Jesaja
63 Vem är han som kommer från Edom,+ från Bosra+ iförd kläder i glödande färger, han som är praktfull i sin klädnad och som skrider fram i sin stora kraft?
”Det är jag, jag som talar i rättfärdighet,+ som har ett överflöd av kraft till att rädda.”+
2 Varför är din klädnad röd och dina kläder lika vinpresstramparens?+
3 ”Jag har ensam trampat vinpressen,+ och ingen* från folken var med mig. Och jag fortsatte att trampa dem i min vrede+ och att trampa ner dem i mitt raseri.+ Och deras utsprutande blod stänkte på mina kläder,+ och hela min klädnad fick jag nerfläckad. 4 Ty hämndens dag är i mitt hjärta,+ och mina återköptas år har kommit. 5 Och jag fortsatte att se mig omkring, men det fanns ingen hjälpare; och jag förundrade mig, men det fanns ingen som gav mig stöd.+ Så min arm beredde mig räddning,+ och det var mitt raseri+ som blev mitt stöd. 6 Och jag fortsatte att trampa ner folken i min vrede, och jag gjorde dem druckna* i mitt raseri+ och lät deras utsprutande blod rinna ner på jorden.”+
7 Jag vill tala om Jehovas kärleksfulla omtanke,*+ förkunna Jehovas lov, på grund av allt vad Jehova har gjort för oss,+ ja den stora godhet mot Israels hus+ som han har visat dem i sin barmhärtighet+ och i sin stora kärleksfulla omtanke. 8 Och han sade vidare: ”Sannerligen, de är mitt folk,+ söner som inte visar sig falska.”+ Därför blev han deras Räddare.+ 9 I allt deras kval led han kval.*+ Och hans personlige budbärare* räddade dem.+ Det var han som i sin kärlek och i sin medömkan återköpte dem,+ och han lyfte upp dem och bar dem alla forntidens dagar.+
10 Men de gjorde uppror+ och sårade hans heliga ande.+ Han förvandlades nu till deras fiende;+ han förde krig mot dem.+ 11 Då kom man* ihåg forntidens dagar, hans tjänare Mose:* ”Var är Han som förde dem upp ur havet+ tillsammans med herdarna* för sin småboskapshjord?+ Var är Han som lade sin heliga ande+ i honom? 12 Han som lät sin sköna arm+ gå vid Moses högra sida; Han som klöv vattnen framför dem,+ för att göra sig ett namn som består till oöverskådlig tid;+ 13 Han som lät dem vandra genom de svallande vattnen,* så att de, likt en häst i vildmarken, inte snavade?+ 14 Som när ett djur går ner till dalslätten, så lät Jehovas ande dem komma till vila.”+
Så ledde du ditt folk för att göra dig ett skönt namn.+
15 Blicka ner från himlen,+ ja, se ut från din helighets och skönhets upphöjda boning.+ Var är din nitälskan+ och din väldiga kraft, oron i ditt inre+ och uttrycken för din barmhärtighet?+ Gentemot mig har de hållit sig tillbaka.*+ 16 Ty du är vår Fader;+ även om Abraham inte har vetat av oss och Israel inte känns vid oss, är du, Jehova, vår Fader. ”Vår Återköpare* från forna tider” är ditt namn.+ 17 Varför, Jehova, låter du oss irra bort från dina vägar? Varför förhärdar du vårt hjärta, så att vi inte fruktar dig?+ Vänd tillbaka för dina tjänares skull, för din arvsbesittnings stammars skull.+ 18 En kort tid hade ditt heliga folk+ en besittning. Våra motståndare har trampat ner din helgedom.+ 19 Vi har under lång tid varit som några som du inte härskade över, som några som ditt namn inte hade nämnts över.+