Avslutning

DU KANSKE har gjort noggranna efterforskningar och ordnat stoffet i talets avhandling. Du kanske också har utarbetat en intresseväckande inledning. Men det behövs en sak till – en bra avslutning. Underskatta inte betydelsen av en bra avslutning. Det du säger sist är ofta det åhörarna kommer ihåg längst. Om avslutningen är svag, kan också det du har sagt tidigare mista mycket av sin kraft.

Tänk på följande: Mot slutet av sitt liv höll Josua ett oförglömligt tal till de äldste i Israels nation. Josua talade om hur Jehova hade handlat med Israel ända sedan Abrahams dagar. Hur avslutade han sitt tal? Gjorde han bara en kort sammanfattning av höjdpunkterna? Nej. Med djup känsla uppmanade han i stället folket: ”Frukta nu Jehova och tjäna honom oklanderligt och i sanning.” Du kan läsa avslutningen på Josuas tal i Josua 24:14, 15.

Ett annat betydelsefullt tal, som vi finner i Apostlagärningarna 2:14–36, var det som aposteln Petrus höll till en folkskara i Jerusalem på pingstdagen år 33 v.t. Först förklarade han att det de såg var uppfyllelsen av Joels profetia om hur Guds ande skulle utgjutas. Sedan visade han vilket samband detta hade med de messianska profetiorna i Psalmerna, som förutsade att Jesus Kristus skulle uppstå och bli upphöjd till Guds högra sida. Som avslutning framhöll sedan Petrus det som alla hans åhörare måste ta ställning till. Han sade: ”Må därför hela Israels hus med säkerhet veta att Gud har gjort honom till både Herre och Kristus, denne Jesus som ni hängde på pålen.” De som var med vid det här tillfället frågade: ”Män, bröder, vad skall vi göra?” Petrus svarade: ”Ändra sinne, och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn.” (Apg. 2:37, 38) Omkring 3 000 av åhörarna blev djupt rörda av det de hade fått höra och tog emot sanningen om Jesus Kristus den dagen.

Punkter att komma ihåg. Det du säger i avslutningen bör ha direkt samband med talets tema. Det bör följa som en logisk avslutning på de huvudpunkter du har utvecklat. Du kan ta med några nyckelord från temat eller upprepa hela temat.

Syftet med att du håller ett tal är vanligtvis att uppmuntra åhörarna att handla på ett eller annat sätt med tanke på de upplysningar du ger dem. Ett viktigt syfte med avslutningen är att visa åhörarna vad de skall göra. När du valde temat och huvudpunkterna, tänkte du då noggrant igenom varför stoffet skulle vara viktigt för åhörarna och vad du önskade uppnå med det? I så fall vet du vad du vill att åhörarna skall göra. Nu behöver du förklara det för dem och kanske hur de skall göra det.

Förutom att avslutningen visar åhörarna vad de skall göra, bör den också motivera dem att göra det. Du bör ge dem goda skäl till att de bör handla på ett visst sätt och kanske också nämna vilken nytta de kommer att ha av att göra det. Om den sista meningen är väl genomtänkt och välformulerad, får hela talet större kraft.

Kom ihåg att talet närmar sig slutet. Det du säger bör vittna om det. Du bör också hålla ett lämpligt tempo. Tala inte snabbt ända till sista meningen för att sedan sluta tvärt. Tala inte heller allt lägre och lägre mot slutet. Du bör tala tillräckligt högt, men inte för högt. De sista meningarna bör ha en slutgiltig ton. Du bör framföra dem på ett sätt som vittnar om uppriktighet och övertygelse. Glöm inte att öva på avslutningen, när du förbereder framförandet av talet.

Hur lång bör avslutningen vara? Det bestäms inte bara av klockan. Avslutningen får inte bli utdragen. Det som avgör om avslutningen är lagom lång är den verkan den har på åhörarna. En enkel, direkt och positiv avslutning uppskattas alltid. En något längre avslutning som innehåller en kort illustration kan också vara verkningsfull om den är väl genomtänkt. Jämför den korta avslutningen på hela Predikarboken, som återfinns i Predikaren 12:13, 14, med avslutningen på den mycket kortare bergspredikan, som återges i Matteus 7:24–27.

I tjänsten på fältet. Det är framför allt i tjänsten på fältet som du behöver tänka på avslutningen. När du förbereder dig och visar kärleksfullt intresse för dina medmänniskor, kan du uträtta mycket gott. De förslag som getts här kan med fördel användas också när de anpassas till ett samtal mellan två personer.

Ett samtal kan vara mycket kort. Den besökte kanske är upptagen, och besöket varar inte mer än en minut. Om det passar kan du säga: ”Jag förstår att du är upptagen. Men kanske jag kan få nämna en uppmuntrande tanke. Bibeln visar att vår Skapare skall göra jorden till en underbar plats där människor kan få leva för evigt. Vi kan få vara med i det här paradiset, men då måste vi ta reda på vad Gud vill att vi skall göra.” Eller du kan helt enkelt säga att du kommer tillbaka när det passar bättre.

Om besöket blir kort därför att personen i fråga är tvär och avvisande, kanske rentav ohövlig, kan du ändå uträtta mycket gott. Kom ihåg råden i Matteus 10:12, 13 och Romarna 12:17, 18. Ditt milda svar kan få den besökte att ändra sin syn på Jehovas vittnen. Det skulle vara ett fint resultat.

Men du kan också ha haft ett givande samtal med den besökte. Då kan du upprepa den huvudpunkt som du vill att han skall komma ihåg. Försök motivera honom att göra något med tanke på det du har sagt.

Om det ser ut att vara möjligt att fortsätta samtalet en annan gång, bör du säga något som får den besökte att se fram emot det. Ställ en fråga – kanske någon som behandlas i Resonera med hjälp av Skrifterna eller i en publikation som används vid bibelstudier. Kom ihåg vad ditt mål är, enligt Jesu ord i Matteus 28:19, 20.

Gäller det avslutningen vid ett bibelstudium? Genom att upprepa temat kan du hjälpa den intresserade att komma ihåg det ni har gått igenom. Genom att du ställer repetitionsfrågor inskärps nyckeltankarna i hans sinne, i synnerhet om du inte hastar igenom repetitionen. Genom att fråga den intresserade vilken nytta han kan ha av det ni studerat om, eller hur han kan tala med andra om det, kan du hjälpa honom att tänka på hur han rent praktiskt kan använda det han lärt sig. (Ords. 4:7)

Kom ihåg – avslutningen har betydelse för hur verkningsfull hela framställningen blir.