Fortsätt att tala Guds ord med frimodighet
1 Som kristna förkunnare vet vi att inte alla kommer att lyssna när vi predikar. (Matt. 10:14) Men vi låter inte den negativa inställning som några ger uttryck åt hindra oss från att berätta om de goda nyheterna. (Ords. 29:25) Vad hjälper oss att fortsätta att tala Guds ord med frimodighet?
2 Aposteln Paulus insåg ”det oändligt större värdet i kunskapen om Kristus Jesus”. Det fick honom att tala med ”fast övertygelse”. (Fil. 3:8; 1 Thess. 1:5) Även om somliga ansåg att det budskap han predikade var kraftlöst och oförnuftigt, visste han att det var ”Guds kraft till räddning för var och en som tror”. (Rom. 1:16) Därför fortsatte han att ”tala frimodigt med bemyndigande från Jehova”, även när han stötte på motstånd. (Apg. 14:1–7; 20:18–21, 24)
3 Vår källa till kraft. Det var inte i egen kraft som Paulus kunde vittna frimodigt. Paulus skrev om sig själv och Silas: ”Sedan vi först hade lidit och blivit oförskämt behandlade i Filippi ... [tog vi] med hjälp av vår Gud ... mod till oss för att förkunna Guds goda nyheter för er under stor kamp.” (1 Thess. 2:2; Apg. 16:12, 37) När Paulus var fängslad i Rom uppmanade han andra att be för honom, så att han skulle kunna fortsätta att ”frimodigt” göra de goda nyheterna kända. (Ef. 6:18–20) Genom att Paulus förlitade sig på Jehova i stället för på sig själv kunde han fortsätta att frimodigt tala om Guds ord. (2 Kor. 4:7; Fil. 4:13)
4 Det fungerar på samma sätt i dag. En broder tyckte det var svårt att berätta för sina arbetskamrater att han var ett Jehovas vittne och att vittna informellt för dem, så han tog upp det i bön och började vittna. En arbetskamrat var till en början inte intresserad, men när han fick höra om uppståndelsen ledde det till ett bibelstudium. Från och med då tog brodern vara på alla möjligheter att vittna. På hans nästa arbetsplats hjälpte han under en period på 14 år 34 personer fram till dop. Vi kan vara säkra på att Jehova också kommer att styrka oss ”att fortsätta med att tala ... [hans] ord med all frimodighet”. (Apg. 4:29)