HULDA

[Hụlda] Femininform av Heled, som betyder ”livstid (livslängd)”, ”tingens ordning” eller möjligen ”blindråtta”.

Hustru till Sallum; en profetissa som bodde i Jerusalem under den tid då den trogne Josia var kung i Juda.

När Josia hörde lagboken läsas, den som översteprästen Hilkia hade funnit i Jehovas hus under det reparationsarbete som pågick, sände han en delegation för att söka Jehovas vägledning. Delegationen begav sig till Hulda, som förmedlade Jehovas ord om att alla de olyckor som nämndes i ”boken” skulle drabba den avfälliga nationen. Hulda tillade att Josia skulle slippa se dessa olyckor, eftersom han hade ödmjukat sig inför Jehova; han skulle få samlas till sina förfäder och föras till sin begravningsplats i frid. (2Ku 22:8–20; 2Kr 34:14–28)

En del menar att Huldas profetia slog fel eftersom Josia dog i strid. (2Ku 23:28–30) Men när det sägs att Josia skulle samlas till sina förfäder ”i frid”, skall detta tydligen ses som en kontrast till ”den olycka” som skulle drabba Juda. (2Ku 22:20; 2Kr 34:28) Josia dog innan denna olycka kom åren 609–607 f.v.t., när babylonierna belägrade Jerusalem och ödelade staden. Att uttrycket ”samlas till sina förfäder” inte nödvändigtvis utesluter en våldsam död i krig framgår också av att ett liknande uttryck, ”gå till vila hos sina förfäder”, används både om att dö i strid och om att dö en mindre våldsam död. (Jfr 5Mo 31:16; 1Ku 2:10; 22:34, 40.)