Användning av Bibeln för att ge svar

NÄR vi får frågor om vår tro, vårt levnadssätt, vår syn på aktuella händelser och vårt hopp för framtiden, försöker vi använda Bibeln när vi ger svar. Varför det? Därför att den är Guds ord. Det är på Bibeln vi bygger vår tro. Vårt levnadssätt grundar sig på Bibeln. Det är Bibeln som formar vår syn på världshändelserna. Vårt hopp för framtiden är fast förankrat i Bibelns inspirerade löften. (2 Tim. 3:16, 17)

Vi är väl medvetna om det ansvar som följer med det namn vi bär. Vi är Jehovas vittnen. (Jes. 43:12) När vi besvarar frågor, grundar vi därför inte våra svar på mänsklig filosofi utan på det Jehova säger i sitt inspirerade ord. Vi låter Guds ord forma vårt synsätt, eftersom vi är fast övertygade om att det är där vi finner sanningen. I många frågor ger oss Bibeln valfrihet, och då kan vi ha vår personliga uppfattning. Men i stället för att tvinga på andra den uppfattningen vill vi lära ut Bibelns principer, så att andra får samma valfrihet som vi har. Precis som aposteln Paulus söker vi ”främja lydnad genom tro”. (Rom. 16:26)

Jesus Kristus omtalas i Uppenbarelseboken 3:14 som ”det trogna och sanna vittnet”. Hur besvarade han frågor och tog itu med olika situationer som han ställdes inför? Ibland genom att använda illustrationer som fick människor att tänka efter. Vid andra tillfällen genom att fråga människor hur de själva uppfattade ett visst skriftställe. Ofta genom att citera skriftställen, parafrasera dem eller anspela på dem. (Matt. 4:3–10; 12:1–8; Luk. 10:25–28; 17:32) Under det första århundradet brukade man förvara skriftrullarna i synagogorna. Inget tyder på att Jesus hade en egen samling skriftrullar, men han var väl insatt i Skrifterna och hänvisade ofta till dem, när han undervisade. (Luk. 24:27, 44–47) Han kunde sanningsenligt säga att det han lärde inte kom från honom själv. Han talade det han hade hört av sin Fader. (Joh. 8:26)

Vi vill följa Jesu exempel. Vi har inte själva hört Gud tala, som Jesus hade. Men Bibeln är Guds ord. När vi grundar våra svar på den, drar vi inte uppmärksamheten till oss själva. Vi visar att vi inte ger uttryck åt en ofullkomlig människas uppfattning, utan att vi är fast beslutna att låta Gud avgöra vad som är sanning. (Joh. 7:18; Rom. 3:4)

Vårt mål är naturligtvis inte bara att använda Bibeln, utan också att göra det på ett sätt som blir till hjälp för den vi talar med. Vi vill att han skall lyssna med öppet sinne. Beroende på vilken inställning han har skulle du kunna föra in samtalet på Bibeln så här: ”Du håller säkert med om att det som verkligen betyder något är vad Gud säger.” Eller också: ”Vet du, Bibeln tar upp just den här frågan.” Om du talar med någon som inte bryr sig om Bibeln, kanske du måste ha en annan inledning. Du kan säga: ”Jag vill gärna visa dig ett mycket gammalt uttalande.” Eller du kan säga: ”Den mest spridda boken i mänsklighetens historia säger så här ...”

I vissa fall kanske du väljer att bara återge tanken i ett bibelställe. Men det bästa är att slå upp Bibeln, om du får tillfälle, och läsa vad den säger. Visa den besökte stället i hans egen bibel, när det passar. Att på det här viset gå direkt till Bibeln gör ofta ett starkt intryck på människor. (Hebr. 4:12)

De äldste har ett särskilt ansvar när det gäller att använda Bibeln för att besvara frågor. Ett av kraven för att en broder skall kunna tjäna som äldste är att han ”stadigt håller sig till det trovärdiga ordet vad hans undervisning beträffar”. (Tit. 1:9) Någon i församlingen kanske fattar ett allvarligt beslut i livet grundat på ett råd som en äldste har gett honom. Det är därför viktigt att rådet är fast förankrat i Bibeln. En äldstes exempel i fråga om detta kan påverka många andra i deras sätt att undervisa.