En bok för alla människor

”Gud ... är [inte] partisk, utan i varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom.” — APOSTLAGÄRNINGARNA 10:34, 35.

1. Vad svarade en professor när han tillfrågades vad han trodde om Bibeln, men vad beslöt han sig för att göra?

EN PROFESSOR fick en söndagseftermiddag oväntat besök i sitt hem av en av våra kristna systrar, och han lyssnade till det hon hade att säga om miljöförstöringen och jordens framtid, eftersom detta var ämnen som intresserade honom. Men när hon började tala om Bibeln verkade han lite skeptisk. Vår syster frågade därför vad han ansåg om Bibeln.

”Bibeln är en bra bok skriven av några intelligenta män”, svarade han, ”men man skall inte ta den så allvarligt.”

”Har du någonsin läst Bibeln?” frågade hon.

Professorn blev överrumplad av frågan och måste medge att det hade han inte.

Hon frågade då: ”Hur kan du yttra dig så bestämt om en bok som du aldrig har läst?”

Det argumentet gick hem. Professorn beslöt sig för att undersöka Bibeln och sedan bilda sig en uppfattning om den.

2, 3. Varför vet många mycket lite om Bibeln, och vilken utmaning ställer det oss inför?

² Denne professor är inte den ende som har bestämda uppfattningar om Bibeln utan att själv ha läst den! Det är många som äger en bibel och som erkänner dess litterära och historiska värde, men de vet mycket lite om dess innehåll. Somliga säger: ”Jag har inte tid att läsa Bibeln.” Andra undrar: ”Hur skulle det kunna finnas något i en så gammal bok som är av betydelse för mitt liv nu?” Sådana uppfattningar ställer oss Jehovas vittnen inför en verklig utmaning. Vi är övertygade om att Bibeln är ”inspirerad av Gud och nyttig till undervisning”. (2 Timoteus 3:16, 17) Men hur skall vi kunna övertyga andra om att de, oavsett sin hudfärg eller etniska eller nationella bakgrund, bör undersöka Bibeln?

³ Låt oss ta upp några skäl till att Bibeln förtjänar att undersökas. En sådan genomgång kan göra oss rustade att resonera med dem vi träffar i tjänsten och kanske övertyga dem om att de bör begrunda det som Bibeln lär. Detta bör samtidigt stärka vår egen tro på att Bibeln faktiskt är det som den gör anspråk på att vara, nämligen ”Guds ord”. — Hebréerna 4:12.

Den mest spridda boken i världen

4. Varför kan man säga att Bibeln är världens mest spridda bok?

⁴ För det första förtjänar Bibeln att undersökas därför att den är den mest spridda och mest översatta boken i människans historia. Den första upplaga som trycktes med lösa typer lämnade Johann Gutenbergs tryckpress för mer än 500 år sedan. Sedan dess har det tryckts uppskattningsvis fyra miljarder exemplar av hela Bibeln eller delar av den. År 1996 hade hela Bibeln eller delar av den översatts till 2.167 språk och dialekter.a Mer än 90 procent av mänskligheten har tillgång till åtminstone någon del av Bibeln på sitt eget språk. Ingen annan bok kommer ens i närheten av dessa siffror!

5. Varför bör vi förvänta att Bibeln skall vara tillgänglig för människor i hela världen?

⁵ Enbart statistik bevisar naturligtvis inte att Bibeln är Guds ord, men att en skriven redogörelse som är inspirerad av Gud skall vara tillgänglig för människor i hela världen är helt visst vad man kan förvänta. Bibeln talar ju själv om för oss: ”Gud ... är [inte] partisk, utan i varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom.” (Apostlagärningarna 10:34, 35) Ingen annan bok har som Bibeln kunnat övervinna sådana hinder som nationsgränser och rasbarriärer och etniska skiljemurar. Bibeln är verkligen en bok för alla människor!

Hur den blivit bevarad gör den unik

6, 7. Varför är det inte förvånansvärt att man inte känner till någon bevarad originalhandskrift till Bibeln, och vilken fråga väcker detta?

⁶ Det finns ännu ett skäl till att Bibeln förtjänar att undersökas. Den har bevarats trots oerhörda hinder, både naturliga och mänskliga, något som gör Bibeln helt unik bland forntida skrifter.

⁷ Bibelskribenterna nedtecknade tydligen sina ord med bläck på papyrus (framställt av den egyptiska växten med samma namn) och pergament (framställt av djurhudar).b (Job 8:11) Men sådana skrivmaterial har naturliga fiender. Forskaren Oscar Paret förklarar: ”Båda dessa skrivmaterial angrips med mycket stor lätthet av fukt, mögel och olika slag av larver. Vi vet av erfarenhet hur lätt papper, och till och med starkt läder, förfars ute i det fria eller i ett fuktigt rum.” Det är därför inte förvånansvärt att man inte känner till någon bevarad originalhandskrift. Dessa handskrifter gick antagligen förlorade redan för länge sedan. Men om originalhandskrifterna har förstörts av naturliga fiender, hur har då Bibeln kunnat leva vidare?

8. Hur har Bibeln bevarats under århundradenas gång?

⁸ Kort efter det att originalen hade skrivits började man skriva av dem för hand. Det blev faktiskt ett yrke i det forntida Israel att göra avskrifter av Lagen och andra delar av de heliga skrifterna. Prästen Esra beskrivs till exempel som ”en skicklig avskrivare i fråga om Moses lag”. (Esra 7:6, 11; jämför Psalm 45:1.) Men också avskrifterna var förgängliga och måste till sist ersättas av andra avskrifter som gjorts för hand, ett arbete som pågick i flera hundra år. Men eftersom ofullkomliga människor begår misstag, uppstår frågan om avskrivarnas felskrivningar väsentligt har förändrat Bibelns text. Vittnesbörden, och de är många, säger nej!

9. Hur är masoreterna ett bra exempel på bibelavskrivarnas noggrannhet och omsorg?

⁹ Avskrivarna var inte bara mycket skickliga, utan de hade också djup respekt för de ord som de skrev av. Det hebreiska ord som återges med ”avskrivare” har avseende på någon som räknar och upptecknar. Masoreterna — vilka under tiden från 500-talet till och med 900-talet v.t. skrev av de hebreiska skrifterna — är ett bra exempel på hur ytterst noggranna bibelavskrivarna var. Enligt forskaren Thomas Hartwell Horne räknade de ”hur många gånger varje bokstav i [det hebreiska] alfabetet förekom i alla de hebreiska skrifterna”. Tänk på vad detta innebar: För att undvika att en enda bokstav blev överhoppad räknade dessa hängivna avskrivare inte bara orden som de skrev av, utan också bokstäverna. Enligt en forskare finns det 815.140 bokstäver i de hebreiska skrifterna, och det sägs att masoreterna höll reda på varenda en av dessa! Att de gjorde sådana ansträngningar garanterade att avskriften blev i hög grad exakt.

10. Vad finns det för övertygande bevis för att de hebreiska och grekiska texter som moderna översättningar grundar sig på troget återger orden i originalhandskrifterna?

¹⁰ Det finns faktiskt övertygande bevis för att de hebreiska och grekiska texter på vilka moderna översättningar grundar sig mycket troget återger orden i originalhandskrifterna. Bevismaterialet består av tusentals bibelhandskrifter, uppskattningsvis 6.000 av alla de hebreiska skrifterna eller delar av dem och omkring 5.000 av de kristna grekiska skrifterna, som har bevarats till vår tid. En noggrann jämförande analys av alla handskrifter som finns har gjort det möjligt för textforskare att upptäcka avskrivningsfel och avgöra den ursprungliga lydelsen. Därför kunde forskaren William H. Green säga om texten i de hebreiska skrifterna: ”Det kan lugnt sägas att inget annat forntida verk har vidarebefordrats med sådan exakthet.” De grekiska skrifternas text är lika tillförlitlig.

11. Varför har Bibeln, i ljuset av orden i 1 Petrus 1:24, 25, bevarats fram till våra dagar?

¹¹ Hur lätt skulle inte Bibeln ha kunnat gå förlorad om inte de handskrivna exemplaren hade ersatt originalen med deras dyrbara budskap! Det finns bara en förklaring till att Bibeln finns kvar, och det är att Jehova har bevarat och skyddat sitt ord. Som Bibeln säger i 1 Petrus 1:24, 25: ”Allt kött är såsom gräs, och all dess härlighet är såsom gräsets blomster; gräset vissnar, och blomstret faller av, men Jehovas uttalande består för evigt.”

Översatt till levande språk

12. Vilket annat hinder än århundraden av avskrivande har Bibeln mött?

¹² Sedan Bibeln levt vidare under hundratals år av avskrivande — något som var svårt nog — har den mött det hinder som översättandet till nutida språk har inneburit. För att Bibeln skall kunna nå människors hjärta måste den tala de språk som människor talar. Men att översätta Bibeln — med dess mer än 1.100 kapitel och 31.000 verser — är ingen lätt uppgift. Under århundradenas lopp har emellertid hängivna översättare villigt tagit på sig den svåra uppgiften, och det trots att de ibland har stött på till synes oövervinnliga hinder.

13, 14. a) Vilket problem ställdes bibelöversättaren Robert Moffat inför i början av 1800-talet i Afrika? b) Hur reagerade tswanatalande när de fick tillgång till Lukas’ evangelium på sitt eget språk?

¹³ Tänk till exempel på hur Bibeln kom att översättas till olika afrikanska språk. År 1800 fanns det bara ett tiotal afrikanska språk som hade ett skriftspråk, men det fanns hundratals andra som saknade skriftspråk. Detta problem ställdes bibelöversättaren Robert Moffat inför. Som tjugofemåring började han år 1821 som missionär bland de tswanatalande invånarna i södra Afrika. Moffat umgicks med dem för att lära sig deras skriftlösa språk. Utan hjälp av läroböcker eller lexikon hade han så till slut med uthållighet lärt sig språket så pass bra att han kunde utveckla ett skriftspråk till det. Det lärde han sedan några av tswanafolket att läsa. Efter att ha arbetat bland tswanafolket i åtta år var han år 1829 klar med sin översättning av Lukas’ evangelium. Han sade längre fram: ”Jag vet sådana som har gett sig i väg hundratals kilometer för att få tag i exemplar av Lukas’ evangelium ... Jag har sett dem få tag i delar av Lukas’ evangelium, gråta över dem och trycka dem mot sitt bröst och sedan låta tårarna flöda av tacksamhet, tills jag har sagt till mer än en av dem: ’Ni förstör era böcker med era tårar.’” Moffat berättade också om en afrikan som frågade ett antal människor som han såg läsa i Lukas’ evangelium vad det var de hade. ”Det är Guds ord”, svarade de. ”Talar det?” frågade mannen. ”Ja”, svarade de, ”det talar till hjärtat.”

¹⁴ Genom sådana hängivna översättare som Moffat fick många afrikaner för första gången möjlighet att kommunicera i skrift. Men översättarna gav människorna i Afrika en ännu värdefullare gåva — Bibeln på deras eget språk. Dessutom introducerade Moffat Guds namn för tswanafolket, och han använde det i hela sin översättning.c Därför talade tswanafolket om Bibeln som ”Jehovas mun”. — Psalm 83:18.

15. Varför är Bibeln nu mycket levande?

¹⁵ Andra översättare i olika delar av världen har ställts inför liknande svårigheter. En del har rentav riskerat livet för att översätta Bibeln. Tänk dig detta: Om Bibeln endast hade funnits kvar på forntida hebreiska och grekiska, skulle den ha kunnat vara ”död” för länge sedan, eftersom dessa språk med tiden blev praktiskt taget bortglömda av den stora massan av människor och dessutom har varit okända i stora delar av världen. Men till skillnad från andra böcker är Bibeln i högsta grad levande och kan ”tala” till människor i hela världen på deras eget språk, vilket har lett till att dess budskap förblir ”verksamt” i dem ”som tror”. (1 Thessalonikerna 2:13) Eller som The Jerusalem Bible återger versen: ”Det är fortfarande en levande kraft bland er som tror det.”

Värd att lita på

16, 17. a) Vilka bevis måste det finnas för att Bibeln skall kunna betraktas som trovärdig? b) Nämn ett exempel på bibelskribenten Moses uppriktighet.

¹⁶ Men somliga kanske undrar om man verkligen kan lita på Bibeln. Har de människor som den talar om verkligen levt, har platserna verkligen funnits, och har de händelser den talar om verkligen ägt rum? Om vi skall kunna lita på den, bör det finnas bevis för att den har skrivits av noggranna och ärliga skribenter. Detta för oss fram till ännu ett skäl till att vi bör undersöka Bibeln: Det finns starka bevis för att dess innehåll är korrekt och tillförlitligt.

¹⁷ En ärlig skribent nedtecknar inte enbart framgångar och styrka, utan också misslyckanden och svaghet. Bibelskribenterna visade en sådan uppfriskande uppriktighet. Tänk till exempel på Moses uppriktighet. Han berättade bland annat om sin egen brist på vältalighet, något som enligt honom själv gjorde honom olämplig som Israels ledare (2 Moseboken 4:10), det allvarliga misstag han gjorde som hindrade honom från att få gå in i det utlovade landet (4 Moseboken 20:9–12; 27:12–14), hur hans bror Aron avvek från en rätt kurs när han samarbetade med de upproriska israeliterna och gjorde en bildstod i form av en guldkalv (2 Moseboken 32:1–6), hans syster Mirjams uppror och hennes förödmjukande straff (4 Moseboken 12:1–3, 10), den vanvördnad som hans båda brorsöner Nadab och Abihu visade (3 Moseboken 10:1, 2) och Guds eget folks upprepade knotande och klagande. (2 Moseboken 14:11, 12; 4 Moseboken 14:1–10) Visar inte ett sådant öppet och ärligt rapporterande ett uppriktigt intresse för sanningen? Har man inte all anledning att lita på Bibeln, när dess skribenter var villiga att lämna ut negativa uppgifter om sina nära och kära, om sitt folk och även om sig själva?

18. Vad visar att det bibelskribenterna skrev är tillförlitligt?

¹⁸ Skribenternas samstämmighet visar också att deras skrifter är tillförlitliga. Det är i sanning fantastiskt att 40 män som skrev under en period av omkring 1.600 år skrev så samstämmigt — till och med när det gäller små detaljer. Men denna samstämmighet är inte sådan att den väcker misstankar om maskopi. Det är i stället uppenbart att samstämmigheten i olika detaljer är helt oavsiktlig och ofta tillkommit av en ren tillfällighet.

19. Hur uppenbarar skildringarna om gripandet av Jesus en helt oavsiktlig överensstämmelse mellan evangelierna?

¹⁹ Som exempel kan vi titta på en händelse som inträffade den natt då Jesus greps. Alla fyra evangelieskribenterna berättar att en av lärjungarna drog ett svärd och högg av örat på översteprästens slav. Men det är endast Lukas som berättar att Jesus ”rörde vid örat och läkte honom”. (Lukas 22:51) Är inte det vad man kan förvänta av en skribent som är känd som ”den älskade läkaren”? (Kolosserna 4:14) I Johannes’ berättelse får vi veta att Petrus var den av alla de närvarande lärjungarna som svingade svärdet, vilket inte är förvånande med tanke på Petrus’ benägenhet att förhasta sig och vara impulsiv. (Johannes 18:10; jämför Matteus 16:22, 23 och Johannes 21:7, 8.) Johannes berättar en annan till synes onödig detalj: ”Slavens namn var Malkos.” Varför är det endast Johannes som talar om vad mannen hette? Förklaringen får vi genom en detalj som nämns i förbigående i Johannes’ berättelse, nämligen att Johannes ”var känd av översteprästen”. Han var också känd av översteprästens hushåll — tjänarna var bekanta med honom och han med dem.d (Johannes 18:10, 15, 16) Det är därför bara naturligt att Johannes är den ende av evangelieskribenterna som nämner den skadade mannens namn, då det tydligen bara var han som kände honom. Samstämmigheten mellan alla dessa detaljer är anmärkningsvärd, men ändå tydligt oavsiktlig. Det finns massor av liknande exempel i Bibeln.

20. Vad behöver uppriktiga människor få veta om Bibeln?

²⁰ Kan vi således lita på Bibeln? Ja, det kan vi absolut! Bibelskribenternas uppriktighet och Bibelns inre samstämmighet förmedlar sanningens rena klang. Uppriktiga människor måste få veta att de kan lita på Bibeln, eftersom den är ett ord inspirerat av ”Jehova, sanningens Gud”. (Psalm 31:5) Följande artikel skall ta upp ytterligare skäl till att Bibeln är en bok för alla människor.

En bok från Gud

”Aldrig har en profetia framförts av en människas vilja, utan människor talade ord från Gud, under det att de drevs av helig ande.” — 2 PETRUS 1:21.

1, 2. a) Varför ifrågasätter somliga att Bibeln har något värde för nutidsmänniskor? b) På vilka tre olika områden kan vi lägga fram bevis för att Bibeln är från Gud?

ÄR BIBELN av något värde för människor som lever nu, nära inpå 2000-talet? Somliga tror inte det. ”Ingen skulle rekommendera att man använde 1924 års upplaga av en lärobok i kemi i modern kemiundervisning — människan har lärt sig alltför mycket om kemi sedan dess.” Så skrev dr Eli S. Chesen som en förklaring till att han menade att Bibeln var föråldrad, ett argument som vid första påseendet kanske förefaller vara sant. Med tanke på att människan ju trots allt har lärt sig mycket om vetenskap, mental hälsa och mänskligt beteende sedan Bibeln skrevs, undrar somliga: ”Hur skulle en så gammal bok kunna vara fri från vetenskapliga felaktigheter? Hur skulle den kunna innehålla råd som är tillämpliga för oss nutidsmänniskor?”

² Bibeln ger själv svaret. I 2 Petrus 1:21 heter det att Bibelns profeter ”talade ord från Gud, under det att de drevs av helig ande”. Bibeln visar således att den är en bok från Gud. Men hur skall vi kunna övertyga andra om detta? Vi skall här begrunda tre bevis för att Bibeln är Guds ord genom att se hur 1) den är vetenskapligt korrekt, 2) innehåller tidlösa principer som är tillämpliga för oss nutidsmänniskor och 3) innehåller tydliga profetior som har uppfyllts, vilket historiska fakta visar.

En bok som stämmer med vetenskapen

3. Varför har Bibeln inte hotats av vetenskapliga upptäckter?

³ Bibeln är inte någon vetenskaplig lärobok. Men den är en sanningens bok, och sanningen står sig genom tiderna. (Johannes 17:17) Bibeln har inte hotats av vetenskapliga upptäckter. När den berör vetenskapliga ämnen, gör den det helt utan påverkan av dåtida ”vetenskapliga” teorier, som visade sig vara blott och bart myter. Den innehåller faktiskt uttalanden som inte bara är vetenskapligt korrekta, utan som också stod helt i strid med de vedertagna uppfattningarna på den tiden. Låt oss se på ett exempel som visar hur det Bibeln säger stämmer med läkarvetenskapen.

4, 5. a) Vad var det forntida läkare inte förstod när det gällde sjukdomar? b) Varför kände Mose säkert till egyptiska läkares medicinska sedvänjor?

⁴ Forntida läkare förstod inte så mycket om hur sjukdomar spreds, och de insåg inte heller vikten av god hygien för att förhindra sjukdom. Med moderna mått mätt verkar många forntida medicinska sedvänjor barbariska. Ett av de äldsta medicinska verk som finns är Ebers Papyrus, en egyptisk sammanställning av medicinsk kunskap från omkring år 1550 f.v.t. Den här handskriften beskriver 700 botemedel för olika besvär — allt ”från krokodilbett till nageltrång”. De flesta botemedlen var helt enkelt ineffektiva, och några av dem var rentav mycket hälsofarliga. I ett recept på hur man behandlar sår blir man rekommenderad att på såret lägga en blandning bestående av avföring från en människa och en del andra ämnen.

⁵ Denna egyptiska text om läkemedel och botemedel skrevs ungefär samtidigt som de första böckerna i Bibeln, vilka innefattade den mosaiska lagen. Mose föddes år 1593 f.v.t. och växte upp i Egypten, där han uppfostrades som medlem av Faraos hushåll och blev ”undervisad i all egyptiernas vishet”. (2 Moseboken 2:1–10; Apostlagärningarna 7:22) Han kände väl till ”läkarna” i Egypten. (1 Moseboken 50:1–3) Påverkade deras ineffektiva eller farliga behandlingsmetoder det han skrev?

6. Vilka sanitära föreskrifter i den mosaiska lagen skulle betraktas som förnuftiga av den moderna läkarvetenskapen?

⁶ Nej, i den mosaiska lagen fanns i stället sanitära föreskrifter som skulle betraktas som förnuftiga av den moderna läkarvetenskapen. I en lag om militära läger fanns exempelvis kravet att man grävde ner sin avföring utanför lägret. (5 Moseboken 23:13) Detta var en mycket avancerad förebyggande åtgärd. Den bidrog till att hålla vattentillgångarna fria från föroreningar, och den skyddade dem också mot insektsburen shigellos och andra diarrésjukdomar, som fortfarande tar miljoner människors liv varje år, särskilt i utvecklingsländerna.

7. Vilka sanitära föreskrifter i den mosaiska lagen bidrog till att förhindra spridandet av infektionssjukdomar?

⁷ Den mosaiska lagen innehöll också sanitära föreskrifter som bidrog till att förhindra spridandet av infektionssjukdomar. Någon som hade eller misstänktes ha en smittsam sjukdom sattes i karantän. (3 Moseboken 13:1–5) Kläder eller kärl som hade kommit i kontakt med ett djur som hade självdött (kanske i någon sjukdom) skulle antingen tvättas innan de användes igen eller förstöras. (3 Moseboken 11:27, 28, 32, 33) Den som rörde vid en död kropp betraktades som oren och måste gå igenom en reningsprocedur som inbegrep att han måste bada och tvätta sina kläder. Under den sjudagarsperiod som han var oren skulle han undvika all fysisk kontakt med andra. — 4 Moseboken 19:1–13.

8, 9. Varför kan man säga att de sanitära föreskrifterna i den mosaiska lagen var långt före sin tid?

⁸ Denna sanitära lag ger prov på en vishet som var långt före sin tid. Den moderna läkarvetenskapen har lärt mycket om hur sjukdomar sprids och vad man kan göra för att förebygga detta. De medicinska framstegen på 1800-talet ledde exempelvis till att man började använda antiseptiska medel för att på så sätt minska infektionerna genom renlighet. Detta medförde en markant minskning av infektioner och för tidig död. Den sannolika livslängden för en person som föddes år 1900 var i USA och många europeiska länder mindre än 50 år. Sedan dess har den ökat dramatiskt, inte bara på grund av medicinska framsteg när det gäller att bemästra sjukdomar, utan också på grund av bättre hygien och bättre levnadsförhållanden.

⁹ Men tusentals år innan läkarvetenskapen fick kunskap om hur sjukdomar sprids föreskrev Bibeln förnuftiga preventiva åtgärder som skyddade människor mot sjukdomar. Det är inte underligt att Mose kunde säga att israeliterna på hans tid i allmänhet levde i 70 eller 80 år. (Psalm 90:10) Hur kunde Mose känna till sådana sanitära föreskrifter? Bibeln själv förklarar att Lagen ”överbringades av änglar”. (Galaterna 3:19) Ja, Bibeln är inte en bok med mänsklig vishet, utan den är en bok från Gud.

En bok som är till nytta för nutidsmänniskan

10. Vad gäller om Bibelns råd, trots att Bibeln fullbordades för närmare 2.000 år sedan?

¹⁰ Böcker med råd av olika slag blir lätt föråldrade och behöver därför snart revideras eller ersättas. Bibeln däremot är helt unik. ”Dina egna påminnelser har visat sig vara mycket tillförlitliga”, heter det i Psalm 93:5. Trots att Bibeln fullbordades för närmare 2.000 år sedan är dess ord fortfarande tillämpliga. Och den är lika tillämplig i vilket land man än bor och vilken hudfärg man än har. Låt oss se på några exempel på Bibelns tidlösa och ”mycket tillförlitliga” råd.

11. Vad fick man många föräldrar att tro om barnuppfostran för några årtionden sedan?

¹¹ ”Nya idéer” i fråga om barnuppfostran gjorde för några årtionden sedan att många föräldrar trodde att det var ”förbjudet att förbjuda” och gick in för en så kallad fri barnuppfostran. De var rädda för att barnen skulle uppleva gränsdragningar som traumatiska och frustrerande. Välmenande rådgivare hävdade att föräldrar aldrig skulle ge sina barn mer än mild tillrättavisning. Men många sådana experter uppmanar nu ”föräldrar att bli lite strängare och att återta kontrollen”, rapporterar The New York Times.

12. Vad betyder det grekiska substantiv som översatts med ”tuktan”, och varför behöver barn sådan tuktan?

¹² Bibeln har emellertid hela tiden gett klara och balanserade råd i fråga om barnuppfostran. Den ger rådet: ”Fäder, håll inte på med att irritera era barn, utan fortsätt att uppfostra dem i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning.” (Efesierna 6:4) Det grekiska substantiv som översatts med ”tuktan” betyder ”fostran, övning, undervisning”. Bibeln säger att ”tuktan”, eller undervisning, är ett tecken på kärlek från föräldrarnas sida. (Ordspråken 13:24) Barn tycker om att få klara och tydliga moraliska riktlinjer, som hjälper dem att utveckla en känsla för vad som är rätt och vad som är orätt. Tuktan som ges på rätt sätt hjälper barnen att känna sig trygga; den talar om för dem att deras föräldrar bryr sig om dem och intresserar sig för vad slags människa de blir. — Jämför Ordspråken 4:10–13.

13. a) Vilken varning ger Bibeln föräldrar, när det gäller tuktan? b) Vad slags tuktan rekommenderar Bibeln?

¹³ Men Bibeln varnar också föräldrar när det gäller tuktan. Föräldramyndigheten får aldrig missbrukas. (Ordspråken 22:15) Ett barn får aldrig utsättas för ett grymt straff. Fysiskt våld har inte någon plats inom en familj som lever enligt Bibeln. (Psalm 11:5) Och det har inte heller känslomässigt våld. Sådant som hårda ord, ständig kritik och bitande sarkasm kan krossa ett barns ande. (Jämför Ordspråken 12:18.) Bibeln ger föräldrar denna visa varning: ”Håll inte på med att reta upp era barn, för att de inte skall bli modfällda.” (Kolosserna 3:21) Bibeln rekommenderar förebyggande åtgärder. I 5 Moseboken 11:19 uppmanas föräldrar att utnyttja varje lägligt tillfälle till att inskärpa moraliska och andliga värderingar hos sina barn. Sådana tydliga och förnuftiga råd om barnuppfostran är lika tillämpliga nu som de var på Bibelns tid.

14, 15. a) Hur ger Bibeln mer än bara visa råd? b) Vad lär Bibeln som kan hjälpa män och kvinnor av olika raser och nationaliteter att betrakta varandra som jämlika?

¹⁴ Men Bibeln innehåller mer än bara visa råd. Dess budskap vädjar till hjärtat. I Hebréerna 4:12 läser vi: ”Guds ord är levande och utvecklar kraft och är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så långt in att det skiljer själ och ande, och leder och deras märg, och kan urskilja hjärtats tankar och avsikter.” Låt oss se på ett exempel på Bibelns motiverande kraft.

¹⁵ Människor i våra dagar är söndrade genom att man har låtit sådant som ras, nationalitet och etniskt ursprung få bilda barriärer mellan sig, och detta har varit en bidragande orsak till masslakten av oskyldiga i olika krig i världen. Bibeln däremot lär sådant som hjälper män och kvinnor av olika raser och nationaliteter att betrakta varandra som jämlika. I Apostlagärningarna 17:26 heter det exempelvis att Gud ”från en enda människa [har] gjort varje nation av människor”. Detta visar att det egentligen bara finns en enda ras, människosläktet! Bibeln uppmuntrar oss också att bli ”Guds efterliknare”, och om Gud heter det att han ”inte är partisk, utan i varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom”. (Efesierna 5:1; Apostlagärningarna 10:34, 35) För dem som verkligen försöker leva efter det Bibeln lär har den här kunskapen en enande verkan. Den påverkar människor så djupt det går, ända ner i hjärtat, och avlägsnar söndrande människogjorda barriärer. Fungerar detta verkligen i våra dagars värld?

16. Berätta någon erfarenhet som visar Jehovas vittnens sant internationella broderskap.

¹⁶ Ja, det gör det! Jehovas vittnen är kända för sitt internationella broderskap, ett broderskap som förenar människor vilka på grund av sin bakgrund i vanliga fall inte skulle ha fred med varandra. Under de etniska sammanstötningarna i Rwanda riskerade Jehovas vittnen av båda stammarna sitt eget liv för att skydda sina kristna bröder och systrar av den andra stammen. I ett fall gömde ett vittne av hutustammen i sitt hem en familj av tutsier på sex personer från den egna församlingen. Tyvärr upptäcktes till slut tutsifamiljen och dödades. Dessa mördares vrede riktades nu mot hutubrodern och hans familj, vilka måste fly till Tanzania. Det rapporteras om många liknande exempel. Jehovas vittnen erkänner villigt att det som har gjort en sådan enhet möjlig är att deras hjärta har blivit så djupt motiverat av kraften i Bibelns budskap. Att Bibeln kan förena människor i denna hatfyllda värld är ett starkt bevis för att den är från Gud.

En bok med sanna profetior

17. Hur skiljer sig Bibelns profetior från människors förutsägelser?

¹⁷ ”Ingen profetia i Skriften blir till av någon privat utläggning”, heter det i 2 Petrus 1:20. Bibelns profeter analyserade inte trender i den dåvarande världen för att sedan göra kvalificerade gissningar utifrån sina egna personliga tolkningar av händelseutvecklingen. Inte heller kom de med vaga förutsägelser som man kunde få att passa in på nästan vilken framtida händelse som helst. Låt oss som ett exempel se på en mycket tydlig biblisk profetia som förutsade raka motsatsen till vad människor på den tiden kunde ha förväntat.

18. Vad fick invånarna i det forntida Babylon att känna sig mycket trygga, men vad hade Jesaja förutsagt om Babylon?

¹⁸ På 600-talet f.v.t. var Babylon den till synes ointagliga huvudstaden i det babyloniska världsväldet. Floden Eufrat flöt genom staden, och man hade avlett vattnet så att det bildades en bred, djup vallgrav och ett nätverk av kanaler. Staden skyddades också genom ett omfattande system av dubbla murar, försedda med försvarstorn. Allt detta fick säkert Babylons invånare att känna sig trygga. Men redan på 700-talet f.v.t., innan Babylon hade nått höjden av sin härlighet, förutsade profeten Jesaja: ”Babylon ... skall bli som när Gud omstörtade Sodom och Gomorra. Hon kommer aldrig att vara bebodd, inte heller kommer hon att ha sin boning där från generation till generation. Och där kommer araben inte att slå upp sitt tält, och inga herdar kommer att låta sina hjordar lägga sig ner där.” (Jesaja 13:19, 20) Lägg märke till att profetian inte bara förutsade att Babylon skulle förstöras, utan också att det skulle bli obebott för gott. Vilken djärv förutsägelse! Kunde Jesaja ha skrivit sin profetia efter det att han hade sett Babylon bli obebott och öde? Historien svarar nej!

19. Varför uppfylldes inte Jesajas profetia fullständigt den 5 oktober 539 f.v.t.?

¹⁹ Sent på kvällen den 5 oktober 539 f.v.t. föll Babylon för Medo-Persiens härar under Cyrus den stores befäl. Men Jesajas profetia gick inte fullständigt i uppfyllelse då. Staden Babylon fortsatte — även om den inte längre var lika stark — att vara bebodd i flera hundra år efter Cyrus’ maktövertagande. På 100-talet f.v.t., ungefär vid den tid då den avskrift av Jesajas bok gjordes som hittades bland Dödahavsrullarna, tog partherna herraväldet över Babylon, som då betraktades som något åtråvärt och som de omkringliggande nationerna stred om. Den judiske historikern Josephus skrev att ”en stor hop judar” bodde i Babylon under det första århundradet f.v.t. Enligt The Cambridge Ancient History grundade köpmän från Palmyra en blomstrande handelskoloni i Babylon år 24 v.t. Så sent som under det första århundradet v.t. var Babylon således ännu inte fullständigt obebott och öde, men Jesajas bok hade fullbordats långt dessförinnan. — 1 Petrus 5:13.

20. Vad visar att Babylon till sist bara blev till ”stenhögar”?

²⁰ Jesaja fick aldrig uppleva att se Babylon bli obebott. Men enligt profetiorna blev Babylon till sist bara till ”stenhögar”. (Jeremia 51:37) Enligt den lärde hebreiskkunnige Hieronymus (född på 300-talet v.t.) var Babylon på hans tid en jaktmark där ”alla slags vilddjur” strövade omkring, och Babylon ligger öde ännu i denna dag. En eventuell återuppbyggnad av Babylon som en turistattraktion kan kanske locka besökare, men Babylons ”efterkommande och ättlingar” är borta för alltid, precis som Jesaja förutsade. — Jesaja 14:22.

21. Varför kunde trogna profeter förutsäga framtiden med osviklig exakthet?

²¹ Profeten Jesaja gjorde inte någon kvalificerad gissning, och inte heller skrev han om historien för att få den att se ut att vara en profetia. Jesaja var en sann profet, och det var också Bibelns övriga trogna profeter. Varför kunde dessa män med osviklig exakthet förutsäga framtiden, när inga andra människor har kunnat det? Svaret är enkelt. Profetiorna kom från profetiornas Gud, Jehova, ”den som från början omtalar utgången”. — Jesaja 46:10.

22. Varför bör vi göra vårt bästa för att uppmana uppriktiga människor att själva undersöka Bibeln?

²² Är Bibeln således värd att undersöka? Ja, vi vet att den är det! Men många är inte övertygade. De har bildat sig olika uppfattningar om Bibeln, och det trots att de kanske aldrig har läst den. Tänk på professorn som nämndes i början av föregående artikel. Han tackade ja till ett bibelstudium, och efter att noggrant ha studerat Bibeln kom han fram till att den är en bok från Gud. Han blev så småningom döpt som ett Jehovas vittne och tjänar nu som äldste! Må vi göra vårt bästa för att uppmana uppriktiga människor att själva undersöka Bibeln och sedan bilda sig en uppfattning om den. Vi är övertygade om att de, om de själva uppriktigt studerar denna unika bok, Bibeln, kommer att inse att den verkligen är en bok för alla människor!