Vad vi kan lära av ”sanningens formulering”

”I lagen har [du] kunskapens och sanningens formulering.” (ROM. 2:20)

1. Varför är det viktigt att vi förstår innebörden i den mosaiska lagen?

MÅNGA av detaljerna i den mosaiska lagen skulle ha varit svåra att förstå om vi inte hade haft Paulus inspirerade skrifter. I Hebréerbrevet, till exempel, förklarade han hur Jesus som en ”trogen överstepräst” kunde frambära ett ”försoningsoffer” en gång för alla, så att alla som utövar tro på det kan vinna ”en evig befrielse”. (Hebr. 2:17; 9:11, 12) Paulus sa också att tältboningen bara var ”en skugga av de himmelska tingen” och att Jesus blev medlare för ”ett bättre förbund” än det Mose var medlare för. (Hebr. 7:22; 8:1–5) Sådana förklaringar av lagen var ovärderliga på Paulus tid, och det är de fortfarande. De hjälper oss att bättre förstå och uppskatta allt det som Gud har gjort för oss.

2. Vilken fördel hade judar som blivit kristna framför kristna med icke-judisk bakgrund?

² En del av det Paulus skrev i Romarbrevet var riktat till kristna som hade judisk bakgrund och som hade undervisats i den mosaiska lagen. Att de kände till lagen gav dem fördelen att ha grundläggande kunskap om Jehova och hans rättfärdiga principer. De hade ”kunskapens och sanningens formulering”, som Paulus uttryckte det. Eftersom de förstod och respekterade ”sanningens formulering” kunde de, precis som trogna judar tidigare hade gjort, undervisa och hjälpa dem som inte hade någon kunskap i lagen. (Läs Romarna 2:17–20.)

OFFREN VAR SKUGGOR AV JESU OFFER

3. Vilken nytta har vi av att studera om israeliternas offer?

³ Den här grundläggande kunskapen som Paulus talade om, ”sanningens formulering”, är fortfarande viktig för att vi ska förstå Jehovas avsikter. Principerna i lagen är inte mindre viktiga eller värdefulla i dag. Med detta i tankarna ska vi se närmare på ett av inslagen i lagen – hur de olika offren ledde ödmjuka judar till Kristus och hjälpte dem att förstå vad Gud förväntade sig av dem. Och eftersom Jehovas grundläggande krav på sina tjänare aldrig ändras, förstår vi att hans lagar om offer kan hjälpa oss att analysera vår egen heliga tjänst. (Mal. 3:6)

4, 5. a) Vad hjälpte lagen Guds folk att inse? b) Vad pekade offren i lagen fram emot?

⁴ Det kunde knappast undgå någon av de forntida judarna att många av lagens föreskrifter betonade deras syndfullhet. Den som till exempel rörde vid en död människokropp måste rena sig. Det var därför en felfri röd ko slaktades och brändes upp. Askan sparades och användes till att göra ”reningsvatten”, som på tredje och sjunde dagen stänktes på den som skulle renas. (4 Mos. 19:1–13) Som en påminnelse om att ofullkomlighet och synd förs vidare från generation till generation skulle en nybliven mor betraktas som oren under en tid, och sedan skulle hon bringa försoning genom att frambära ett offer. (3 Mos. 12:1–8)

⁵ Israeliterna skulle frambära djuroffer i många andra situationer i livet. Oavsett om de insåg det eller inte, var de offer som frambars i tältboningen och längre fram i templet ”en skugga” av Jesu fullkomliga offer. (Hebr. 10:1–10)

DEN RÄTTA INSTÄLLNINGEN TILL OFFREN

6, 7. a) Vad behövde israeliterna tänka på när de valde ut ett offerdjur, och vad förebildade detta? b) Vilka frågor skulle vi kunna ställa oss själva?

⁶ Ett grundläggande krav var att de djur som offrades till Jehova skulle vara felfria – de fick inte vara blinda, skadade, missbildade eller sjuka. (3 Mos. 22:20–22) Om det var frukt eller brödsäd som offrades skulle det vara ”det första”, ”det allra bästa”, av skörden. (4 Mos. 18:12, 29) Om ett offer inte fyllde det kravet blev det inte godkänt av Jehova. När israeliterna offrade sina bästa djur var det en bild på att Jesu offer skulle vara fläckfritt och oklanderligt och att Jehova skulle offra sitt allra bästa och käraste för att återköpa mänskligheten. (1 Petr. 1:18, 19)

⁷ Om den som frambar offret verkligen var tacksam mot Jehova för hans stora godhet, skulle han då inte mer än gärna välja ut det allra bästa han hade? Han fick själv bestämma vad han skulle offra, beroende på sina omständigheter. Men han visste att Jehova inte skulle godkänna ett defekt offer. Det skulle ha visat att han bara såg offrandet som en formalitet eller rentav som en börda. (Läs Malaki 1:6–8, 13.) Det här skulle kunna vara en tankeställare för oss. Med vilken inställning tjänar jag Jehova? Borde jag tänka över mina motiv till att tjäna Jehova och kvaliteten på min tjänst?

8, 9. Varför är det bra att granska vilken inställning israeliterna skulle ha till offren?

⁸ En israelit kunde frambära ett frivilligt offer, antingen som ett uttryck för uppriktig tacksamhet mot Jehova eller som en begäran om hans godkännande, som i fallet med ett brännoffer. När det gällde sådana frivilliga offer hade han säkert inte så svårt att välja ut ett lämpligt djur. Han ville självklart ge Jehova det bästa han hade. De kristna i dag frambär inte de bokstavliga offer som föreskrevs i lagen, men de gör uppoffringar. De tar av sin tid, sin energi och sina tillgångar för att tjäna Jehova. När de ”offentligt bekänner” sitt hopp och försöker ”göra gott” och ”dela med ... [sig] åt andra” är detta offer som Gud tycker om. (Hebr. 13:15, 16) Hur vi ser på vår tjänst för Jehova visar hur tacksamma vi är för allt som han har gett oss. Det finns alltså en parallell mellan oss och israeliterna. Vi behöver också granska hur vi känner för vår tillbedjan och varför vi tjänar Jehova.

⁹ Men hur var det då när lagen krävde ett syndoffer eller ett skuldoffer av någon som syndat? Tror du att det var svårare att ha rätt inställning till ett sådant offer? Kunde det kanske ha framburits lite motvilligt? (3 Mos. 4:27, 28) Nej, inte om den som syndat verkligen var mån om att bevara ett gott förhållande till Jehova.

10. Vilka ”offer” kan de kristna behöva göra för att reparera skadade relationer?

¹⁰ Det är på liknande sätt i vår tid. Vi kanske inser att vi, tanklöst eller helt omedvetet, har sårat någon av vännerna. Eller också kanske vi har samvetskval för något som vi har gjort. Om vi tar vår tillbedjan av Jehova på allvar vill vi göra allt vi kan för att rätta till det hela, eller hur? Det kan betyda att vi uppriktigt ber om ursäkt för det vi har gjort eller, om det gäller allvarligare saker, ber om andlig hjälp hos de äldste i församlingen. (Matt. 5:23, 24; Jak. 5:14, 15) Att rätta till en synd som vi har begått mot en annan människa eller mot Gud kostar alltså något. Men när vi gör sådana ”offer” reparerar vi vårt förhållande till Jehova och våra medtroende, och vi får ett rent samvete. Dessa goda resultat övertygar oss om att Jehovas sätt alltid är det bästa.

11, 12. a) Vad var ett gemenskapsoffer? b) Vad kan vi lära av gemenskapsoffren?

¹¹ En del av offren i Moses lag var gemenskapsoffer, som betecknade att man hade frid med Jehova. Den som frambar ett sådant offer skulle tillsammans med sin familj äta köttet från det offrade djuret, kanske i någon av templets matsalar. Prästen som förrättade offret fick en del av köttet, och det fick också de andra prästerna som tjänstgjorde i templet. (3 Mos. 3:1, noten; 7:31–33) Hela tanken med att en israelit frambar ett sådant offer var att han ville ha ett gott förhållande till Jehova. Det var som om han, hans familj, prästerna och Jehova åt en måltid tillsammans, i glädje och frid.

¹² Tänk att bildligt talat få bjuda in Jehova till en måltid och att han tackar ja – vilket oerhört privilegium! Värden skulle förstås vilja bjuda en sådan ärofull gäst på det allra finaste han hade. Gemenskapsoffren, som ingick i ”sanningens formulering”, pekade fram emot det faktum att alla som vill ha ett nära, fridfullt förhållande till sin Skapare kan få det genom Jesu större offer. Vi kan få vara Jehovas vänner om vi villigt offrar våra krafter och tillgångar i hans tjänst.

OFFER SOM GUD INTE GODKÄNDE

13, 14. Varför godkände inte Jehova de offer som kung Saul tänkte bära fram?

¹³ Jehova godkände alltså offer som frambars med rätt inställning. Men Bibeln innehåller varnande exempel på offer som han inte godkände. Varför förkastade han dem? Vi ska se på två sådana situationer.

¹⁴ Profeten Samuel sa till kung Saul att tiden hade kommit för Jehova att verkställa dom över amalekiterna. Saul skulle därför utrota den här fiendenationen och all dess boskap. Men efter sin seger tillät Saul att soldaterna skonade Agag, amalekiternas kung. Han skonade också de bästa av djuren för att kunna offra dem åt Jehova. (1 Sam. 15:2, 3, 21) Hur reagerade Jehova? Han förkastade Saul på grund av hans olydnad. (Läs 1 Samuelsboken 15:22, 23.) Vad lär vi oss av det? Att Gud bara godkänner våra offer om vi lyder hans befallningar.

15. Vad gjorde israeliterna på Jesajas tid för fel?

¹⁵ Vi hittar ett liknande exempel i bibelboken Jesaja. Israeliterna på Jesajas tid frambar visserligen offer åt Jehova, fast på ett mekaniskt sätt. Men deras orätta uppförande gjorde deras offer ogiltiga. ”Vilken nytta har jag av era många slaktoffer?” frågade Jehova. ”Jag har fått nog av helbrännoffer av baggar och fettet av välgödda djur; och i blodet från ungtjurar och bagglamm och bockar finner jag inte behag. ... Sluta upp med att föra in fler värdelösa sädesoffer. Rökelse – det är något avskyvärt för mig.” Vad var det som var fel? Gud sa till dem: ”Även om ni ber många böner, lyssnar jag inte; era händer är fulla av utgjutet blod. Tvätta er; gör er rena; skaffa bort era onda gärningar från mina ögon; hör upp med att göra det som är ont.” (Jes. 1:11–16)

16. Vilka offer godkänner Gud?

¹⁶ De som fortsatte att handla fel utan att ångra sig frambar sina offer förgäves. Men så var det inte för dem som uppriktigt försökte följa hans befallningar. Jehova lyssnade till deras böner och godkände deras offer. Lagens ”formulering” eller struktur lärde dessa israeliter att de var syndfulla och behövde få förlåtelse. (Gal. 3:19) Den insikten skapade ett ångerfullt hjärta. På liknande sätt måste vi i dag inse att det bara är genom Kristi offer som vi kan få förlåtelse för våra synder. Om vi förstår och uppskattar detta kommer Jehova att ”ha behag till” alla de uppoffringar vi gör i tjänsten för honom. (Läs Psalm 51:17, 19.)

VISA TRO PÅ JESU OFFER

17–19. a) Hur kan vi visa Jehova att vi är tacksamma för Jesu lösenoffer? b) Vad ska vi gå igenom i nästa artikel?

¹⁷ Vi har en fördel framför dem som levde i förkristen tid. Vi ser inte bara ”en skugga” av Guds avsikter. (Hebr. 10:1) Lagarna om offer hjälpte israeliterna att förstå vad de behövde göra för att få ett gott förhållande till Gud. De behövde vara tacksamma, ha en önskan att ge honom det bästa och inse behovet av återlösning. Tack vare förklaringarna i de kristna grekiska skrifterna kan vi förstå att Jehova kommer att undanröja syndens verkningar för alltid genom Jesu lösenoffer och att han redan nu låter oss få ha ett gott samvete. Lösenoffret är en fantastisk gåva! (Gal. 3:13; Hebr. 9:9, 14)

¹⁸ För att få nytta av återlösningen krävs det mer än att vi bara förstår vad den betyder. ”Lagen [har] blivit vår uppfostrare som leder oss till Kristus, för att vi skall kunna förklaras rättfärdiga på grund av tro”, skrev aposteln Paulus. (Gal. 3:24) Och en sådan tro kan inte sakna gärningar. (Jak. 2:26) Paulus uppmuntrade därför de kristna som kände till strukturen i den mosaiska lagen att omsätta den kunskapen i handling. Då skulle deras uppförande stämma överens med de principer som de lärde ut. (Läs Romarna 2:21–23.)

¹⁹ De kristna i vår tid behöver inte hålla lagen, men de måste ändå frambära offer som Jehova godkänner. I nästa artikel ska vi se hur de kan göra det.

[Infälld text på sidan 17]

Jehovas grundläggande krav på sina tjänare ändras aldrig.

[Bild på sidan 18]

Vilket djur skulle du ha offrat åt Jehova?

[Bild på sidan 19]

De som ger av sitt bästa åt Jehova får hans godkännande.