De gjorde Jehovas vilja

Job blir belönad för sin ostrafflighet

JOB var en medlidsam man — en försvarare av änkor, föräldralösa barn och de betryckta. (Job 29:12–17; 31:16–21) Då, helt plötsligt, drabbades han av svåra prövningar — han förlorade sina rikedomar, sina barn och sin hälsa. Sorgligt nog fick denne ädle man, som hade varit ett stort stöd för de betryckta, själv inte mycket hjälp, när han behövde det. Till och med hans egen hustru sade till honom: ”Förbanna Gud och dö!” Och hans ”vänner” Elifas, Bildad och Sofar gav ingen tröst. De antydde i stället att Job hade syndat och därför gjort sig förtjänt av sitt lidande. — Job 2:9; 4:7, 8; 8:5, 6; 11:13–15.

Job förblev trogen, trots att han fick lida mycket. Efter en tid visade därför Jehova barmhärtighet mot Job och välsignade honom. Berättelsen om hur han gjorde det garanterar alla som tjänar Gud och bevarar sin ostrafflighet att de också med tiden skall bli belönade.

Rentvådd och återupprättad

För det första tillrättavisades Elifas, Bildad och Sofar av Jehova. Han vände sig till Elifas, som tydligtvis var den äldste, och sade: ”Min vrede har upptänts mot dig och dina båda vänner, för ni har inte talat om mig vad sannfärdigt är som min tjänare Job. Och nu, ta er sju tjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job, och ni skall offra ett brännoffer till förmån för er själva; och Job, min tjänare, kommer själv att be för er.” (Job 42:7, 8) Tänk på vad det innebar!

Jehova krävde ett ansenligt offer av Elifas, Bildad och Sofar, och det gjorde han kanske för att inskärpa hur allvarlig deras synd var. De hade faktiskt, antingen medvetet eller omedvetet, smädat Gud genom att säga att han inte hade någon tillit till sina tjänare och att det egentligen inte hade någon betydelse för honom om Job var trogen eller inte. Elifas påstod till och med att Job i Guds ögon inte var mer värd än en mal! (Job 4:18, 19; 22:2, 3) Det är inte att undra på att Jehova sade: ”Ni har inte talat om mig vad sannfärdigt är som min tjänare Job”!

Men det var mer som var inbegripet. Elifas, Bildad och Sofar syndade också mot Job genom att säga att hans svårigheter berodde på honom själv. Deras grundlösa anklagelser och fullständiga brist på empati gjorde Job förbittrad och nedstämd och fick honom att utropa: ”Hur länge kommer ni att hålla i med att irritera min själ och fortsätta att krossa mig med ord?” (Job 10:1; 19:2) Föreställ dig hur skamsna de här tre männen såg ut, när de nu måste överlämna ett offer till Job för sina synder!

Men det var inte meningen att Job skulle betrakta deras förödmjukelse med skadeglädje. Jehova krävde i själva verket att han skulle be till förmån för sina anklagare. Job gjorde som han fick anvisningar om, och han blev välsignad för det. Till att börja med botade Jehova hans hemska sjukdom. Sedan kom Jobs bröder, systrar och tidigare vänner för att trösta honom, och ”de gav honom sedan var och en ett penningstycke och var och en en guldring”.a Dessutom hade Job till slut ”fjorton tusen får och sex tusen kameler och ett tusen spann nötkreatur och ett tusen åsninnor”.b Och Jobs hustru blev tydligen försonad med honom. Med tiden blev Job välsignad med sju söner och tre döttrar, och han levde så länge att han fick se sina efterkommande i fyra generationer. — Job 42:10–17.

Lärdomar för oss

Job utgör ett enastående exempel för Guds tjänare i vår tid. Han var ”klanderfri och rättrådig”, en man som Jehova var stolt över att kalla ”min tjänare”. (Job 1:8; 42:7, 8) Men det betyder inte att Job var fullkomlig. Under sina prövningar antog han en tid felaktigt att Gud var orsaken till hans olycka. Han kritiserade till och med Guds sätt att handla med människan. (Job 27:2; 30:20, 21) Och han framhöll sin egen rättfärdighet mer än Guds. (Job 32:2) Men Job vägrade att ta avstånd från Skaparen, och han tog ödmjukt emot tillrättavisning från Gud. ”[Jag] talade ... , men jag förstod inte”, erkände han. ”Jag tar det tillbaka, och jag ångrar mig verkligen i stoft och aska.” — Job 42:3, 6.

När vi utsätts för prövningar, kan vi också komma att tänka, tala eller handla på ett sätt som inte är passande. (Jämför Predikaren 7:7.) Men om vi har djup kärlek till Gud, kommer vi inte att göra uppror mot honom eller bli bittra därför att han tillåter att vi får uppleva stora svårigheter. Vi kommer i stället att bevara vår ostrafflighet, och så småningom får vi därför del av en stor välsignelse. Psalmisten sade om Jehova: ”Mot den lojale kommer du att handla lojalt.” — Psalm 18:25.

Innan Job fick hälsan tillbaka, krävde Jehova att han skulle be för dem som hade syndat mot honom. Vilket fint föredöme för oss! Jehova kräver att vi förlåter dem som syndar mot oss, innan våra egna synder kan bli förlåtna. (Matteus 6:12; Efesierna 4:32) Om vi inte vill förlåta andra, när det finns välgrundade skäl för att göra det, kan vi då med rätta förvänta att Jehova skall vara barmhärtig mot oss? — Matteus 18:21–35.

Vi ställs alla då och då inför prövningar. (2 Timoteus 3:12) Men precis som Job kan vi bevara ostraffligheten. Vi kommer att få en stor belöning om vi gör det. Jakob skrev: ”Se! Vi prisar dem lyckliga som har hållit ut. Ni har hört om Jobs uthållighet och har sett det slutresultat Jehova gav, att Jehova är mycket ömsint och barmhärtig.” — Jakob 5:11.

[Fotnoter]