Sång 217

Att vinna Jehovas vänskap

(Psalm 15:1, 2)

1. Vem får, o Jehova, din vänskap underbar?

Vem låter du som gäst uti ditt tält få stanna kvar?

Den fri från klander är och Guds namn modigt bär.

Ja, den som ren i hjärtat är och sanningen har kär.

O Fader, vem är den som du till vän vill ha?

Vem låter du bo på ditt helga berg, o Jehova?

Den som ett rent tal för och aldrig gör vad ­nästan illa berör.

(Refräng)

2. Vem får för evigt bo hos dig, o Jehova?

Vem kan nu bli din vän, hos vem vill du din boning ha?

Den vid sitt ord nu står, trots vedermöda svår,

den som i sanning och i kärlek räta stigar går.

Din vänskap önskar vi, o Jehova, vår Gud.

Vad du av oss begär, det framgår klart av ­Bibelns bud.

Om rätt vår fot vi styr, din lag ej skyr, vi får din vänskap så dyr.

(Refräng)

3. Vi ber, o Jehova, vi stanna hos dig får.

Din frid den överträffar allt, all tanke övergår.

Genom vår Herre Krist du återställt förvisst

din rena tillbedjan, och du blir dyrkad först och sist.

Vår Gud, vi leva vill ett ofördärvat liv,

din dyra vänskap skydda kärleksfullt, av rätt motiv.

Ett enat folk är vi, i harmoni på ditt berg vill vi förbli.

(REFRÄNG)

Må vi för evigt ha din vänskap, Jehova.