Bibelns syn

Bör de kristna stödja dödsstraffet?

”DET är moraliskt och etiskt felaktigt.” ”Det är rättvist och rättfärdigt.” Dessa motsatta uppfattningar kom från två präster, som båda var till bekännelsen kristna. De grälade över en av våra dagars brännande stridsfrågor — dödsstraffet. I tidningsartikeln där de citerades konstaterades det: ”När religiösa ledare debatterar dödsstraffet, anför båda sidor skriftställen för att stödja sin ståndpunkt.”

Somliga argumenterar att dödsstraffet skyddar den oskyldige, främjar rättvisa och avskräcker från grova brott. Andra hävdar att det är omoraliskt — ett sätt att möta våld med mera våld och mycket underlägset den ädlare uppgiften att rehabilitera brottslingar och hjälpa dem att bli mera användbara samhällsmedborgare.

På den politiska arenan i Förenta staterna är den här debatten särskilt intensiv, och de religiösa ledarna har inte dragit sig för att bli inblandade. Men du undrar kanske: ”Har Bibeln något att säga i ämnet dödsstraff?” Ja, det har den.

Att ge ”svärdet” åt mänskliga myndigheter

Kort efter den stora översvämningen på Noas tid bekräftade Jehova Gud människolivets stora värde och sade sedan: ”Var och en som utgjuter människoblod, av människor skall hans eget blod utgjutas.” (1 Moseboken 9:6) Detta var inte någon obegränsad tillåtelse att hämnas. Det betydde i stället att hädanefter skulle vederbörligen konstituerade mänskliga myndigheter tillåtas avrätta dem som tog andras liv.

I det forntida Israel föreskrev Guds lag som förmedlades genom Mose dödsstraff för vissa allvarliga överträdelser. (3 Moseboken 18:29) Genom lagen sörjdes det emellertid också för opartiskt dömande, ögonvittnens vittnesmål och tyglande av korruption. (3 Moseboken 19:15; 5 Moseboken 16:18—20; 19:15) Domarna skulle vara hängivna män och skulle vara ansvariga direkt inför Gud! (5 Moseboken 1:16, 17; 2 Krönikeboken 19:6—10) Det fanns alltså säkerhetsanordningar mot missbruk av dödsstraffet.

I våra dagar representerar ingen regering här på jorden gudomlig rättvisa som fallet var med det forntida Israel. Men regeringarna handlar på många sätt som Guds ”tjänare” eller redskap i det att de bevarar ett mått av ordning och stabilitet och sörjer för behövliga allmänna tjänster. Aposteln Paulus påminde de kristna om att vara lydiga mot dessa de ”överordnade myndigheterna” och tillade sedan: ”Om du gör det som är ont, känn då fruktan: för det är inte utan syfte som den [regeringen] bär svärdet; den är nämligen Guds tjänare, en hämnare till att utgjuta vrede över den som bedriver det som är ont.” — Romarna 13:1—4.

”Svärdet” som Paulus nämnde symboliserar regeringens rätt att straffa brottslingar — även med döden. De kristna respekterar denna rätt, men bör de söka påverka hur den utövas?

”Svärdet” missbrukat

Mänskliga regeringar har verkligen många gånger svingat ”svärdet” för rättvisans sak. Men det måste erkännas att de också har missbrukat det. (Predikaren 8:9) Regeringen i det forntida Rom var skyldig till att ha svingat svärdet genom avrättning av oskyldiga tjänare åt Gud. Johannes döparen, Jakob och till och med Jesus Kristus hörde med till dess offer. — Matteus 14:8—11; Markus 15:15; Apostlagärningarna 12:1, 2.

Något liknande har hänt i nutiden. Oskyldiga Jehovas tjänare har blivit avrättade i olika länder — av en exekutionspluton, med giljotin, genom hängning och genom gaskammare — alltsammans ”legalt” utfört av regeringar som försökt undertrycka kristendomen. Alla makter som missbrukar sin myndighet kommer att få avlägga räkenskap inför Gud. Vilken fruktansvärd blodskuld de har! — Uppenbarelseboken 6:9, 10.

De kristna ryser vid tanken på att bära på blodskuld inför Jehova Gud. Även om de respekterar en regerings rätt att svinga ”svärdet”, är de också livligt medvetna om hur svärdet har blivit missbrukat. Det har tjänat som ett medel till förföljelse och har också ibland svingats med skadlig stränghet mot somliga och otillbörlig mildhet mot andra.a Hur reagerar fördenskull de kristna på debatten om dödsstraff? Engagerar de sig och förespråkar en förändring?

Kristen neutralitet

I olikhet med de präster som nämndes i början försöker sanna kristna komma ihåg en viktig princip: Jesus Kristus uppmanade sina lärjungar att inte vara någon ”del av världen”. — Johannes 15:19; 17:16.

Kan en kristen lyda den uppmaningen och likväl ta del i debatten om dödsstraff? Uppenbarligen inte. Det här är, när allt kommer omkring, en samhällelig och politisk fråga. I Förenta staterna brukar de som kandiderar för ett politiskt ämbete vanligtvis göra bruk av sin ståndpunkt till dödsstraffet, antingen de är för det eller emot det, som en viktig punkt i sin kampanjplattform. De debatterar ämnet ivrigt och gör bruk av de känslostämningar som vanligtvis uppväcks som ett medel för att få väljare att svänga över till deras sak.

Den fråga en kristen har att begrunda blir kanske: Skulle Jesus ha blandat sig i striden om hur världens regeringar svingar ”svärdet”? Kom ihåg att Jesus, när hans landsmän försökte få honom inblandad i politik, ”drog sig ... undan till berget alldeles ensam”. (Johannes 6:15) Det är därför mycket troligare att han skulle ha lämnat den här saken där Gud lagt den — i händerna på regeringarna.

I våra dagar förväntar man sig likaledes att kristna skall akta sig för att blanda sig i detta ämne. De erkänner regeringarnas rätt att göra som de önskar. Men som kristna tjänare, som inte är någon del av världen, bör de varken stödja dödsstraffet eller verka för dess avskaffande.

I stället håller de i minnet orden i Predikaren 8:4: ”Kungens ord är den behärskande makten; och vem kan säga till honom: ’Vad gör du?’” Ja, världens ”kungar” eller politiska härskare har fått makten att genomföra sin egen vilja. Ingen kristen har myndighet att ställa dem till svars. Men Jehova kan göra det. Och han kommer att göra det. Genom Bibeln kan vi blicka framåt mot den dag då Gud skall åstadkomma slutlig rättvisa för varje brott och för varje missbruk av ”svärdet” här i den gamla världen. — Jeremia 25:31—33; Uppenbarelseboken 19:11—21.

[Fotnoter]

[Bildkälla på sidan 22]

The Bettmann Archive