OTNIEL

[Ọtniel]

Den först nämnde av domarna i Israel efter Josua. Enligt en ordagrann återgivning av den hebreiska texten sägs det att Otniel var ”son till Kenas, Kalebs yngre bror”. (Dom 1:13; 3:9; Jos 15:17) Av den grammatiska konstruktionen i grundtexten framgår det inte om det var Otniel eller Kenas som var Kalebs yngre bror (den ger rum för båda tolkningarna), men av andra bibelställen framgår det att Otniel var Kalebs brorson, dvs. att han var son till Kalebs bror Kenas. En del översättningar säger därför att Otniel var ”son till Kalebs yngre bror Kenas”. (SFB, 2000) Kaleb var dessutom ”Jefunnes son” och var således inte son till Kenas, som Otniel var. (4Mo 32:12; 1Kr 4:15)

Otniel gifte sig med Kalebs dotter Aksa efter att ha intagit den befästa kanaaneiska staden Debir. Kaleb hade lovat att ge henne till hustru åt den som intog staden. (Jos 15:16–19; Dom 1:11–15) Otniel fick en son som fick namnet Hatat, och Otniel blev stamfar till en släkt i Judas stam. Många år senare, under Davids regering, blev en av hans avkomlingar utvald att leda en tjänstegrupp på 24 000 man. (1Kr 4:13; 27:1, 15)

Den första perioden då israeliterna på grund av sin olydnad blev förtryckta av kungar från andra länder varade i åtta år. När israeliterna ”ropade till Jehova om hjälp” reste han upp Otniel för att rädda dem, och med Jehovas andes hjälp besegrade Otniel ”Arams kung”, Kusan-Risatajim, och därefter verkade han som ledare och domare bland sina bröder. (Dom 3:8–11)