När allt lidande är borta
LIDANDET var inte en del av Guds ursprungliga uppsåt för människosläktet. Det är inte han som är upphovet till det, och inte heller tycker han om det. ”Men om det förhåller sig så”, kanske någon invänder, ”hur började det då, och varför har Gud tillåtit det ända tills nu?” — Jämför Jakob 1:13.
Svaret finner vi i den äldsta redogörelsen för människans historia, Bibeln, i synnerhet Första Moseboken. Där kan vi läsa att våra första föräldrar, Adam och Eva, gjorde gemensam sak med Satan, Djävulen, i dennes uppror mot Gud. Deras handlingssätt väckte en rad viktiga stridsfrågor, som hotade att undergräva själva grundvalen för lag och ordning i universum. När de gjorde anspråk på rätten att själva bestämma vad som var gott och vad som var ont, ifrågasatte de Guds suveränitet. De ifrågasatte hans rätt att styra och att vara den som avgör vad som är ”gott och ont”. — 1 Moseboken 2:15–17; 3:1–5.
Varför genomdrev inte Gud sin vilja med detsamma?
”Men varför genomdrev inte Gud sin vilja med detsamma?” kanske du undrar. Många tycker att det verkar så enkelt. ”Gud hade all makt. Han borde ha tillintetgjort upprorsmakarna”, säger de. (Psalm 147:5) Men fråga dig själv: ”Stöder jag oförbehållsamt alla som använder maktmedel för att genomdriva sin vilja? Känner jag inte en instinktiv motvilja mot diktatorer som använder sig av dödspatruller för att likvidera sina fiender?” De flesta förnuftiga människor ryggar inför tanken på sådana metoder.
”Det är sant”, kanske någon säger, ”men om Gud använde maktmedel, skulle ingen ifrågasätta hans agerande.” Är du säker på det? Är det inte tvärtom så att människor redan nu ifrågasätter Guds sätt att utöva sin makt? I vissa fall undrar de varför han inte har använt sin makt, till exempel varför han tillåter ondskan, och i andra fall klagar de över att han har använt den. Till och med den trogne Abraham hade svårt att förstå Guds sätt att ingripa mot sina fiender. När Gud hade beslutat att förstöra staden Sodom, trodde Abraham felaktigt att Gud skulle låta goda människor dö tillsammans med onda. Han protesterade därför och sade: ”Det är otänkbart för dig att du skulle handla på det sättet, att döda den rättfärdige med den ondskefulle.” (1 Moseboken 18:25) Även rättsinniga personer vill, i likhet med Abraham, ha garantier mot ett missbruk av absolut makt.
Gud kunde naturligtvis ha tillintetgjort Adam, Eva och Satan med detsamma. Men hur skulle det ha påverkat de övriga änglarna och framtida skapelser, som kanske skulle få reda på hur Gud hade handlat? Skulle det inte ha kunnat få dem att känna gnagande tvivel beträffande det rättfärdiga i Guds styre? Skulle det inte kunna utsätta Gud för anklagelsen att han, precis som Nietzsche sade, var en tyrannisk despot, en Gud som skoningslöst undanröjer alla som står honom emot?
Varför inte tvinga människor att göra det som är rätt?
”Skulle inte Gud helt enkelt kunna tvinga människor att göra det som är rätt?” kanske någon undrar. Låt oss se lite närmare också på den frågan. Historien igenom har de styrande försökt få människor att rätta sig efter deras idéer. Vissa regimer eller enskilda härskare har prövat olika former av hjärntvätt, ibland med hjälp av droger eller operativa ingrepp, för att beröva människor den underbara gåva som den fria viljan utgör. Uppskattar vi inte den gåvan, även om den ibland missbrukas? Vad tycker vi om regimer eller härskare som försöker beröva oss den?
Vad fanns det då för alternativ till påtvingad lydnad? Jehova Gud beslöt att den bästa lösningen skulle vara att tillåta en viss period av oberoende för dem som inte ville underordna sig hans styre. På så sätt skulle den mänskliga familjen, som härstammade från Adam och Eva, under en begränsad tid få möjlighet att styra sig själv utan att vara underkastad Guds lag. Varför handlade Gud så? Därför att han visste att det med tiden skulle komma att bevisas på ett ovedersägligt sätt att hans styre alltid är rättfärdigt och rättvist — även när han använder sin obegränsade makt för att genomdriva sin vilja — och att varje försök till uppror mot honom förr eller senare leder till katastrof. — 5 Moseboken 32:4; Job 34:10–12; Jeremia 10:23.
Varför får oskyldiga människor lida?
”Men tänk på alla oskyldiga offer”, kanske du invänder. ”Är en juridisk fråga verkligen värd allt detta lidande?” Gud har inte tillåtit ondskan på grund av några juridiska spetsfundigheter. Syftet har i stället varit att en gång för alla slå fast den fundamentala sanningen att han är den Högste och att lydnad för hans lagar är en grundförutsättning för varaktig fred och lycka bland alla hans skapelser.
En viktig sak som vi bör hålla i minnet är att Gud vet att han fullständigt kan reparera all den skada som ondskans existens har vållat den mänskliga familjen. Han vet att den begränsade period av sorg och lidande som människosläktet har fått utstå kommer att resultera i något gott. För att illustrera det kan vi tänka oss en mor som håller sitt lilla barn i ett stadigt grepp, medan doktorn vaccinerar det mot en sjukdom som annars skulle kunna döda barnet. Ingen mor vill vålla sitt barn smärta. Ingen läkare vill göra sin patient illa. För tillfället kanske barnet inte förstår orsaken till lidandet, men längre fram kommer det att förstå varför modern tillät det.
En källa till tröst
Någon kanske menar att vetskapen om detta är en klen tröst för dem som får utstå lidanden. Hans Küng hävdar att en rationell förklaring till det ondas existens är ”till ungefär lika stor hjälp för en lidande människa som en föreläsning om näringslära är för en som svälter”. Han ställer sedan frågan: ”Kan alla dessa smarta förklaringar verkligen vara till någon uppmuntran för mänskligheten, som är nära nog överväldigad av allt lidande?” Nej, de ”smarta förklaringar” som framförs av människor som nonchalerar Guds ord, Bibeln, har inte varit till någon uppmuntran för dem som lider. Sådant mänskligt resonemang har bara förvärrat problemet genom att göra gällande att det var Guds vilja att människan skulle lida och att jorden var avsedd att vara en tåredal eller en plats där människor prövas för framtida liv i himlen. Vilken hädisk tanke!
Guds eget ord, Bibeln, ger emellertid verklig tröst. Den ger oss inte bara en logisk förklaring till lidandets existens, utan den bygger också upp vår tillit till Guds säkra löfte om att utplåna de negativa följderna av att han tillåtit lidandet under en begränsad tid.
”Återställelsen av alla de ting som Gud har talat om”
Inom kort kommer Gud att återställa allt till det tillstånd som var hans avsikt innan de första människorna gjorde uppror. Hans fastställda tid för människans oberoende har nu i det närmaste löpt ut. Vi lever i den tid då han kommer att sända ut ”Jesus, som himlen i sanning måste behålla hos sig intill tiderna för återställelsen av alla de ting som Gud har talat om förr i tiden genom sina heliga profeters mun”. — Apostlagärningarna 3:20, 21.
Vad kommer Jesus Kristus att göra? Han kommer att befria jorden från alla Guds fiender. (2 Thessalonikerna 1:6–10) Det kommer inte att bli några summariska dödsdomar, sådana som de som verkställs av mänskliga diktatorer. Det berg av bevis som vittnar om de katastrofala följderna av människans vanstyre kommer att visa att Gud är i sin fulla rätt att inom en snar framtid använda sin obegränsade makt för att genomdriva sin vilja. (Uppenbarelseboken 11:17, 18) Inledningsvis kommer detta att resultera i en ”vedermöda” som saknar motstycke i historien, en som påminner om men är mycket större än den stora översvämningen på Noas tid. (Matteus 24:21, 29–31, 36–39) De som överlever denna stora vedermöda kommer att få uppleva ”vederkvickelsens tider”, när de får se uppfyllelsen av alla de löften som Gud har gett ”genom sina heliga profeters mun”. (Apostlagärningarna 3:19; Uppenbarelseboken 7:14–17) Vad är det då Gud har lovat?
Guds profeter i forna tider sade att det skall bli ett slut på allt det lidande som vållas av krig och blodsutgjutelse. Det sägs till exempel i Psalm 46:9: ”Han får krigen att upphöra intill jordens yttersta ända.” Inga fler oskyldiga offer och ömkansvärda flyktingar, inga som blir våldtagna, lemlästade eller dödade i grymma krig! Profeten Jesaja säger: ”Nation kommer inte att lyfta svärd mot nation, inte heller kommer de mer att lära sig att föra krig.” — Jesaja 2:4.
Profeterna förutsade också att det skall bli ett slut på det lidande som vållas av brott och orättvisor. I Ordspråken 2:21, 22 lovar Gud att ”det är de rättrådiga som kommer att bo på jorden” och att de som vållar andra människor sorg och lidande skall ”ryckas bort från den”. Det kommer inte längre att vara så att ”människa har ... makt över människa till hennes skada”. (Predikaren 8:9) De onda kommer att undanröjas för evigt. (Psalm 37:10, 38) Alla kommer att kunna leva i fred och trygghet, befriade från allt lidande. — Mika 4:4.
Vidare lovar Guds profeter att det skall bli ett slut på allt det lidande som vållas av fysiska och psykiska sjukdomar. (Jesaja 33:24) Jesaja lovar att de blinda, de döva, de rörelsehindrade och de som lider av olika krämpor och åkommor alla kommer att botas. (Jesaja 35:5, 6) Gud kommer till och med att upphäva dödens verkningar. Jesus förutsade att ”alla som är i minnesgravarna skall höra hans röst och komma ut”. (Johannes 5:28, 29) Aposteln Johannes fick i en syn se ”en ny himmel och en ny jord” och fick höra en röst som sade: ”Gud själv skall ... torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer.” (Uppenbarelseboken 21:1–4) Tänk dig det! Ingen smärta, inga tårar, inga skrik, ingen död — allt lidande är borta!
Vilka tragedier som än kan ha inträffat under den tid då Gud tillåtit ondskan, kommer han att gottgöra dem alla. Till och med minnet av det lidande som människor fått utstå — och som aldrig ingick i Guds uppsåt — kommer att utplånas fullständigt. ”De förra trångmålen [kommer] helt visst ... att vara glömda ... , och de förra tingen kommer inte att bli ihågkomna”, skriver profeten Jesaja. (Jesaja 65:16, 17) Guds ursprungliga uppsåt att låta en fullkomlig mänsklig familj leva i fred och lycka på en paradisisk jord kommer att uppfyllas i full utsträckning. (Jesaja 45:18) Förtroendet för hans suveränitet kommer att vara absolut. Vilket privilegium är det inte att få leva i den tid då Gud kommer att göra slut på allt mänskligt lidande, den tid då han kommer att visa att han inte är någon sorts ”despot, bedragare, bluffmakare och bödel”, som Nietzsche påstod, utan alltid utövar sin absoluta makt på ett kärleksfullt, vist och rättvist sätt!
[Bild på sidan 5]
Somliga härskare har prövat olika former av hjärntvätt för att beröva människor deras fria vilja
[Bildkälla]
UPI/Bettmann
[Bild på sidan 7]
När allt lidande är borta, kommer människor att njuta av livet fullt ut