20. Vad måste de som är i den motbildliga tillflyktsstaden göra för att få skydd mot blodshämnaren?

²⁰ För att få skydd mot blodshämnaren måste de personer som ouppsåtligt hade dödat någon stanna kvar i tillflyktsstaden och fick inte förirra sig utanför dess betesmarker. Hur är det då med dem som är i den motbildliga tillflyktsstaden? För att vara i säkerhet för blodshämnaren får inte heller de lämna staden. Nej, de måste vara på sin vakt mot frestelsen att så att säga gå till betesmarkernas yttersta gräns. De måste se till att de inte låter kärlek till Satans värld utvecklas i sitt hjärta. Detta kan kräva bön och ansträngning, men deras liv är beroende av det. — 1 Johannes 2:15—17; 5:19.

Fruktbarhets- och krigsgudinnor

VID en arkeologisk utgrävning i Ebla i Syrien fann man en relik som avbildar Ishtar, en babylonisk fruktbarhets- och krigsgudinna. Arkeologen Paolo Matthiae beskriver den som ett ”cylindersigill med en kultscen som framställer en beslöjad prästinna framför en gudabild ... som har huvudet fäst på ett högt, smalt stöd”.

Fyndet är betydelsefullt, eftersom bilden daterar sig från början av 1700-talet f.v.t. Enligt Matthiae är det här ett ”avgörande bevis” för att Ishtardyrkan sträckte sig över en period på omkring 2.000 år.

Ishtardyrkan började i Babylon och spred sig över hela romarriket under några hundra års tid. Jehova befallde israeliterna att avlägsna varje spår av falsk religion från det utlovade landet, men eftersom de underlät att göra det, blev dyrkan av Ashtoret (den kanaaneiska motsvarigheten till Ishtar) en snara för dem. — 5 Moseboken 7:2, 5; Domarna 10:6.

Även om Ishtar och hennes motsvarighet Ashtoret inte existerar längre, är de egenskaper som de representerade — omoraliskhet och våld — vitt utbredda. Vi kan med rätta fråga oss om det moderna samhället verkligen skiljer sig så mycket från de forntida civilisationer som dyrkade de här fruktbarhets- och krigsgudinnorna.