Måndag 15 september
Mina bröder, var som profeterna som talade i Jehovas namn. De var tålmodiga och uthärdade många prövningar. (Jak. 5:10)
Det finns många exempel i Bibeln på sådana som visade tålamod. Varför inte göra det till ett studieprojekt att läsa mer om sådana personer? David, till exempel, var väldigt ung när han blev smord till kung i Israel, men han var tvungen att vänta många år innan han fick kungamakten. Simeon och Hanna tjänade Jehova troget samtidigt som de väntade på att Messias skulle komma. (Luk. 2:25, 36–38) När du läser de här skildringarna kan du fundera på sådana här frågor: Vad kan ha hjälpt de här personerna att visa tålamod? Vilken nytta hade de av att vara tålmodiga? Hur kan jag efterlikna dem? Du kan också lära dig mycket av sådana som inte visade tålamod. (1 Sam. 13:8–14) Du kan fundera på: Vad kan det ha berott på att de saknade tålamod? Vilka konsekvenser fick det för dem? w23.08 35:15
Tisdag 16 september
Vi tror på och har insett att du är Guds helige. (Joh. 6:69)
Petrus var lojal. Han lät inte någonting hindra honom från att följa Jesus. Det visade han till exempel en gång när Jesus sa någonting som hans lärjungar inte förstod. (Joh. 6:68) Många av dem väntade inte på en förklaring, utan de slutade följa Jesus. Men inte Petrus. Han förstod att det bara är Jesus ord som leder till evigt liv. Jesus visste att Petrus och de andra apostlarna skulle överge honom. Men han visade att han litade på att Petrus skulle vända tillbaka och fortsätta vara lojal. (Luk. 22:31, 32) Jesus förstod att ”viljan är stark, men kroppen är svag”. (Mark. 14:38) Så han gav inte upp hoppet om Petrus, inte ens efter att han hade förnekat att han kände honom. Efter sin uppståndelse visade sig Jesus för Petrus, tydligen när ingen annan var där. (Mark. 16:7; Luk. 24:34; 1 Kor. 15:5) Det här måste ha betytt mycket för Petrus med tanke på att han var så ledsen för det han hade gjort. w23.09 40:9, 10
Onsdag 17 september
Lyckliga är de som har fått sina överträdelser förlåtna och sina synder övertäckta. (Rom. 4:7)
Jehova förlåter dem som tror på honom, och han täcker över deras synder. Han håller dem inte längre ansvariga för synderna, utan förlåter dem fullständigt. (Ps. 32:1, 2) Det är alltså deras tro som gör att Jehova betraktar dem som rättfärdiga. Abraham, David och andra som tjänade Jehova var förstås ofullkomliga. Men jämfört med människor runt omkring dem som inte tjänade Jehova hade de en stark tro, och därför kallade Jehova dem rättfärdiga. (Ef. 2:12) Paulus gjorde det tydligt i sitt brev till romarna att man måste ha tro för att kunna bli Jehovas vän. Så var det för Abraham och David, och så är det för oss också. w23.12 50:6, 7