LESON 29
Jehovah Chusim Joshua
Bihaen staka year wea Moses leadim nation blo Israel, hem klosap nao for dae. Jehovah talem hem: ‘Iu bae no tekem olketa Israelite go insaed lo Promis Land. Bat bae iu lukim go nomoa datfala land.’ Then Moses askem Jehovah for chusim wanfala niu leader for leadim olketa Israelite. Jehovah sei lo hem: ‘Go lo Joshua, and talem hem mi chusim hem.’
Moses talem datfala nation dat hem klosap dae nao, and Jehovah chusim Joshua nao for leadim olketa go insaed lo Promis Land. Then Moses sei lo Joshua: ‘Iu no fraet. Jehovah bae helpem iu.’ No longtaem bihaen datwan, Moses go ap lo Maunt Nebo, lo there Jehovah showim hem datfala land wea Hem promisim lo Abraham, Isaac, and Jacob. Moses hem 120 years old taem hem dae.
Jehovah talem Joshua: ‘Akrosim Jordan River, and go lo Canaan. Bae mi helpem iu olsem mi bin helpem Moses. Iu mas readim Law blo mi evriday. Iu no fraet. Iu mas strong. Go and duim samting wea mi komandim iu for duim.’
Joshua sendem tufala spae for go lo taon lo Jericho. Lo next leson, bae iumi lane moa abaotem wat nao happen lo there. Taem tufala kam bak, tufala sei hem gud taem for olketa go lo Canaan. Lo next day, Joshua talem datfala nation for aotem tent blo olketa. Then hem sendem olketa priest wea karem datfala ark blo covenant for go firstaem lo Jordan River. Dat taem datfala river hem flood. Bat semtaem olketa priest putim leg blo olketa insaed wata, datfala river hem stop and wata hia hem drae nao! Olketa priest wakabaot go lo midol lo Jordan River, and gohed standap lo there taem full nation blo Israel akrosim datfala river. Iu ting disfala mirakol mekem olketa tingim bak wat Jehovah duim lo Red Sea?
Bihaen staka year wea olketa Israelite stap lo wilderness, olketa kasem nao datfala Promis Land. Olketa savve buildim olketa haos and olketa taon. Olketa savve wakem garden, olketa grape planteison, and plantim olketa frut tree. Datfala land hem garem staka milk and honey.
“Jehovah bae evritaem leadim iu and givim evri samting wea iu needim, nomata lo wanfala drae land tu.”—Isaiah 58:11