37 Ja, vid detta skälver mitt hjärta+
och spritter upp från sin plats.
2 Lyssna uppmärksamt till dånet från hans röst+
och mullret som kommer från hans mun.
3 Under hela himlen släpper han det löst,
och hans blixtar+ når till jordens yttersta ändar.
4 Efteråt ryter ett dån;
han dundrar+ med sin mäktiga röst,+
han håller inte blixtarna tillbaka när hans röst hörs.+
5 Gud dundrar med sin röst+ på ett underbart sätt,
gör stora ting som vi inte kan förstå.+
6 Ty till snön säger han: ’Fall ner på jorden’,+
och likaså till hällregnet, ja, till hans kraftiga hällregn.+
7 På varje jordemänniskas hand sätter han ett sigill,
för att varje dödlig människa skall känna hans verk.
8 Och de vilda djuren går in i sina bakhåll
och stannar i sina gömställen.+
9 Från den inre kammaren+ kommer stormvinden
och med nordanvindarna kölden.+
10 Genom Guds andedräkt frambringas isen,+
och de vida vattnen fryser.+
11 Ja, han tynger molnen med fuktighet;
hans blixtar+ sprider molnmassan,
12 och de vänds hit och dit, och han styr dem till deras gärning,
vart han än befaller+ dem på jordens fruktbara lands yta.
13 Vare sig det tjänar till straff+ eller till nytta för hans land+
eller som uttryck för kärleksfull omtanke,+ låter han det ge resultat.
14 Lyssna till detta, Job.
Stå stilla och ge akt på Guds underbara gärningar.+
15 Vet du när Gud pålade dem en bestämmelse+
och när han fick sina molns ljus att stråla fram?
16 Känner du till hur molnen hålls svävande,+
underbara gärningar som utförs av honom som är fullkomlig i kunskap,+
17 hur det kommer sig att dina kläder är heta,
när jorden förblir stilla för sunnanvinden?+
18 Kan du tillsammans med honom hamra ut himlen,+
så att den blir hård som en gjuten metallspegel?
19 Låt oss få veta vad vi skall säga till honom,
vi kan inte lägga fram något på grund av mörkret.
20 Skall det berättas för honom att jag vill tala?
Eller skall någon säga att det kommer att bli meddelat?+
21 Men nu ser man inte ljuset.
Det strålar klart på himlen
när vinden har dragit förbi och renat den.
22 Från norr kommer guldglans.
Över Gud är en värdighet+ som inger fruktan.
23 Den Allsmäktige – honom kan vi inte utforska;+
han är upphöjd i kraft,+
och rättvisa+ och sann rättfärdighet+ förringar han inte.+
24 Därför må människorna frukta honom.+
Han bryr sig inte om dem som menar att de har ett vist hjärta.”+