på det Bibeln lär. De vill, precis som judarna i forna tider, få Guds ynnest på sina egna villkor.

Men det har i vår tid funnits ett relativt litet antal som ödmjukt har lyssnat till budskapet om Guds kungarike, överlämnat sig åt Jehova och genom Jehovas ynnest fått bli ”kungarikets söner”. (Matteus 13:38) Dessa smorda ”söner” började inbjudas vid pingsten år 33 v.t. Jehovas vittnen har länge hävdat att det sätt varpå Gud har handlat med sitt folk tyder på att medlemmarna av den himmelska klassen nu i huvudsak har blivit kallade. De som på senare år har lärt känna Bibelns sanning har således förstått att det som nu erbjuds är hoppet om evigt liv i ett paradis på jorden. Dessa är nu många fler än den minskande kvarlevan av smorda kristna, vilka faktiskt har utsikten att komma till himlen. Även om Lukas 13:24 i princip gäller endast dem som har hoppet att komma till himlen, innehåller detta skriftställe förvisso ett vist råd också för dem som hoppas att få leva på jorden.

Jesus menade inte, när han uppmanade oss att anstränga oss kraftigt, att han eller hans Fader skulle lägga hinder i vägen för oss. Vi förstår i stället av orden i Lukas 13:24 att Guds krav är sådana att de utestänger de ovärdiga. ”Ansträng er kraftigt” för tanken till att kämpa, att ge ut sig. Vi kan således fråga oss själva: ”Ger jag ut mig?” Lukas 13:24 skulle kunna parafraseras: ”Jag måste anstränga mig kraftigt för att komma in genom den trånga dörren, därför att många skall söka komma in men skall inte förmå det. Anstränger jag mig verkligen kraftigt? Är jag som en idrottsman på ett forntida stadion som gav sitt allt för att vinna priset? En sådan idrottsman skulle inte vara halvhjärtad eller ta det lugnt. Hur är det med mig?”

Jesu ord antyder att vissa skulle kunna söka komma in genom dörren helt på sina egna villkor och i den lugna och bekväma takt som de själva föredrog. En sådan inställning skulle kunna påverka enskilda Jehovas vittnen. Somliga kanske resonerar: ”Jag känner till hängivna kristna som har gett ut sig i åratal och gjort många uppoffringar, men när de dog hade slutet för den här onda ordningen ännu inte kommit. Så det är nog bättre att jag tar det lite lugnt och lever ett mer normalt liv.”

Det är lätt att tänka så, men är det verkligen förståndigt? Var det så apostlarna tänkte? Absolut inte. Ända till sin död gav de ut sig helt för den rena tillbedjan. Paulus, till exempel, kunde säga: ”Det är honom [Kristus] vi förkunnar. ... I det syftet arbetar jag också strängt och uppbjuder mina förmågor enligt hans sätt att verka som verkar i mig med kraft.” Längre fram skrev han: ”Med detta som mål arbetar vi strängt och uppbjuder våra krafter, eftersom vi har satt vårt hopp till en levande Gud, som är en Räddare för alla slags människor, särskilt för de trofasta.” — Kolosserna 1:28, 29; 1 Timoteus 4:10.

Vi vet att det var fullständigt rätt av Paulus att anstränga sig kraftigt. Visst skulle det kännas skönt, om vi kunde säga som Paulus: ”Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullföljt loppet, jag har hållit mig till tron.” (2 Timoteus 4:7) I enlighet med Jesu ord i Lukas 13:24 kan var och en av oss därför fråga sig: ”Anstränger jag mig och arbetar flitigt? Visar mitt liv att jag har tagit Jesu uppmaning till hjärtat: ’Ansträng er kraftigt för att komma in genom den trånga dörren’?”