2 Moseboken
13 Och Jehova talade ytterligare till Mose och sade: 2 ”Helga åt mig allt förstfött av hankön, det som öppnar varje moderliv, bland Israels söner, bland människor och husdjur. Det är mitt.”+
3 Och Mose sade vidare till folket: ”Kom ihåg* denna dag, då ni drog ut ur Egypten,+ ur slavhuset, ty med sin hands styrka förde Jehova* er ut härifrån.+ Så inget syrat får ätas.+ 4 I dag drar ni ut, i månaden abib.*+ 5 Och när Jehova har fört dig in i kanaanéernas och hettiternas och amoréernas och hivéernas och jebuséernas land,+ som han med ed lovade dina förfäder att ge dig,+ ett land som flödar av mjölk och honung,+ då skall du i denna månad utföra denna heliga tjänst.* 6 I sju dagar skall du äta osyrat bröd,+ och på sjunde dagen skall det hållas en högtid till Jehovas ära.+ 7 Osyrat bröd skall ätas under de sju dagarna;+ och inget syrat skall ses hos dig,+ och ingen surdeg skall ses hos dig inom alla dina gränser.+ 8 Och du skall på den dagen berätta för din son och säga: ’Det är på grund av vad Jehova gjorde för mig när jag drog ut ur Egypten.’+ 9 Och det skall tjäna som ett tecken för dig på din hand och som en påminnelse på din panna,*+ så att Jehovas lag visar sig vara i din mun;+ ty med stark hand förde Jehova dig ut ur Egypten.+ 10 Och du skall följa denna stadga vid dess fastställda tid år efter år.*+
11 Och när Jehova för dig in i kanaanéernas land,+ så som han med ed har lovat dig och dina förfäder,+ och när han ger det åt dig, 12 då skall du överlämna till Jehova* allt som öppnar moderlivet,+ och varje förstfött djur, ett husdjurs avkomma,+ som blir ditt. De av hankön tillhör Jehova.+ 13 Men varje förstfödd åsna skall du friköpa med ett får, och om du inte friköper den, då skall du bryta nacken av den.+ Och av människor skall du friköpa varje förstfödd bland dina söner.+
14 Och om din son längre fram frågar dig+ och säger: ’Vad betyder det här?’ då skall du säga till honom: ’Med sin hands styrka förde Jehova oss ut ur Egypten,+ ur slavhuset.+ 15 Och farao visade sig förstockad när det gällde att släppa oss,+ och Jehova* dräpte då allt förstfött i Egyptens land,+ från det förstfödda bland människor till det förstfödda bland husdjuren.+ Det är därför jag som slaktoffer åt Jehova frambär allt av hankön som öppnar moderlivet,+ och varje förstfödd av mina söner friköper jag.’+ 16 Och det skall tjäna som ett tecken på din hand och som ett pannband på din panna,*+ ty med sin hands styrka förde Jehova oss ut ur Egypten.”+
17 Men när farao släppte folket ledde Gud dem inte längs vägen åt filistéernas land, bara därför att den var nära, ty Gud sade: ”Det skulle kunna hända att folket känner ånger när de ser krig och att de då vänder tillbaka till Egypten.”+ 18 Därför lät Gud folket gå runt omkring längs vägen åt vildmarken vid Röda havet.+ Men det var i stridsformering* som Israels söner drog upp från Egyptens land.+ 19 Och Mose tog med sig Josefs ben, för denne hade tagit en högtidlig ed av Israels söner och sagt: ”Gud kommer helt visst att vända sin uppmärksamhet till er,+ och ni skall föra mina ben med er upp härifrån.”+ 20 Så bröt de upp från Sukkot och slog läger i Etham vid randen av vildmarken.+
21 Och Jehova gick framför dem om dagen i en molnpelare för att leda dem på vägen+ och om natten i en eldpelare för att ge dem ljus, så att de kunde gå om dagen och om natten.+ 22 Molnpelaren flyttade sig inte från sin plats framför folket om dagen, inte heller eldpelaren om natten.+