Telefonvittnande – ett sätt att nå många

¹ Det finns mängder av bevis för att vi nu lever i ”de sista dagarna”. (2 Tim. 3:1) Det råder inget tvivel om att tiden som är kvar för att predika om Guds kungarike och att göra lärjungar har minskat. Var och en av oss bör därför känna att det är bråttom att hjälpa andra att bli godkända tillbedjare av Jehova Gud.

² Aposteln Paulus kände sitt ansvar att avge en offentlig bekännelse av sin tro. (Rom. 10:10) Han visste att Gud vill ”att alla slags människor skall bli räddade och komma till exakt kunskap om sanningen”. (1 Tim. 2:4) Paulus ansåg att han stod i skuld till alla på grund av sin kunskap om sanningen. Detta ökade hans känsla av att det var bråttom att förkunna de goda nyheterna. Han sade: ”För min del [är jag] ivrig att förkunna de goda nyheterna också för er. . . . Jag skäms nämligen inte för de goda nyheterna; de är ju Guds kraft till räddning för var och en som tror.” — Rom. 1:14—17.

³ Har vi som individer samma känsla av ansvar, och visar vi en liknande iver när det gäller att nå alla på vårt distrikt? Vi föredrar kanske att förkunna de goda nyheterna för människor direkt, från dörr till dörr eller i gatuvittnandet, men varför begränsa verksamheten till detta? Det finns risk för att många människor på vår församlings distrikt aldrig har talat med något Jehovas vittne. Hur kan det komma sig?

⁴ Obearbetade distrikt: Finns det hyreshus med porttelefon eller kodlås på distriktet? Eller kanske hus som bevakas av vakter, hus som inte får besökas från dörr till dörr? Eller har församlingen nekats inträde till en militärbas eller en flyktingförläggning för att predika de goda nyheterna där? Eller finns det hus i ett privat bostadsområde dit endast personer med särskilt tillstånd får komma in? Det är mycket troligt att en del av dem som bor där aldrig har hört något om de välsignelser som Guds kungarike skall åstadkomma. Finns det människor på ditt distrikt som du aldrig finner hemma?

⁵ Vi behöver inte bli förtvivlade över att vi inte når dessa människor bara därför att de är svåra att få tag i. Hur ser Jehova på den situationen? Aposteln Petrus skriver: ”Jehova . . . önskar [inte] att någon skall drabbas av förintelse, utan önskar att alla skall nå fram till sinnesändring. Betrakta dessutom vår Herres tålamod som räddning.” (2 Petr. 3:9, 15) Liv står på spel, och Jehova är intresserad av varje människas liv. (Matt. 18:14) Hur kan vi visa samma slag av medkänsla och barmhärtighet som Jehova visar för dessa individer? Det kan vi göra genom att se till att alla på vårt distrikt får ett vittnesbörd. — Apg. 20:20, 21; Upp. 14:6, 7.

⁶ Organiserade för grundlig verksamhet: Tidigare uppmuntrade Sällskapet dem som är bundna till hemmet, antingen tillfälligt eller permanent på grund av sjukdom eller fysiskt handikapp, att göra gott bruk av telefonen. De som befinner sig i den situationen bör fortsätta med detta utmärkta arbete. Och det har rapporterats att en hel del bröder och systrar, däribland reguljära pionjärer och hjälppionjärer, har utnyttjat telefonvittnandet som ett komplement till sin vanliga tjänst från dörr till dörr.

⁷ En del församlingar har med gemensamma krafter organiserat telefonvittnande. När de äldste tar ledningen i att göra upp distrikt och antingen personligen eller genom andra förkunnare ger det stöd som behövs har man lyckats mycket bra. Tillsyningsmannen för tjänsten har ansvaret att öva tillsyn över denna verksamhet. Men äldstekretsen bör välja ut någon kvalificerad äldste eller ansvarskännande biträdande tjänare som i nära samarbete med tillsyningsmannen för tjänsten organiserar den verksamheten.

⁸ Förkunnare som har övervunnit sin första tveksamhet och har fått en viss erfarenhet när det gäller telefonvittnande har funnit att denna verksamhetsgren är mycket produktiv. Till att börja med är det kanske bara några få förkunnare och pionjärer som ringer sådana samtal, men när de har blivit lite mer vana och tycker om denna typ av vittnande, kommer kanske deras entusiasm och uppmuntrande erfarenheter att driva andra till att ta reda på hur man predikar på detta intressanta sätt.

⁹ Var man skall börja: Om det går, kan man skriva upp namnen i porten och sedan gå till telefonkatalogen och slå upp telefonnumren. På många platser finns lokala kataloger med namnen på alla som bor i samhället och deras telefonnummer, och på vissa orter finns det specialkataloger med uppgifter ordnade efter gatuadresserna. Man kan göra fotostatkopior av sidor i den senaste upplagan av sådana kataloger och använda som distrikt. Dessa distrikt bör vara relativt små.

¹⁰ I alla former av vittnande är det mycket viktigt att göra noggranna anteckningar. Detta gäller också telefonvittnandet. Skriv noggrant upp på Anteckningar från dörr till dörr vilket ämne ni resonerade om, vilka intressen den uppringde har och vilket ämne ni skall resonera om vid nästa samtal. Skriv också upp om nästa samtal skall ske per telefon vid ett senare datum eller om ni har avtalat om ett personligt besök.

¹¹ Ett personligt schema behövs: Regelbundna vanor bygger upp tillförsikten och röjer undan ängslan och oro. Det är bäst att ringa när det är mera troligt att människor är hemma, till exempel på kvällarna och under veckosluten. Avsätt en bestämd tid varje vecka för sådana telefonsamtal. En del har funnit att timmen före församlingsbokstudiet är en produktiv tid. Pröva dig fram och se vilken tid som fungerar bäst på din ort.

¹² Hur man kan förbereda sig: Tala med andra som har privilegiet att utföra sådan tjänst för att få idéer. Var alltid positiv. Vänd dig till Jehova som källan till kraft och styrka och sök hans ledning genom bönen. (Ps. 27:14; Fil. 4:13) Planera att helhjärtat gå in för denna verksamhet, precis som du gör i andra former av vittnande. — Jämför Markus 12:33.

¹³ Erfarenheten har visat att det är bra att sitta vid ett bord. Om man sitter rak på en stol, har man lättare att tänka klart och att koncentrera sig. Lägg fram allt material som du kan tänkas behöva — traktater, månadens erbjudande, de senaste numren av tidskrifterna eller några äldre nummer med intressanta artiklar, Bibeln, Resoneraboken, möteslöpsedeln med inbjudan till mötena, med tiderna för dessa och adressen till Rikets sal, en penna och Anteckningar från dörr till dörr. Ha litteraturen redo och ha kanske rentav någon artikel uppslagen. Öva noga igenom din framställning. Tänk på att syftet med samtalet är att avge ett vittnesbörd och att avtala om ett besök hos individen så snart som möjligt.

¹⁴ Hur man genomför det aktuella samtalet: Slappna av. Var dig själv. En varm, behaglig röst behövs för att kunna vittna effektivt per telefon. Leendet på dina läppar återspeglas i din röst. Tala långsamt och klart, och tala tillräckligt högt. Var artig, tålmodig och vänlig. Frukta inte för att människor skall avspisa dig. Acceptera att människor kan vara ointresserade av ditt budskap. Betrakta telefonsamtalet på samma sätt som ett besök från dörr till dörr.

¹⁵ Börja med att tala om vad du heter, både för- och efternamn. Det är bäst att inte säga att du ringer till alla i ett visst hus eller område, eftersom det kan leda till att de inte vill lyssna.

¹⁶ Man kan inleda ett samtal med hjälp av de inledningar som finns i Resoneraboken. Men tänk på att inte ställa alltför närgångna frågor. Du kan till exempel börja så här: ”Hej, mitt namn är ________________. Jag ringer dig därför att jag inte har möjlighet att besöka dig personligen.” Sedan kan du säga, utan att göra någon paus: ”Jag skulle vilja tala med dig om en sak som gäller en bra regering. De flesta människor skulle gärna vilja ha en regering som kan ge alla arbete och bostad och tillfredsställa allas behov. Tror du att det är rimligt att förvänta att mänskliga regeringar skall kunna åstadkomma någonting sådant? [Ge den du talar med tillfälle att svara.] Men det finns en som vet hur man skall lösa dessa problem; det är människans Skapare.” Eller också kan du säga så här sedan du har presenterat dig: ”Jag tar del i ett ideellt arbete som pågår över hela jorden, och när jag har talat med andra om förhållandena i världen, har jag lagt märke till att många längtar efter att få leva under en regering som kan lösa de problem vi ställs inför — brottsligheten, de höga levnadskostnaderna, arbetslösheten osv. Det skulle man ju önska, inte sant? [Ge den du talar med tillfälle att svara.] Tror du att det finns någon sådan regering i dag?” (Se Resoneraboken, sidan 10, under ”Arbete/Bostad”, och sidan 12, under ”Guds rike”.) Gå igenom förslagen i Tjänsten för juli 1990, sidan 4, där det behandlas vad man kan säga inledningsvis och hur man kan undvika invändningar när man vittnar per telefon. Där ges ytterligare förslag som kan vara till hjälp.

¹⁷ Använd Bibeln tidigt i samtalet. Nämn någon gång under samtalet, där det verkar vara lämpligt, att du är ett Jehovas vittne. Låt den uppringde ta del i samtalet. Var inte rädd för att lyssna till vad personen säger, om han vill berätta vad han tänker. Tacka honom för hans tankar och synpunkter. Var beredd att berömma honom. Men om han börjar ta över samtalet eller börjar bråka, avsluta då taktfullt samtalet. Låt Guds ande vägleda dig i dina ansträngningar och hjälpa dig att söka efter dem som har en rätt hjärteinställning till honom.

¹⁸ Det är bättre att du avslutar samtalet än att den du har ringt upp gör det. Du kan avsluta genom att helt enkelt inbjuda honom till det offentliga föredraget i Rikets sal och då tala om adressen dit och tiderna för mötena. Du kan också fråga honom om han vill ha ett besök i sitt hem och vill fortsätta att tala om det ämne som ni just har resonerat om. Det kan också vara möjligt att erbjuda litteratur på ett effektivt sätt per telefon. Tidskrifterna kan erbjudas med målsättningen att få i gång en tidskriftsrutt.

¹⁹ Ta med glädje del i telefonvittnandet: Kommer alla samtal att leda till bibelstudier? Nej, inte alla, men en del. En syster ringde över 300 samtal under en enda månad. När hon hade presenterat sig, talade hon om för var och en av dem varför hon ringde i stället för att besöka dem. Därefter hade hon en kort framställning. Detta ledde till 12 fina samtal. Hon har fortfarande kontakt med tre intresserade personer per telefon och fyra andra som gick med på att hon besökte dem i deras hem. En person tog emot boken Leva för evigt och får nu regelbundet besök.

²⁰ Jesus Kristus befallde sina lärjungar att driva på vittnandet ut ”till jordens mest avlägsna del”. (Apg. 1:8) Det innebär att man för att kunna fullgöra denna befallning på vissa platser måste vittna per telefon. Du kan fråga dig själv, när du har gått igenom det här stoffet: ”Kan jag göra mer på min församlings distrikt för att predika de goda nyheterna för ’alla slags människor’, också för dem som bor i områden som aldrig tidigare nåtts?” Vänner som har följt dessa förslag har blivit mycket uppmuntrade av resultaten. De har funnit att telefonvittnandet är ett ovanligt sätt att ”förhärliga” sin tjänst. (Rom. 11:13) Du kan också få erfara denna glädje genom att vittna per telefon.

Var helhjärtad i din tjänst

¹ Som Jesu lärjungar har vi fått i uppdrag att predika de goda nyheterna om Guds kungarike och att göra lärjungar till Jesus Kristus. (Matt. 24:14; 28:19, 20) Det finns inget annat arbete på denna jord som är lika angeläget och betydelsefullt. Miljoner människors liv står på spel. Det förtjänar våra allra bästa ansträngningar. Paulus’ förmaning passar väl in: ”Vad ni än gör, arbeta på det av hela er själ, såsom för Jehova.” (Kol. 3:23) Att man arbetar av hela sin själ, är helhjärtad, har förklarats innebära ”brinnande entusiasm eller osjälvisk hängivenhet”. Är du helhjärtad i din tjänst?

² Vad innebär det för oss att vara helhjärtade? Jehova omtalar godtagbar tjänst som ett tionde eller en tiondel. (Mal. 3:10) I stället för att avse en bestämd del representerar tiondelen den tid och de ansträngningar vi ägnar åt Jehovas tjänst, vilket är ett uttryck för vår kärlek till honom och ett erkännande av vårt överlämnande åt honom. (w92 1/12 sid. 15) Vår verksamhet bör återspegla djupet i vår tillgivenhet för och kärlek till Jehova. En människa som är helhjärtad känner sig driven att tjäna Jehova så mycket som möjligt i den utsträckning som hälsan och omständigheterna tillåter.

³ Paulus talade berömmande om kristna som ”arbetar . . . strängt och uppbjuder” sig själva på grundval av hoppet. (1 Tim. 4:10) De blir belönade med Jehovas välsignelse, vilken gör dem rika. (Ords. 10:22) I kontrast härtill får de som ger på ett återhållsamt och ovilligt sätt inte erfara den lycka som kommer av att man ger. (Apg. 20:35) Genom underlåtenhet i att ge av vårt bästa berövar vi faktiskt Jehova ”tiondelarna” som tillkommer honom. — Mal. 3:8.

⁴ Vi ger av vårt bästa: När vi tar del i tjänsten på fältet och fyller i vår rapport, är rapporten då korrekt? Det sägs i Organisationsboken på sidan 104: ”Din tid för tjänst på fältet i samband med att du vittnar bör räknas från och med den stund du börjar vittna till och med den tidpunkt när du gör ditt sista besök. Tid som används till att inta förfriskningar eller måltider i samband med att man utför tjänst på fältet skall inte räknas.” God planering och ansträngning krävs för att uträtta mesta möjliga under den tid som vi är i tjänsten.

⁵ När vi ger av vårt bästa innebär det att vi gör så mycket som vi kan när vi tar del i tjänsten. En som är helhjärtad skulle inte avsiktligt begränsa predikandet till enstaka försök till informellt vittnande i stället för att ta del i arbetet från hus till hus. En helhjärtad ung odöpt förkunnare går inte ut och predikar bara därför att föräldrarna kräver det och då visar obetydligt intresse för att göra besök och ta del i att hålla framställningar.

⁶ Paulus manar oss att bevara vår flit i syfte att inte bli lata. (Hebr. 6:11, 12) Vilken glädje att kunna se tillbaka på vår personliga tjänst och inte ha något att skämmas för — därför att vi har varit helhjärtade! (2 Tim. 2:15) Vår största glädje kommer att bli förverkligad då vi ser de människor som vi personligen har hjälpt vara bland dem som överlevt den stora vedermödan. Jehova kommer sannerligen att rikligen belöna dem som tjänar honom helhjärtat.