Han var Messias’ förelöpare

EN BRED lädergördel framhävde hans solbrända hud. Med kläder av kamelhår såg han verkligen ut som en profet. Många drogs till honom vid floden Jordan. Där förklarade denne fascinerande man frimodigt att han var beredd att döpa syndare som ändrat sinne.

Människor häpnade! Vem var denne man? Vad var hans avsikt?

Jesus Kristus sade om denne person: ”Varför gick ni då i själva verket ut? För att få se en profet? Ja, säger jag er, och långt mera än en profet. ... Bland dem som är födda av kvinnor har det inte uppväckts någon större än Johannes döparen.” (Matteus 11:9—11) Varför var Johannes en sådan ovanlig människa? Därför att han var Messias’ förelöpare.

Hans uppgift förutsagd

Mer än 700 år före Johannes’ födelse tillkännagav Jehova att denne man skulle ropa i vildmarken: ”Röj Jehovas väg! Gör landsvägen över ökenslätten rak för vår Gud.” (Jesaja 40:3; Matteus 3:3) Över 400 år före Johannes’ födelse förklarade Gud, den Allsmäktige: ”Se! Jag sänder till er profeten Elia, innan Jehovas stora dag som inger fruktan kommer.” (Malaki 4:5) Att Johannes döparen föddes cirka sex månader före Jesus var ingen tillfällighet, och det skedde inte heller enbart på naturligt vis. I likhet med födelsen av det utlovade barnet Isak var Johannes’ födelse ett mirakel, eftersom hans föräldrar, Sakarja och Elisabet, hade passerat åldern för att skaffa barn. — Lukas 1:18.

Redan innan Johannes avlades blev hans uppdrag, arbete och sätt att leva uppenbarat av ängeln Gabriel. Med Elias ande och kraft skulle Johannes omvända de olydiga från dödens väg och förbereda dem för att ta emot Jesus som Messias. Johannes skulle vara en nasir alltifrån sin födelse, fullständigt helgad åt Gud, och han fick inte dricka vin eller rusdryck. Hans föda i vildmarken bestod av ”gräshoppor och vildhonung”. (Markus 1:6; 4 Moseboken 6:2, 3; Lukas 1:13—17) I likhet med Samuel var Johannes redan från sin barndom avskild för ärofull tjänst åt Gud den Högste. — 1 Samuelsboken 1:11, 24—28.

Till och med namnet Johannes valdes av Gud. Det hebreiska namn som översatts med ”Johannes” betyder ”Jehova har visat ynnest; Jehova har varit nådig”.

När barnet hade omskurits på åttonde dagen förkunnade dess far, Sakarja, under gudomlig inspiration: ”Men du, lilla barn, du skall kallas en den Högstes profet; du skall nämligen gå i förväg framför Jehova för att göra hans vägar redo, för att åt hans folk ge kunskap om räddning genom förlåtelse för deras synder, på grund av vår Guds ömma medkänsla. Med denna medkänsla skall en dagbräckning besöka oss från höjden.” (Lukas 1:76—78) Johannes’ offentliga tjänst skulle vara det viktigaste i hans liv. Jämfört med detta skulle allt annat vara av underordnad betydelse. Därför omnämner Bibeln de trettio första åren av Johannes’ liv i en enda vers: ”Och pojken växte till och blev stark i anden, och han uppehöll sig i ödemarkerna intill den dag då han öppet skulle visa sig för Israel.” — Lukas 1:80.

Rösten i vildmarken

I kejsar Tiberius’ femtonde regeringsår, när Pontius Pilatus var ståthållare i Judeen, framträdde Johannes döparen i vildmarken med detta uppseendeväckande budskap: ”Ändra ert sinne, för himlarnas kungarike har kommit nära.” (Matteus 3:2; Markus 1:4; Lukas 3:1, 2) Hela traktens befolkning blev medveten om detta. Detta modiga tillkännagivande gjorde djupt intryck på deras hjärtan som längtade efter ett säkert hopp. Johannes’ tillkännagivande prövade också en människas ödmjukhet, eftersom det uppmanade till uppriktig ånger. Hans uppriktighet och övertygelse gjorde sådant intryck på mängder av ärliga och uppriktiga människor att de betraktade honom som en man sänd av Gud.

Ryktet om Johannes blev allmänt spritt. Han var lätt att känna igen som en Jehovas profet på grund av sin klädsel och hängivenhet. (Markus 1:6) Till och med präster och leviter färdades från Jerusalem för att undersöka vad som orsakade detta stora intresse. Sinnesändring? Varför och av vilken orsak? Vem var denne man? De önskade få reda på detta. Johannes förklarade: ”’Jag är inte Kristus.’ Och de frågade honom: ’Vad då? Är du Elia?’ Och han sade: ’Det är jag inte.’ ’Är du Profeten?’ Och han svarade: ’Nej!’ Därför sade de till honom: ’Vem är du? så vi kan ge dem ett svar som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?’ Han sade: ’Jag är en röst av någon som ropar i vildmarken: ”Gör Jehovas väg rak”, alldeles som profeten Jesaja sade.’ Och de som var utsända var från fariséerna. Och de frågade ut honom och sade till honom: ’Varför döper du då, om du själv inte är Kristus eller Elia eller Profeten?’” — Johannes 1:20—25.

Sinnesändring och dop var nödvändiga steg att ta för dem som skulle få del av Riket. Av den orsaken svarade Johannes: ”Jag för min del döper er med vatten; men han som är starkare än jag kommer — jag är inte god nog att lösa upp remmen på hans sandaler. Han skall döpa er med helig ande och eld. Sin kastskovel har han i handen för att fullständigt rensa sin loge och samla in vetet i sitt sädesmagasin, men agnarna skall han bränna upp.” (Lukas 3:15—17; Apostlagärningarna 1:5) Helig ande skulle verkligen ges åt Messias’ efterföljare, men hans fiender skulle få känna av tillintetgörelsens eld.

”Människor av alla slag” varnas

Många judar med ärligt hjärta blev djupt rörda av Johannes’ ord och erkände öppet sina synder av otrohet mot lagförbundet. De visade offentligt sin sinnesändring genom att bli döpta av Johannes i floden Jordan. (Matteus 3:5, 6) Följden blev att deras hjärtan var i ett rätt tillstånd för att ta emot Messias. För att släcka sina lärjungars törst efter kunskap om Guds rättfärdiga krav undervisade Johannes dem villigt och lärde dem även hur de skulle be. — Lukas 11:1.

Beträffande denne förelöpare till Messias skrev aposteln Johannes: ”Denne kom till ett vittnesbörd, för att han skulle vittna om ljuset, så att människor av alla slag måtte tro genom honom.” (Johannes 1:7) Därför kom människor av alla slag för att lyssna till Johannes döparen, eftersom han ”offentligt för allt Israels folk hade predikat dop som symbol av sinnesändring”. (Apostlagärningarna 13:24) Han förmanade uppbördsmän att inte utöva utpressning. Han varnade soldater för att trakassera någon eller komma med falska anklagelser. Och han sade till de skenheliga, hycklande fariséerna och sadducéerna: ”Huggormsyngel, vem har gett er idén att fly undan den kommande vreden? Så frambringa då frukt som svarar mot sinnesändringen; och våga er inte på att säga till er själva: ’Vi har Abraham till far.’ För jag säger er att Gud av dessa stenar förmår väcka upp barn åt Abraham.” — Matteus 3:7—9; Lukas 3:7—14.

Som klass betraktade vägrade de religiösa ledarna på Johannes’ tid att sätta tro till honom, och de anklagade honom falskeligen för att vara demonbesatt. De förkastade rättfärdighetens väg som leder till evigt liv. Syndfulla uppbördsmän och skökor, som satte tro till Johannes’ vittnesbörd, visade å andra sidan ånger och blev döpta. I sinom tid erkände de Jesus Kristus som Messias. — Matteus 21:25—32; Lukas 7:31—33.

Messias presenteras

Under sex månader — från våren till hösten år 29 v.t. — fokuserade Guds trogna vittne, Johannes, judarnas uppmärksamhet på den kommande Messias. Tiden var inne för den messianske kungen att framträda. När han gjorde det, kom han ner till Jordans vatten och bad att få bli döpt. Johannes protesterade först, men sedan samtyckte han till det. Föreställ dig hans glädje när den heliga anden sänkte sig ner över Jesus och Jehova uttalade sitt godkännande över sin Son. — Matteus 3:13—17; Markus 1:9—11.

Johannes var den förste att erkänna att Jesus var Messias, och han presenterade sina egna lärjungar för den Smorde. ”Se”, sade Johannes, ”Guds Lamm som tar bort världens synd!” Han förklarade också: ”Det är om denne som jag sade: Efter mig kommer det en man som har ryckt fram framför mig, eftersom han var till före mig. Inte ens jag kände honom, men skälet till att jag kom och döpte i vatten var att han skulle göras uppenbar för Israel.” — Johannes 1:29—37.

Johannes’ verksamhet fortsatte parallellt med Jesu tjänst under cirka sex månader. De förstod båda vilken verksamhet den andre höll på med. Johannes betraktade sig själv som brudgummens vän och gladdes över att se Kristus växa till medan hans eget verk minskade. — Johannes 3:22—30.

Jesus identifierade Johannes som sin förelöpare, förebildad av Elia. (Matteus 11:12—15; 17:12) Vid ett tillfälle sade Jesus: ”Lagen och Profeterna har varat ända till Johannes. Från och med då förkunnas Guds kungarike såsom goda nyheter, och varje slags människa tränger fram mot det.” — Lukas 16:16.

Trogen intill slutet

Johannes arresterades och fängslades därför att han oförskräckt förkunnade sanningen. Han undandrog sig inte sitt ansvar, utan avslöjade till och med kung Herodes’ synd. I strid med Guds lag hade denne kung tagit Herodias, sin egen brors hustru, till sin egen, vilket var äktenskapsbrott. Johannes framhöll detta frimodigt för att kung Herodes skulle kunna visa ånger och få del av Guds barmhärtighet.

Vilket fint exempel Johannes var i trohet och kärlek! På bekostnad av sin egen personliga frihet bevisade han sin trohet mot Jehova Gud och sin kärlek till sina medmänniskor. Efter ett års fängelsevistelse blev Johannes halshuggen som ett resultat av en djävulsinspirerad plan, anstiftad av den onda Herodias som bar agg till honom. (Markus 6:16—19; Matteus 14:3—12) Men Messias’ förelöpare bevarade sin ostrafflighet mot Jehova och kommer snart att uppväckas från döden för att glädjas åt liv i Guds nya rättfärdiga värld. — Johannes 5:28, 29; 2 Petrus 3:13.