MAKIR

[Mạkir] Från en rot som betyder ”sälja”.

1. Den som nämns först av sönerna till Manasse och hans arameiska bihustru. Makir blev stamfar till makiriterna och kallas ”Gileads far”. Han gifte sig med Maaka, och han fick söner medan Josef ännu levde. (1Mo 50:23; 4Mo 26:29; Jos 17:1; 1Kr 2:21, 23; 7:14–17) ”Makirs söner” intog Gileads område, drev ut amoréerna därifrån och fick detta område till arvedel. (4Mo 32:39, 40; 5Mo 3:15; Jos 13:31) Selofhad och hans döttrar härstammade från Manasse genom Makir. (4Mo 27:1; 36:1, 2; Jos 17:3) I Deboras och Baraks segersång verkar det som om ”Makir” används poetiskt om hela Manasses stam. (Dom 5:1, 14)

2. Son till Ammiel. Jonatans son Mefiboset bodde hos Makir i Lo-Debar tills David sände bud efter Mefiboset och sörjde för hans uppehälle. (2Sa 9:4–7, 13) Senare, under Absaloms uppror, var Makir bland dem som gav kung David och hans folk mat och andra förnödenheter. (2Sa 17:27–29)