”Jag kan inte tiga”

1. Varför kunde Jeremia och andra profeter som Jehova sände inte tiga?

”HÖR Jehovas ord.” De här orden ekade på gator och torg i Jerusalem från år 647, då Jeremia började sitt arbete. Och han gav inte upp. Även efter det att staden hade förstörts 40 år senare framförde han samma uppmaning. (Jer. 2:4; 42:15) Den allsmäktige Guden sände profeter för att se till att judarna fick höra hans råd och förmaningar så att de kunde ändra sinne. Som nämndes tidigare i den här boken var Jeremia en av de främsta av de här talesmännen. När Gud gav honom hans uppdrag sade han till honom: ”Du skall resa dig och tala till dem allt som jag befaller dig. Låt dig inte slås med förfäran.” (Jer. 1:17) Det var inget lätt arbete Jeremia hade att utföra. Han fick lida både fysiskt och känslomässigt, men trots det kände han att han absolut ville fullgöra sitt uppdrag. Han sade: ”Mitt hjärta brusar vilt inom mig. Jag kan inte tiga.” (Jer. 4:19)

2, 3. a) På vilket sätt efterliknade Jesu lärjungar Jeremia? b) Varför bör du följa Jeremias exempel?

² Jeremias sätt att utföra sitt profetiska uppdrag blev ett mönster för framtida tjänare åt Jehova. (Jak. 5:10) Strax efter pingsten år 33 grep judiska myndighetspersoner Petrus och Johannes och beordrade dem att sluta predika. Du har läst vad de svarade. ”Vi ... kan inte sluta upp med att tala om det vi har sett och hört.” (Apg. 4:19, 20) Innan styresmännen lät dem gå hotade de med att det skulle bli hårdare tag nästa gång. Du vet vad som hände. De trogna männen hade inga planer på att sluta predika, och det gjorde de inte heller.

³ Kan du se hur Petrus och Johannes ord i Apostlagärningarna 4:20 återspeglar Jeremias brinnande iver? Visst är du som tjänar Jehova Gud i dessa avgörande sista dagar lika beslutsam som de var att inte tiga? Vi ska nu se hur vi kan vara lika starka som Jeremia och fortsätta att förkunna de goda nyheterna trots att förhållandena omkring oss bara blir värre.

FORTSÄTT TROTS LIKGILTIGHET

4. Vilken inställning var vanlig i det forntida Jerusalem?

⁴ Visst är du övertygad om att Guds löfte om en underbar framtid under hans Sons styre är de bästa nyheter människor kan få höra? Ändå är det många i dag som säger ungefär samma sak som några judar sade till Jeremia: ”Vad det ord angår, som du har talat till oss i Jehovas namn, så lyssnar vi inte till dig.” (Jer. 29:19; 44:16) Jeremia träffade ofta människor som hade den här inställningen. Det gör också Jehovas nutida tjänare, för många säger: ”Jag är inte intresserad.” Den utbredda likgiltigheten skulle kunna få förkunnare att tappa gnistan. Om de här förhållandena stämmer in på ditt distrikt, på några i din församling eller kanske till och med på dig själv, vad kan då göras?

5. a) Hur reagerade Jeremia på folkets likgiltighet? b) Varför är de som inte bryr sig om de goda nyheterna farligt ute?

⁵ Tänk på den inställning Jeremia visade när det nu var så många i Juda som var likgiltiga. Tidigt under hans tjänst gav Jehova honom en förhandsglimt av vad den kommande domen skulle innebära. (Läs Jeremia 4:23–26.) Han kunde då förstå att tiotusentals människor riskerade att förlora livet om de inte fick höra det han hade att säga och handlade i enlighet med det. I vår tid befinner sig människor i en liknande situation, och det gäller även dem som bor på ditt distrikt. Jesus sade så här om den dag då Guds dom ska verkställas över den nutida onda världen: ”Den skall ... komma över alla som bor på hela jordens yta. Håll er då vakna och frambär hela tiden ödmjuk bön, för att ni må lyckas i att undfly allt detta som skall inträffa och i att bestå inför Människosonen.” (Luk. 21:34–36) Vi förstår av Jesu ord att de som avvisar de goda nyheterna är mycket farligt ute.

6. Varför bör vi fortsätta att förkunna även för dem som inte visar så stort intresse för budskapet?

⁶ Men de som skakar av sig sin likgiltighet och som lyssnar och reagerar positivt på Jehovas ord som vi förkunnar kommer att ha ovärderlig nytta av det. Jehova ger oss möjlighet att undgå att bli tillintetgjorda och få komma in i hans nya värld. I vissa avseenden kunde Jeremias tjänst leda till något liknande. Invånarna i Juda kunde undgå olyckan. (Läs Jeremia 26:2, 3.) För att hjälpa dem använde Jeremia tiotals år till att uppmana dem att lyssna och vända om, att följa den sanne Gudens ord. Vi vet inte hur många som ångrade sig och förändrade sitt liv på Jeremias tid. Men några gjorde det, och många har gjort det i vår tid. Medan vi fortsätter att förkunna de goda nyheterna hör vi ofta talas om personer som tidigare har varit oemottagliga men som har mjuknat. (Se rutan ”Likgiltiga kan bli intresserade”, på sidan 184.) Ger inte det oss ytterligare en anledning till att vara aktiva i vårt livräddande förkunnararbete?

MOTSTÅNDARE KAN INTE GÖRA NÅGON BESTÅENDE SKADA

7. Hur försökte motståndare sätta stopp för Jeremias arbete?

⁷ Något som man slås av när man undersöker Jeremias tjänst är hur ofta motståndare försökte sätta stopp för honom och hans arbete. Falska profeter sade emot honom offentligt. (Jer. 14:13–16) När han gick på gatorna i Jerusalem ropade människor skällsord efter honom och hånade honom. (Jer. 15:10) Några av hans fiender tänkte ut olika sätt att misskreditera honom. (Jer. 18:18) Andra bedrev en intensiv ”viskningskampanj” för att svärta ner honom och få uppriktiga judar att vända ryggen åt de sanningar från Gud som han förkunnade. (Klag. 3:61, 62) Gav Jeremia upp? Nej, han fortsatte att förkunna. Hur klarade han det?

8. Hur reagerade Jeremia när motståndet mot honom ökade?

⁸ Jeremias främsta vapen i kampen mot alla motståndare var förtröstan på Jehova. I början av Jeremias tjänst sade Jehova till honom att han skulle uppehålla och skydda honom. (Läs Jeremia 1:18, 19.) Jeremia litade på det löftet, och Jehova svek honom inte. När motståndarna ökade pressen på honom och tog till mer drastiska metoder blev han ännu mer modig och uthållig. Lägg märke till hur de här båda egenskaperna hjälpte honom.

9, 10. Vilka händelser i Jeremias liv bör uppmuntra dig att vara modig?

⁹ Vid ett tillfälle tog upproriska präster och profeter Jeremia till Judas furstar för att få honom dödad. Blev Jeremia så skrämd av deras hotelser att han blev helt handlingsförlamad? Nej. Han motbevisade avfällingarnas anklagelser så grundligt att begäran om en dödsdom avslogs. (Läs Jeremia 26:11–16; Luk. 21:12–15.)

¹⁰ Du kommer kanske ihåg att en tillsyningsman i templet som hette Pashur satte Jeremia i stocken när han hade hört hans kraftfulla budskap. Pashur måste ha tänkt att det här skulle lära Jeremia en läxa och få honom att tiga. Så nästa dag lät han honom gå. Men Jeremia, som säkert hade mycket ont efter den omilda behandlingen, talade direkt till Pashur och förkunnade Jehovas dom mot honom. Nej, inte ens misshandel tystade Jeremia! (Jer. 20:1–6) Varför inte det? Han sade själv: ”Jehova var med mig som en väldig man som injagar skräck. Därför skall just de som förföljer mig snava och inte få övertaget.” (Jer. 20:11) Så inte ens när han stod ansikte mot ansikte med rasande motståndare ryggade han tillbaka. Hans förtröstan på Jehova vilade på en stabil grund, och det kan din förtröstan också göra.

11, 12. a) Hur visade Jeremia prov på sunt förnuft när Hananja motarbetade honom? b) Vad kan det leda till om man tänker på att ”behärska sig under onda förhållanden”?

¹¹ Det är bra att komma ihåg att Jeremia inte var fanatisk. Han använde sunt förnuft när han ställdes inför motståndare. Han visste när han skulle dra sig tillbaka. Tänk på tillfället då han mötte Hananja. När den här falske profeten öppet talade emot Jehovas profetiska ord tillrättavisade Jeremia honom och förklarade hur man kan känna igen en sann profet. Jeremia hade burit ett träok för att visa att folket skulle komma under Babylons ok. Men Hananja blev våldsam och bröt sönder oket. Vem kunde veta vad han skulle ta sig till härnäst? Så vad gjorde Jeremia? Vi läser: ”Jeremia gick sedan sin väg.” Ja, han gick därifrån. På Jehovas befallning återvände han längre fram och berättade för Hananja vad Jehova skulle göra. Jehova skulle låta judarna bli slavar under Babylons kung, och Hananja skulle dö. (Jer. 28:1–17)

¹² Den här inspirerade skildringen visar klart och tydligt att vi inte bara ska vara modiga utan också använda sunt förnuft när vi predikar. Om någon vi besöker inte vill lyssna till bibliska argument utan blir arg och kanske till och med hotfull kan vi artigt avsluta samtalet och fortsätta till en annan dörr. Det finns ingen anledning att ha en hetsig diskussion med någon om de goda nyheterna. Genom att ”behärska sig under onda förhållanden” kan man skapa förutsättningar för att kunna hjälpa den besökte vid ett bättre tillfälle. (Läs 2 Timoteus 2:23–25; Ords. 17:14.)

”VAR INTE RÄDD”

13. Varför sade Jehova till Jeremia: ”Var inte rädd”, och varför bör vi undersöka det som hände Jeremia?

¹³ De sanna tillbedjarna påverkades naturligtvis av de hemska förhållanden som rådde före Jerusalems förstöring år 607 f.v.t. Så vi kan förstå varför Jehova sade till Jeremia: ”Var inte rädd.” (Jer. 1:8; Klag. 3:57) Och Jehova lät honom vidarebefordra samma uppmuntrande ord till andra bland folket. (Läs Jeremia 46:27.) Vad kan vi lära av det här? Ibland kan vi känna oss rädda på grund av de förhållanden som råder nu i ändens tid. När vi känner så, lyssnar vi då till Jehova, som i själva verket säger till var och en av oss: ”Var inte rädd”? Tidigare i den här boken behandlade vi hur Gud uppehöll Jeremia under en verkligt skrämmande tid. Låt oss helt kort se tillbaka på vad som hände och lägga märke till något som vi kan lära oss.

14, 15. a) I vilken farlig situation befann sig Jeremia? b) Hur infriade Jehova sitt löfte om att han skulle skydda Jeremia?

¹⁴ När babylonierna drog åt snaran kring Jerusalem började folket svälta. Snart var det många som var utan mat. (Jer. 37:21) Och som om bristen på mat inte var illa nog hölls Jeremia fången på en plats som kunde ha blivit hans grav. Judas furstar hade kastat honom i en djup cistern efter att först ha fått den viljesvage kung Sidkias godkännande. Det fanns inget vatten i cisternen, utan bara en massa dy. När Jeremia började sjunka ner i dyn kunde han inte se hur han i egen kraft skulle kunna komma ur den här situationen. Skulle inte du ha varit rädd om du hade varit i hans ställe? (Jer. 38:4–6)

¹⁵ Jeremia var en vanlig dödlig människa som vi, men han litade på Jehovas löfte om att han aldrig skulle överge honom. (Läs Jeremia 15:20, 21.) Belönade Jehova hans tillit? Det vet vi att han gjorde. Han fick Ebed-Melek att trotsa furstarna och rädda Jeremia. Med kungens tillåtelse drog Ebed-Melek upp profeten ur cisternen och räddade honom från att dö där nere i dyn. (Jer. 38:7–13)

16. Från vilka faror räddade Jehova sina lojala tjänare?

¹⁶ Men inte heller när Jeremia hade fast mark under fötterna igen var faran över. När Ebed-Melek hade vädjat till kungen för Jeremias skull hade han sagt: ”Han kommer att dö där han är på grund av hungersnöden. Ty det finns inget bröd mer i staden.” (Jer. 38:9) Det var så ont om mat i Jerusalem att vissa av invånarna åt människokött. Men Jehova ingrep igen för att rädda sin profet. Dessutom fick Jeremia berätta för Ebed-Melek att Jehova hade lovat att beskydda även honom. (Jer. 39:16–18) Jeremia hade inte glömt Guds löfte: ”Jag är med dig för att befria dig.” (Jer. 1:8) Varken människor eller svält skulle kunna ta de båda lojala männens liv eftersom de hade den allsmäktige Gudens beskydd. De undkom döden i denna dödsdömda stad. Vad är poängen? Jehova lovade att ge beskydd, och han höll sitt löfte. (Jer. 40:1–4)

17. Varför bör du lita på Jehovas löfte om att han ska beskydda sina tjänare?

¹⁷ Uppfyllelsen av Jesu profetia om avslutningen på tingens ordning närmar sig obevekligen sin höjdpunkt. I en nära framtid kommer det att vara ”tecken i sol och måne och stjärnor och på jorden ängslan bland nationer som inte känner utvägen ... medan människor blir vanmäktiga av fruktan och väntan på det som skall komma över den bebodda jorden”. (Luk. 21:25, 26) Vi får vänta och se hur de här tecknen kommer att visa sig och vilken rädsla de kommer att skapa hos människor. Men vad som än händer behöver du aldrig tvivla på Jehovas förmåga och önskan att rädda sitt folk. De som däremot inte har hans godkännande kommer att få ett helt annat slut. (Läs Jeremia 8:20; 14:9.) Även om hans tjänare skulle befinna sig i ett läge som verkade lika hopplöst som om de befann sig på botten av en mörk fuktig cistern, så kan han rädda dem! Guds ord till Ebed-Melek kommer att gälla hans folk: ”’Jag skall helt visst föra dig i säkerhet, och du skall inte falla för svärd; och du skall få din själ som ett byte, därför att du har förtröstat på mig’, lyder Jehovas uttalande.” (Jer. 39:18)

ORD SKRIVNA TILL DIG

18. a) Vilka ord förändrade Jeremias liv? b) Vilken betydelse har Guds befallning i Jeremia 1:7 för dig?

¹⁸ ”Till alla som jag sänder dig till skall du gå, och allt som jag befaller dig skall du tala.” (Jer. 1:7) Jeremias liv förändrades för all framtid när han fick den här befallningen av Gud. Från och med då ägnade han sig i första hand åt att förkunna ”Jehovas ord”. Det uttrycket förekommer många gånger genom hela Jeremias bok. I det sista kapitlet berättar han om erövringen av Jerusalem och om hur stadens siste kung, Sidkia, fördes i landsflykt. Ja, han fortsatte att undervisa judarna och uppmana dem att lyda Jehova tills händelserna tydligt visade att hans arbete var färdigt.

19, 20. a) Varför kan du se Jeremias tjänst som ett mönster som du kan följa? b) Vilken koppling finns det mellan förkunnararbetet och att känna glädje och tillfredsställelse? c) Hur har genomgången av Jeremias bok och Klagovisorna påverkat dig?

¹⁹ Det finns många likheter mellan Jeremias uppdrag och den förkunnartjänst som vi Jehovas vittnen utför. Du tjänar den sanne Guden i en tid då hans dom ska verkställas, precis som Jeremia gjorde. Du har olika ansvarsuppgifter som kräver viss tid och kraft av dig, men att förkunna de goda nyheterna är det viktigaste arbete du kan ägna dig åt i den här världsordningen. Genom att delta i det upphöjer du Guds stora namn och erkänner att han som universums suveräne härskare har den absoluta rätten och myndigheten att styra. (Läs Klagovisorna 5:19.) Och genom att du hjälper andra att lära känna den sanne Guden och berättar vad han vill se hos oss för att vi ska få leva visar du en enastående människokärlek. (Jer. 25:3–6)

²⁰ Jeremia sade så här om den uppgift han fick av Jehova: ”Dina ord blev funna, och så åt jag dem; och ditt ord blir till jubel för mig och till mitt hjärtas glädje; ty ditt namn har nämnts över mig, o Jehova, härarnas Gud.” (Jer. 15:16) Alla som i dag drivs av sitt hjärta till att tala om den sanne Guden har möjlighet att få uppleva samma glädje och tillfredsställelse. Du har därför all anledning att fortsätta att förkunna Jehovas budskap, precis som Jeremia gjorde.