22 Nu känner jag mig tvingad av anden att resa till Jerusalem,+ trots att jag inte vet vad som kommer att hända med mig där. 23 Jag vet bara att den heliga anden i stad efter stad och gång på gång låter mig förstå att bojor* och svårigheter väntar mig.+

11 När han kom till oss tog han Paulus bälte och band sina händer och fötter och sa: ”Den heliga anden säger: ’Den man som äger detta bälte ska bli bunden så här av judarna i Jerusalem,+ och de ska överlämna honom åt folk från andra nationer.’”+

23 Tjänar de Kristus? Jag svarar som en galning: Jag med, fast ännu mer! Jag har ju arbetat mer,+ suttit i fängelse mer,+ blivit slagen, ja, jag vet inte hur många gånger, och har ofta varit nära döden.+ 24 Fem gånger har judarna gett mig 39 slag,+ 25 tre gånger har jag blivit piskad med spö,+ en gång har jag blivit stenad,+ tre gånger har jag lidit skeppsbrott,+ ett dygn har jag kämpat ute på öppet hav. 26 Jag har ofta varit på resande fot och mött faror från floder och faror bland rövare, faror från mina landsmän+ och från folk från nationerna,+ faror i städerna,+ i vildmarken, på havet och bland falska bröder. 27 Det har varit slit och släp, sömnlösa nätter+ och kyla, hunger och törst,+ och jag har ofta saknat både mat+ och kläder.

28 Förutom allt detta har jag det som väller över mig varje dag,* nämligen oron för alla församlingarna.+

24 Jag gläder mig över att få lida för er,+ och jag genomgår de fysiska prövningar som återstår på grund av Kristus.+ Detta gör jag för hans kropp, som är församlingen.+

12 Det är också därför jag får utstå allt detta,+ men jag skäms inte.+ Jag känner ju den Gud som jag tror på, och jag är säker på att han kan beskydda det som jag har lämnat i hans vård ända fram till den dagen.+