Vad slags namn har du?

I BIBELN används ordet ”namn” ibland med avseende på någons rykte. Den vise kung Salomo skrev till exempel: ”Ett namn är bättre än god olja och dödsdagen bättre än den dag då man föds.” (Predikaren 7:1; jämför Ordspråken 22:1.) Enligt vad Salomo säger föds inte en person med ett gott namn. Det är i stället så att han under livets gång skaffar sig ett rykte med en verklig innebörd. Hans namn identifierar honom vad det gäller hans personliga egenskaper — om han är generös eller självisk, medkännande eller okänslig, ödmjuk eller högmodig, rättfärdig eller orättfärdig.

Tänk på David. Under sin tid som kung visade han sig vara stark och orubblig. Samtidigt erkände David ödmjukt sina misstag och ångrade sina allvarliga synder. Det var på goda grunder som Jehovas profet vittnade om att David var ”en man i överensstämmelse med ... [Guds] hjärta”. (1 Samuelsboken 13:14) Den unge David hade redan ett gott namn hos Gud.

Kung Jehoram i Juda däremot gjorde sig ett dåligt namn. Han vände sina undersåtar bort från Jehovas tillbedjan och till och med dödade sina sex bröder och några av furstarna i Juda. Till slut tillfogade Jehova honom en plågsam sjukdom som ledde till hans död. Bibeln säger att Jehoram ”gick ... bort utan att vara åstundad”. Today’s English Version formulerar det: ”Ingen blev ledsen när han dog.” — 2 Krönikeboken 21:20.

Hur David och Jehoram levde sina liv belyser sanningen i det bibliska ordspråket: ”Minnet av den rättfärdige blir föremål för välsignelse, men de ondskefullas namn, det kommer att ruttna.” (Ordspråken 10:7) Var och en av oss bör därför allvarligt tänka över frågan: Vad slags namn gör jag mig hos Gud och hos mina medmänniskor?