Kärleken övervinner otillbörlig svartsjuka
”Kärleken är inte svartsjuk.” — 1 KORINTHIERNA 13:4.
1, 2. a) Vad sade Jesus till sina lärjungar om kärlek? b) Är det möjligt att vara både kärleksfull och svartsjuk, och varför svarar du så?
KÄRLEKEN är ett kännetecken på sann kristendom. ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes”, sade Jesus Kristus. (Johannes 13:35) Aposteln Paulus blev inspirerad att förklara hur kärleken bör påverka kristna relationer. Han skrev bland annat: ”Kärleken är inte svartsjuk.” — 1 Korinthierna 13:4.
2 När Paulus skrev dessa ord, åsyftade han otillbörlig svartsjuka, för annars skulle han inte ha kunnat skriva till samma församling: ”Jag vakar svartsjukt över er med gudaktig svartsjuka.” (2 Korinthierna 11:2) Det som hade väckt hans ”gudaktiga svartsjuka” var att vissa män utövade ett fördärvligt inflytande i församlingen. Detta fick Paulus att skriva ytterligare ett inspirerat brev med många kärleksfulla råd till de kristna i Korinth. — 2 Korinthierna 11:3—5.
Svartsjuka bland de kristna
3. Hur uppstod ett problem med svartsjuka bland de kristna i Korinth?
3 I sitt första brev till korinthierna fick Paulus ta upp ett problem som hindrade dessa nya kristna från att komma överens med varandra. De upphöjde vissa män och blev ”uppblåsta, var och en till förmån för den ene emot den andre”. Detta ledde till söndringar i församlingen genom att olika personer sade: ”’Jag hör till Paulus’, ’Men jag till Apollos’, ’Men jag till Kefas’.” (1 Korinthierna 1:12; 4:6) Under den heliga andens vägledning kunde aposteln Paulus gå till botten med problemet. Korinthierna handlade som köttsligt sinnade människor och inte som ”andliga människor”. Därför skrev Paulus: ”Ni är ännu köttsliga. Ty när det nu finns svartsjuka och osämja ibland er, är ni då inte köttsliga, och vandrar ni då inte enligt människors sätt?” — 1 Korinthierna 3:1—3.
4. Vilken illustration använde Paulus för att hjälpa sina bröder att få en rätt syn på varandra, och vilken lärdom kan vi hämta av detta?
4 Paulus hjälpte korinthierna att få en rätt syn på de talanger och förmågor som olika personer i församlingen kunde ha. Han frågade: ”Vem gör dig annorlunda än en annan? Vad har du egentligen, som du inte har fått? Om du nu verkligen har fått det, varför berömmer du dig då, som om du inte hade fått det?” (1 Korinthierna 4:7) I Första Korinthierna, kapitel 12, förklarade Paulus att de som var en del av församlingen kunde liknas vid de olika lemmarna i människokroppen, till exempel handen, ögat och örat. Han påpekade att Gud har gjort lemmarna i kroppen på ett sådant sätt att de har omsorg om varandra. Paulus skrev också: ”Om en lem blir ärad, gläder sig alla de andra lemmarna med den.” (1 Korinthierna 12:26) Denna princip bör alla Guds nutida tjänare tillämpa i sina relationer till varandra. Vi bör, i stället för att vara svartsjuka på någon annan på grund av dennes uppgift i Guds tjänst eller på grund av det han har utfört i den, glädja oss med honom.
5. Vad visar Jakob 4:5, och hur betonar Bibeln sanningen i dessa ord?
5 Detta är onekligen lättare sagt än gjort. Bibelskribenten Jakob påminner oss om att en ”benägenhet för avund” finns hos alla syndiga människor. (Jakob 4:5) Det första dödsfallet bland människorna inträffade därför att Kain gav efter för sin otillbörliga svartsjuka. Filistéerna förföljde Isak därför att de avundades honom hans växande välstånd. Rakel var svartsjuk på sin syster därför att systern fick så många barn. Jakobs söner var svartsjuka på den ynnest som deras yngre bror Josef blev föremål för. Mirjam var av allt att döma svartsjuk på sin icke-israelitiska svägerska. Kora, Datan och Abiram anstiftade avundsjukt en komplott mot Mose och Aron. Kung Saul blev svartsjuk på David för dennes militära framgångar. Och svartsjuka var utan tvivel en bidragande orsak till att Jesu lärjungar gång på gång diskuterade om vem av dem som var störst. Faktum är att ingen ofullkomlig människa är helt fri från den syndiga ”benägenheten för avund”. — 1 Moseboken 4:4—8; 26:14; 30:1; 37:11; 4 Moseboken 12:1, 2; 16:1—3; Psalm 106:16; 1 Samuelsboken 18:7—9; Matteus 20:21, 24; Markus 9:33, 34; Lukas 22:24.
I församlingen
6. Hur kan de äldste behärska benägenheten för avund?
6 Alla kristna måste vara på sin vakt mot avund och otillbörlig svartsjuka. Detta gäller även äldstekretsar tillsatta för att ta hand om Guds folks församlingar. Om en äldste har anspråkslöshet i sinnet, kommer han inte ärelystet att försöka överglänsa de andra. Om å andra sidan en viss äldste är en ovanligt god organisatör eller offentlig talare, kommer de andra att glädja sig över detta och betrakta det som en välsignelse för församlingen. (Romarna 12:15, 16) En broder kanske gör fina framsteg och visar tecken på att frambringa Guds andes frukt i sitt liv. De äldste bör då, när de skall bedöma om han är kvalificerad att rekommenderas som biträdande tjänare eller äldste, akta sig för att förstora upp något mindre felsteg för att därigenom rättfärdiga att de inte rekommenderar honom till en sådan tjänst. Ett sådant handlingssätt skulle förråda brist på kärlek och resonlighet.
7. Vilket problem kan uppstå, när en kristen får något teokratiskt uppdrag?
7 Om någon i församlingen får ett teokratiskt uppdrag eller någon andlig välsignelse, måste de andra vara på sin vakt mot att bli avundsjuka. Någon duktig syster kanske får medverka oftare i demonstrationer vid kristna möten än vad en annan syster får göra. Sådant kan ge upphov till avundsjuka hos vissa systrar. Ett liknande problem kan ha funnits mellan Evodia och Syntyke i församlingen i Filippi. Sådana nutida kvinnor kan behöva vänlig uppmuntran av de äldste att vara ödmjuka och att vara ”likasinnade i Herren”. — Filipperna 2:2, 3; 4:2, 3.
8. Vilket syndigt handlingssätt kan svartsjukan leda till?
8 En kristen kan känna till något felsteg som någon, som nu har välsignats med privilegier i församlingen, tidigare kan ha begått. (Jakob 3:2) Av avundsjuka kan han frestas att tala med andra om detta och ifrågasätta den personens uppgift i församlingen. Ett sådant handlingssätt skulle vara i strid med kärleken, som ”övertäcker en mängd synder”. (1 Petrus 4:8) Svartsjukt tal kan störa friden i en församling. ”Om ni har bitter svartsjuka och stridslystnad i era hjärtan”, varnade lärjungen Jakob, ”bör ni inte skryta och ljuga mot sanningen. Detta är inte den vishet som kommer ner från ovan, utan den jordiska, djuriska, demoniska.” — Jakob 3:14, 15.
I familjen
9. Hur kan äkta makar tygla känslor av svartsjuka?
9 Otillbörlig svartsjuka gör att många äktenskap misslyckas. Det är kärlekslöst att inte visa fullt förtroende för sin äktenskapspartner. (1 Korinthierna 13:7) Det kan å andra sidan vara så att den ena partnern är okänslig för den andras känslor av svartsjuka. En hustru kan till exempel vara svartsjuk på grund av den uppmärksamhet hennes man visar någon annan av det motsatta könet. Eller en äkta man kan bli svartsjuk på grund av att hans hustru använder så mycket tid till att sköta om en hjälpbehövande släkting. Eftersom äkta makar kan känna sig generade över sådana känslor, kanske de tiger och i stället visar sin frustrering på ett sätt som gör problemet ännu mera komplicerat. En svartsjuk äktenskapspartner bör i stället kommunicera och vara ärlig i fråga om sina känslor. Den andra partnern måste å sin sida visa förståelse och på nytt försäkra sin partner om sin kärlek. (Efesierna 5:28, 29) De kanske båda behöver lugna ner känslor av svartsjuka genom att undvika situationer som kan ge upphov åt sådana känslor. En kristen tillsyningsman kanske ibland behöver hjälpa sin hustru att inse att det är för att fullgöra sin uppgift som herde för Guds hjord som han måste ägna en begränsad och tillbörlig uppmärksamhet åt medlemmar av det motsatta könet. (Jesaja 32:2) En äldste bör naturligtvis vara noga med att aldrig ge välgrundad anledning till svartsjuka. Detta kräver balans och att han ser till att använda tid till att stärka sitt eget äktenskap. — 1 Timoteus 3:5; 5:1, 2.
10. Hur kan föräldrar hjälpa sina barn att bekämpa känslor av avundsjuka?
10 Föräldrar måste också hjälpa sina barn att fatta innebörden i ett sådant begrepp som otillbörlig svartsjuka. Barn blir ofta invecklade i kiv som övergår i slagsmål. Grundorsaken är ofta avundsjuka. Eftersom varje barn är unikt och har sina speciella behov, kan barn inte behandlas precis lika. Barn behöver också få lära sig förstå att vart och ett av dem har olika starka och svaga sidor. Om ett barn alltid uppmanas att vara lika duktigt som ett annat barn, kan detta uppodla avund hos det ena barnet och stolthet hos det andra. Föräldrar bör därför lära sina barn att inte mäta sina framsteg genom att tävla med varandra, utan genom att begrunda exemplen i Guds ord. Bibeln säger: ”Låt oss inte bli självupptagna, så att vi eggar upp varandra till inbördes tävlan och avundas varandra.” ”Må var och en” i stället ”pröva sin egen gärning, och sedan skall han ha anledning till triumferande glädje med avseende på sig själv enbart och inte i jämförelse med den andre.” (Galaterna 5:26; 6:4) Och viktigast av allt: kristna föräldrar måste hjälpa sina barn genom att regelbundet studera Bibeln med dem och då betona de goda och dåliga exempel som finns i Guds ord. — 2 Timoteus 3:15.
Exempel på sådana som bemästrat svartsjukan
11. Hur var Mose ett fint föredöme i fråga om att hantera svartsjuka?
11 Mose var, till skillnad från makthungriga ledare i den här världen, ”den ojämförligt saktmodigaste av alla de människor som var på markens yta”. (4 Moseboken 12:3) När det blev alltför betungande för Mose att ensam leda israeliterna, lät Jehova sin ande verka på 70 andra israeliter, så att de kunde hjälpa Mose. När två av dessa män började uppträda som profeter, tyckte Josua att detta inkräktade på Moses ställning som ledare, och han ville därför hålla dem tillbaka, men Mose resonerade ödmjukt så här: ”Känner du dig svartsjuk för min räkning? Nej, jag önskar att alla av Jehovas folk vore profeter, eftersom Jehova skulle lägga sin ande på dem!” (4 Moseboken 11:29) Ja, Mose var glad, när andra fick tjänsteprivilegier. Han ville inte svartsjukt förhärliga sig själv.
12. Vad var det som gjorde att Jonatan kunde undvika känslor av svartsjuka?
12 Jonatan, son till Israels kung Saul, är ett fint exempel på hur kärleken övervinner eventuella otillbörliga känslor av svartsjuka. Jonatan stod närmast på tur att ärva tronen efter sin far, men Jehova hade utvalt David, Isais son, till att bli näste kung. Många skulle i Jonatans situation ha blivit svartsjuka på David och betraktat honom som en rival. Men Jonatans kärlek till David hindrade honom från att alls låta sig behärskas av en sådan känsla. När David fick reda på att Jonatan hade dött, kunde han säga: ”Jag är betryckt över dig, min broder Jonatan, mycket ljuvlig var du för mig. Mer underbar var din kärlek för mig än kvinnors kärlek.” — 2 Samuelsboken 1:26.
De mest framträdande exemplen
13. Vem är det bästa exemplet när det gäller svartsjuka, och varför det?
13 Jehova Gud är det mest framträdande exemplet, när det gäller att kunna behärska även tillbörlig svartsjuka. Han har fullständig kontroll över sådana känslor. När Gud på ett kraftfullt sätt ger uttryck åt sin svartsjuka, sker det alltid i överensstämmelse med hans kärlek, rättvisa och vishet. — Jesaja 42:13, 14.
14. Hur skilde sig Jesu exempel från Satans?
14 Guds älskade Son, Jesus Kristus, är det andra framträdande exemplet på en som visade sig ha herravälde över svartsjukan. Fast Jesus ”var till i Guds gestalt”, hade han inte ”en tanke på ett besittningstagande, nämligen för att han skulle vara jämlik Gud”. (Filipperna 2:6) Vilken skarp kontrast till den kurs som följdes av den ärelystne ängel som blev Satan, Djävulen! I likhet med ”Babylons kung” önskade Satan svartsjukt bli ”lik den Högste” genom att sätta upp sig själv som en rivaliserande gud i opposition mot Jehova. (Jesaja 14:4, 14; 2 Korinthierna 4:4) Satan försökte rentav få Jesus att falla ner och utföra ”en handling av tillbedjan” ägnad åt honom. (Matteus 4:9) Men inget kunde få Jesus att vika av från sin ödmjuka kurs av undergivenhet under Jehovas suveränitet. Till skillnad från Satan ”utblottade” Jesus ”sig själv och tog en slavs gestalt och framträdde i människors likhet. Och därtill, då han fann sig till utseende och väsen såsom en människa, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden, ja, döden på en tortyrpåle.” Jesus försvarade sin Faders rätt att styra och förkastade fullständigt Djävulens stolta och svartsjuka handlingssätt. För Jesu trohets skull ”upphöjde Gud honom också till en högre ställning och gav honom i sin ynnest det namn som är över varje annat namn, så att i Jesu namn varje knä skall böja sig, deras i himlen och deras på jorden och deras under jorden, och varje tunga öppet skall erkänna att Jesus Kristus är Herre till ära för Gud, Fadern”. — Filipperna 2:7—11.
Att behärska sin svartsjuka
15. Varför måste vi se till att tygla känslor av svartsjuka?
15 De kristna är, till skillnad från Gud och Kristus, ofullkomliga. Eftersom vi är syndiga, kan vårt handlingssätt ibland motiveras av syndig svartsjuka. Det är viktigt att vi, i stället för att låta svartsjuka få oss att kritisera en medtroende för något mindre fel eller någon inbillad oförrätt, mediterar över följande inspirerade ord: ”Bli inte alltför rättfärdig, visa dig inte heller vis till övermått. Varför skulle du vålla dig själv ödeläggelse?” — Predikaren 7:16.
16. Vilka fina råd om svartsjuka gavs i ett äldre nummer av denna tidskrift?
16 I The Watch Tower för 15 mars 1911 gavs följande varning om svartsjuka: ”Vi bör svartsjukt nitälska för Herrens sak, men när vi gör detta bör vi förvissa oss om att vi inte är sådana som beskäftigt lägger sig i andras privata angelägenheter. Vi bör också överväga om det är något som de äldste bör behandla och om det är vår skyldighet att gå till de äldste eller inte. Vi bör alla svartsjukt nitälska för Herrens sak och Herrens verk, men när vi gör detta måste vi se till att vår svartsjuka inte är av det bittra slaget. ... Vi bör med andra ord vara helt förvissade om att vi inte är svartsjuka på någon annan, utan att vi svartsjukt nitälskar för någon annan och för hans intressen och hans bästa.” — 1 Petrus 4:15.
17. Hur kan vi undvika svartsjukans syndiga handlingssätt?
17 Hur kan vi som kristna undvika stolthet, svartsjuka och avund? Lösningen ligger i att vi låter Guds heliga ande få flöda fritt i vårt liv. Vi måste till exempel be om Guds ande och om hjälp att visa dess goda frukt. (Lukas 11:13) Vi måste vara med vid kristna möten, vilka inleds med bön och över vilka Guds ande och välsignelse vilar. Vi måste också studera Bibeln, som inspirerades av Gud. (2 Timoteus 3:16) Och vi måste ta del i predikandet om Guds kungarike, vilket utförs med hjälp av Jehovas heliga andes kraft. (Apostlagärningarna 1:8) Att hjälpa medkristna som har blivit förkrossade på grund av någon svår upplevelse är ett annat sätt varpå vi underkastar oss Guds andes goda påverkan. (Jesaja 57:15; 1 Johannes 3:15—17) Att vi nitiskt fullgör alla dessa kristna förpliktelser kommer att hjälpa oss att skydda oss mot svartsjukans syndiga metoder, för Guds ord förklarar: ”Fortsätt att vandra genom ande, så kommer ni inte alls att tillfredsställa något köttsligt begär.” — Galaterna 5:16.
18. Varför kommer vi inte alltid att behöva kämpa mot otillbörliga känslor av svartsjuka?
18 Kärleken räknas upp först bland Guds heliga andes frukter. (Galaterna 5:22, 23) Att vi utövar kärlek kommer att hjälpa oss att nu behärska syndiga böjelser. Men hur blir det då i framtiden? Miljontals av Jehovas tjänare har hoppet att få leva i det kommande jordiska paradiset, där de kan se fram emot att lyftas upp till mänsklig fullkomlighet. I den nya världen kommer kärleken att råda, och eftersom ”också skapelsen själv skall göras fri från slaveriet under förgängelsen och ha Guds barns härliga frihet”, kommer ingen att duka under för otillbörliga känslor av svartsjuka. — Romarna 8:21.
Tankar att meditera över
◻ Vilken illustration använde Paulus för att hjälpa oss att bekämpa svartsjuka?
◻ Hur skulle svartsjuka kunna störa friden i en församling?
◻ Hur kan föräldrar lära sina barn att bekämpa avundsjuka?
◻ Hur kan vi undvika svartsjukans syndiga handlingssätt?
[Bild på sidan 16]
Låt inte svartsjuka störa friden i församlingen
[Bild på sidan 17]
Föräldrar kan lära sina barn att bekämpa känslor av avundsjuka