Guds kungarike stor framgång i gatuvittnandet. De tar även kontakt med människor på deras arbetsplatser genom att besöka dem som arbetar på kontor, affärsinnehavare, lantbrukare och män som återvänt från fisketurer i Sydkinesiska havet.

Det kan sanningsenligt sägas att ”skörden är stor, men arbetarna är få” i Hongkong. (Matteus 9:37) För närvarande är förhållandet mellan vittnena och befolkningen 1 på 2.300. Medvetna om det brådskande i skördearbetet är nästan 600 av de 2.600 förkunnarna av Riket pionjärer, dvs. heltidsförkunnare av de goda nyheterna. Jehovas vittnen i Hongkong inser, precis som vittnen i andra länder, att ”Jehovas välsignelse ... är den som gör rik”. (Ordspråken 10:22) Därför arbetar de ihärdigt för att hjälpa många fler i detta välmående samhälle att finna sanna rikedomar.

Följer du Jehova helt och fullt?

”DE RÄTTFÄRDIGA är som ett ungt lejon som har tillförsikt.” (Ordspråken 28:1) De utövar tro, litar fullständigt på Guds ord och går modigt framåt i Jehovas tjänst oavsett de faror de möter.

Medan israeliterna var i Sinai efter det att Gud hade befriat dem från slaveriet i Egypten på 1500-talet f.v.t., var det speciellt två män som visade att de hade tillförsikt som lejon. De visade också trohet mot Jehova under ogynnsamma omständigheter. En av dessa män var efraimiten Josua, som var Moses medhjälpare och som längre fram förordnades som hans efterträdare. (2 Moseboken 33:11; 4 Moseboken 13:8, 16; 5 Moseboken 34:9; Josua 1:1, 2) Den andre var Kaleb, Jefunnes son, av Judas stam. — 4 Moseboken 13:6; 32:12.

Kaleb gjorde lojalt och nitiskt Jehovas vilja. Hans långa liv av trogen tjänst för Gud gjorde att han kunde säga att han hade följt Jehova helt och fullt. (Josua 14:8) ”Jag var fullständigt lojal mot HERREN, min Gud”, sägs det i The New American Bible. Kaleb ”lydde troget” Jehova, eller ”genomförde lojalt [hans] uppsåt”. (Today’s English Version; The New English Bible) Lite annorlunda formulerat förklarade Kaleb: ”Jag ... följde HERREN, min Gud, helhjärtat.” (New International Version) Hur är det med dig? Följer du Jehova helt och fullt?

Utspejar landet

Föreställ dig att du själv befinner dig bland israeliterna kort efter det att Jehova har befriat dem från slaveriet under egyptierna. Se hur profeten Mose troget följer de anvisningar Gud ger. Ja, och lägg märke till Kalebs tillit till att Jehova är med sitt folk.

Det är andra året efter uttåget ur Egypten, och israeliterna är lägrade vid Kades-Barnea i Parans vildmark. De har kommit fram till gränsen för det utlovade landet. På Guds befallning skall Mose just till att sända 12 spejare in i Kanaan. Han säger: ”Gå upp här in i Negev, och ni skall gå upp i bergstrakten. Och ni skall se hurdant landet är och folket som bor i det, om det är starkt eller svagt, om de är få eller många; och hurdant landet är som de bor i, om det är gott eller dåligt, och hurdana städerna är som de bor i, om det är i läger eller i befästningar; och hurdant landet är, om det är fett eller magert, om det finns träd i det eller inte. Och ni skall visa er modiga och ta något av landets frukt.” — 4 Moseboken 13:17—20.

De 12 männen påbörjar sin farofyllda färd. Deras expedition varar i 40 dagar. I Hebron ser de ovanligt stora människor. I Eskols dal lägger de märke till landets fruktbarhet och beslutar sig för att ta med sig något av dess frukt tillbaka. En enda druvklase är så tung att den måste bäras med en stång mellan två män. — 4 Moseboken 13:21—25.

När spejarna är tillbaka i det israelitiska lägret, avger de följande rapport: ”Vi kom in i det land som du sände ut oss till, och det flyter verkligen av mjölk och honung, och detta är dess frukt. Likväl är det så att det folk som bor i landet är starkt, och de befästa städerna är mycket stora; och dessutom såg vi där dem som hade fötts åt Anak. Amalekiterna bor i Negevs land, och hettiterna och jebuséerna och amoréerna bor i bergstrakten, och kanaanéerna bor vid havet och vid sidan av Jordan.” (4 Moseboken 13:26—29) Tio spejare är inte beredda att följa Guds anvisningar och tåga in i det utlovade landet.

”Jehova är med oss”

Men med tro på Jehova manar den orädde spejaren Kaleb: ”Låt oss dra upp direkt, och vi kommer helt visst att ta det i besittning, för vi kan sannerligen få övertaget över det.” Men de tio spejarna invänder och säger att Kanaans invånare är starkare än israeliterna. De skrämda och trolösa spejarna betraktar sig själva som gräshoppor i jämförelse. — 4 Moseboken 13:30—33.

”Jehova är med oss. Frukta inte för dem”, manar Kaleb och Josua. Men de talar för döva öron. När folket talar om att kasta stenar på dem, ingriper Gud och uttalar domen över dem som knotar: ”Ni [kommer] inte att dra in i det land, i vilket jag, i det jag lyfte upp min hand till ed, lovade att ha min boning hos er, med undantag av Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son. Och era små barn, ... också dem kommer jag sannerligen att föra in, och de kommer verkligen att lära känna det land som ni har förkastat. ... Och era söner kommer att bli herdar i vildmarken i fyrtio år, ... till dess era lik får sitt slut i vildmarken. Efter antalet dagar som ni utspejade landet, fyrtio dagar, en dag för ett år, en dag för ett år, kommer ni att få svara för era missgärningar i fyrtio år.” — 4 Moseboken 14:9, 30—34.

Fortfarande trogen många år senare

Det 40-åriga straffet har sin gång, och en hel generation med en knotande inställning går i döden. Men Kaleb och Josua är fortfarande trogna mot Gud. På Moabs slätter har Mose och översteprästen Eleasar räknat alla män i vapenför ålder, från 20 år och uppåt. Från var och en av Israels stammar namnger Gud en man som får i uppdrag att dela upp det utlovade landet. Kaleb, Josua och Eleasar är med bland dem. (4 Moseboken 34:17—29) Trots att Kaleb nu är 79 år gammal, är han fortfarande kraftfull, lojal och modig.

När Mose och Aron räknade folket vid Sinai strax innan de av rädsla vägrade att gå in i Kanaans land, utgjorde Israels stridsdugliga män 603.550. Efter 40 år i vildmarken hade hären minskat till 601.730. (4 Moseboken 1:44—46; 26:51) Ändå tågade israeliterna in i det utlovade landet med Josua i ledningen och den trogne Kaleb i leden och gick från seger till seger. Som Josua och Kaleb hela tiden hade förväntat vann Jehova strider för sitt folk.

Sedan de åldriga Josua och Kaleb gått över Jordanfloden med Israels stridsmän, bär de sina bördor i de följande striderna. Men efter sex års krigföring återstår mycket land att erövra. Jehova kommer att driva ut invånarna men påbjuder nu att landet fördelas genom lottdragning mellan Israels stammar. — Josua 13:1—7.

Han följde Jehova helt och fullt

Kaleb, som är veteran efter många strider, står nu inför Josua och säger: ”Fyrtio år gammal var jag när Jehovas tjänare Mose sände ut mig från Kades-Barnea för att utspeja landet, och jag kom sedan tillbaka och gav honom besked alldeles som det var i mitt hjärta. Och mina bröder som drog upp med mig fick folkets hjärta att smälta; men vad mig beträffar, följde jag Jehova, min Gud, helt och fullt.” (Josua 14:6—8) Ja, Kaleb har följt Jehova helt och fullt och lojalt gjort Guds vilja.

Kaleb fortsätter: ”Följaktligen svor Mose den dagen en ed och sade: ’Det land som din fot har beträtt kommer att bli ditt och dina söners som arvedel till obestämd tid, därför att du har följt Jehova, min Gud, helt och fullt.’ Och nu, se, Jehova har bevarat mig vid liv, alldeles som han lovade, dessa fyrtiofem år alltsedan Jehova gav Mose detta löfte, när Israel vandrade i vildmarken, och nu, se, jag är i dag åttiofem år gammal. Ändå är jag i dag lika stark som den dag Mose sände ut mig. Som min kraft var då, så är min kraft nu till kriget, både till att dra ut och till att dra in. Och nu, ge mig verkligen denna bergstrakt som Jehova lovade den dagen, för du själv hörde den dagen att det fanns anakiter där och stora befästa städer. Sannolikt kommer Jehova att vara med mig, och jag kommer sannerligen att fördriva dem, alldeles som Jehova lovade.” Kaleb får nu Hebron som arvedel. — Josua 14:9—15.

Den åldrige Kaleb har fått det svåraste tänkbara uppdraget — att erövra ett område som vimlar av ovanligt storväxta människor. Men det är inte alltför svårt för denne 85-årige stridsman. I sinom tid besegras tyrannerna som bor i Hebron. Otniel, son till Kalebs yngre bror och domare i Israel, intar Debir. Båda städerna bebos längre fram av leviter, och Hebron blir en tillflyktsstad för den ouppsåtlige mandråparen. — Josua 15:13—19; 21:3, 11—16; Domarna 1:9—15, 20.

Följ alltid Jehova helt och fullt

Kaleb och Josua var ofullkomliga människor. Trots det gjorde de troget Jehovas vilja. Deras tro försvagades inte under 40 års strapatser i vildmarken på grund av Israels underlåtenhet att lyda Gud. Likaså låter Jehovas nutida tjänare ingenting hindra dem i deras tjänst till Guds lovprisning. Medvetna om att det pågår en strid mellan Guds organisation och Satans, Djävulens, är de orubbliga, i det de alltid söker behaga sin himmelske Fader i allting.

Många som tillhör Jehovas folk har till exempel riskerat brutal behandling och till och med döden för att få högtidlighålla Herrens kvällsmåltid, åminnelsen av Jesu Kristi död. (1 Korinthierna 11:23—26) En kristen kvinna som satt inspärrad i ett nazistiskt koncentrationsläger under andra världskriget berättade angående detta:

”Alla uppmanades att vara i tvättstugan klockan 11 på kvällen. ... Precis klockan 11 på kvällen var vi samlade, 105 stycken. Vi stod tätt tillsammans i en ring, i vars mitt stod en pall med en vit duk på, och på den hade vi placerat emblemen. Ett ljus lyste upp rummet, eftersom elektriskt ljus kunde ha förrått oss. Vi kände oss som de första kristna i katakomberna. Det var en högtidlig fest. Vi uttalade på nytt våra innerliga löften till vår Fader att bruka all vår kraft till hans heliga namns rättfärdigande, att troget stå på teokratins sida.”

Trots våra prövningar som Jehovas förföljda tjänare kan vi lita på att Gud ger oss styrka att tjäna honom modigt och ge ära åt hans heliga namn. (Filipperna 4:13) Medan vi strävar efter att behaga Jehova kan det vara bra för oss att minnas Kaleb. Hans exempel när det gäller att följa Jehova helt och fullt gjorde djupt intryck på en ung man som började i heltidsförkunnartjänsten år 1921. Han skrev:

”Att bli pionjär innebar visserligen att jag fick lämna ett bekvämt arbete vid ett modernt tryckeri i Coventry [England], men jag ångrade det inte. Mitt överlämnande hade redan avgjort saken; mitt liv var överlämnat åt Gud. Jag mindes Kaleb, som fick komma in i det utlovade landet med Josua och om vilken det sades: Han följde Jehova helt och fullt. (Jos. 14:8) För mig föreföll det vara den önskvärda inställningen. Jag visste att mitt överlämnade liv skulle bli mer aktivt, om jag tjänade Gud ’helt och fullt’. Det skulle ge mig större möjlighet att frambringa den frukt som kännetecknar en kristen.”

Kaleb blev sannerligen välsignad för att han lojalt följde Jehova helt och fullt och alltid sökte göra Guds vilja. Andra har i likhet med honom upplevt stor glädje och rika välsignelser i Guds tjänst. Må du också få erfara det som en som ständigt följer Jehova helt och fullt.

[Bild på sidan 26]

Kaleb och Josua var trogna mot Jehova under prövning. Är du det?