Romarna
9 Jag säger sanningen+ i Kristus; jag ljuger inte,+ eftersom mitt samvete vittnar tillsammans med mig i helig ande 2 att jag har stor bedrövelse och oupphörligt kval i mitt hjärta.+ 3 Jag skulle nämligen önska att jag själv såsom den som är under förbannelse* vore skild från Kristus till förmån för mina bröder,+ mina släktingar efter köttet,+ 4 som alltså är israeliter;+ de har adoptionen som söner+ och härligheten+ och förbunden+ och laggivningen+ och den heliga tjänsten*+ och löftena;+ 5 de har fäderna,+ och från dem härstammar Kristus efter köttet+ – Gud,+ som är över allting,* vare välsignad för evigt. Amen.
6 Det är emellertid inte så att Guds ord har slagit fel.+ Ty inte alla som härstammar från Israel är verkligen ”Israel”.+ 7 Inte heller är de alla barn därför att de är Abrahams avkomma,+ utan: ”Det som skall kallas ’din avkomma’ skall komma genom Isak.”+ 8 Det vill säga: inte barnen efter köttet+ är i verkligheten Guds barn,+ utan barnen till följd av löftet+ räknas som avkomman. 9 Löftesordet löd ju som följer: ”Vid denna tid skall jag komma, och Sara skall ha en son.”+ 10 Men inte bara det fallet, utan också då Rebecka blev havande med tvillingar+ genom en enda man, Isak, vår förfader: 11 när de ännu inte var födda och inte hade gjort något gott eller ont,+ blev det nämligen – för att Guds avsikt med utväljandet skulle förbli beroende, inte av gärningar, utan av honom som kallar+ – 12 sagt till henne: ”Den äldre skall vara slav åt den yngre.”+ 13 Alldeles som det står skrivet: ”Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.”+
14 Vad skall vi då säga? Finns det orättvisa hos Gud?+ Aldrig må det bli så! 15 Han säger ju till Mose: ”Jag skall vara barmhärtig mot vemhelst som jag vill vara barmhärtig mot, och jag skall visa medömkan med vemhelst som jag vill visa medömkan.”+ 16 Alltså beror det då inte på den som gärna vill eller på den som löper, utan på Gud,+ som är barmhärtig.+ 17 Skriften säger ju till farao: ”Av just detta skäl har jag låtit dig bestå,* för att jag i förbindelse med dig skall visa min makt och för att mitt namn skall förkunnas över hela jorden.”+ 18 Därför, mot vem han vill är han alltså barmhärtig,+ men vem han vill låter han bli förstockad.+
19 Du säger då till mig: ”Varför fortsätter han att klandra? Ty vem kan göra motstånd mot hans uttryckliga vilja?”+ 20 O människa,+ vem är du då egentligen som säger emot Gud?+ Skall det som har formats säga till honom som har format det: ”Varför har du gjort mig sådan?”+ 21 Vad nu? Har inte krukmakaren+ myndighet över leran, så att han av samma klump kan göra ett kärl till ärofullt bruk och ett annat till vanärande bruk?+ 22 Om nu Gud, fastän han ville visa sin vrede och göra sin makt känd, i stort tålamod har haft fördrag med vredens kärl, som gjorts lämpade för tillintetgörelse,+ 23 för att han skulle kunna göra sin härlighets rikedom+ känd på barmhärtighetens kärl,+ som han i förväg har berett till härlighet,+ 24 nämligen oss, som han kallade, inte bara från judarna, utan också från nationerna,+ vad är det med det? 25 Det är som han också säger hos Hosẹa: ”Dem som inte var mitt folk+ skall jag kalla ’mitt folk’, och henne som inte var älskad ’den älskade’;+ 26 och på den plats där det sades till dem: ’Ni är inte mitt folk’, där skall de kallas ’den levande Gudens söner’.”+
27 Därtill utropar Jesaja om Israel: ”Även om antalet av Israels söner skulle vara som havets sand,+ är det bara en kvarleva* som skall bli räddad.+ 28 Ty snabbt och slutgiltigt skall Jehova* hålla räkenskap på jorden.”+ 29 Och alldeles som Jesaja förut hade sagt: ”Om inte härarnas Jehova*+ hade lämnat kvar en avkomma* åt oss, skulle vi ha blivit som Sodom, och vi skulle ha liknat Gomorra.”+
30 Vad skall vi då säga? Att folk av nationerna, fastän de inte jagade efter rättfärdighet, uppnådde rättfärdighet,+ den rättfärdighet som kommer av tro;+ 31 Israel däremot, som jagade efter en lag som ger rättfärdighet, nådde inte fram till den lagen.+ 32 Av vilken orsak? Därför att de inte jagade efter den genom tro utan såsom genom gärningar.+ De snavade på ”stenen att snava på”,+ 33 som det står skrivet: ”Se! Jag lägger i Sion en sten+ att snava på och en klippa till fall,+ men den som tror på den* skall inte bli besviken.”*+