En annorlunda skattjakt
ALLTSEDAN forntiden har människor glatt sig åt skönheten hos de skatter som man hämtat upp ur jorden. Så till exempel var Havila, en plats som man tror var belägen i det forntida Arabien, bekant för färgrika stenar av onyx. (1 Moseboken 2:11, 12) Eller tänk på översteprästen i det forntida Israel som bar en bröstplåt av onyx, rubin, smaragd, topas och andra ädelstenar, sammanlagt 12 olika stenar infattade i guld. Vilken bländande syn det måste ha varit! (2 Moseboken 28:15—20) Stora mängder av ädla stenar användes när templet i Jerusalem byggdes och invigdes för tillbedjan av Jehova. (1 Krönikeboken 29:2) Många av dessa ädelstenar kan ha varit polerade till hög briljans. Nya arkeologiska fynd visar att man för flera tusen år sedan använde en enkel trampmaskin för att driva en slipsten som polerade stenar. Våra dagars hobby att samla stenar är långt ifrån ny.
Utrustning och möjliga fyndplatser
”Vilken utrustning behöver jag för att leta efter stenar?” frågar du kanske. Ett bra hjälpmedel är en geologhammare, vars huvud är platt och kvadratiskt i ena änden och spetsigt i den andra. Papper att slå in fynden i och en påse för att bära dem är allt som behövs. Inte alls dyrt, eller hur?
”Var skall jag börja söka efter stenar?” undrar du vidare. Det är bra att börja i dalar och flodbäddar. Varför just där? Därför att ovanliga stenar, som har brutits loss från större klippblock som befinner sig högre upp, kan rulla nerför backen eller följa med strömmen och i ett vattendrag samtidigt bli släta och polerade. Där floder rinner ut i havet kan man finna stenar som strömmarna har fört till flodmynningen och sådana som vågorna spolat upp på stranden från reven utanför. Andra möjliga fyndplatser för stensamlare är genomskärningar för vägar och områden kring övergivna stenbrott och gruvor. Men var försiktig på sådana ställen, för det är alltid risk att lösa klippblock kan rasa ner. På vissa platser måste man begära tillstånd innan man får börja leta.
Om man bor i Sydafrika eller Brasilien, kan man ha turen att hitta diamanter. Rubiner och safirer kan man hitta i flodbäddarna i Indien, Myanma och Thailand och smaragder i Colombia, Indien, Sydafrika och Zimbabwe. I Kina och Japan är jade och jadeit de vanligaste stenarna för smycken, prydnadsföremål och rökelsekar. Jade finns i Myanma, på Nya Zeeland och i Alaska men också i Japan.
En av de vackraste ädelstenarna är opalen, som är en form av icke-kristallinisk kiselsyra. Opaler finns i Australien och Mexico, och de finns i en fascinerande mängd olika färger — från eldröda och gula till gröna och blå. Opaler är förhållandevis lätta att repa, och man brukar efter poleringen förse dem med ett tunt skyddande kvartslager.
Stenar för amatörer
De stenar vi hittills har talat om kräver fackmannakunnande och är knappast något för amatörer. Kvarts är emellertid allmänt förekommande och lätt att hitta. Det är ett av de vanligaste mineralen i berg och finns i tre typer av bergsformationer. En typ av kvarts är helt genomskinlig, medan andra kan vara halvgenomskinliga eller rentav helt ogenomskinliga. En del kvarts innesluter röda, gula, violetta, gröna eller bruna teckningar. Naturligtvis kan man, samtidigt som man letar efter kvarts, samla alla slags stenar med intressant färg eller färgteckning. När stenen har polerats, kan man bli glatt överraskad över hur vacker den är och kanske få en önskan att använda den till ett smycke eller som dekoration på en hylla i ett vitrinskåp eller som trädgårdsdekoration.
När man har samlat ihop tillräckligt många stenar, behöver man veta något om tekniken för att polera stenar. En del klubbar för stensamlare föreslår att man lägger stenarna i en eldriven trumma där de får rotera tillsammans med grovt slipmedel och vatten. Proceduren kräver tålamod och tar tid, kanske flera veckor, och man måste börja med grövre slipkorn och sedan övergå till finare slipmaterial och till sist finslipa med polermedel. Men resultatet är väl värt ansträngningen.
Andra slags stenar
Att samla stenar betyder inte att bara samla små stenar. I Japan används ofta stora klippblock för att utforma trädgårdslandskap. De kan vara förvånansvärt dyra. En rödfärgad sten som vägde 700 kilo betingade ett pris av mer än 14.300 kronor. Varför ett så högt pris? Värdet bestäms av stenens form och naturliga skönhet. Man kunde låta en ström av vatten från en skålformad grop nära klippblockets topp falla i kaskader som en serie små vattenfall.
Får du nu lust att ge dig ut och leta efter vackra stenar? Du kommer då förhoppningsvis att finna en annorlunda skatt. — Från en av våra läsare.