12 De är dolda klipprev vid era festmåltider,*+ där de äter tillsammans med er. De är herdar som skamlöst förser sig själva,+ vattenlösa moln som drivs hit och dit av vinden.+ De är träd utan frukt på senhösten, döda två gånger om* och uppryckta med rötterna. 13 De är vilda havsvågor som skummar av sin egen skam,+ irrande stjärnor som hålls i förvar i det svartaste mörker för evigt.+