1 Samuelsboken
eller, enligt den grekiska Septuaginta, FÖRSTA KUNGABOKEN
1 Och det var en man från Ramatạjim-Sọfim,*+ från Efraims+ bergstrakt,+ vars namn var Elkạna,+ son till Jẹroham, son till Ẹlihu,* son till Tohu, son till Suf,+ en efraimit.* 2 Och han hade två hustrur; den enas namn var Hanna, och den andras namn var Penịnna. Och Penịnna fick barn, men Hanna hade inga barn.+ 3 Och denne man gick upp från sin stad år efter år* för att tillbe*+ och frambära slaktoffer åt härarnas Jehova* i Silo.+ Och där var Elis två söner,* Hofni och Pịnehas,+ präster åt Jehova.+
4 Nu kom den dag då Elkạna skulle frambära slaktoffer, och han gav sin hustru Penịnna och alla hennes söner och hennes döttrar flera andelar av offret;+ 5 men åt Hanna gav han en enda andel. Likväl* var det Hanna han älskade,+ men Jehova hade tillslutit hennes moderliv.+ 6 Och hennes rival* retade+ henne dessutom mycket för att bringa henne ur jämvikt därför att Jehova hade tillslutit hennes moderliv. 7 Och så brukade hon* göra år efter år,+ så ofta hon* gick upp till Jehovas hus.+ På detta sätt retade hon henne ständigt, så att hon grät och inte åt något. 8 Men hennes man Elkạna sade då till henne: ”Hanna, varför gråter du, och varför äter du inte, och varför är ditt hjärta sorgset?+ Är jag inte mer värd för dig än tio söner?”+
9 Så reste sig Hanna efter att de* hade ätit i Silo* och efter att de hade druckit* – det var medan prästen Eli satt på en stol vid dörrposten till Jehovas tempel.*+ 10 Och hon var bitter i själen,+ och hon började be till Jehova+ och gråta häftigt.+ 11 Och vidare gav hon ett löfte+ och sade: ”Härarnas Jehova, om du verkligen ser till din slavinnas+ betryck+ och kommer ihåg mig+ och inte glömmer din slavinna utan ger din slavinna en manlig avkomling, så skall jag ge honom åt Jehova alla hans livsdagar, och ingen rakkniv skall komma på hans huvud.”+
12 Och det skedde, medan hon bad länge+ inför Jehova, att Eli gav akt på hennes mun. 13 Hanna talade nämligen i sitt hjärta;+ bara hennes läppar rörde sig, och hennes röst hördes inte. Men Eli tog henne för att vara drucken.+ 14 Därför sade Eli till henne: ”Hur länge skall du bära dig åt som en drucken?+ Se till att bli av med ditt rus.” 15 Men Hanna svarade och sade: ”Nej, min herre! Jag är en kvinna vars ande är hårt ansatt; vin och starka drycker har jag inte druckit, men jag utgjuter min själ inför Jehova.+ 16 Ta inte din slavinna för en oduglig+ kvinna,* ty det är på grund av mitt stora bekymmer och min grämelse som jag har talat ända till nu.”+ 17 Då svarade Eli och sade: ”Gå i frid,+ och må Israels Gud uppfylla din önskan, det som du har bett honom om.”+ 18 Då sade hon: ”Må din tjänarinna finna ynnest för dina ögon.”+ Och kvinnan gick sedan sin väg, och hon började äta,+ och hennes ansikte såg inte längre så bekymrat ut.+
19 Så steg de upp tidigt på morgonen och tillbad inför Jehova, och sedan vände de tillbaka och kom till sitt hus i Rama.+ Elkạna hade nu könsumgänge+ med sin hustru Hanna, och Jehova kom ihåg henne.+ 20 Och det skedde under loppet av ett år* att Hanna blev havande och födde en son, och hon gav honom namnet+ Samuel,* ”ty”, sade hon, ”av Jehova har jag begärt+ honom”.
21 Med tiden gick mannen Elkạna upp med hela sitt hushåll för att offra det årliga slaktoffret*+ åt Jehova tillsammans med sitt löftesoffer.+ 22 Men Hanna gick inte upp,+ ty hon hade sagt till sin man: ”Så snart pojken är avvand+ skall jag ta med honom, och han skall träda fram inför Jehovas ansikte och bo där till oöverskådlig tid.”+ 23 Då sade hennes man+ Elkạna till henne: ”Gör det som är gott i dina ögon.+ Stanna hemma tills du har avvant honom. Må Jehova bara uppfylla sitt* ord.”+ Så stannade kvinnan hemma och ammade sin son tills hon hade avvant honom.+
24 Så snart hon hade avvant honom tog hon honom med sig upp tillsammans med en treårig tjur* och en efa* mjöl och en stor kruka vin,+ och hon gick* in i Jehovas hus i Silo,+ och pojken var med henne.* 25 Därefter slaktade de tjuren och förde pojken* till Eli,+ 26 och hon sade: ”Förlåt mig, min herre! Så sant din själ lever,+ min herre, jag är den kvinna som stod hos dig på den här platsen för att be till Jehova.+ 27 Det var om den här pojken jag bad, och Jehova uppfyllde min önskan,+ det som jag bad honom om.+ 28 Och jag i min tur har lånat honom* åt Jehova.+ Alla de dagar, som han är till,* är han ett lån* åt Jehova.”